Jag uppskattar verkligen intresset för att räkna på energiflöden, men när det gäller klimatförändring är det inte vår direkta energiproduktion som är avgörande – utan hur strålningsbalansen i atmosfären fungerar.Eftersom du inte gjort kalkylen så gör jag den åt dig.
20 tW ger alltså 175000 tWh/år eller 175000*10^12 Wh/år = 175*10^15 Wh/år
Lufttrycket på jorden är 1 bar, dvs 1 kg luft per kvadratcentimeter eller 10000 kg/m^2 => 10*10^9 kg/km^2
Jordens area är 510*10^6 km^2
Atmosfären består alltså av 510*10^6*10*10^9 = 5100*10^15 kg luft.
Luftens värmekapacitet är 1 kJ/(kg*K) = 0.28 Wh/(kg*K)
Temperaturhöjningen per år blir alltså 175*10^15/ (5100*10^15 * 0.28) = 175/ 1428 = 0.12 grader/år.
Jämför med den globala uppvärminingen som är 0,02 grader/år.
Jag tror att du räknat med vattenkraft, vindkraft, solceller och annan energi som produceras ovan jord i dina 20 tW.
Du kan alltså glömma det där om CO2, det är ett villospår som inte kommer rädda oss från global uppvärmning. Sanningen är alltså värre än så, vi måste dra ner på all konsumtion av energi som inte producerats ovan jord.
Du kan ju ta den här kalkylen till dina kollegor så kan ni räkna på det hela tillsammans.
Tillför man de smältande polarisarna, ökad luftfuktighet och uppvärmning av haven så hittar man antagligen mellanskillnaden från 0.12 och verklighetens 0.02 grader.
Jorden tar emot solinstrålning från en riktad källa (solen) med cirka 1 368 watt per kvadratmeter. Men eftersom jorden är ett klot och bara en del av den är belyst samtidigt, fördelas detta över hela ytan. Det ger ett globalt medelvärde på ungefär 342 watt per kvadratmeter. Denna balans mellan inkommande solenergi och utgående värmestrålning är grunden för jordens temperatur.
Enligt Plancks lag sänder alla ytor ut värmestrålning beroende på sin temperatur. Jorden, med en medeltemperatur på omkring 15 °C, strålar ut i infrarött ljus, huvudsakligen mellan 3 och 100 mikrometer. Här spelar växthusgaser en avgörande roll, eftersom de absorberar vissa delar av detta spektrum. Vattenånga är den viktigaste växthusgasen och står för cirka 90 procent av växthuseffekten, medan koldioxid står för ungefär 10 procent.
Koldioxid absorberar mest energi kring 15 mikrometer, men detta band är redan nästan helt mättat och dessutom delvis överlappat av vattenånga. När man ökar CO₂-halten breddas absorptionsområdet något i utkanten, vilket ger en liten ytterligare uppvärmning. Det här illustreras tydligt i MODTRAN-simuleringen – en välkänd atmosfärmodell – där man ser att temperaturökningen avtar i takt med att CO₂-koncentrationen stiger. Kurvan planar ut, vilket bekräftar den logaritmiska relationen: varje fördubbling av CO₂ ger mindre effekt än den föregående.

Det finns också ett strålningsfönster i atmosfären – ett intervall kring 10 mikrometer där jorden effektivt kan stråla ut värme direkt till rymden. Detta fönster påverkas mycket lite av CO₂ och fungerar som en naturlig ventil som hindrar överhettning.
Så även om mänsklighetens totala energianvändning på cirka 20 terawatt kan verka stor i isolation, är den försumbar jämfört med solinstrålningen. Jorden tar emot en kontinuerlig effekt från solen på cirka 173 000 terawatt. Det betyder att solen tillför över 9 000 gånger mer energi per år än hela mänskligheten förbrukar. Det är den infraröda strålningen som jorden skickar ut i rymden som gör att planeten inte blir varmare och varmare – och det är den balansen som växthusgaserna påverkar.