NSB33
Mullsjö Maniac
Grabben med motorörat!
Det är inte så att jag frossar i andras vurpor. Tvärtom! Det är alltid trist att se dyr och vacker teknik slås sönder och samman.
Om dessutom personskada uppstår kan en vurpa aldrig någonsin få ett inslag av humor.
Det finns dock tillfällen när en vurpa känns rätt, när högre makters straff drabbar absolut rätt person. Så var fallet på en banträff med Kawasaki i Anderstorp för några år sedan!
En effektsökare står mitt i parkeringsdepån, rycker upp sin grymma 1000 kubikare på bakhjulet och dyngar iväg mot utsläppet till banan. Fin start på något som kallas Safety School.
Vettvillingen får inte stopp på hojen i tid. Han får inte ens ner framhjulet på asfalten, utan hamnar klockrent i gunnebostängslet med oljetråget först.
Trasiga plastdetaljer regnar över området en lång stund efteråt.
Vi är några personer som står på läktaren ovanför bandepån, vända åt rätt håll och ser vurpans alla faser. Föraren skadas inte, åtminstone inte fysiskt, men motorcykeln löses upp i hundratals spridda delar. Det kändes på något sätt som att rättvisan hade segrat!
En gratisunderhållning av ett helt annat slag fick vi beskåda under hojprovardagarna i Linköping. Nästan 5500 personer provkörde motorcyklar under 3 härliga majdagar. Normalt är provkörningar inget som som får åskådarna att tappa andan, men det bjöds, ett lysande undantag!
En ung man står vid offroadstationen och väntar på en ledig hoj. Han verkar inte ha siktat in sig på någon speciell motorcykel, utan hugger första bästa.
Det visar sig vara Husabergs 350:a, en maskin som duktiga förare bevisligen kan bli endurovärldmästare på.
Man ser att ynglingen inte kommit till banan på hoj, han är iförd en orange arbetsoverall som arrangörerna ställt till förfogande för att provförarna inte ska skita ner sig. Han kickar igång, drar omedelbart upp motorvarvet till något som måste vara runt 7000 varv per minut och smäller i ettan.
Motorn liksom svullnar till under en bråkdels sekund. Husabergs mekaniker rusar fram och påpekar att växellådan kan skadas allvarligt om man lägger i en växel vid så höga varvtal.
Av naturliga skäl kan föraren inte uppfatta talade ord, utan släpper kopplingen och studsar ut på den lössandsträcka som inleder banvarvet.
Motorvarvet är oförändrat högt och ekipaget hoppar från sida till sida men stannar som genom ett under kvar på hjulen ut på det lättkörda gräsavsnittet.
Vi är nu ett antal intresserade som fått upp ögonen för den här killen, hankör ryckigt och okontrollerat. Fötter sätts ut vårdslöst åt alla håll och man börjar undra om grabben kört motorcykel överhuvudtaget tidigare! Vi väntar alla spänt på att nästa växel ska dundra i, nu när han kommit fram till banans snabbaste avsnitt. Det kommer aldrig någon ny växel.
Banan lutar utför och hojen körs på ettan, motorvarvet ökar hysteriskt tills det övergår i något sorts icke-ljud när motorn slutar andas.
Motorer på megavarv är en säker publikmagnet, speciellt i sådana här sammanhang där allt brukar gå lungt till, och folk kommer nu rusande för att se vad som pågår.
Grässlingan kröker till i bortre änden och där slås gas av så att motorvarvet går ner i hörbarhetsområdet. För att sedan omedelbart återgå till kosmiska nivår på tillbakavägen. Övrig provkörningsverksamhet på offroadstationen börjar nu långsamt avstanna och alla koncentrerar sig på grabben med motorörat!
Märkligt nog lyckas han fullborda det 1a varvet utan att vurpa och ännu märkliga är det faktum att Husabergsmekanikern inte avbryter motortortyren utan låter honom vingla ut på en ny runda, till åskådarnas stora förtjusning!
Det andra varvet blir det första likt. Någon högre växel än ettan blir aldrig aktuell, grabben kanske kör automatväxlad moped till vardags? Han verkar åtminstone sakna trumhinnor.
Nu är det hela inte särskilt spännande längre, det händer ingenting förutom att motorn går på idiotvarv! Då slår han till med huvudnumret! Vi står här inför ett underhållningsproffs.
De sista 20 metrarna av banan består av en spikrak, absolut plan gräsmatta.
Ett avsnitt där ingen kan vurpa, här slår han på näbben i en fruktansvärd braksladd. Självklart hamnar hojen på högersidan så att gashandtaget borras ner i jorden. Gissa i vilket läge det är inställt? Lika självklart hamnar föraren under hojen utan möjlighet att komma loss av egen kraft.
De motorvarv han bjöd på tidigare i upprätt läge visar sig nu vara förhöjd tomgång! Motorn låter som ett modellplan när det obelastade hjulet nu roterar vilt i friska luften. Vevstaken bör nu vara en enda stor brottanvisning!
Husabergsmeken inser att han måste ingripa innan maskinen förintas, rusar fram och drar in kopplingen, slår ifrån motorn och lyfter upp hojen så att föraren kan kräla ut.
Här bör historien vara slut, men vi får ett extranummer.
En fyrtaktare som stannat liggande på sidan brukar vara svårstartad och Husaberg 350 är inget undantag! Den nu ganska irriterande mekanikern kickar, kickar och kickar.
Samtidigt står vår provkörande vän och diskuterar motorcykelns för och nackdelar med en kompis, fullständigt oberörd och helt omedveten att han varit medelpunkten för publikintresset.
Till sist anser han att den kickande mekanikern måste få ett gott råd, han går fram och säger över axelnpå den nu genomsvettige meken:
Du måste ge den lite gas när du startar,det märkte jag.
Jag var ytterst nära att ta upp en applåd men det hade känts fel på något sätt!
Skrivet av Bosse Rindar
Hade inga som helst problem att föreställa mig situationen, den siste idioten är som sagt är ännu inte född och kommer så heller aldrig att blir.... 
