Din sämsta vädret körning.

Luxury!

Hade varit och hämtat min nya hoj i Insjön och innan Sala så börjar det regna ordentligt. Hade på mig raceställ och collegetröja samt Bridgestone bt002 (bandäck) på hojen.

När jag stannade i Enköping(på väg till Sthlm) på Statoil så var det pöl runt mig och jag kunde nästan inte hålla i kaffekoppen för jag huttrade så mkt.
Aldrig frusit så i hela mitt liv och jag kunde inte gasa så mkt då däckens regnegenskaper var nästan obefintliga...
Kommer ihåg att tom kallingarna var genomblöta.

Körde Öregrund-Sthlm i regn för två somrar sedan när jag precis tagit kortet (det var regnvädret när det blev översvämningar i sthlm det året). Konstaterade att säljaren hade överdrivit ställets regntäthet en smula. Var torr om fötterna tills byxorna släppt igenom så mycket vatten att det började rinna längs med benet. När jag kom hem var jag bara torr om huvudet och tyckte det var skitmysigt med handtagsvärme

Någon som vill fylla på här, själv hade jag ihållande regn mellan Travemunde - Assen cirka 40 mil.

Svårt att välja. Har vart en del skitväder som jag minns. Hör ju till hojåkandet.
MC-ordonnans på Gotland. Marsgejsten. Orkan med snö på tvären.
Gälleråsen. Ösregn, 15m sikt. Tur att ingen annan var dum nog att åka ut på banan.
Sviestad. 30+. Skinnstället fastklibbat.
Plötslig isgata på Nynäsvägen. Tur att alla andra körde försiktigt. En Harley är tung att resa upp.
Dom gånger jag konstaterat att stället är vattentätt. Släpper aldrig ut vattnet.

Har två riktigt dåliga väderminnen.
Det ena är i Norge där det var 20 grader varmt i dalen så vi beslöt att köra över ett berg ner till nästa dal.
Nollgradigt och fötterna nere för att det snöade och var någon cm slask var något jag fick uppleva, obehagligt med en ZR7S.

Andra minnet var plötsligt åskregn längs E4 strax söder om Umeå. Snabbt började det också smattra och gjorde nästan lite ont, förstod inte direkt vad det var och sikten var urusel, men sen såg jag i diket att det började bli vitt. Världens haglande mitt i sommaren! Stannade i en busskur och försökte ordna till regnkläderna, allt var blött och fodret i mina MC handskar blev avigt när jag tagit av dom. Efter att försökt fixa till dom ett tag så ledsnade jag, fodret vägrade leta sig in i fingrarna.
Allt annat än första gången jag bråkade med dessa i regn, vill minnas att det var ett par från Biltema.
Slängde handskarna i diket, tog på mig mitt reservpar och körde vidare.

Jag tror moln är det svåraste väderrelaterade fenomen jag kört i. Finns liksom inget sätt att behålla sikten i mer än en mikrosekund. Lägger igen visiret i samma ögonblick det torkas av och funkar inte att köra öppet. En pärs och fjällen är en direkt olämplig miljö att inte ha sikt i, stup o annat.

Visst har man blivit blöt, frusit men som min kusin kallt konstaterade när vi tyckte vi var coola som stridit igenom ett för oss kvalitativt skitväder på norska västlandet; "Vi är nog inte de första som tagit oss några tiotals mil i norskt normalväder." Många mil i hälleregn äter bra på psyket, det medges.

Jag har två riktigt dåliga väder minnen. Ena var i Norge (vars annars), vi hade bestämt att vi skulle köra över Trollstigen och sen fortsätta söderut.
Sagt och gjort. Det började med att vi körde över ett fjäll på vägen ner där det blåste orkan rakt i sidan och började hagla. Nåja på med regnstället och kämpa vidare. Väl nere från kalfjället så övergick haglet till monsunregn som höll i sig i två dagar.
Då vi väl kom till Trollstigen så regnade det så pass mycket att det gick svallvågor efter motorcyklarna på vägen upp. Då vi kom fram till stugan vi hyrt var ALLT blött.
Jag har aldrig frusit så mycket i hela mitt liv, tills...

Minne 2.
På vägen hem från kemora(ca 65 mils resa) börjar det tokregna och temperaturen droppar ner under 10° och fortsatte regna heeeela vägen hem. Den gången var jag så där nöjd på mig själv att jag bedömde att regnstället tog för mycket plats och bara köra i perforerat skinnställ was the shit, ung och dum får skylla sig själv

Lämnade Otta (Norge) på morgonen i regn och ca 7 grader värme. Målet för dagen var Torsby och vädret höll samma standard hela dagen. Vi landade i Torsby efter ca 7 timmar, genomfrusna och dyngsura. Det var enda gången jag på allvar tänkt lämna hojen längs vägen, med nycklarna i, och ringa en taxi.

Jag var dock så trött på skiten när vi rullade in på campingen i Torsby att jag klev upp på hojen igen och körde vidare hela vägen hem. Landade hemma kl 19:30 och även om mina reskamrater tyckte att jag var galen som körde vidare så var det rätt skönt att slippa dra på sig ett blött skinnställ dagen efter för att komma hem.

Har två episoder. Den ena var förra året. Vackert väder, beslöt mig för att köra en runda. Bor vid kusten så jag körde norrut och längst lite mindre vägar och såg mörka moln inåt landet på behörigt avstånd. Jag körde bort till ett café och tog en paus när första skuren kom. När det lättade fortsatte jag längst kusten. Vägarna torkade upp fort. Sedan vände jag hemåt och beslöt att ta motorvägen. Såg mörka moln igen i min färdriktning, men hade inget val. Himmelen öppnade sig plötsligt. Det var mer eller mindre som att ställa sig i under ett vattenfall. På ett ögonblick var jag våt rakt igenom skinnstället. Som att man hoppade i havet med skinnstället på. Bytte snabbt fil in i en lucka och drog ner farten till 40 km/h kanske. Drog ner en växel för mycket så att bakhjulet låste sig för ett ögonblick. Det var ett sådant ögonblick man hinner tänka mycket. Jag hann kompensera det med kopplingen. Ville inte ligga kvar i ytterfilen eftersom man som bilist vet att de kan ligga kvar i hög fart utan att bry sig om sikten och jag hade inte kunnat ligga kvar i hög fart utan någon som helst sikt i ytterfilen.

Andra tillfället var också en regndag. Hade en bakdag bokad och drog på mig ett regnställ (vanligt regnställ) i hopp om att det skulle skydda lite och att vädret skulle lätta under dagen. Man är trots allt optimist. Det regnade rejält under färden dit och väl framme så var man givetvis blöt på sina ställen där regnstället inte höll tätt. På depåområdet var det flera cm vatten liggandes innan det rann undan - en mindre sjö. Man kunde hälla ut vattnet ur mc-stövlarna och jag körde barfota i dem den dagen i stövlarna. Vädret klarnade upp allt eftersom med bitvis skurar. Blev nog en rätt bra bandag trots allt som jag minns det.

Sedan alla gånger man med nöd och näppe klarat sig från vädrets makter. Man ska inte beklaga sig

Har främst två skräckfyllda hojväderminnen.

Ösregn på autobahn med sikt nära noll är inge kul alls...

Fast i rusningstrafik i Milano i strax över 40gradig värme, får nästan panik efter nån timme av värmen, heller inge kul alls...

Har mycket lättare att hantera kyla än värme.

Inte på långa vägar värst men kanske mest präglande och lärorikt? Tidigt 2000-tal, i början av december. Hade varit på konferens i Saltsjöbaden och skulle köra hem sent på kvällen. Någon plusgrad och snöflingor, stora som blöta bomullstussar lägger sig snabbt på visiret. Kommer ut på Saltsjöbadsleden och möts så av ett enda stort ogenomträngligt mörker. Horribelt, tväruselt mc-ljus, ingen gatubelysning, igensnöat visir på vanligtvis toksnabb väg och man ser inte ens handen framför sig...? Nej, inga höga, vare sig stil- eller rankingpoäng, på den mc-resan...

Tut-tut!

Varberg-Karlstad på en cbr 954 med 45kg ryggsäck. Störtregn hela vägen. Märkligt nog även hastighets- och nykterhetskontroller på två ställen men de sket i min lilla överträdelse av ren sympati.

Mr Woland skrev:

Har främst två skräckfyllda hojväderminnen.

Ösregn på autobahn med sikt nära noll är inge kul alls...

Fast i rusningstrafik i Milano i strax över 40gradig värme, får nästan panik efter nån timme av värmen, heller inge kul alls...

Har mycket lättare att hantera kyla än värme.

Klicka för att visa mer...

Jag har varit med om samma saker som du. Inget av dom är något som man längtar till igen.
Nästa gång jag åker neråt och räknar med att det blir varmt så ska jag prova att ha en camelback så man kan dricka lite hela tiden medans man kör.

1) Frugan och jag åkte in i ett hellregn i Norge, hittade till slut ett ledigt rum på booking som det stod var 2 mil ifrån. Sökte upp det på maps och visade sig istället vara drygt 2h resväg, gick inte avboka och kostade 1600:-. Frugan var inte sugen på att slå upp tältet den natten så vi ändrade rutten och körde på det, upp på ett jävla fjäll med den sämsta vägen jag kört i mitt liv oavsett fordon, knäckte ett stag på hojen garantin inte ville täcka sen. Väl framme på boendet var det mer som ett sunkigt vandrarhem. Höll god min

2) Körde hem hojen förra året 21 februari, skulle bli +5 men blev knappa +3, kom iväg något sent från helsingborg som man gör och tempen hinner bli -1 och bäckmörkt innan man lämnat hojen på Öland. Hua! Kunde köra 1h max sen var man så nedkyld så man trodde hjärtat skulle stanna. Trodde det skulle räcka med 2 underställ, icke.

Sämsta är när jag och brorsan åkte stockholm - Oskarshamn för att ta gotlandsfärjan med omväxling istället för att åka från Nynäshamn.

Ca 1 timme ifrån Oskarshamn fick brorsan punktering och det började vräka ner regn, såklart inget däcklagningskit med oss då så vi prövade först med att åka och köpa däck-skum att spruta i och se om det gick. Det gick inte alls, så vi ringde bärgare som pluggade däcket. Allt det där tog förstås sin tid så när vi väl kom fram totalt genomsura sådär som alla här redan beskrivit det, man stannade och skapade en stor pöl under sig. Genomsur in till kallingarna. Väl framme vid färjan var vi 5 minuter sena för incheckningen så vi kom inte med. Vi fick boka om på plats och ta nästa färja. Allt det gjorde vi medans bilar från färjan åkte av, dvs inget fordon hade ännu börjat åka ombord. Jag frågade varför vi inte kunde få åka med ändå och fick som svar att andra bilar som stod i kö fått våra platser. Den lögnen var föga imponerande då hojar har sin egen plats och man såg från gallret det var kanske 4 hojar bara.

Jaja, vi orkade inte bråka utan parkerade och väntade 3-4 timmar på nästa båt. Väl på färjan gungade det satan under stormen och folk spydde lite här och där. Tillräckligt för att lukten skulle ligga kvar under hela färden över. Glömmer aldrig stockholmarn som kaxigt sa "heh heh ska bli kul med lite gungande på överfärden" för att ungefär en timme efter avfärd springa mot toaletterna.

Annars en kul anekdot var förrförra sommaren på gotland, hade besiktning i visby och när jag åkte var det frid och fröjd tills jag behövde tanka halvvägs och stannade vi macken som såg misstänkt mörk ut. Fick reda på varför - det var strömavbrott på hela ön och såklart spöregnade det något hemskt. Allt var nere, bensinmackarna, alltihop och där stod jag mitt i smeten och kom ingenstans helt dyngsur och obesiktat hoj!

De kom en regnskur på crossbanan idag, så fick köra av direkt

En annan kul resa jag gjorde i tveksamt väder var när jag åkte hem från en lite löst pack som bodde mitt emellan Göteborg och Helsingborg, skulle till SRF dagen efter, och det var första året jag hade MCkort så frampå eftermiddagen hoppade jag på min hoj och började nöta mil hemåt Karlskrona. När jag åkt nån mil ser jag en enorm, kolsvart molnfront ut över havet, det blinkade som ett trasigt lysrör och var nattsvart under dem, så jag lade mig ner på tanken och gav full gas, hojen, som var en Kawasaki Ninja, arbetade sig långsamt upp till toppfarten 165 km/h mätarfart. En 250 ninja

Det dröjde inte länge innan den enorma molnfronten började svepa in över land, men jag hade en oförskämd mängd tur i att jag låg preciiiis framför den hela vägen, men det blixtrade och dånade mer eller mindre konstant, och vägen framför mig lystes upp av blxitarna om och om igen med tillräcklig hög frekvens att jag fortfarande har bilden av min egna, långa skugga rakt fram, kastad av blixtarnas sken inbränd i minnet.

När jag svängde av E6 in på rv24 kom regnet ifatt, och det var som om en vägg av vatten svepte över mig, allt blev dyngsurt på nolltid, och det gick knappt att se något framåt så det gick lite långsammare den biten. När jag passerade Örkelljunga (eller ja, en bit utanför örkelljunga där det låg en Statoil längs vägen) svängde jag in för att tanka. Under taket stod ett par bikers och väntade på att monsunen skulle ge upp. Efter att ha tankat gick jag in i butiken, köpte en redbull och proteinbar ursäktade allt vatten som rann av mig på golvet, tuggade i mig baren och hällde i mig redbullen på vägen ut och hoppade på hojen och åkte vidare. Det var ändå inte så värst kallt, och jag kunde ändå inte bli blötare så det var ingen poäng med att stå kvar där och vänta på att vädret skulle bli bättre.
Vädret lättade en kort stund senare, så jag höjde tempot lite igen och hann torka på några mil till. Eller jag kände mig iaf torr.

Jag minns inte om det var samma resa som jag råkade på en polisbil i motsatt riktning straxt efter Hörja, men det är inte alls omöjligt så jag kan passa på att dra den historien med. Ligger och nöter i 140 på den helt tomma vägen, eftersom att klockan börjat dra sig mot mitt i jävla natten, har inte sett en bil på tio mil och jag börjar bli trött på händelselös mil efter händelselös mil mitt i natten. Plötsligt möter jag en bil när jag kommer ut på en längre raka. När jag passerar ser jag att det är en polisbil. Jag tittar ner på hastighetsmätaren och konstaterar att jooo... De bör ha uppfattat att det gick en aning för fort så jag tittar i backspegeln och ser deras tände bromsljus och att de tar sikte på en liten skogsväg för att vända. Efter ett kort överläggande med mig själv tar jag beslutet att jag fortsätter att nöta på, och hoppas att jag hinner ner till E22 innan de får upp farten på den där surbilen och hinner ifatt mig på min trötta lilla ninja.

Det var några nervösa minuter ner till påfarten men det kom inte ikapp nån polis, förrän när jag befann mig på påfarten ner på E22, då kom polisen i en jävla fart med blåjusen på över bron. Jag lade mig i högst lagligt tempo på motorvägen och var nervös i säkert 5-10 mil innan jag pustade ut och körde vidare hem i lagom tempo.

När jag kom hem hade jag fortfarande en våt rand längs ryggen, och kallingarna och strumporna var genomsura. Resan hem hade tagit mycket längre än planerat, så jag kraschade i sängen, vaknade några timmar senare och packade ihop för SRF och blev upplockad av Jesus, sedan var jag packad som en åsna i en vecka och minns inte så mycket alls av det.