Hjälp!! Nära kompis har problem...

[Jonathan]

Kan berätta litegrann om min situation som är.. //text//
Så, det var min novell

Så det är därför du har så mycket pengar din jeflel?

Men allvarligt, hoppas du repar dig snart, jag själv kan nog inte föreställa mig att inte kunna göra det jag vill när jag vill sas.

 

[Gös i agenthatt]

Jag gissar på att din mycket nära väl är Socialdemokrat. Försök få honom att lämna kommunistträsket, så går det säkert bättre för karln.

 

[Anders]

Så det är därför du har så mycket pengar din jeflel?

Men allvarligt, hoppas du repar dig snart, jag själv kan nog inte föreställa mig att inte kunna göra det jag vill när jag vill sas.

Haha, nej de börjar ta slut nu för man blir inte rik av att INTE jobba kan jag lova. Har knappt ut hälften i sjukpenning mot vad jag tjänade innan olyckan
Det är som du säger piss att inte kunna göra vad man vill, när man vill. Att alltid kolla om man har en bunt värktabletter i jackfickan är numera lika normalt som att kolla om man har nycklarna på sig.
Jag siktar dock på att vara tillbaka i arbetslivet till 100% inom 6 månader, allt annat är ett misslyckande. Så om någon vill ha en ambitiös person inom tex sälj-marknaden eller dylikt så kan de pm'a Sådana jobb tänker jag börja med, där man inte behöver lita på att vara 100% fysisk hela tiden.

 

[GuW]

Jo, det finns dom som verkligen har problem och behöver gå hemma.

Men sen finns det den andra sorten också, som aldrig har haft ett fast arbete längre än att dom har fyllt på A-kassan/fått skriva upp sin sjukpenning.

Jag känner personer av båda sorterna.

En god indikation på att det här är av den senare sorten är att han klarar av att gå på krogen (då har han minsann inte diarren hängandes ur anus, eller hur det nu beskrevs) och att sitta vid datorer hemma en hel dag.

Men det kanske mest avslöjande av allt är att han har så låg arbetsmoral att han ringer polarna och ber dom att sjukskriva sig en dag (för jag slår vad om att han inte sa "ta ledigt") för att hänga med och göra grejor.

Jag har haft arbetskamrater vars flickvänner har kommit till jobbet och suttit där hela dagar med sina pojkvänner för att dom har gått hemma och haft tråkigt så länge (flera år), andra dar har dom ringt redan innan lunch och frågat om inte pojkvännen kan sjukskriva sig och komma hem.

Jag känner hela familjer där någon arbetar en deltid, någon annan är sjukskriven för diverse svårdiagnosticerade åkommor, och ungarna har hoppat av skolan och spelar onlinespel mellan 23:00 och 05:00 på nätterna.
Trots det orkar dom utföra mer än en heltids arbete hemma eller svart åt någon annan...

Frånskilda, rödvinspimplande, glennrökande bidragsfuskare är vad dom är.
(tack för att någon satte ord på persontypen åt mig)
Parasiter på vårt välfärdssamhälle.
Det är dom som snyltar som tunnar ut välfärden för dom andra som verkligen behöver den.
Såna som har betalt till välfärden i förti år innan kroppen har pajat får mindre att leva på för att folk går direkt från grundskola till bidragsproffs.

Sen känner jag människor som går till jobbet varje dag, jobbar heltid, men har sådan värk i kroppen att fritiden består av värmedynor och smärtstillande, trots att dom har blivit erbjudna hel/deltids sjukskrivning eller sjukpension, för att dom absolut nödvändigtvis ska "göra rätt för sig".
Såna borde man tvångs-sjukskriva och skicka på rekreationsresor till medelhavet.

I det här fallet är det dom närmsta kompisarna som börjar inse att det bara slackas, dom brukar sitta inne med en del relevanta observationer...

 

[Anders]

Men det du beskriver Guw är väl bara en vanlig norrlänning

 

[BostonGurka]

Det är vanligt med människor som tycker om att leka doktor.

 

[GuW]

Men det du beskriver Guw är väl bara en vanlig norrlänning

Nja, dom brukar inte så ofta vara sjukskrivna, det behöver dom inte, för i norrlands inland kan man faktiskt ducka för dom få jobb som dyker upp hur länge som helst utan att bli av med A-kassan.

Det har ju då den fördelen attt man kan gallra skog svart åt någon bonde och få gallringsveden att elda med, i sitt fullt moderna hus som man har köpt för 250 000kr. ( http://www.blocket.se/vi/12619444.htm?ca=2_s )

Då räcker A-kassan till en ny Skoter varje år, en ny pickis att lasta skotern på samt en sporthoj att köra dom där tre månaderna det är barmark.
Dessutom försäkrar man sporthojen hel/hel för vad ett busskort inne i stan kostar.

Dessutom har man förmånen att få planera sin tid själv, och kan således åka skoter/fiska/jaga dom dagar då vädret är bra.

Här ute vid kusten är inte arbetslösheten/sjukskrivningarna/bidragsfusket mer utbrett än i södra landshalvan skulle jag tro.

 

[BostonGurka]

Jag gissar på att din mycket nära väl är Socialdemokrat. Försök få honom att lämna kommunistträsket, så går det säkert bättre för karln.

Jorå!

 

[Dreggel]

En god indikation på att det här är av den senare sorten är att han klarar av att gå på krogen (då har han minsann inte diarren hängandes ur anus, eller hur det nu beskrevs) och att sitta vid datorer hemma en hel dag.

Det är väl en jävla skillnad på att bara hänga framför en dator hemma mot att arbeta? Hemma kan man ju sitta där när man orkar medans på jobbet så förväntas man ju uträtta saker eller hur?

Jag märker tydligt av ditt resonemang att du aldrig har haft några större problem med varken mage, rygg, stress eller nåt annat, för hade du haft det så hade du vetat att man antagligen inte ligger nerbäddad i en säng konstant för att man har problem. Det är upp och ner. Vissa dagar mår man bättre och vissa dagar mår man sämre. Och om du hade nån som helst erfarenhet av det här så hade du vetat att det är svårt att springa till jobbet så fort man mår lite bättre för att sen springa hem så fort man mår sämre. Det funkar liksom inte så.

Visst håller jag med om att det finns en massa bidragsfuskare och folk som flyr hederligt arbete, men dra förfan inte alla över en kam bara för att nån råkar vara sjukskriven. Jag tänker fan inte be varken dig eller nån annan om ursäkt för att jag blir sjukskriven pga att jag jobbat arslet av mig.

Jag kraschade ihop för ett par år sedan efter att ha jobbat dubbel övertid i flera år på ett företag där uppsägningarna hängde som ett moln över oss varenda dag. Det var ett jobb med ganska stort ansvar och i kontraktet stod det att "man ansågs vara tillgänglig" närhelst det behövdes. Dessutom pendlade jag 15 mil till jobbet varje dag under ett av dom åren.
Är det nåt jag blir förbannad på så är det trångsynta jävlar som inte vet ett skit vad dom snackar om men som ska spela bror duktig så fort sånt här kommer på tal. Skatta er jävligt lyckliga istället att ni inte har åkt på nåt skit med mage eller rygg än, för det kommer....tro mig.

 

[GuW]

Det är väl en jävla skillnad på att bara hänga framför en dator hemma mot att arbeta?

Jag tyckte att jag belyste att det fanns bägge sorter.

Men att hänga framför en dator på jobbet eller att hänga framför en dator hemma är faktiskt inte så stor skillnad.
(sporthoj är fullt av bevis för det, rätt många inlägg skrivs nog från jobbet)

Skillnaden ligger mer i huruvida man ids gå på jobbet, men kanske inte få något gjort, eller ligga hemma trots att man kanske skulle orka få något gjort.

 

[Dreggel]

Jag tyckte att jag belyste att det fanns bägge sorter.

Men att hänga framför en dator på jobbet eller att hänga framför en dator hemma är faktiskt inte så stor skillnad.
(sporthoj är fullt av bevis för det, rätt många inlägg skrivs nog från jobbet)

Skillnaden ligger mer i huruvida man ids gå på jobbet, men kanske inte få något gjort, eller ligga hemma trots att man kanske skulle orka få något gjort.

Det är faktiskt ganska stor skillnad. Det är som att säga att en taxichaffis inte får ta bilen till apoteket för att köpa smärtlindrare för då kan han ju lika gärna jobba? Eller att en kock måste beställa hem pizza när han e sjuk annars kan han ju lika gärna vara på jobbet?

 

[Burre]

Mja... jag är naturligtvis inte 100% säker på att problemen är psykiska men bra nog nära om inte annat... Detta eftersom han ser ut att vara helt kry tills man frågar honom hur det är. Då ojjar han sig lite och tycker att det är ett rent helvete. Dessutom är magonten bara för nu det senaste jobbet... Innan har det varit andra krämpor.

Som sagt, magonten kanske finns där men jag tvivlar å det grövsta på att det skulle bero på någonting fysiskt. Så det lutar åt att ta ett snack med vederbörande och tipsa om att en terapeut antagligen är bättre än en läkare... Men enligt min mening så är det som är mest troligast att det inte gör ont alls. Dock är väl även då en terapeut någonting som behövs...

 

[Burre]

Jag gissar på att din mycket nära väl är Socialdemokrat. Försök få honom att lämna kommunistträsket, så går det säkert bättre för karln.

Jag är socialdemokrat och tycker att det är alldeles fantastiskt bra att det finns skyddsnät för folk som verkligen verkligen behöver det. Däremot blir jag lite grinig när folk utnyttjar systemet. Själv ser jag mig själv som stålmannen och har endast varit sjukskriven totalt tre veckor på 5 år.

 

[Gös i agenthatt]

Jag är socialdemokrat och tycker att det är alldeles fantastiskt bra att det finns skyddsnät för folk som verkligen verkligen behöver det. Däremot blir jag lite grinig när folk utnyttjar systemet. Själv ser jag mig själv som stålmannen och har endast varit sjukskriven totalt tre veckor på 5 år.

Visst är det fint att det finns ett skyddsnät. Men hur många jävla samhällsparasiter finns det inte som utnyttjar systemet? Säkert 90% av alla långtidssjuksjrivna/förtidspensionärer är mer än arbetsdugliga. Men de vill inte göra rätt för sig så länge det inte lönar sig att jobba.
Jag har två karensdagar på sju år och jag tycker att det är alldeles lagom.

 

[t-rex]

...Men hur många jävla samhällsparasiter finns det inte som utnyttjar systemet? ...

Sååå 1900 tal. De nya arbetarna[tm] väljer att stå utanför systemet.

 

[Steffo_b]

Det är massor av inlägg här ovan om huruvida snubben är sjuk eller inte.
Den frågan jag ställer mig är följande.
Hur många av er skulle gå på krogen och dricka sprit om ni hade så stora problem med magen att ni inte klarade av att jobba??? Förhoppningsvis inte så många. Enligt min mening så är man inget annat än ansvarslös om man gör det. Om man har problem med magen och väljer att hälla i sig sprit så har man inte visat tillräckligt intresse för att bli bra och då ska man enligt min mening inte ha någon sjukpenning.
Min mage blir i alla fall inte direkt bättre av att jag dricker sprit.

För övrigt kan jag avslöja att jag inte har varit sjukskriven en enda timme under dom 11 år som jag arbetat. Trots att jag faktiskt haft magkatarr vid något tillfälle. Så jag vet precis vad det innebär att vara helt uppfuckad i magen och vara tvungen att ha nära till toaletten. Det är dock en frågan om hur dålig man bedömer sig vara och hur gärna man vill göra rätt för sig.
Jag har en kollega som kommit till jobbet och sett ut som Ringaren i Notre Dame eftersom han hade diskbrock och blåvägrade vara sjukskriven i väntan på operation. Han fick käka ganska häftiga grejor för att ta sig ur sängen. Kanske lite väl hårt om du frågar mig. Å andra sidan har jag en kompis som i princip aldrig haft ett riktigt jobb förrän helt nyligen. Istället har han gått sjukskriven större delen av dom senaste 10 åren. Det tråkiga är att han faktiskt inte har varit sjuk. Det är däremot ett beteende som han lärt sig av sina föräldrar. Som går genom livet på samma sätt.

 

[Gös i agenthatt]

Sååå 1900 tal. De nya arbetarna[tm] väljer att stå utanför systemet.

Ett smart inlägg skrivet av en mycket bildad person.

 

[imaster]

Känns som brist på livsgnista. Inte att underskatta, har varit där själv...

Det är en sjukt jobbig situation faktiskt som man gärna skyller på magont.

Jag var sjukskriven pga över luftvägsinfektion i två månader för ett och ett halvt år sen. Läkarna visste inte vad det var för fel. Jag fick ont i magen så fort jag blev tvungen att göra nåt, till och med när det gällde mitt eget välbehag - som att gå på toa t.ex. Jag sov mellan 14 och 18 timmar varje dygn och kände mig svimfärdig i princip hela tiden. Efter fyra veckor gick jag till jobbet och klarade att arbeta ungefär två timmar, sen trodde jag jag skulle falla ihop och fick be mamma att hämta mig på jobbet trots att jag hade knappt tio minuters gångväg till jobbet.

I det här läget började jag spela World of Warcraft och ärligt talat, hade jag inte gjort det hade jag nog inte vart arbetsför på ett bra jävla tag, det var ett bra sätt att dels fly verkligheten men ändå träffa folk och dela lite vardagsproblem. Efter två månader så började min sömnkurva gå ner, jag orkade vara uppe och utanför hemmet längre stunder och till slut orkade jag gå till jobbet och då slutade jag spela också.

I våras höll jag på att sjunka ner i samma träsk (inte WoW då ) men då läste jag ett inlägg av Dee_cati eller Korvgubbe (minns inte vem) som sa att man kan inte förändra det runt sig utan känner man att man att man är i fel miljö måste man förändra sin situation så det gjorde jag.



OnT: Jag tror din polare behöver ett miljöombyte, ett jobb där han trivs, nåt han kan syssla med på fritiden också t.ex. En väldigt nära vän till mig satt i en situation där han bara avskydde sitt jobb och mådde dåligt och drack ofantliga mängder alkohol och använde diverse andra substanser. Han tog dock tag i det hela själv och började utbilda sig, gick en tvåårig KY-utbildning och har numer ett jobb som dels är ganska praktiskt, han rör sig mycket och jobbar på rätt många olika platser och dels så är det nåt han sysslar med på fritiden också. Han har helt slutat med droger och nästan helt med alkohol, vi tar ett par öl på verandan ibland och njuter av livet, vi två som har det kvar med kvalitet.

 

[Dark_Messenger]

Jag tror att många som kanske inte själva har varit sjuka eller gått hemma nån längre tid ibland är lite för snabba med att döma andra och komma med påhopp i stil med -Det är väl inte så farligt att gå hemma!!? Eller -Alla vill väl slippa jobba!!?

Jag har precis avslutat en sjukskrivning på tre månader och jag kan säga att gå hemma, inte kunna träna och käka painkillers inte är exakt vad jag tycker är kul. Man känner sig dessutom ganska värdelös och "utanför" efter ett tag också. Så tänk efter liiite..

 

[Valen]

Sååå 1900 tal. De nya arbetarna[tm] väljer att stå utanför systemet.

Det tycks vara ett varumärke med i varenda j-a inlägg du gör. Fantasilöst eller komiskt?