Kom åkendes idag, jag, tjejen och en kompis. Så kom det upp en motorcykel bredvid oss vid ett stopljus, när det blev grönt börja han gasa lite, och jag hängde på, blev rött vid nästa stoppljus så kom upp bredvid honom igen. Han kollar mot mej, nickar lite lätt och börjar varva upp.(han i högerfilen och jag i den vänstra,) Va fan han ska få jobba lite för att komma ifrån mej tänkte jag så klart, lätt trissad som man är. Blev grönt klev av gasen o drog bilen på ettan och tvåan och åkte ifrån bågen som tydligen inte var med riktigt när det blev grönt, fortsatt o gasa ungefärhalva trean o då kom han upp jämsides med mej, då gick det väl si så där 110kmh , jag började bromsa för det kom en lätt vänsterkurva och han drabbades tydligen av panik när han upptäckte att kurvan kom snabbare än vad den gjorde. Han ställde sig på bakbromsen och får kast på bågen, såg i ögonvrån hur han åker med låst däck upp på trottoaren. Tänkte att fan vilken tur han hade, han missade trädet med en halvmeter, Då skriker polarn ibaksätet att han går omkull på gräset bredvid trottoaren sedan sekunden efter skriker han att han åkte rakt in i huset som stog där. Jag tokbromsade och drog i handbromsen på bilen och in på busshållsplatsen och hoppade ur och började springa mot han. När jag kom fram till han då låg han en halvmeter från huset, syndes dock att han åkt in med hela kroppen i huset och åkt tillbax igen. Var totalt jävla livrädd att han skulle vara död. Kom fram till honom och ner på knä bredvid honom och kollade så han andades, det gjorde han som tur var. Märkte snabbt att han var vid medvetande och det gick och prata med honom. Polarn ringde direkt 112 och fick dit en ambulans (Detta skedde ca 300meter från sjukhuset), Satt bredvid honom hela tiden tills ambulansen kom och pratade med han och ställde lite frågar bara för att kolla så han var vid medvetande och kollade vart han hade ont och så, han klagade på smärtor i höften, vilket jag kan förstå. Måste göra jävligt ont o åka in i en betong grund på ett hus i bara jeans o skinnjacka. Ambulansen kom och plockade med honom till sjukan. Jag fick lämna vittnesmål till polisen och lite skit innan jag fick åka. Eftersom jag kände att jag hade stor del i denna olycka så ringde jag upp hans far, (Fick nummret av killen medans vi väntade på ambulansen) fick veta att han låg på akuten men att det inte var någon fara med killen och att han troligtvis skulle få åka hem idag oxå. Drog i väg och köpte lite blommor och en tidning så han kunde läsa lite medans han låg på sjukan, och åkte upp till han och snackade med honom och kolla så att allt va okej. Han mindes inte så mycket vad som hade hänt så jag förklarade vad som hade hänt och vad jag sagt till polisen och så. Jag var totalt livrädd att killen fått nå större skador,
Blev ruskigt förbannad när jag kom springades mot killen. hade kanske 2-300 meter fram till han från där jag ställde bilen. Det står fullt av människor där som parkerat sina bilar och gått ur, men INGEN har gått fram till killen och kollat om han ens lever. Det gör mej så jävla förbannat att svenska folket är så förbannat jävla fega och inte vågar gå fram till en skadad person utan man ist står och tittar och inväntar att en ambulans kan komma.
Visst att jag kanske inte är guds bästa barn. Det var ju trots allt jag som gasade med honom och hetsade honom genom o dra iväg från stoppljuset. Men jag har inte tvingat han och gasa, men allt fan så går jag fram till en skadad person efter en olycka och kollar hans tillstånd, om jag kan ge så mkt info som möjligt till 112 så dom kan förmedla det till ambulansen som är på väg så kan det ha stor betydelse för människan som är skadad.
Ville bara skriva av mej lite. Känns lite otäckt nu i efterhand när man fattat vad som hänt. Kommer nog ta ett tag innan jag kliver av gasen hårt med ett fordon bredvid mej igen.
///J
