Tack! Nu har jag floggers i min Googlehistorik.
Ditt liv kommer se annorlunda ut from now on.
Är de bara ute för att få folk irriterade på motorcyklister eller finns det någon tanke bakom?
Dom har sett på YT i 10 år och tyckt:
"Shit, vad gangsta! Varför gör ingen sådant här?"
Nu har dom samlat mod och vågar vara lika tuffa som det dom såg på skärmen för 10 år sedan.
Jag kan relatera.
När jag var typ 10 år gammal uppstod en sommar ett "cykelgäng" i det välordnade villaområdet jag växte upp i.
Från ingenstans.
En klunga välartade pojkar på cykel, som i kraft av gruppens anonymitet tog sig friheter vi aldrig skulle gjort som enskilda individer. Genade över folks välansade gräsmattor, pallade frukt - som vi inte åt, utan kastade mot misshagliga personer eller deras bostäder, skrek fula ord vi aldrig skulle sagt själva, raidade nakenbadet och tog oss in i det förbjudna och igenspikade ödehuset som påstods härbärgera en dold skatt.
...av porrtidningar.
Kort sagt: vi var allmänt jobbiga.
Åldersindelningen var intressant.
Pyramiden toppade på 14 år. En 15-åring hade moped och skulle AALLDDRRIIGG visa sig i cykelsammanhang.
13 och 12-åringar var det gott om, men färre 11-åringar var med ute på detta.
De stora killarna gjorde rusher med jämna mellanrum. Dels för att mäta sig med varandra, men även för att skaka av sig de minsta glina med små cyklar och små hjul. Att leda klungan i hög fart ner för De Långa Trapporna var också ett sätt att gallra ut de klenaste. Och att gallra i tandraderna hos somliga...
Jag minns det, för jag kämpade som en av de yngsta att hänga med de stora grabbarna. Jag höll mig långt fram i klungan för att ingen skulle kunna hävda att jag snackade efter i rusherna, och jag tränade trappkörning i hemlighet.
Jag minns också att jag visste att det fel, det vi gjorde, och jag reflekterade över den märkliga dynamiken som uppstod i en grupp av vanliga, blivande samhällsbärare - att gruppen tillät/möjliggjorde detta asociala uppträdande. Jag minns det första och enda äpplet jag kastade mot en farbror som var snäll och gav bra dricks när man var ute och sålde söndagstidningar.
Kastet nådde med vilje knappt förbi trottoarkanten, och bara halvvägs fram mot farbrorn - men kastet sved långt efter. Jag hade kastat
mot honom, något jag aldrig skulle gjort på egen hand och absolut inte mot just honom.
Cykelgänget attraherade mig inte lika mycket efter det. Jag körde med några gånger, men mest för rusherna och tävlandets skull. Jag hade lärt mig att trampa nerför de sista seten av trappor. Kul att klämma sig förbi de stora killarna som fortfarande bromsade.
Så jag kan relatera.
Men, jag var 10 år - och fattade att det vi gjorde var fel.
Undrar vad de här killarna har för ursäkt?
