Klotgren
bilar hamnar till slut alltid i köer
Här kommer en ny race rapport från Hackspetten och hans husse!
Denna gång satte vi för första gången ned våra sulor på Ring Knutstorp - hiskeliga 570km i från stan där kungen bor. Vi har som sagt aldrig lagt en meter på den banan och skulle nu ner och knuffas med det härligt BoTT gänget (ja, de är jättehärliga - grym gemenskap att komma in i, med det gemensamma stora tältet och allt annat som fixas runt omkring).
För er som har svårt att läsa och hellre gillar bilder så kommer här en "spoiler alert".
Assåååå!
Skänk Skåne till Danmark eller nåt - för inte har väl krascherna något med min körstil att göra
Lång historia - ganska... lång.
Åkte ner på torsdagen, bilen var redan packad dagen innan (fått låna en Citroen buss av BoTT general Alex). Allt planerat och fixat, skulle "bara" jobba några timmar på torsdagen först, sen hinna köpa lite käk till helgen och sen hämta upp John på Skavsta flygplats.
Hann inte köpa käk, och nog han jag "hämta" upp stackars John eftersom jag blev 45min sen till Skavsta...
Nåja, kom ner till Knutstorp till slut i mörkret men så kom den första skänken från ovan - jag var ju med BoTT gänget, så den stora längan med långt gemensamt tält var redan uppslaget, TACK SOM FAN för det. Bara lasta in. Den obligatoriska ölen öppnades (ja, såklart hade jag hunnit köpa öl, man måste prioritera) och lite små snack.
Tog sen longboarden runt banan med pannlampa på i beckmörkret. Såg väldigt lite och det gjorde tydligen räven också som sprang 3 meter framför mig... Jag rekommenderar ingen att köra longboard i mörkret runt Knutstorp - för den banan har kurvor och höjdskillnader likt ingen annan bana i Sverige... Nåja, kom tillbaka helskinnad till boxen, utan att egentligen ha lärt mig någonting av banan.
Morgonen efter gick jag ut på min vanliga löptur och sprang runt banan för att kolla, huj vad det svänger blev lärdomen. Vid 8.30 dök Rickard Haggren/Grevens Motorcykeldelar upp och erbjöd sig att gå ett varv med mig runt banan - Tack som f-n för det, saker och ting började med ens klarna.
Dags för träning:
Alla hade pratat om hur viktigt det är att hitta en rytm runt banan. Jag kan både sjunga och dansa så nog har jag rytm alltid - men huvva vad Knutstorp ändrar takt!
Jäääättesvårt, fick aldrig något förtroende. Lyckades sätta 1.06,5 tider vilket enligt andra var bra för att aldrig ha satt min fot där.
Dags för kval:
Gick ut först (tänker inte berätta varför, för det är en hemlis), fick hyfsat flyt ändå. Pangade på så gott det gick och fick 1.05,7 vilket inte är helt dåligt och resulterade i en startplats mitt i fältet.
Dags för race:
Stod längst till höger och starten gick, fick till en helt ok start och tog några placeringar, bromsade, höger med dubbelapex, driv ut, short shifta, smacka på ner igenom vänstersvackan, håll upp tight så att du får en bra ingång i högern uppe på krönet, gå tight som fan för att kunna räta ut vänsterknixen i nästa svacke innan 90 graders böjen innan hoppet. BRA!!! Uppför hoppet (kunde inte banan varit 100 meter längre så man kunde ha fått hoppa på riktigt?), men snabbt på broms inför den sjukt tighta hårnålen som svänger åt höger. Här måste man träffa utgången rätt så man kommer långt till höger så att nästa vänster klaffar, för klaffar nästa vänster så klaffar nästa höger i lätt nerförslut också.
Men... Här väljer jag att citera Juha Kankunnen: "The speed was ok but the corner was to tight"... Jag missade utgången ur hårnålen, missade då ingången i vänstern - kände flåset från dem där bakom - och fick CP spår in i högern som leder neråt och är bucklig och har lite feldosering.... = framhjulssläpp och krasch bom krasch ut i leca havet - SATAN I HELVETE! Lyfter upp hojen för där kan jag ju inte liGGA. Startar och försöker ta mig igenom det djupa leca havet.
Jag lyckas få fart på hojen men måste gasa rätt friskt för att ta mig ur alla leca kulor på väg mot där flaggvakterna står på sidan av banan. Ett 15 tal meter innan dem slutar leca havet och övergår till fuktig gräsmatta.... Vad händer en adrenalinpumpad hjärna när man gasat hårt i leca havet och sen kommer ut på gräset? Fräs sa det bara och hojen spann runt mig och vurpa nummer två var inkasserad
Tur som fan att inte roadracing är en tv sänd sport tänkte jag då.
Skadorna på mig och hojen var minimala, behövde bara rensa leca kulor och fixa till fotpinnen något.
Senare på dagen var det faktiskt kval igen inför racet dagen efter (lördag).
Körde inge bra alls, men kvalade inte sist iaf.
Dag två - race två.
Hade sovit dåligt på natten, lite bult i knät från vurpan som störde. Men - gud hör bön - det regnade!!! Bra tänkte jag - jag är ju snabb i regn.
Gick ut och körde morgonens warm up, halkade där in på snabbaste tid (dock valde inte alla att köra). Kändes bra, inga konstiga släpp utan bara bra.
Dags för race:
Hade ju dålig startposition så jag måste göra en bra start - vilket jag gjorde! Tror att jag låg 4 in i första böj. Mackan var först tror jag. Mackan tog det grymt lugnt i första högern, Mattias ville om, Nils ville om. Mattias försökte ta Mackan på utsidan och höll på bli avtryckt av en ovetande Mackan. Nils tog sig om, vred rejält på rullen ur högerböjen, så pass att när han kom nere i vänstersvackan på väg upp mot högerkurvan så fick han en rejäl highsider och gled enligt honom själv 100 meter. Jag tog mig om Mackan innan vänster kurvan innan hoppet. Jag kommer inte ihåg men jag tror att jag låg 1:a här.
In hårnålen, fick bra exit - BRA - fick bra ingång i vänstern - BRA - in med rätt linje i höger kurvan med lite nerförslut och bulor - PANG - framhjulssläpp igen!!! Samma jefla kurva, samma jefla vurpa... Speed was ok but corner was to tight - mantrat va?
Löft upp hojen, körde genom leca havet kom till gräsmattan igen, HA! nu vurpade jag inte i alla fall. Åkte fram till flaggvakten, han frågade: "Kaän deu tjöra" (bred skånska), "ja" sade jag, "tjeur deuå" sade han - och jag körde ut. Ett varv senare blev jag svartflaggad - down is out - (men det är det egentligen bara i officiell SM serie väl?).
Åkte in i depån, ställde ifrån mig hojen och gick till muren. Mattias som fått dispens att åka med sin ER-6 var kung, han ledde ju! Jag visade med fingrarna hur långt bak han hade till bakomvarande. Först var det 4 sek, sen blev det 5sek, å 6, Mattias hann t.o.m. tacka när han körde förbi eftersom han inte har så grymt acc ut på rakan. Till slut var han ca 10sek framför - KLAR VINST för ungtuppen!
Efter racet var jag förbannad på mitt sätt = enorm pajkastning inne i hjärnan, men utåt sett inte så värst nedslagen. Men när BC, Björn Carlsson, min PT ringde så svarade jag: JAG VILL INTE SNACKA MED DIG! BC avväpnade mig lätt med sitt Balooskratt. Va nöjd med allt som livet ger - blev det nästan.
Nåja - vi spolar ner den här racehelgen i toaletten, loggar misstagen så att vi kan minimera dem nästa gång och blickar fram mot årets mål i SM finalen på Sviestad om två veckor!
Min debut i ROOKIE 1000
TACK till:
Alex Lind, Bott General. Vill ni köra härlig racing med bra sammanhållning och väldigt kul stämning där allt utgår i från att du skall ha det bra - kör BoTT. Du behöver inte vara racingproffs heller, du kommer att få god hjälp av killarna i gänget.
Tack Rickard Haggren för banguidningen
Tack som vanligt till Björn Carlsson, du är guld värd.
Tack Mats Backman på Bactor för supporten
Och förstås tack till BoTT killarna
Denna gång satte vi för första gången ned våra sulor på Ring Knutstorp - hiskeliga 570km i från stan där kungen bor. Vi har som sagt aldrig lagt en meter på den banan och skulle nu ner och knuffas med det härligt BoTT gänget (ja, de är jättehärliga - grym gemenskap att komma in i, med det gemensamma stora tältet och allt annat som fixas runt omkring).
För er som har svårt att läsa och hellre gillar bilder så kommer här en "spoiler alert".
Assåååå!
Skänk Skåne till Danmark eller nåt - för inte har väl krascherna något med min körstil att göra
Lång historia - ganska... lång.
Åkte ner på torsdagen, bilen var redan packad dagen innan (fått låna en Citroen buss av BoTT general Alex). Allt planerat och fixat, skulle "bara" jobba några timmar på torsdagen först, sen hinna köpa lite käk till helgen och sen hämta upp John på Skavsta flygplats.
Hann inte köpa käk, och nog han jag "hämta" upp stackars John eftersom jag blev 45min sen till Skavsta...
Nåja, kom ner till Knutstorp till slut i mörkret men så kom den första skänken från ovan - jag var ju med BoTT gänget, så den stora längan med långt gemensamt tält var redan uppslaget, TACK SOM FAN för det. Bara lasta in. Den obligatoriska ölen öppnades (ja, såklart hade jag hunnit köpa öl, man måste prioritera) och lite små snack.
Tog sen longboarden runt banan med pannlampa på i beckmörkret. Såg väldigt lite och det gjorde tydligen räven också som sprang 3 meter framför mig... Jag rekommenderar ingen att köra longboard i mörkret runt Knutstorp - för den banan har kurvor och höjdskillnader likt ingen annan bana i Sverige... Nåja, kom tillbaka helskinnad till boxen, utan att egentligen ha lärt mig någonting av banan.
Morgonen efter gick jag ut på min vanliga löptur och sprang runt banan för att kolla, huj vad det svänger blev lärdomen. Vid 8.30 dök Rickard Haggren/Grevens Motorcykeldelar upp och erbjöd sig att gå ett varv med mig runt banan - Tack som f-n för det, saker och ting började med ens klarna.
Dags för träning:
Alla hade pratat om hur viktigt det är att hitta en rytm runt banan. Jag kan både sjunga och dansa så nog har jag rytm alltid - men huvva vad Knutstorp ändrar takt!
Jäääättesvårt, fick aldrig något förtroende. Lyckades sätta 1.06,5 tider vilket enligt andra var bra för att aldrig ha satt min fot där.
Dags för kval:
Gick ut först (tänker inte berätta varför, för det är en hemlis), fick hyfsat flyt ändå. Pangade på så gott det gick och fick 1.05,7 vilket inte är helt dåligt och resulterade i en startplats mitt i fältet.
Dags för race:
Stod längst till höger och starten gick, fick till en helt ok start och tog några placeringar, bromsade, höger med dubbelapex, driv ut, short shifta, smacka på ner igenom vänstersvackan, håll upp tight så att du får en bra ingång i högern uppe på krönet, gå tight som fan för att kunna räta ut vänsterknixen i nästa svacke innan 90 graders böjen innan hoppet. BRA!!! Uppför hoppet (kunde inte banan varit 100 meter längre så man kunde ha fått hoppa på riktigt?), men snabbt på broms inför den sjukt tighta hårnålen som svänger åt höger. Här måste man träffa utgången rätt så man kommer långt till höger så att nästa vänster klaffar, för klaffar nästa vänster så klaffar nästa höger i lätt nerförslut också.
Men... Här väljer jag att citera Juha Kankunnen: "The speed was ok but the corner was to tight"... Jag missade utgången ur hårnålen, missade då ingången i vänstern - kände flåset från dem där bakom - och fick CP spår in i högern som leder neråt och är bucklig och har lite feldosering.... = framhjulssläpp och krasch bom krasch ut i leca havet - SATAN I HELVETE! Lyfter upp hojen för där kan jag ju inte liGGA. Startar och försöker ta mig igenom det djupa leca havet.
Jag lyckas få fart på hojen men måste gasa rätt friskt för att ta mig ur alla leca kulor på väg mot där flaggvakterna står på sidan av banan. Ett 15 tal meter innan dem slutar leca havet och övergår till fuktig gräsmatta.... Vad händer en adrenalinpumpad hjärna när man gasat hårt i leca havet och sen kommer ut på gräset? Fräs sa det bara och hojen spann runt mig och vurpa nummer två var inkasserad
Tur som fan att inte roadracing är en tv sänd sport tänkte jag då.
Skadorna på mig och hojen var minimala, behövde bara rensa leca kulor och fixa till fotpinnen något.
Senare på dagen var det faktiskt kval igen inför racet dagen efter (lördag).
Körde inge bra alls, men kvalade inte sist iaf.
Dag två - race två.
Hade sovit dåligt på natten, lite bult i knät från vurpan som störde. Men - gud hör bön - det regnade!!! Bra tänkte jag - jag är ju snabb i regn.
Gick ut och körde morgonens warm up, halkade där in på snabbaste tid (dock valde inte alla att köra). Kändes bra, inga konstiga släpp utan bara bra.
Dags för race:
Hade ju dålig startposition så jag måste göra en bra start - vilket jag gjorde! Tror att jag låg 4 in i första böj. Mackan var först tror jag. Mackan tog det grymt lugnt i första högern, Mattias ville om, Nils ville om. Mattias försökte ta Mackan på utsidan och höll på bli avtryckt av en ovetande Mackan. Nils tog sig om, vred rejält på rullen ur högerböjen, så pass att när han kom nere i vänstersvackan på väg upp mot högerkurvan så fick han en rejäl highsider och gled enligt honom själv 100 meter. Jag tog mig om Mackan innan vänster kurvan innan hoppet. Jag kommer inte ihåg men jag tror att jag låg 1:a här.
In hårnålen, fick bra exit - BRA - fick bra ingång i vänstern - BRA - in med rätt linje i höger kurvan med lite nerförslut och bulor - PANG - framhjulssläpp igen!!! Samma jefla kurva, samma jefla vurpa... Speed was ok but corner was to tight - mantrat va?
Löft upp hojen, körde genom leca havet kom till gräsmattan igen, HA! nu vurpade jag inte i alla fall. Åkte fram till flaggvakten, han frågade: "Kaän deu tjöra" (bred skånska), "ja" sade jag, "tjeur deuå" sade han - och jag körde ut. Ett varv senare blev jag svartflaggad - down is out - (men det är det egentligen bara i officiell SM serie väl?).
Åkte in i depån, ställde ifrån mig hojen och gick till muren. Mattias som fått dispens att åka med sin ER-6 var kung, han ledde ju! Jag visade med fingrarna hur långt bak han hade till bakomvarande. Först var det 4 sek, sen blev det 5sek, å 6, Mattias hann t.o.m. tacka när han körde förbi eftersom han inte har så grymt acc ut på rakan. Till slut var han ca 10sek framför - KLAR VINST för ungtuppen!
Efter racet var jag förbannad på mitt sätt = enorm pajkastning inne i hjärnan, men utåt sett inte så värst nedslagen. Men när BC, Björn Carlsson, min PT ringde så svarade jag: JAG VILL INTE SNACKA MED DIG! BC avväpnade mig lätt med sitt Balooskratt. Va nöjd med allt som livet ger - blev det nästan.
Nåja - vi spolar ner den här racehelgen i toaletten, loggar misstagen så att vi kan minimera dem nästa gång och blickar fram mot årets mål i SM finalen på Sviestad om två veckor!
Min debut i ROOKIE 1000
TACK till:
Alex Lind, Bott General. Vill ni köra härlig racing med bra sammanhållning och väldigt kul stämning där allt utgår i från att du skall ha det bra - kör BoTT. Du behöver inte vara racingproffs heller, du kommer att få god hjälp av killarna i gänget.
Tack Rickard Haggren för banguidningen
Tack som vanligt till Björn Carlsson, du är guld värd.
Tack Mats Backman på Bactor för supporten
Och förstås tack till BoTT killarna