notrightrider
I see you...
Ännu en viktig författare saknas oss.
Peart...? Författare?
Japp. Han må räknas som världens bästa trummis, spelstilsinnovatör, fantastisk låtskrivare och allt man kan tänka sig, men det är som författare det bränner till på allvar. Författare och motorcyklist.
Han har skrivit massa betraktelser från sina resor på två hjul:
Boken GHOST RIDER: Travels on the Healing Road från 2002 beskriver hur han fullständigt tappade det efter att ha förlorat både sitt enda barn och sin hustru under ett och samma år.
Han sade upp sig från bandet, gränslade hojen och gav sig ut på vägen. För att aldrig mer komma tillbaks...?
55.000 miles senare ansåg han sig kommit till rätta med sig själv och överens med ödet.
Han skrev en bok om hela skiten och klev in bakom trummorna igen.
Boken är en underbar beskrivning över hur självvald isolering under resa kan läka en människa och dennes själ. Kort sagt: en hyllning till motorcykelns helande kraft, dels som aktivt färdmedel, och samtigt katalysator för att komma sanningen och det viktiga närmare.
Men, inte ens motorcykeln ger evigt liv.
Leva 3,5 år med en växande tumör i hjärnan, och prognosen tydligt spikad.
Var hittar man kraft till det?
It is with broken hearts and the deepest sadness that we must share the terrible news that on Tuesday our friend, soul brother and band mate of over 45 years, Neil, has lost his incredibly brave three and a half year battle with brain cancer (Glioblastoma). We ask that friends, fans and media alike understandably respect the family's need for privacy and peace at this extremely painful and difficult time. Those wishing to express their condolences can choose a cancer research group or charity of their choice and make a donation in Neil's name.
Peart...? Författare?
Japp. Han må räknas som världens bästa trummis, spelstilsinnovatör, fantastisk låtskrivare och allt man kan tänka sig, men det är som författare det bränner till på allvar. Författare och motorcyklist.
Han har skrivit massa betraktelser från sina resor på två hjul:
Boken GHOST RIDER: Travels on the Healing Road från 2002 beskriver hur han fullständigt tappade det efter att ha förlorat både sitt enda barn och sin hustru under ett och samma år.
Han sade upp sig från bandet, gränslade hojen och gav sig ut på vägen. För att aldrig mer komma tillbaks...?
55.000 miles senare ansåg han sig kommit till rätta med sig själv och överens med ödet.
Han skrev en bok om hela skiten och klev in bakom trummorna igen.
Boken är en underbar beskrivning över hur självvald isolering under resa kan läka en människa och dennes själ. Kort sagt: en hyllning till motorcykelns helande kraft, dels som aktivt färdmedel, och samtigt katalysator för att komma sanningen och det viktiga närmare.
Men, inte ens motorcykeln ger evigt liv.
Leva 3,5 år med en växande tumör i hjärnan, och prognosen tydligt spikad.
Var hittar man kraft till det?