hållundan
Emozione!
För att klargöra allt. DNS. Did not start. Tycker du tråkiga racerapporter är tråkiga. Sluta läs.
Det hela började helt über, klockan 05:02 när klockhelvetet ringer med någon skön disneymelodi framförd av Peter Jöback. Snooza oförskämt många gånger tills det verkligen är totaldags att gå upp. Palta på sig lite lagom mycket sletna kläder. Sådär jättekallt ska det väl inte bli? Johansson hämtar upp i fin hyrbil klockan 05:28. Dags att åka till Flugan som står och varmtjör (borde gjort iallafall) Dodgen. Ståndsmässigt ska vi komma fram till race två i Anderstorp. Något annat vore ju rent ut sagt pinigt.
Umbau och skit på vägen medför att vi är framme på myren cirka fyra minuter innan besiktning. Öppna dörrarna och kasta ut allt för att få loss R6an, som dagen till ära får agera sturmmotorrad. Flugan besiktar den helblanka och dekaltrimmade besten som ska bärga sköna poäng i sammandraget. Vi andra installerar oss i depåboxen tillsammans med Wikberger-boys, PRO-räjsing och nåt gammalt härke med #63 påklistrat. Vi myglade till oss en svinbra tankplats, preppade denna med våra grejer och tyckte att alla förutsättningar var optimala för ett bra race.
Flugan börjar kvalet lite småkyligt och bombar in en 54-tid. Många team är ute på banan och vi i depåstaben (inte heller denna gång fanns det plats för toksnabba ungtuppar med mycket vilja och stora ambitioner
) installerar oss vid startochmål med den för dagen gladpackbeklädda laptopen. Någon smäller en motor och kvalet rödflaggas, flugan kommer in och vi slänger på värmarna. Allt i sin ordning.
Han ger sig ut igen en stund senare men får inte ordning på några tider samtidigt som våra depåboxgrannar bombar in en 43a, och helt plötsligt ligger först. Johansson får blodad tand och ger sig ut på jungfruresan på flugans R6a. Vi hinner se honom passera startochmål två gånger, sen är han puts väck. Spårlöst borta. Ingen gulflagg, ingen ambulans, ingen skamkärra, ingen har sett #3 på banan. Starka teorier sprids i depån om att han vurpat, krupit ner och gömt sig i bollhavet för att slippa flugans bistra blick. I teamet ville vi dock inbilla oss att han fått soppatorsk, trots att vi strax innan stått och hetsat kring vi hur på absolut bästa och snabbast sätt skulle få ner turbotrattslangen i det lilla lilla hålet i tanken.
När kvalet är slut står vi och blickar ut över myren och ser tre hojar på skamkärran. Visst, han är upplastad på den. Än så länge finns dock en påtaglig optimism blandat med tråktankar om plastning av kåpor, timslånga surftimmar på ebay och lättad plånka. Mycket riktigt. Lowsider i Opeln. Ingen direkt hastighet, ingen påbromsning, ingen skit på banan - SKITDÄCK!
När vi lastat av härket släcks glöden i flugans ögon, jag och Johansson öppnar varsin folköl, samtidigt som UnderDOG får sin ingenjörskvarn vattnad och till alla pris vill skruva ihop hojen. Bakramen är av på tre ställen, kåpstag, kåpfästen, kåpor, kylare och lite motorkåpor hamnar genast på "att-göra-listan". Det hindrar dock inte UnderDOG's entusiasm att växa ännu mer då depågrannar och bistra _konkurrenter_ skanderar att "det är bara att tejpa".
Vi ger det ett försök, samtidigt som jag häller i mig ytterligare en folköl och agerar mothåll när UnderDOG går loss med borrmaskinen. En halvtimma efter starten har vi faktiskt löst ihop bakramen på ett imponerande bra sätt och humöret börjar stiga. Beror det på våra sinnessjuka mek-skills, eller är det öl nummer fyra eller fem som talar sitt tydliga språk?
Den tillfälliga mek-euforin stagnerar dock när vi kommer underfund med att kylaren verkligen är sned, fläktarna satt sig rejält och kåporna kommer verkligen inte att hänga kvar, hur många rullar silvertejp vi än virar på. Ridå. Igen. Regnet börjar strila och inpackandet av härket påbörjar samtidigt som #63 öppnar sin sjuttonde burk med makrill i tomatsås och depåboxen luktar allt mer kattmat.
Sammanfattningsvis kan man säga att REC#2 på Anderstorp, där vi återigen skulle hamna topp10, blev en kalldusch, på flera olika sätt. Nu BLIR det ebay-surf, folkölmeck och planering inför nästa race som med största sannolikhet blir på Mantorp.
//#3 Josh I Mura Räjsing speedcrew master, hållundan.
Det hela började helt über, klockan 05:02 när klockhelvetet ringer med någon skön disneymelodi framförd av Peter Jöback. Snooza oförskämt många gånger tills det verkligen är totaldags att gå upp. Palta på sig lite lagom mycket sletna kläder. Sådär jättekallt ska det väl inte bli? Johansson hämtar upp i fin hyrbil klockan 05:28. Dags att åka till Flugan som står och varmtjör (borde gjort iallafall) Dodgen. Ståndsmässigt ska vi komma fram till race två i Anderstorp. Något annat vore ju rent ut sagt pinigt.
Umbau och skit på vägen medför att vi är framme på myren cirka fyra minuter innan besiktning. Öppna dörrarna och kasta ut allt för att få loss R6an, som dagen till ära får agera sturmmotorrad. Flugan besiktar den helblanka och dekaltrimmade besten som ska bärga sköna poäng i sammandraget. Vi andra installerar oss i depåboxen tillsammans med Wikberger-boys, PRO-räjsing och nåt gammalt härke med #63 påklistrat. Vi myglade till oss en svinbra tankplats, preppade denna med våra grejer och tyckte att alla förutsättningar var optimala för ett bra race.
Flugan börjar kvalet lite småkyligt och bombar in en 54-tid. Många team är ute på banan och vi i depåstaben (inte heller denna gång fanns det plats för toksnabba ungtuppar med mycket vilja och stora ambitioner
) installerar oss vid startochmål med den för dagen gladpackbeklädda laptopen. Någon smäller en motor och kvalet rödflaggas, flugan kommer in och vi slänger på värmarna. Allt i sin ordning.Han ger sig ut igen en stund senare men får inte ordning på några tider samtidigt som våra depåboxgrannar bombar in en 43a, och helt plötsligt ligger först. Johansson får blodad tand och ger sig ut på jungfruresan på flugans R6a. Vi hinner se honom passera startochmål två gånger, sen är han puts väck. Spårlöst borta. Ingen gulflagg, ingen ambulans, ingen skamkärra, ingen har sett #3 på banan. Starka teorier sprids i depån om att han vurpat, krupit ner och gömt sig i bollhavet för att slippa flugans bistra blick. I teamet ville vi dock inbilla oss att han fått soppatorsk, trots att vi strax innan stått och hetsat kring vi hur på absolut bästa och snabbast sätt skulle få ner turbotrattslangen i det lilla lilla hålet i tanken.
När kvalet är slut står vi och blickar ut över myren och ser tre hojar på skamkärran. Visst, han är upplastad på den. Än så länge finns dock en påtaglig optimism blandat med tråktankar om plastning av kåpor, timslånga surftimmar på ebay och lättad plånka. Mycket riktigt. Lowsider i Opeln. Ingen direkt hastighet, ingen påbromsning, ingen skit på banan - SKITDÄCK!
När vi lastat av härket släcks glöden i flugans ögon, jag och Johansson öppnar varsin folköl, samtidigt som UnderDOG får sin ingenjörskvarn vattnad och till alla pris vill skruva ihop hojen. Bakramen är av på tre ställen, kåpstag, kåpfästen, kåpor, kylare och lite motorkåpor hamnar genast på "att-göra-listan". Det hindrar dock inte UnderDOG's entusiasm att växa ännu mer då depågrannar och bistra _konkurrenter_ skanderar att "det är bara att tejpa".
Vi ger det ett försök, samtidigt som jag häller i mig ytterligare en folköl och agerar mothåll när UnderDOG går loss med borrmaskinen. En halvtimma efter starten har vi faktiskt löst ihop bakramen på ett imponerande bra sätt och humöret börjar stiga. Beror det på våra sinnessjuka mek-skills, eller är det öl nummer fyra eller fem som talar sitt tydliga språk?
Den tillfälliga mek-euforin stagnerar dock när vi kommer underfund med att kylaren verkligen är sned, fläktarna satt sig rejält och kåporna kommer verkligen inte att hänga kvar, hur många rullar silvertejp vi än virar på. Ridå. Igen. Regnet börjar strila och inpackandet av härket påbörjar samtidigt som #63 öppnar sin sjuttonde burk med makrill i tomatsås och depåboxen luktar allt mer kattmat.
Sammanfattningsvis kan man säga att REC#2 på Anderstorp, där vi återigen skulle hamna topp10, blev en kalldusch, på flera olika sätt. Nu BLIR det ebay-surf, folkölmeck och planering inför nästa race som med största sannolikhet blir på Mantorp.
//#3 Josh I Mura Räjsing speedcrew master, hållundan.
Last edited:
synd bara att det inte smittar av sig på förarna... Men som sagts, synd att ni inte kunde köra 
