Don Quixote
Nordic BoTT 2010
Det skulle kunna bli en hel roman. Känns som man behöver läggas in på hem efter att knappt ha lämnat en depå på över en vecka. Det rycker i gashanden och öldrickarreflexen är svår att motstå.
Det har varit en suverän "semester" benådad med väder som man tidigare i sommar bara kunde drömma om. Mycket trevligt folk har man fått träffa och vårt läger blev under gatåkningsdagarna lite av en servicedepå där flertalet fjädringsinställningar skruvades sönder och däck krängdes av, o på, o av, o på...
Hur gick körningen då? Jovars, det är lättare att köra fort med en riktigt hoj! Det började första dagen med en putsning av PB med nästan 2 sekunder. En massa träning under resten av veckan gjorde att det äntligen lossnade och det känns som man nästan har kontakt med dom Rookie:sarna som kan det här med att köra fort.
Efter att ha smiskat in ett vettigt varv under sista kvalminuten på lördag visade min eminenta depåpersonal beståendes av Strider (Ingmar) 1.12,1 på griffeltavlan och jag trodde att en start från första eller andra startled var i hamn. Lätt förvånad och nedstämd hittar man sedan sitt namn på 15e plats i listan.
Varför måste alla köra så fort? Dom 15-20 första i R600 hade ju inte behövt skämmas för sig i nån av A-klasserna. Surt som snus...
På tävlingsdagen knöt som vanligt magen ihop sig till en knut och man filosoferade över varför det man tycker är roligast i livet kan få en att må så uruselt. Att det sen började regna i solskenet när vi rullade ut på banan fick fler än mig att se oroliga ut. Det höll bara i sig i nån minut dock och banan var snustrorr då startlamporna tändes.
Starten gick halvbra. Knepigt att starta med kitlåda som har en kilometer lång etta. Slirar koppling en halv eftermiddag och ändå ligger varven för lågt när man väl släpper ut helt. Jeje, trångt som satan in i första böj och jag insåg hur viktigt det faktiskt är med en bra start. Fältet står ju helt still hela första varvet och dom 5-8 första drar snabbt ifrån.
Så snart det öppnade upp blev det stadiga 1.12
r och till min stora förvåning tog inte orken slut så snabbt som den brukar. Låg på 14e plats efter att ha kört om Jorpes (första gången det händer!!!) och det var tydligt att killen framför samt en klunga på 3 förare framför honom började sacka av. Kom ikapp i hårnålen och tog därefter bra med höjd i depåkurvan och laddade på för att gå om på rakan. Några meter framför mitt framhjul väljer han då att dra till med en jävelhighsider värd namnet. Jag rätar upp och tar det felaktiga beslutet att försöka ta mig förbi studsande hoj och förare på yttern. Slutade med en ordentlig resa genom sandfållan, ut på en liten gräsmatta och slutligen fast asfalt i form av depåinfart under hjulen igen. Skulle här givetvis bara kört igenom depån och ut på banan igen men i förvirringen vänder jag om, får stå och vänta på att massa folk kör förbi innan jag åter är ute på banan igen. Arrrgghh va förbannad man kännde sig. Lyckades på ren ilska köra om ett par hojar till innan rödflaggen men slutade på en mycket tråkig 19e-plats. Avåkningen kostade 22 sekunder och hade man kunnat låta bli det hade det blivit topp-10. Röf! 
Hur som helst känns det skönt att man till sist fått upp farten hjälpligt och på finalen i September ska det tas revange.
Många andra förtjänar ett omnämnande för sina prestationer men med risk för att missa någon lämnar jag den biten till senare.
Jättetack till alla som har förgyllt tiden under BikeWeek! Vi ses...
Det har varit en suverän "semester" benådad med väder som man tidigare i sommar bara kunde drömma om. Mycket trevligt folk har man fått träffa och vårt läger blev under gatåkningsdagarna lite av en servicedepå där flertalet fjädringsinställningar skruvades sönder och däck krängdes av, o på, o av, o på...
Hur gick körningen då? Jovars, det är lättare att köra fort med en riktigt hoj! Det började första dagen med en putsning av PB med nästan 2 sekunder. En massa träning under resten av veckan gjorde att det äntligen lossnade och det känns som man nästan har kontakt med dom Rookie:sarna som kan det här med att köra fort.
Efter att ha smiskat in ett vettigt varv under sista kvalminuten på lördag visade min eminenta depåpersonal beståendes av Strider (Ingmar) 1.12,1 på griffeltavlan och jag trodde att en start från första eller andra startled var i hamn. Lätt förvånad och nedstämd hittar man sedan sitt namn på 15e plats i listan.
Varför måste alla köra så fort? Dom 15-20 första i R600 hade ju inte behövt skämmas för sig i nån av A-klasserna. Surt som snus...På tävlingsdagen knöt som vanligt magen ihop sig till en knut och man filosoferade över varför det man tycker är roligast i livet kan få en att må så uruselt. Att det sen började regna i solskenet när vi rullade ut på banan fick fler än mig att se oroliga ut. Det höll bara i sig i nån minut dock och banan var snustrorr då startlamporna tändes.
Starten gick halvbra. Knepigt att starta med kitlåda som har en kilometer lång etta. Slirar koppling en halv eftermiddag och ändå ligger varven för lågt när man väl släpper ut helt. Jeje, trångt som satan in i första böj och jag insåg hur viktigt det faktiskt är med en bra start. Fältet står ju helt still hela första varvet och dom 5-8 första drar snabbt ifrån.
Så snart det öppnade upp blev det stadiga 1.12
r och till min stora förvåning tog inte orken slut så snabbt som den brukar. Låg på 14e plats efter att ha kört om Jorpes (första gången det händer!!!) och det var tydligt att killen framför samt en klunga på 3 förare framför honom började sacka av. Kom ikapp i hårnålen och tog därefter bra med höjd i depåkurvan och laddade på för att gå om på rakan. Några meter framför mitt framhjul väljer han då att dra till med en jävelhighsider värd namnet. Jag rätar upp och tar det felaktiga beslutet att försöka ta mig förbi studsande hoj och förare på yttern. Slutade med en ordentlig resa genom sandfållan, ut på en liten gräsmatta och slutligen fast asfalt i form av depåinfart under hjulen igen. Skulle här givetvis bara kört igenom depån och ut på banan igen men i förvirringen vänder jag om, får stå och vänta på att massa folk kör förbi innan jag åter är ute på banan igen. Arrrgghh va förbannad man kännde sig. Lyckades på ren ilska köra om ett par hojar till innan rödflaggen men slutade på en mycket tråkig 19e-plats. Avåkningen kostade 22 sekunder och hade man kunnat låta bli det hade det blivit topp-10. Röf! Hur som helst känns det skönt att man till sist fått upp farten hjälpligt och på finalen i September ska det tas revange.
Många andra förtjänar ett omnämnande för sina prestationer men med risk för att missa någon lämnar jag den biten till senare.
Jättetack till alla som har förgyllt tiden under BikeWeek! Vi ses...
, du la dessutom ner som aldrig förr i kurvorna.
Snyggt kört! 
