Hej barn! Nu är det dags för en rolig berättelse igen. Är ni beredda?
Fredag 21/7:
Vaknar (tidigt) hos min kära flickvän som ska iväg och jobba sin sista dag före semestern. Själv ska jag fixa det sista på hojarna som ska med till Karlskoga. Hoppar in i skåpbilen där Solans CBR600RR redan står fastspänd. Jag hann säkert åka 500 meter innan ett spännband beslutar sig för att bara vara band, och inte spänt. TJONG! säger det i skåpet och motorcykeln syns inte till i backspegeln längre. Eftersom jag är en ganska oskicklig person så kunde man ju nästan vänta sig nåt sånt här. Den planerade resan till garaget får sig en ny sträckning via MC-varuhuset där jag beställer en ny vänsterbackspegel och en kåpglasskruv. Tjong i skåpet kostar 892:- för backspegeln och 15:- för en skruv till kåpglaset. Det blev en yamahaskruv, för hondaskruvarna var slut. Tur, för hondaskruven kostade två kronor mer.
Väl i garaget börjar jag fixa och dona med Hondan som förutom knäckt backspegel fick en blinkers ur led. Visste ni att en CBR600RR är byggd runt blinkersarna? Man får ta isär halva hojen för att skruva tillbaka en blinkers. Jobbigt. Mitt i allt mek kom skitsege och lastade in sin hoj och grejer som han behövde för att köra tävling på lördagen.
Sen lastade jag in hojar och alla grejor vi skulle ha med oss. Jag lämnade begagnade kolvar och toppar till RGV-n hemma. Den skulle ju gå nu. Den har iofs inte gjort det hittills, men jag hade en good feeling about this. Ett nytt batteri och lite magrare bestyckning skulle leda till fullkomlig succé och evig lycka.
Nu kanske det låter som om allt gick i en rasande fart. Att lasta motorcyklar och kringutrustning tar alltid miljarrrrrrrrrder timmar för mig, så när jag var klar var klockan kväll.
Hem till Solan igen och sussa. Inga motorcyklar välte på vägen tillbaka i alla fall.
Lördag 22/7
Vaknar hyfsat tidigt. Dagens plan var att försöka komma iväg nio för att vara framme i Karlskoga vid halv tolv. Det sprack naturligtvis, och vi kom inte iväg förrän halv tio. Solan kör som en biltjuv, så det löste sig ändå. Vis av den bittra förlusten från förra karlskogaresan (se min kraschrapport) så tog vi gamla vägen mellan Arboga och Örebro. Bara där tjänade vi säkert en minut, som vi sen förlorade på Solans minimala blåsa som behövde paniktömmas när vi nästan var framme. Taskig planering. De bjöd på gratis kaffe på den rastplatsen, men vi måste ju liksom försöka hålla schemat, va.
Till slut var vi framme på Gelleråsen. Vi hittade skitsege som hade prestationsångest som vanligt. Han kamperade ihop med Sleven som åtminstone på ytan verkar lugnare än skitsege.
Skitsege, pre-race.
Grabbarna grus skulle köra tävling klockan ett, så det var bubbliga tarmar överallt. De rullade såsmåningom ut och körde. Skitsege startade som sjua och gick efter ett rätt så händelselöst (från läktarplats iaf) rejs i mål som åtta. Shit, vad kasst. (Närå bubben, det var bra kört. Kjam)
Skitsege dominerar på banan.
Sen var det stor debutant. Jag sa ljudligt att "nu blir det kraschfest, hajsajders överallt" följt av "jag tror att Macke tar hem hela skiten". Jag hade rätt och sen fel. Starten gick, Macke kommer ut ur esset som tvåa och sen går han i omloppsbana. För HELVETET, Macke. Vinn, krascha inte!
Sen ERF-ade dom. Det började regna lagom till start. Jag hade aldrig sett en ERF-start så jag gluttade på den i skydd av taket på trappan till läktaren. De sprang, sen körde dom iväg på sina motorcyklar. Rätt tråkigt. ERF är rätt tråkigt från läktaren. Jag kollade lite på det ändå, tankningar och förarbyten var roliga. Miljömattor lindar gärna upp sig runt bakhjulet. Skojsigt. För mig i alla fall.
Dagen avslutades med att ta in på Hôtel Hiace och den ljuvliga luftmadrassen.
Söndag 23/7
Morgonstund har guld i mund. Upp och hoppa, äta frukost ur kylbox. Camping är härligt, inte sant? Söndagen var vikt åt allmänkörning för bikeprenumeranter, så Solan körde inte. Jag bestyckade om RGV-n (290/280 och sänkte nålen ett hack i högerförgasaren för er som bryr er), bytte batteri och målade kåpor. Allt i fältmässiga förhållanden. Fina grejer.
Klockan tre var det dags för licensträning. Skitsege fixade in mig och RGV-n gratis under förevändning att vi bara skulle kolla att den funkade. Mike Luff sa "Ya, ya. Baura den inte laekker, taekk". Heja sege! Jag ska inte kalla honom skitsege på flera rader nu. Jag åkte ut på första passet och se, DEN GICK SOM GUD VILL! Det var roligt. Sege säger att jag blir gladare av att köra motorcykel. Vad vet han? Pass två förflöt utan problem, förutom att jag inbillade mig att den spikade på den korta rakan mellan hårnålen och snabbvänstern. Sen var det dags för sista passet. Jag rullade fart på hojen och trampade i ettan. Den startade så fint. Solan var på väg upp på läktaren, och för att imponera på henne gav jag hojen två fulla händer gas. PLOPP, SKRRRRRRRRRRRR sa den då. Suck. Det lät precis som en avgasport trillade in i cylindern, och det är ju aldrig roligt. Jag rullade slokörad tillbaka till tältet och plockade isär hojen lite ytligt. Det lät naturligtvis från den vänstra sidan av hojen, vilket brukar innebära att det är ett jävla skitgöra att lyfta cylinder på grund av alla vajrar, servomotorer och kylslangar och termostathus och skit som sitter ivägen. Jag gav upp för dagen och vi åkte in till Karlskoga city för middag på den lokala guide michelin-stjärnade lyxkrogen Colosseo.
Sen somnade jag sött på den luxuösa luftmadrassen i bilen.
Måla, måla.
Skruva, skruva. Knak.
Måndag 24/7
Rise and shine. Nu var det dags att ta itu med raset. Solan åkte ut och körde CBR på allmänåkningen. Jag började riva i RGV-n, och hittade en kolvspillra sittande i kolven. SKRRRRR-ljudet uppstod när den hamrade i toppen. Jag raidade seges lådor efter en fin begagnad kolv och stal den. Märkena i toppen var svårfixade eftersom jag förutom begagnade kolvar och toppar även lämnat topplockpackningarna hemma. Toppen fick alltså sitta kvar på cylindern medan jag med sandpapper på skruvmejsel försökte ta ner de värsta graderna i slagmärkena. När jag tyckte att det dög satte jag ihop allt igen. Naturligtvis gjorde jag lite saker i fel ordning, vilket medförde att det blev tokigt besvärligt att få på vajerhelvetena till avgasportarna på den övre cylindern. Jag KUNDE ha tagit bort kylaren igen, men valde att fista guldhamstern=försöka få allt på plats ändå. När allt skit väl satt rätt rullade jagj bort hojen till spolplattan och fyllde kylsystemet med vatten. Luftade noga och allt. Skruvade på det sista och provstartade hojen. Voila! Den gick fint och lät som ny. Dessvärre läckte den vatten, vilket oroade mig, tills jag upptäckte att jag var den felande länken i vanlig ordning. När man luftat kylsystemet kan det vara lämpligt att dra åt luftningsskruvarna också. Jag hade hojen i ganska små delar när det var nära kördags, vilket gjorde att kåpmonteringen blev lite hastig. Jag knäckte skruvhålen i bakdelen när jag monterade den, nymålad och allt. Hurra!
Idag gick hojen skitbra. Sege drog inte ifrån på rakan ens. Inte illa pinkat för en sexton år gammal hoj. Dessvärre gjorde den nyfunna motoreffekten (och -funktionen överhuvudtaget) att bromsarna visade sig inte räcka till. Inte annat att räkna med på en sexton år gammal hoj, kanske. Jag klämde ring- och lillfinger i bromsningarna, vilket i kombination med min vurpnoja gjorde att jag bromsade sjuuuukt tidigt. Man kan inte vinna jämt. Luftande mellan passen hjäpte lite, men det blev inte perfekt. Banan började kännas rolig i alla fall. (Läser du det här, Mr Luff? Banan är okej.
) Ojämnheterna mellan Ejes och svackan gav upphov till festliga styrslag, så jag i alla fall kunde låtsas att jag laddade hårt. Efter avklarad körning var jag så nöjd att planerade att måla färdigt kåporna på tisdagen.
Vår fina luftmadrass började visa trötthetstecken, den tappade luften vartefter så vi fick dra igång kompressorn mitt i natten för att bättra på spänsten i den. Depåtystnad gäller bara motorcykelmotorer, right?
Tisdag 25/7
Idag slog vi på stort och köpte frukostbuffé i Pit Stop Café. Så fort jag nämnt namnet var jag tvungen att säga "stoppa pitten-kaféet" och fnittra förtjust. Jag är ungefär sex år mentalt, tror jag. Solan körde motorcykel och jag målade kåpor. Det blev sjukt jävla skitsnyggt. Min kreativa energi känner inga gränser emellanåt. Eftermiddagskörningen delade jag och Solan på. Jag åkte första passet för att se att allting funkade, sen skickade jag ut Solan i pass två. Hon körde som en gammal dam, vilket gjorde mig frustrerad på läktaren. Hon blev omkörd av Anneli som faktiskt körde som en gammal dam. Jag delgav Solan lite konstruktiv kritik på det där sättet som bara en frustrerad jag kan. Åh, vad det inte var populärt. Jag bytte taktik och lånade seges hoj för att visa Solan vägen runt i det sista passet. Vi kom ända till Ejes innan Solan saktade farten och började vingla. "Undrar just om hon öppnat soppakranen?" tänkte jag mean hon stannade mitt i skottlinjen ut ur Ejes. Jag stannade till precis bakom henne och skrek åt henne att öppna bensinkranen och rulla igång hojen. Hon fipplade med kranen och jag gjorde mig beredd att köra. En blick över axeln och samtidigt släppa ut kopplingen var inte min bästa idé nånsin, eftersom Solan fortfarande stod still och letade efter friläget. KRUNSCH! sa det när jag körde på henne. Jag skrattade faktiskt högt i hjälmen åt det. Seges hoj fastnade liksom i RGV-n när jag kilade in RGV-ns avgassystem under toppkåpan på seges hoj och RGV-ns bakdel skavde ett fint märke i toppkåpan på Aprilian. Jag tittade över axeln igen och där kom två hojar rullande. Den första saktade in jättemycket, vilket ledde till att killen bakom bromsade hastigt och vurpade. Shit. Sorry. Jag rullade över på höger sida av banan och gormade åt de tillrusande funktionärerna att putta igång Solan. Till slut var i igång. Jag körde lagom fort framför Solan, och hon hängde med ganska bra. Det var roligt. Det var även sjukt varmt, så illa att jag var svimfärdig efter körandet. Det är jättevarmt, det.
Sjukt jävla skitsnyggt.
Vi drog in till "sta'n" och åt på Colosseo igen. Solan och jag orkade inte äta upp på plats, så vi tog med maten doggy-style. Sen blåste vi upp luftmadrassen och gick och sussade.
Onsdag 26/7
Jag vaknade av att röven bottnat mot plyfagolvet i bussen. Punka på madrassen. Det värkte lite överallt, faktiskt. Frukostbuffé igen på stoppa pitten-kaféet (fnitter). Solan klagade på värmen och stod över körningen. Jag luftade bromsar och flyttade hela bromseriet längre in på styret för att få bättre hävarm på det hela. Dagen flöt på och vartefter drällde det in gigantiska ekipage innehållande EM-hojare och förare. Plötsligt kändes inte Hiacen så fin, och RGV-n blänkte inte riktigt lika mycket. Det, och värmen sänkte min lust att köra motorcykel, så det var motvilligt jag rullade ut på banan. Det gick kantigt, yxigt och skitdåligt. Jag kom ikapp 125JR-förare men kunde inte förmå mig att köra om dom för att jag inte ville förstöra för dom. Jag åkte en repa genom depån istället. På väg ut igen stannade jag på utfarten för att hitta en lucka så jag inte skulle vara ivägen. Sege kom farande och jag åkte ut bakom honom. Han höll igen för att han är så rar. Det gick bra tills vi kom ikapp en 125JR-förare och min självinsikt satte stopp för omkörning. Sugelisug-pass.
Weeeeeeeeeeee! Bra hoj, kass förare.
Nästa pass hade jag inte heller nån vidare lust. När jag stod och väntade på att bli utsläppt kom en man med funktionärsfunktion och sa med upprörd röst att jag ABSOLUT inte får stanna på depåutfarten. Jag lyssnade lydigt och sa att jag förstod. Två minuter senare kom en annan man med funltionärsfunktion och gick lös på mig med samma ton. Jag avbröt honom efter två ord med ett kort "jag veeeeeeeeeet, jag har fått höra det redan". Han kom av sig och sa att det var bra och klappade mig på axeln. Fin gest. Vi åkte ut och det kändes marginellt mindre yxigt. Jag hade en 125JR-hoj bakom mig genom Mike's corner, så jag slog av in i esset, höll ytterspår och pekade att han skulle passera på min vänstra sida. Han kom aldrig så jag tittade bakåt, då passerade han på min högra sida och gjorde en märklig gest med pekfingret mot tinningen. Vad menade han, tro?
Sista passet var jag lite mer laddad. I pausen hade vi flyttat på tältet och allt skit inuti för att göra plats åt the big guys. Det fick väl fart på blodet kanske, för sista passet kände riktigt bra. Jag ändrade min bromstaktik till fyra fingrar och då gick det mycket bättre. Jag körde om folk lite grann och blev avflaggad till slut. Jag tänkte att jag skulle prova att bromsa sent för första och sista gången och det gick hur bra som helst. Jag kunde ha vunnit varenda pass om jag bytt taktik tidigare. Så dumt av mig. Jag rullade tillbaka till vår nya tältplats i gräset via en grusväg. Cirka 93% av allt grus som fanns på vägen fastnade i däcken. Gôtt dä.
Dagen till ära fick vi McDonald's-mat. Big Nasty utan lök är bra skit.
Madrassen var nästan helt tom idag, så det blev ett jävla blåsande med kompressorn. Gick och la mig. Blev kissnödig. Gick vilse i mörkret. Hittade tillbaka. Madrassen nästan tom igen. Skit.
Torsdag 27/7
Var jag stel igår så var jag stelare idag. Helvete vad campingliv suger arsel.
Mera stoppa pitten-buffé. 50 kronor gör att man gärna tar både kaffe och te och smäller i sig alldeles för många smörgåsar. Solan hade solsting eller nåt och satt i skuggan hela dagen. Jag gick runt och kollade på EM-räsers på banan och i depån. En rätt tråkig dag faktiskt, trots alla feta hojar.
Mera McDonald's idag igen. Big Nasty utan lök och en mellanjordgubbshake. Mat för män, men även för mig.
Läggdags. Hålet i madrassen lokaliserades och reparerades fältmässigt med gegg och silvertejp. Det funkade naturligtvis inte. Vi drog in till "city" och köpte punkareparationskit. Lagade hålet, pumpade. Hålet belv större. Lagade mer, pumpade. Hålet blev ännu större. Lagade igen.
Pumpade. Nu var det mer hål än madrass. Vi gick och lånade tre liggunderlag och två sovsäckar av Anneli och Penguin. Sege bistod med ett täcke. Det var jävligt hårt att ligga på ändå. Solan löste det elegant genom att ta in en brassestol och ställa på sina två liggunderlag. Själv låg jag på ett liggunderlag och lyckades faktiskt somna ändå.
Fredag 21/7:
Vaknar (tidigt) hos min kära flickvän som ska iväg och jobba sin sista dag före semestern. Själv ska jag fixa det sista på hojarna som ska med till Karlskoga. Hoppar in i skåpbilen där Solans CBR600RR redan står fastspänd. Jag hann säkert åka 500 meter innan ett spännband beslutar sig för att bara vara band, och inte spänt. TJONG! säger det i skåpet och motorcykeln syns inte till i backspegeln längre. Eftersom jag är en ganska oskicklig person så kunde man ju nästan vänta sig nåt sånt här. Den planerade resan till garaget får sig en ny sträckning via MC-varuhuset där jag beställer en ny vänsterbackspegel och en kåpglasskruv. Tjong i skåpet kostar 892:- för backspegeln och 15:- för en skruv till kåpglaset. Det blev en yamahaskruv, för hondaskruvarna var slut. Tur, för hondaskruven kostade två kronor mer.
Väl i garaget börjar jag fixa och dona med Hondan som förutom knäckt backspegel fick en blinkers ur led. Visste ni att en CBR600RR är byggd runt blinkersarna? Man får ta isär halva hojen för att skruva tillbaka en blinkers. Jobbigt. Mitt i allt mek kom skitsege och lastade in sin hoj och grejer som han behövde för att köra tävling på lördagen.
Sen lastade jag in hojar och alla grejor vi skulle ha med oss. Jag lämnade begagnade kolvar och toppar till RGV-n hemma. Den skulle ju gå nu. Den har iofs inte gjort det hittills, men jag hade en good feeling about this. Ett nytt batteri och lite magrare bestyckning skulle leda till fullkomlig succé och evig lycka.
Nu kanske det låter som om allt gick i en rasande fart. Att lasta motorcyklar och kringutrustning tar alltid miljarrrrrrrrrder timmar för mig, så när jag var klar var klockan kväll.
Hem till Solan igen och sussa. Inga motorcyklar välte på vägen tillbaka i alla fall.
Lördag 22/7
Vaknar hyfsat tidigt. Dagens plan var att försöka komma iväg nio för att vara framme i Karlskoga vid halv tolv. Det sprack naturligtvis, och vi kom inte iväg förrän halv tio. Solan kör som en biltjuv, så det löste sig ändå. Vis av den bittra förlusten från förra karlskogaresan (se min kraschrapport) så tog vi gamla vägen mellan Arboga och Örebro. Bara där tjänade vi säkert en minut, som vi sen förlorade på Solans minimala blåsa som behövde paniktömmas när vi nästan var framme. Taskig planering. De bjöd på gratis kaffe på den rastplatsen, men vi måste ju liksom försöka hålla schemat, va.
Till slut var vi framme på Gelleråsen. Vi hittade skitsege som hade prestationsångest som vanligt. Han kamperade ihop med Sleven som åtminstone på ytan verkar lugnare än skitsege.
Skitsege, pre-race.
Grabbarna grus skulle köra tävling klockan ett, så det var bubbliga tarmar överallt. De rullade såsmåningom ut och körde. Skitsege startade som sjua och gick efter ett rätt så händelselöst (från läktarplats iaf) rejs i mål som åtta. Shit, vad kasst. (Närå bubben, det var bra kört. Kjam)
Skitsege dominerar på banan.
Sen var det stor debutant. Jag sa ljudligt att "nu blir det kraschfest, hajsajders överallt" följt av "jag tror att Macke tar hem hela skiten". Jag hade rätt och sen fel. Starten gick, Macke kommer ut ur esset som tvåa och sen går han i omloppsbana. För HELVETET, Macke. Vinn, krascha inte!
Sen ERF-ade dom. Det började regna lagom till start. Jag hade aldrig sett en ERF-start så jag gluttade på den i skydd av taket på trappan till läktaren. De sprang, sen körde dom iväg på sina motorcyklar. Rätt tråkigt. ERF är rätt tråkigt från läktaren. Jag kollade lite på det ändå, tankningar och förarbyten var roliga. Miljömattor lindar gärna upp sig runt bakhjulet. Skojsigt. För mig i alla fall.
Dagen avslutades med att ta in på Hôtel Hiace och den ljuvliga luftmadrassen.
Söndag 23/7
Morgonstund har guld i mund. Upp och hoppa, äta frukost ur kylbox. Camping är härligt, inte sant? Söndagen var vikt åt allmänkörning för bikeprenumeranter, så Solan körde inte. Jag bestyckade om RGV-n (290/280 och sänkte nålen ett hack i högerförgasaren för er som bryr er), bytte batteri och målade kåpor. Allt i fältmässiga förhållanden. Fina grejer.
Klockan tre var det dags för licensträning. Skitsege fixade in mig och RGV-n gratis under förevändning att vi bara skulle kolla att den funkade. Mike Luff sa "Ya, ya. Baura den inte laekker, taekk". Heja sege! Jag ska inte kalla honom skitsege på flera rader nu. Jag åkte ut på första passet och se, DEN GICK SOM GUD VILL! Det var roligt. Sege säger att jag blir gladare av att köra motorcykel. Vad vet han? Pass två förflöt utan problem, förutom att jag inbillade mig att den spikade på den korta rakan mellan hårnålen och snabbvänstern. Sen var det dags för sista passet. Jag rullade fart på hojen och trampade i ettan. Den startade så fint. Solan var på väg upp på läktaren, och för att imponera på henne gav jag hojen två fulla händer gas. PLOPP, SKRRRRRRRRRRRR sa den då. Suck. Det lät precis som en avgasport trillade in i cylindern, och det är ju aldrig roligt. Jag rullade slokörad tillbaka till tältet och plockade isär hojen lite ytligt. Det lät naturligtvis från den vänstra sidan av hojen, vilket brukar innebära att det är ett jävla skitgöra att lyfta cylinder på grund av alla vajrar, servomotorer och kylslangar och termostathus och skit som sitter ivägen. Jag gav upp för dagen och vi åkte in till Karlskoga city för middag på den lokala guide michelin-stjärnade lyxkrogen Colosseo.
Sen somnade jag sött på den luxuösa luftmadrassen i bilen.
Måla, måla.
Skruva, skruva. Knak.
Måndag 24/7
Rise and shine. Nu var det dags att ta itu med raset. Solan åkte ut och körde CBR på allmänåkningen. Jag började riva i RGV-n, och hittade en kolvspillra sittande i kolven. SKRRRRR-ljudet uppstod när den hamrade i toppen. Jag raidade seges lådor efter en fin begagnad kolv och stal den. Märkena i toppen var svårfixade eftersom jag förutom begagnade kolvar och toppar även lämnat topplockpackningarna hemma. Toppen fick alltså sitta kvar på cylindern medan jag med sandpapper på skruvmejsel försökte ta ner de värsta graderna i slagmärkena. När jag tyckte att det dög satte jag ihop allt igen. Naturligtvis gjorde jag lite saker i fel ordning, vilket medförde att det blev tokigt besvärligt att få på vajerhelvetena till avgasportarna på den övre cylindern. Jag KUNDE ha tagit bort kylaren igen, men valde att fista guldhamstern=försöka få allt på plats ändå. När allt skit väl satt rätt rullade jagj bort hojen till spolplattan och fyllde kylsystemet med vatten. Luftade noga och allt. Skruvade på det sista och provstartade hojen. Voila! Den gick fint och lät som ny. Dessvärre läckte den vatten, vilket oroade mig, tills jag upptäckte att jag var den felande länken i vanlig ordning. När man luftat kylsystemet kan det vara lämpligt att dra åt luftningsskruvarna också. Jag hade hojen i ganska små delar när det var nära kördags, vilket gjorde att kåpmonteringen blev lite hastig. Jag knäckte skruvhålen i bakdelen när jag monterade den, nymålad och allt. Hurra!
Idag gick hojen skitbra. Sege drog inte ifrån på rakan ens. Inte illa pinkat för en sexton år gammal hoj. Dessvärre gjorde den nyfunna motoreffekten (och -funktionen överhuvudtaget) att bromsarna visade sig inte räcka till. Inte annat att räkna med på en sexton år gammal hoj, kanske. Jag klämde ring- och lillfinger i bromsningarna, vilket i kombination med min vurpnoja gjorde att jag bromsade sjuuuukt tidigt. Man kan inte vinna jämt. Luftande mellan passen hjäpte lite, men det blev inte perfekt. Banan började kännas rolig i alla fall. (Läser du det här, Mr Luff? Banan är okej.
) Ojämnheterna mellan Ejes och svackan gav upphov till festliga styrslag, så jag i alla fall kunde låtsas att jag laddade hårt. Efter avklarad körning var jag så nöjd att planerade att måla färdigt kåporna på tisdagen. Vår fina luftmadrass började visa trötthetstecken, den tappade luften vartefter så vi fick dra igång kompressorn mitt i natten för att bättra på spänsten i den. Depåtystnad gäller bara motorcykelmotorer, right?
Tisdag 25/7
Idag slog vi på stort och köpte frukostbuffé i Pit Stop Café. Så fort jag nämnt namnet var jag tvungen att säga "stoppa pitten-kaféet" och fnittra förtjust. Jag är ungefär sex år mentalt, tror jag. Solan körde motorcykel och jag målade kåpor. Det blev sjukt jävla skitsnyggt. Min kreativa energi känner inga gränser emellanåt. Eftermiddagskörningen delade jag och Solan på. Jag åkte första passet för att se att allting funkade, sen skickade jag ut Solan i pass två. Hon körde som en gammal dam, vilket gjorde mig frustrerad på läktaren. Hon blev omkörd av Anneli som faktiskt körde som en gammal dam. Jag delgav Solan lite konstruktiv kritik på det där sättet som bara en frustrerad jag kan. Åh, vad det inte var populärt. Jag bytte taktik och lånade seges hoj för att visa Solan vägen runt i det sista passet. Vi kom ända till Ejes innan Solan saktade farten och började vingla. "Undrar just om hon öppnat soppakranen?" tänkte jag mean hon stannade mitt i skottlinjen ut ur Ejes. Jag stannade till precis bakom henne och skrek åt henne att öppna bensinkranen och rulla igång hojen. Hon fipplade med kranen och jag gjorde mig beredd att köra. En blick över axeln och samtidigt släppa ut kopplingen var inte min bästa idé nånsin, eftersom Solan fortfarande stod still och letade efter friläget. KRUNSCH! sa det när jag körde på henne. Jag skrattade faktiskt högt i hjälmen åt det. Seges hoj fastnade liksom i RGV-n när jag kilade in RGV-ns avgassystem under toppkåpan på seges hoj och RGV-ns bakdel skavde ett fint märke i toppkåpan på Aprilian. Jag tittade över axeln igen och där kom två hojar rullande. Den första saktade in jättemycket, vilket ledde till att killen bakom bromsade hastigt och vurpade. Shit. Sorry. Jag rullade över på höger sida av banan och gormade åt de tillrusande funktionärerna att putta igång Solan. Till slut var i igång. Jag körde lagom fort framför Solan, och hon hängde med ganska bra. Det var roligt. Det var även sjukt varmt, så illa att jag var svimfärdig efter körandet. Det är jättevarmt, det.
Sjukt jävla skitsnyggt.
Vi drog in till "sta'n" och åt på Colosseo igen. Solan och jag orkade inte äta upp på plats, så vi tog med maten doggy-style. Sen blåste vi upp luftmadrassen och gick och sussade.
Onsdag 26/7
Jag vaknade av att röven bottnat mot plyfagolvet i bussen. Punka på madrassen. Det värkte lite överallt, faktiskt. Frukostbuffé igen på stoppa pitten-kaféet (fnitter). Solan klagade på värmen och stod över körningen. Jag luftade bromsar och flyttade hela bromseriet längre in på styret för att få bättre hävarm på det hela. Dagen flöt på och vartefter drällde det in gigantiska ekipage innehållande EM-hojare och förare. Plötsligt kändes inte Hiacen så fin, och RGV-n blänkte inte riktigt lika mycket. Det, och värmen sänkte min lust att köra motorcykel, så det var motvilligt jag rullade ut på banan. Det gick kantigt, yxigt och skitdåligt. Jag kom ikapp 125JR-förare men kunde inte förmå mig att köra om dom för att jag inte ville förstöra för dom. Jag åkte en repa genom depån istället. På väg ut igen stannade jag på utfarten för att hitta en lucka så jag inte skulle vara ivägen. Sege kom farande och jag åkte ut bakom honom. Han höll igen för att han är så rar. Det gick bra tills vi kom ikapp en 125JR-förare och min självinsikt satte stopp för omkörning. Sugelisug-pass.
Weeeeeeeeeeee! Bra hoj, kass förare.
Nästa pass hade jag inte heller nån vidare lust. När jag stod och väntade på att bli utsläppt kom en man med funktionärsfunktion och sa med upprörd röst att jag ABSOLUT inte får stanna på depåutfarten. Jag lyssnade lydigt och sa att jag förstod. Två minuter senare kom en annan man med funltionärsfunktion och gick lös på mig med samma ton. Jag avbröt honom efter två ord med ett kort "jag veeeeeeeeeet, jag har fått höra det redan". Han kom av sig och sa att det var bra och klappade mig på axeln. Fin gest. Vi åkte ut och det kändes marginellt mindre yxigt. Jag hade en 125JR-hoj bakom mig genom Mike's corner, så jag slog av in i esset, höll ytterspår och pekade att han skulle passera på min vänstra sida. Han kom aldrig så jag tittade bakåt, då passerade han på min högra sida och gjorde en märklig gest med pekfingret mot tinningen. Vad menade han, tro?
Sista passet var jag lite mer laddad. I pausen hade vi flyttat på tältet och allt skit inuti för att göra plats åt the big guys. Det fick väl fart på blodet kanske, för sista passet kände riktigt bra. Jag ändrade min bromstaktik till fyra fingrar och då gick det mycket bättre. Jag körde om folk lite grann och blev avflaggad till slut. Jag tänkte att jag skulle prova att bromsa sent för första och sista gången och det gick hur bra som helst. Jag kunde ha vunnit varenda pass om jag bytt taktik tidigare. Så dumt av mig. Jag rullade tillbaka till vår nya tältplats i gräset via en grusväg. Cirka 93% av allt grus som fanns på vägen fastnade i däcken. Gôtt dä.
Dagen till ära fick vi McDonald's-mat. Big Nasty utan lök är bra skit.
Madrassen var nästan helt tom idag, så det blev ett jävla blåsande med kompressorn. Gick och la mig. Blev kissnödig. Gick vilse i mörkret. Hittade tillbaka. Madrassen nästan tom igen. Skit.
Torsdag 27/7
Var jag stel igår så var jag stelare idag. Helvete vad campingliv suger arsel.
Mera stoppa pitten-buffé. 50 kronor gör att man gärna tar både kaffe och te och smäller i sig alldeles för många smörgåsar. Solan hade solsting eller nåt och satt i skuggan hela dagen. Jag gick runt och kollade på EM-räsers på banan och i depån. En rätt tråkig dag faktiskt, trots alla feta hojar.
Mera McDonald's idag igen. Big Nasty utan lök och en mellanjordgubbshake. Mat för män, men även för mig.
Läggdags. Hålet i madrassen lokaliserades och reparerades fältmässigt med gegg och silvertejp. Det funkade naturligtvis inte. Vi drog in till "city" och köpte punkareparationskit. Lagade hålet, pumpade. Hålet belv större. Lagade mer, pumpade. Hålet blev ännu större. Lagade igen.
Pumpade. Nu var det mer hål än madrass. Vi gick och lånade tre liggunderlag och två sovsäckar av Anneli och Penguin. Sege bistod med ett täcke. Det var jävligt hårt att ligga på ändå. Solan löste det elegant genom att ta in en brassestol och ställa på sina två liggunderlag. Själv låg jag på ett liggunderlag och lyckades faktiskt somna ändå.
:corn
