Funkar "titta dit du vill åka" även när man ramlat av?

[Felix83]

På en knixkurs för ett tag sedan så sade instruktören till oss deltagare att racerförare fortsätter att kolla dit de vill åka även efter det att de kraschat och glider över asfalten, för att minska risken för att smälla in i något.

Jag tycker det låter osannolikt för att uttrycka mig milt, om föraren inte är kvar på hojen så har hen ju ganska lite kontroll över vart hen åker. Nog för att hen kanske kollar åt det håll hen glider, men det skulle väl i sådana fall vara för att förbereda sig på vad hen eventuellt är på väg att åka in i.

Är det någon här med mer kunskap i ämnet? (Gissar ja)

 

[pimpelgas]

Nej, så fort du kraschat glider du såklart i tangentens riktning. Men det kan ju vara bra att nöta in att alltid titta dit du skall.

 

[team toker]

dom gångar jag har ramlat har jag knappt vist vad som var upp o ner
det går så fruktansvårt fort att man inte hinner reagera
det enda jag liksom kommer ihåg efteråt. är at jag tänker.. bara där inte är någon precis bakom som kör över mej.
det min största rädsla på bana, att bli överkörd

 

[Heaven]

Misstänker att det rådet egentligen handlar mer om det som sker före kraschen. En krasch går så fort att man knappt hinner göra en medveten förändring av vad man fäster blicken på, men om man nöter in att ha blicken dit man vill åka, även efter att man gått omkull, borde det rimligen hjälpa till att minska risken att man kraschar från första början.

Som hjärnan funkar upplever man, även om det kan låta ologiskt, egentligen inte de direkta sinnesintrycken utan en prediktion (förutsägelse) av vad hjärnan förväntar sig skall ske. Det reflexmässiga agerandet utgår också från den prediktionen.

Min gissning är att ifall man inte arbetat bort tendensen att låsa på faran istället för målet är risken stor att när man är på väg att gå omkull, dvs före detta sker, kommer man då flytta fokus till faran istället för målet, vilket då bidrar till att man går omkull.

Så jag skulle tro att ifall man ger rådet att alltid fokusera på dit man skall, även efter att man gått omkull, och nöter in detta, så kommer det minska risken för att man kraschar, även om det knappast har så stor betydelse för hur man glider på marken efter att kraschen väl skett.

 

[Randonörd]

Det är nog inte fel.
Istället för att tumla runt okontrollerat får du en stabilare färd tills du stannat…

 

[BrooklynS]

Studier har visat att vi lägger av att köra innan olyckor, i genomsnitt 14 meter (vill jag minnas). På dessa 14 meter hade vi många gånger kunnat undvika olyckan helt, eller i vart fall minska konsekvenserna kraftigt (tex ta ned hastigheten från 70 till kanske 30). Från 50 hinner man stanna - om man fortsätter köra hoj.

Därför skall man nöta in att fortsätta köra; titta mot utgången fast man tror att man redan ramlat - oftast har man ju faktiskt inte det. Och bromsa ända till noll när man ”panikbromsar”.


Med vänlig hälsning,

 

[Ricken]

Kolla klippet, Haiden Deegan. I luften så spanar han in vart han kommer landa. Han håller blicken på den fläck han kommer landa på så att han vet hur han ska hantera det.
Det krävs mycket kraschar för att man ska ha den närvaron att faktiskt göra det.
1ggn per år räcker inte kan jag meddela.

Du kommer inte kunna svänga efter att du lämnat hojen. Men att se vad du är på väg mot gör ju att du har en chans att spänna dig, slappna av och/eller kanske vrida kroppen så att du landar bättre än om du bara blundade och hoppas på det bästa.

 

[Alatalo]

Nej, så fort du kraschat glider du såklart i tangentens riktning. Men det kan ju vara bra att nöta in att alltid titta dit du skall.

I en friktionsfri värld - så klart.

Men någon som t.ex. lider av svår vattenskalle bör ha en mikroskopisk chans att påverka sin riktning genom att flytta sitt vindmotståndscentrum och sin tyngdpunkt i förhållande till glidytan…

 

[Two stroke man]

Ricken visade ett bra exempel på svaret är ja, man fortsätter titta dit man vill landa och försöker nyttja sina möjligheter att korrigera och hjälpa turen in i det sista. Naturligtvis inom vad som är fysiskt möjligt.
Är man på väg mot tex ett träd så är det sista man vill att slå huvudet i trädet och man kan försöka styra kroppen så att man får huvudet förbi trädet.

 

[Thomas Lofterud]

Dom gånger jag kraschat så har jag tittat efter vart hojen tog vägen och hur den mår…

 

[Two stroke man]

Dom gånger jag kraschat så har jag tittat efter vart hojen tog vägen och hur den mår…

Det är livsfarligt. Det första man måste ställa in sig mentalt på när man kraschar är att rädda sig själv.

Det insåg jag som tonåring när jag åkte bakhjul och slog över på vintern med min DT125. Jag släpade på knäna bakom hojen för att försöka rädda hojen från att skadas men det slutade ju med att hojen ändå till slut åkte i backen.
Som tur var gled mina knän alltså på packad snö, men jag insåg att skulle jag gjort likadant på asfalt skulle jag nog ha blivit ordentligt skadad. Sedan dess så om jag tar hänsyn till hojen handlar det endast om att försöka komma bort ifrån den. Det är inte kul att få en sån över sig med ofta vilt snurrande bakhjul.

Hojar kan man laga, vissa kroppsskador läker aldrig.

 

[z1000sx]

När man tänker på hojen som första prioritet.

 

[totoro]

Dom gånger jag kraschat så har jag tittat efter vart hojen tog vägen och hur den mår…

Har aldrig ramlat på mc.
Men för typ två år sen var jag ute med två hundar som ville gå åt olika håll. Ramla baklänges å vände kroppen i fallet. En sten snubbla jag över å en sten låg där ansiktet landa. Kände att jag föll å pang
Kan berätta att det blödde typ skräckfilm

 

[Micke R]

Har hänt mig ett par gånger att jag tittat vart jag är på väg och styrt mig dit jag tyckte var bra när jag vurpat. Men för det mesta har jag bara försökt komma från hojen. Går ganska bra att styra genom att trycka ner ena armen när man glider på rygg.
Att fastna under hojen i en liten bäck i November är oskönt.

 

[pimpelgas]

Studier har visat att vi lägger av att köra innan olyckor, i genomsnitt 14 meter (vill jag minnas). På dessa 14 meter hade vi många gånger kunnat undvika olyckan helt, eller i vart fall minska konsekvenserna kraftigt (tex ta ned hastigheten från 70 till kanske 30). Från 50 hinner man stanna - om man fortsätter köra hoj.

Därför skall man nöta in att fortsätta köra; titta mot utgången fast man tror att man redan ramlat - oftast har man ju faktiskt inte det. Och bromsa ända till noll när man ”panikbromsar”.


Med vänlig hälsning,

Låter rimligt, måste vara nån sån tanke bakom.

 

[pimpelgas]

I en friktionsfri värld - så klart.

Men någon som t.ex. lider av svår vattenskalle bör ha en mikroskopisk chans att påverka sin riktning genom att flytta sitt vindmotståndscentrum och sin tyngdpunkt i förhållande till glidytan…

Nu snackar vi akrobatik på hög nivå!

 

[Comeback]

Jag tror inte på ideen titta dit du vill åka även efter jag ramlat av.
Orsaken är att ideen förutsätter ju att man kan se vart man ville utan vrida huvudet ur led samtidigt som man är på väg åt ett annat håll.
Jag kollar vart jag är på väg om jag hinner med. Minns speciellt en gång. Bakhjulet släpper på som jag minns betongväg (det här var ~1967) hastigheten kanske ca 20 km/h. Och jag glider på alla 4 mot ett träd på handskar och knän i skinnställ. Försöker flytta knän och händer åt sida för att inte träffa trädet, träffar trädet med ansiktet först och slocknar. Ligger still ca 30 sekunder enligt en åskådare, reser mig upp och går till hojen, rätar upp hojen och kör de sista 100 metrarna till jobbet. Hojen BMW R60 hade gjort allt enligt instruktion, dvs fortsatt längs vägen efter kurvan glidande på vänster cylinder.
Så min erfarenhet talar för att det är endast undantagsvis huvudet är riktat i rätt riktning.
Utom kanske på Knixkurser.
Ett annat exempel: Jag är på väg upp för en backe. Då kommer över backkrönet två bussar sida vid sida, den ena bussen håller på och kör om den andra bussen. Jag väljer att rikta blicken till höger om bussarna och kör av vägen och kan lite längre fram köra upp på vägen igen. Det hände 1978.
Jag kör på vintern ~2010. Det är snö på vägen och till vänster står mötande lastbilar stilla för en lastbil har fastnat i backen jag kommit ner från. Då tar en person bil och beslutar sig köra om en stillastående lastbil. Jag väljer igen se till höger om personbilen, kör av vägen och kan efter mötet köra tillbaka in på vägen.
Så jag väljer tydligen generellt att se åt det håll jag vill, är på väg.
Inte åt det håll jag var på väg.
Det är inte så att du missuppfattat Knixläraren ?