Lördagen klarades först av med anmälan till racet där man skulle visa sin licens och transponder. Många uppe i anmälan som jobbade där kunde ingen engelska. Så dom fixade fram en tjej som fick följa med mig som tolk. Var det något under helgen så var det bara att fråga henne.
Något hon fick hjälpa mig med var att förklara min "E-licens". Dom krävde A eller B men jag hade ett E på min. SVEMO som fått för sig att vi ska ha speedway version på våra rr-licenser.. Suck! Efter att ha förklarat att E är som i "Elit" och att det var den bästa licensen i vårat konstiga land som motsvarade övriga länders A-licens så gick jag igenom.
Tjeck-engelska översättaren Petra
Fick en påse av arrangörerna med innehållande ett 104 sidors program för racet, en affisch för racet, en t-shirt, tändare, penna och en massa kakor som kom från byn!
Besiktningen var nogrann och dom skrev upp vilka däck man använde, vilka bromsar och märke på skinnstället och vilken hjälm med vilket godkännandemärke och tillverkningsdatum mm. Besiktningsmärket på hojen var numrerad så man inte kunde byta hoj till märket. Men inget tjaffs om att man var tvungen att ha siffror från Biltema eller ha lastbilsljuddämpare på hojen! Dom kortaste GP-ljudämparna på 180mm som är godkända för 113db/A monterades och var tysta mot många av dom andras!
Nogranna besiktningsmän/kvinnor som kollade allt och skrev ner det som man besiktigade in. 318 förare med deras cyklar besiktigade dom. Så en del papper gick nog åt!
Jag sprang igång min hoj för att varmköra den och en funktionär pekade finger åt mig. Tydligen var det enkelriktat i depågatorna hur man fick starta sina hojar?
Men han klappade mig på ryggen och pratade en massa Tjeckiska. Jag lät iaf bli med att starta hojen åt det hållet efter det och fick inga fler sånna pekfingrar sen!
Tuukka sprang också igång sin hoj åt fel håll i depån. Han fick med pekfinger från dom Tjeckiska funktionärerna! Så det var nog enkelriktad start i depån.
Racet invigdes med en massa tal av olika viktiga personer som stadens borgmästare, klubbens president och huvudsponsorn mm. Talesmannen Ladislav Carter sa att han aldrig hade sett så många i publiken på en lördag förmiddag tidigare.
Borgmästaren Ivan Dolezan hade tom tagit sig tid till att gå runt och välkomnat alla utlänska nykomlingarna på fredagen! En stor idrotts och social händelse för hans stad sa han att detta racet var när han höll sitt invigningstal.
Olika uppträdande med tjejjer från en dansgrupp och några andra tjejjer som gjorde konster var det också. Ena tjejen hade lite problem med sin klädsel då den ibland visade mer än hon säkert ville. Tv-mannen på taket gav henne extra mycket tv-tid vilket publiken som tittade på storbildskärmarna gillade...
En av dansgrupperna som var underhållning under öppningscermonin.
En annan dansgrupp som var med på invigningen.
Första kvalet körde vi ut på och lite mer nervös än vanligt för att köra på en sån här bana var man! Men vilken grym bana! Jag hade kollat på massa olika filmer på youtube. Men inte riktigt förstått banan hur den gick ändå. Nu ramlade den polletten ner!
På lördagens kval var det över 20.000 i publik där! Banan var grymt svår då många svängar var skymda och ändrade sin radie. Dessutom med 94 meters höjdskillnad på banan om jag minns rätt. Trött blev man av att köra där!
Darren Gilpin och Tuukka Korhonen försöker lära sig den svåra banan. Båda körde för första gången här. Men kallades inte för rookies. Newcomers hette det här! Där nere i staden i bakgrunden var man nere och vände i och här som fotot är taget är man inte på den högsta punkten än!!
Aimo och jag på första kvalet. "Ami" som nu är inne på sin 49
nde säsong i rad innom RR hade kört många sånna här gatrace innan tyckte denna banan såg rätt så lätt och säker ut.
Tuukka och Anders Blacha kollar efter att komma förbi Tyske föraren Franko
Första kvalet använde jag själv mest till att kolla hur banan såg ut. Körde rätt mycket själv. Medans dom andra från norden körde i större klungor och fick upp bra fart. Jag tänkte ta det lite senare. Typ andra kvalet. Men mitt på dagen öppnades himeln totalt och det ösregnade med hagel i sig!!
10 minuter senare var det sol och fint igen!! Men så här upprepades det 2gånger till. Vårat andra kval blev 2 timmar senarelagt då mycket skit spolades upp på banan och funktionärerna fick sopa av banan alla 3 gångerna.
Regn med hagel mitt på dagen.
Förare som var ute på sitt andra kval med slicks på hojarna brydde sig inte om att köra in till depån igen utan sökte skydd på diverse ställen runt banan.
Funktionärerna såg sådär lagom glada ut 3:dje gången dom fick sopa hela banan. Men dom var många och det gick hyffsat snabbt.
Så här rolig såg översta depån ut efter skyfallen där dom inte hade asfalterade gator!!
Frågan var bara ifall man skulle bry sig om att köra kval 2. Men vi behövde all körtid vi kunde få kom vi fram till. Syrran var nere i stan för att kolla vilken typ av däck som gällde där nere. Men inne i skogen visste vi att det skulle vara blött. Tuukka och jag gick ut på slicks och Blacha på regndäck. Vilket som egentligen var bäst vet jag inte? Blacha var dock snabbast av oss nordbor och sa regndäck var rätt.
Körningen i stan kändes mycket bättre för mig andra gången nu. Men skogspartiet hade jag behövt få upp mycket mera fart på med. Men slicks i blött med träd bredvid sig så gick det inte så jättefort..
Slicks på blöt asfalt i en skog var en ny upplevelse att köra på!
På den längsta raksträckan inne i skogen gav jag på för mycket gas så bakdäcket spann loss på den blöta asfalten. Det ekade till rätt bra i skogen av att hojen snabbt varvade upp! Dessutom hörde man tydligt publikens jubel och båttutor då dom med hade uppfattat vad som hänt!
Jag på det andra kvalet på det torra partiet nere i stan.
På andra kvalet kom det upp gulflagg. Men jag såg ingen som hade kraschat. "Såg du inte hålet i skyddsbariären?" frågade Tuukka. Franske föraren Patrick Alzinger hade kört rakt igenom en trave med frigolit och ut i skogen. Därför jag inte såg någon på banan.. Här intervjuas han av Tjeckisk tv om sin krasch.
Syrran hade en t-shirt med yellow submarine på sig när vi kom till banan. Det gillade denna supportergruppen från Liverpool, som var här för att kolla in real roadracing. Dom gillade även min cykel och lovade hejja fram mig på racet så gott dom kunde.
En av dom större Tjeckiska teamen var Jiri Broz teamet med 6st cyklar i. Dom hade dessutom bra smak på sin design på teamtröjjorna!
