Esquire
Möjligen en smula excentrisk emellanåt.
Idag blev den äntligen av.
Sedan den 29e mars så har den nya pärlan stått i garaget. Blank och fin så har den fått vänta på att snö och grus skulle försvinna.
Redan när jag skulle frakta hem hojen från mc-firman så höll allt på att gå galet. Det gick bra att lasta på den på släpet där då jag fick hjälp av ett par stycken. Men då jag sedan skulle lasta av den hemma helt själv så motarbetade Murphys och Newtons samlade lagar och krafter mig å det grövsta. Kombinationen 255kg hoj, durkaluminium, en tvåtumfyra, lutande garagenerfart och en massa hal snö överallt resulterade som tur va bara i en stor dos adrenalin, någon sträckning och lite träningsvärk.
Så idag var det då dags för premiärturen. Allt grus var ju givetvis inte borta. Men efter att ha tecknat en billig försäkring så finns det ju vissa gränser för hur länge man orkar vänta.
30 minuter efter att jag tecknat försäkringen var hojen påställd och jag påklädd med hojen ståendes utanför garaget.
Jag var ju såklart en liten smula nervös. Efter att enbart ha kört offroadare de senaste fyra åren så känns det som att steget upp till en 1400 landsvägare var ungefär som att gå direkt från en Cessna till en jumbojet. Ett litet steg för BIKEs världsvana mc-testare, men ett gigantiskt kliv för mig.
Med ett litet "vroom" så gick den igång och jag krypkörde försiktigt upp för garageuppfarten. Jag stannade lite försiktigt och såg mig för innan jag skulle svänga ut på vägen.
Motorstopp.
Då kände jag mig verkligen som jordens största rookie, n00b och nolla. Nybörjarmisstag. Inget som någon som är inne på sin åttonde säsong och har en ny och häftig båge lyckas med.
Efter ett par sekunders svärande så kom jag på att "vi är alla bara människor" så jag startade om hojen och körde iväg.
Väl ute på vägen så känner jag att det nog finns lite kusar i motorn. Den accelererar bra mycket snabbare än en Suzuki DR 650SE i varje fall. Oavsett varvtal så känns det som att det finns ett helt stall med smörgåspålägg under mig.
När jag ligger i 110kmh så kommer jag ikapp en lastbil. Då flyger faan i mig och jag tänker "nu ska jag testa vad den här metallhögen gjord av". Så jag vrider fullt samtidigt som jag blinkar för omkörning. 160 visar hasighetsmätaren när jag passerar lastbilen.
Min motorcykel är byggd av kärlek.
Resten av premiärturen tillbringades med ett stort flin innanför hjälmen.
Motorcykeln är en Suzuki GSX1400 -06.
Det som känns mest ovant efter att ha kört en massa offroadstånka är att jag växlar alldeles för tidigt. När magkänslan säger att det är dags att växla för att kraften snart kommer att ta slut så har den fortfarande en massa kvar att ge. Men det har jag nog snart vant mig vid.
Till det som var lite jobbigt med den hör att tanken är ett par aningare bredare än vad jag är van vid.
I övrigt så är den nästan löjligt lättkörd för att vara så stor och tung. När den står stilla så är den lite jobbig att baxa omkring. Men så fort man har lite fart så märks inte vikten det minsta. Det är en hoj som nästan vem som helst som har lite körvana klarar av att köra.
Försäkringen blev så låg så att jag inte kan göra annat än att mysa. Eftersom att vagnsskadegaranti ingår det första året så behöver jag bara betala halvförsäkring. För mig så innebär det att jag bara behöver hosta upp 2432kr till Bilsport & Mc för ett helt års halvförsäkring. Fullt gångbart i dagens Sverige.
Nu när jag skriver detta så är det flera timmar sedan jag ställde in hojen i garaget igen. Men det fåniga leendet är fortfarande fastklistrat på mina läppar. Tro om man kanske skulle åka hem och krama hojen lite innan det är dags att sova...
Sedan den 29e mars så har den nya pärlan stått i garaget. Blank och fin så har den fått vänta på att snö och grus skulle försvinna.
Redan när jag skulle frakta hem hojen från mc-firman så höll allt på att gå galet. Det gick bra att lasta på den på släpet där då jag fick hjälp av ett par stycken. Men då jag sedan skulle lasta av den hemma helt själv så motarbetade Murphys och Newtons samlade lagar och krafter mig å det grövsta. Kombinationen 255kg hoj, durkaluminium, en tvåtumfyra, lutande garagenerfart och en massa hal snö överallt resulterade som tur va bara i en stor dos adrenalin, någon sträckning och lite träningsvärk.
Så idag var det då dags för premiärturen. Allt grus var ju givetvis inte borta. Men efter att ha tecknat en billig försäkring så finns det ju vissa gränser för hur länge man orkar vänta.
30 minuter efter att jag tecknat försäkringen var hojen påställd och jag påklädd med hojen ståendes utanför garaget.
Jag var ju såklart en liten smula nervös. Efter att enbart ha kört offroadare de senaste fyra åren så känns det som att steget upp till en 1400 landsvägare var ungefär som att gå direkt från en Cessna till en jumbojet. Ett litet steg för BIKEs världsvana mc-testare, men ett gigantiskt kliv för mig.
Med ett litet "vroom" så gick den igång och jag krypkörde försiktigt upp för garageuppfarten. Jag stannade lite försiktigt och såg mig för innan jag skulle svänga ut på vägen.
Motorstopp.
Då kände jag mig verkligen som jordens största rookie, n00b och nolla. Nybörjarmisstag. Inget som någon som är inne på sin åttonde säsong och har en ny och häftig båge lyckas med.
Efter ett par sekunders svärande så kom jag på att "vi är alla bara människor" så jag startade om hojen och körde iväg.
Väl ute på vägen så känner jag att det nog finns lite kusar i motorn. Den accelererar bra mycket snabbare än en Suzuki DR 650SE i varje fall. Oavsett varvtal så känns det som att det finns ett helt stall med smörgåspålägg under mig.
När jag ligger i 110kmh så kommer jag ikapp en lastbil. Då flyger faan i mig och jag tänker "nu ska jag testa vad den här metallhögen gjord av". Så jag vrider fullt samtidigt som jag blinkar för omkörning. 160 visar hasighetsmätaren när jag passerar lastbilen.
Min motorcykel är byggd av kärlek.
Resten av premiärturen tillbringades med ett stort flin innanför hjälmen.
Motorcykeln är en Suzuki GSX1400 -06.
Det som känns mest ovant efter att ha kört en massa offroadstånka är att jag växlar alldeles för tidigt. När magkänslan säger att det är dags att växla för att kraften snart kommer att ta slut så har den fortfarande en massa kvar att ge. Men det har jag nog snart vant mig vid.
Till det som var lite jobbigt med den hör att tanken är ett par aningare bredare än vad jag är van vid.
I övrigt så är den nästan löjligt lättkörd för att vara så stor och tung. När den står stilla så är den lite jobbig att baxa omkring. Men så fort man har lite fart så märks inte vikten det minsta. Det är en hoj som nästan vem som helst som har lite körvana klarar av att köra.
Försäkringen blev så låg så att jag inte kan göra annat än att mysa. Eftersom att vagnsskadegaranti ingår det första året så behöver jag bara betala halvförsäkring. För mig så innebär det att jag bara behöver hosta upp 2432kr till Bilsport & Mc för ett helt års halvförsäkring. Fullt gångbart i dagens Sverige.
Nu när jag skriver detta så är det flera timmar sedan jag ställde in hojen i garaget igen. Men det fåniga leendet är fortfarande fastklistrat på mina läppar. Tro om man kanske skulle åka hem och krama hojen lite innan det är dags att sova...
Det finns många olika meningar om hur man ska göra eller inte göra detta på.
