Här är en intressant redogörelse för min inkompetens igen:
För ett tag sen blev det drevras i min EXUP-motor. Hojen gick inget vidare med spjället konstant stängt, så jag tog och låste det i fullt öppet läge. Det gjorde ingen gigantisk skillnad under 4000 rpm, så jag var ganska nöjd så. Bike Trollhättan ville ha 1500:- för en begagnad EXUP-motor, så låst i öppet läge fick det bli. Plötsligt en vacker dag dök det upp en EXUP-motor här på sporthoj och jag högg den som en kobra. 500:- var mycket mer överkomligt och jag var glad som en lärka.
När den väl dök upp i min lokala godisaffär/postkontor hämtade jag den snabbt och for till garaget, ivrig som ett barn. Bytte motorn, och var nästan helt nöjd, tills jag kom på att jag nog borde smörja vajrar och spjäll för att undvika att även denna motor pajade. Jag skred till verket. Skruvarna som höll "spjällgaveln" på plats ville inte alls lossna, men efter en stunds övertalning så hade jag fått bort alla. Jag smorde upp vajrarna med därför avsett smörjmedel på sprayburk och spjället fick sig en rejäl dos med kopparpasta på alla glidytor. Det flöt på helt underbart bra. Jag borde naturligtvis ha blivit misstänksam här.
I gaveln som EXUP-sjället sticker ut igenom sitter stoppklackar något förbi ändlägena som EXUP-motorn ger i normal drift. Är man klantig (som jag) hänger spjället rakt ner, mitt för den ena stoppklacken. Jag sköt in spjället (hängande i gaveln) i grenröret och började dra fast. När jag gjorde det tryckte stoppklacken spjället alldeles galet skevt. Vilken lycka jag kände i ögonblicket när jag insåg att jag än en gång hade klantmekat. Jag borde som sagt ha stannat upp när allt gick så bra och tänkt efter vad som kunde gå fel, men det gjorde jag inte.
Isär med skiten igen och försökte rikta spjället så gott det gick. Det gick inte. Spjällets nya bananform gjorde at det kärvade rejält. Sur som fan, tog jag ur spjället, pluggade hålet i spjällgaveln med skruv och mutter och satte ihop allt. Planen nu var att hitta en svarv och indikatorklocka och rikta skiten seriöst. Att hitta nån med svarv och indikatorklocka tog nån vecka, så under tiden körde jag spjällöst. Funkade fint, men jag ville ju att min nyinköpte EXUP-motor skulle vara värd pengarna.
Sen blev spjället äntligen riktat. Det krävs inte mycket för att få det att krokna såpass att det bli obrukbart, så när det var rakt så hanterade jag det med bomullsvantar. Jag åkte till garaget igen och rev bort alla provisoriska grejer jag gjort för att kunna köra. Jag monterade spjället med mycket kopparpasta och nu med noggrann koll att inget hamnade fel. Åh, vilken lycka.
Tvätta händerna och ut och provköra! EXUPen gick som ny, men när jag stannade vid rödljus så hördes ett helt nytt missljud. Ett knackande ljud. Jag är helt övertygad om att man inte får nåt utan att bli av med nåt annat så jag antog i min besvikelse att nånting stort höll på att ge sig inuti motorn.
Fast efter lite funderande så kom jag fram till att det kunde vara EXUP-spjället som kanske inte var helt rakt och slog emot kollektorn på nåt vis. Så idag masade jag mig till garaget, helt beredd på att bli djupt besviken ännu en gång. Jag tog isär EXUP-spjällgrejorna i grenröret för tusende gången och upptäckte att spjället glappade ordentligt i "ickegaveländen". Det sitter en ganska smal bussning på spjället, och i min enfald trodde jag att det var den enda lagringen i bortre änden, så att säga. Jag kikade in och såg att det förmodligen inte var så. Det ska sitta en bredare/djupare bussning i kollektorn också, men under tiden jag kört helt utan spjäll hade den lämnat sin plats och försvunnit. Besvikelse igen.
Jag började fundera om det ens var värt att fortsätta hålla på med det här jävla skräpet, tills en tanke slog mig. Bussningen borde ju rimligen inte kunna komma så jävla mycket längre än in i ljuddämparen. Originalljuddämparen satt på och den är ju av flerkammartyp, så bussningen kan fan inte ha farit igenom hela den labyrinten. Återigen ivrig som ett barn slet jag loss ljuddämparen och skakade den. Det SKRAMLADE! Hurra! Dessvärre fortsatte det med det hur fan jag än vände och vred på ljuddämparfanstyget. Tills plötsligt nånting föll ur och försvann på garagegolvet. Hm.
Några minuters krypande och utforskande av garagegolvets djurliv senare så hittade jag den! Nu var jag glad! Jag gjorde rent bussning och spjäll och allt och satte ihop det igen. Nu flöt det minsann på! Vilken elitmekaniker man är!
Tills jag skulle sätta tillbaka ljuddämparen. Tätningsmuffen i nån form av stålfiber var inte alls i nånting som likande muff-format längre. Jag insåg att den var helt obrukbar och slog en blick på klockan. Den signalerade att alla butiker hade stängt. Jag skulle inte få ihop hojjäveln idag heller. Besvikelse och lätt panik. Jag gick bort i hörnet och tog fram mitt slipon som hade fått tillfällig semester eftersom den bakre gavelns popnitar sen länge tröttnat på att hålla gaveln i någorlunda närhet av resten av ljuddämparen. Jag borrade ur de gamla nitresterna och försökte förgäves nita fast allt igen. Dessvärre var nitarna jag hade för korta, för klena och helt fel. Fan.
Men nöden är uppfinningarnas moder, så jag åkte raskt till OK och köpte grova plåtskruv. Nu skulle skiten fanimig ihop! Jag borde kanske vara misstänksam nu, för det blev helt fantastiskt bra.
Nu sitter hojen ihop, och jag ska strax ut och provköra. Undrar vad som går sönder härnäst?
Jag återkommer (hoppas jag
).
/eder mästermek med tummarna mitt i arslet.
För ett tag sen blev det drevras i min EXUP-motor. Hojen gick inget vidare med spjället konstant stängt, så jag tog och låste det i fullt öppet läge. Det gjorde ingen gigantisk skillnad under 4000 rpm, så jag var ganska nöjd så. Bike Trollhättan ville ha 1500:- för en begagnad EXUP-motor, så låst i öppet läge fick det bli. Plötsligt en vacker dag dök det upp en EXUP-motor här på sporthoj och jag högg den som en kobra. 500:- var mycket mer överkomligt och jag var glad som en lärka.
När den väl dök upp i min lokala godisaffär/postkontor hämtade jag den snabbt och for till garaget, ivrig som ett barn. Bytte motorn, och var nästan helt nöjd, tills jag kom på att jag nog borde smörja vajrar och spjäll för att undvika att även denna motor pajade. Jag skred till verket. Skruvarna som höll "spjällgaveln" på plats ville inte alls lossna, men efter en stunds övertalning så hade jag fått bort alla. Jag smorde upp vajrarna med därför avsett smörjmedel på sprayburk och spjället fick sig en rejäl dos med kopparpasta på alla glidytor. Det flöt på helt underbart bra. Jag borde naturligtvis ha blivit misstänksam här.
I gaveln som EXUP-sjället sticker ut igenom sitter stoppklackar något förbi ändlägena som EXUP-motorn ger i normal drift. Är man klantig (som jag) hänger spjället rakt ner, mitt för den ena stoppklacken. Jag sköt in spjället (hängande i gaveln) i grenröret och började dra fast. När jag gjorde det tryckte stoppklacken spjället alldeles galet skevt. Vilken lycka jag kände i ögonblicket när jag insåg att jag än en gång hade klantmekat. Jag borde som sagt ha stannat upp när allt gick så bra och tänkt efter vad som kunde gå fel, men det gjorde jag inte.
Isär med skiten igen och försökte rikta spjället så gott det gick. Det gick inte. Spjällets nya bananform gjorde at det kärvade rejält. Sur som fan, tog jag ur spjället, pluggade hålet i spjällgaveln med skruv och mutter och satte ihop allt. Planen nu var att hitta en svarv och indikatorklocka och rikta skiten seriöst. Att hitta nån med svarv och indikatorklocka tog nån vecka, så under tiden körde jag spjällöst. Funkade fint, men jag ville ju att min nyinköpte EXUP-motor skulle vara värd pengarna.
Sen blev spjället äntligen riktat. Det krävs inte mycket för att få det att krokna såpass att det bli obrukbart, så när det var rakt så hanterade jag det med bomullsvantar. Jag åkte till garaget igen och rev bort alla provisoriska grejer jag gjort för att kunna köra. Jag monterade spjället med mycket kopparpasta och nu med noggrann koll att inget hamnade fel. Åh, vilken lycka.
Tvätta händerna och ut och provköra! EXUPen gick som ny, men när jag stannade vid rödljus så hördes ett helt nytt missljud. Ett knackande ljud. Jag är helt övertygad om att man inte får nåt utan att bli av med nåt annat så jag antog i min besvikelse att nånting stort höll på att ge sig inuti motorn.
Fast efter lite funderande så kom jag fram till att det kunde vara EXUP-spjället som kanske inte var helt rakt och slog emot kollektorn på nåt vis. Så idag masade jag mig till garaget, helt beredd på att bli djupt besviken ännu en gång. Jag tog isär EXUP-spjällgrejorna i grenröret för tusende gången och upptäckte att spjället glappade ordentligt i "ickegaveländen". Det sitter en ganska smal bussning på spjället, och i min enfald trodde jag att det var den enda lagringen i bortre änden, så att säga. Jag kikade in och såg att det förmodligen inte var så. Det ska sitta en bredare/djupare bussning i kollektorn också, men under tiden jag kört helt utan spjäll hade den lämnat sin plats och försvunnit. Besvikelse igen.
Jag började fundera om det ens var värt att fortsätta hålla på med det här jävla skräpet, tills en tanke slog mig. Bussningen borde ju rimligen inte kunna komma så jävla mycket längre än in i ljuddämparen. Originalljuddämparen satt på och den är ju av flerkammartyp, så bussningen kan fan inte ha farit igenom hela den labyrinten. Återigen ivrig som ett barn slet jag loss ljuddämparen och skakade den. Det SKRAMLADE! Hurra! Dessvärre fortsatte det med det hur fan jag än vände och vred på ljuddämparfanstyget. Tills plötsligt nånting föll ur och försvann på garagegolvet. Hm.
Några minuters krypande och utforskande av garagegolvets djurliv senare så hittade jag den! Nu var jag glad! Jag gjorde rent bussning och spjäll och allt och satte ihop det igen. Nu flöt det minsann på! Vilken elitmekaniker man är!
Tills jag skulle sätta tillbaka ljuddämparen. Tätningsmuffen i nån form av stålfiber var inte alls i nånting som likande muff-format längre. Jag insåg att den var helt obrukbar och slog en blick på klockan. Den signalerade att alla butiker hade stängt. Jag skulle inte få ihop hojjäveln idag heller. Besvikelse och lätt panik. Jag gick bort i hörnet och tog fram mitt slipon som hade fått tillfällig semester eftersom den bakre gavelns popnitar sen länge tröttnat på att hålla gaveln i någorlunda närhet av resten av ljuddämparen. Jag borrade ur de gamla nitresterna och försökte förgäves nita fast allt igen. Dessvärre var nitarna jag hade för korta, för klena och helt fel. Fan.
Men nöden är uppfinningarnas moder, så jag åkte raskt till OK och köpte grova plåtskruv. Nu skulle skiten fanimig ihop! Jag borde kanske vara misstänksam nu, för det blev helt fantastiskt bra.
Nu sitter hojen ihop, och jag ska strax ut och provköra. Undrar vad som går sönder härnäst?
Jag återkommer (hoppas jag
)./eder mästermek med tummarna mitt i arslet.
Med dig på blir man säkert förnedrad av museiföremålet...
