Ska försöka ta det lite kort, får väl se hur det blir.
Har vart rädd för att bli kär sen jag blev fetdumpad av min första kärlek för ca 5 år sen.
Har en tjejkompis som jag känt i ca 8 år, umgåtts nån gång i veckan och ibland inte alls på en hel månad. Senaste månaden har vi umgåtts väldigt mycket med varandra och jag har för första gången på 5 år fått igång känslorna i kroppen igen. Jag vet dock att detta inte är nån tjej som jag vill bli kär i så jag tog tag i saker och ting och förklarade situationen för henne, hon kände inte på samma sätt för mig vilket jag var beredd på..no big deal.
Har nu gått ca 3 veckor sen jag pratade med henne om detta (umgås fortfarande nästan varje dag med varandra och har hur kul som helst tillsammans) och jag har hela tiden varit fullt medveten om att jag inte kan bli kär i denna tjejen pga av att vi är för olika och hon aldrig nånsin vart kär och lär inte bli det i mig heller.
Problemet kvarstår dock att känslorna inte riktigt vill släppa..känner i mig att jag inte är kär i tjejen samtidigt som jag tycker om henne på nåt konstigt sätt, detta går lite i vågor men jag är hela tiden medveten om att jag inte kan bli kär i henne på riktigt eftersom hon inte är nån "bra" tjej vad gäller förhållanden. Umgås vi inte på typ 3 dagar så försvinner känslorna markant.
Kan tillägga att jag gärna hade haft sex med henne men tror som sagt inte detta är nån bra idé eftersom jag då antagligen skulle börja utveckla starkare känslor för henne..skulle gräva min egen grav kan man säga, dock nyfiken på hur relationen skulle bli om vi hade sex. Jag är väldigt öppen av mig så jag kan ta det lite som en klackspark och skratta åt det..vetifan hur hon tänker.
Vill gärna fortsätta vara med henne för att se om känslorna kan försvinna helt så man kan umgås med henne på samma sätt som med grabbpolarna (aldrig haft nån sån tjejpolare innan). Samtidigt gillar jag att vara lite betuttad, saknat det nu i 5 år...
Vad ska jag göra? Fortsätta umgås med henne och se vad som händer? Eller klippa av helt i nån månad för att verkligen få bort känslorna? Fast om jag klipper av helt tappar vi ju den fina kompisgrejen vi har nu?
Detta blev ju allt annat än kort och jag vet inte riktigt varför jag skrev allt detta..känns som jag har ganska bra koll på läget själv, men har ni nåra tips eller liknande erfarenheter så ni gärna dela med er av dom
Tack o hej och God Jul
EDIT: Nu när jag läste detta såg jag ju lösningen själv..skaffa en annan tjej att vara kär i men fortfarande umgås med tjejpolaren kanske?
EDIT2: Innan du försöker ge mig tips efter att läst detta inlägg så läs sidan 3 först, då tråden har utvecklats litegrann
Har vart rädd för att bli kär sen jag blev fetdumpad av min första kärlek för ca 5 år sen.
Har en tjejkompis som jag känt i ca 8 år, umgåtts nån gång i veckan och ibland inte alls på en hel månad. Senaste månaden har vi umgåtts väldigt mycket med varandra och jag har för första gången på 5 år fått igång känslorna i kroppen igen. Jag vet dock att detta inte är nån tjej som jag vill bli kär i så jag tog tag i saker och ting och förklarade situationen för henne, hon kände inte på samma sätt för mig vilket jag var beredd på..no big deal.
Har nu gått ca 3 veckor sen jag pratade med henne om detta (umgås fortfarande nästan varje dag med varandra och har hur kul som helst tillsammans) och jag har hela tiden varit fullt medveten om att jag inte kan bli kär i denna tjejen pga av att vi är för olika och hon aldrig nånsin vart kär och lär inte bli det i mig heller.
Problemet kvarstår dock att känslorna inte riktigt vill släppa..känner i mig att jag inte är kär i tjejen samtidigt som jag tycker om henne på nåt konstigt sätt, detta går lite i vågor men jag är hela tiden medveten om att jag inte kan bli kär i henne på riktigt eftersom hon inte är nån "bra" tjej vad gäller förhållanden. Umgås vi inte på typ 3 dagar så försvinner känslorna markant.
Kan tillägga att jag gärna hade haft sex med henne men tror som sagt inte detta är nån bra idé eftersom jag då antagligen skulle börja utveckla starkare känslor för henne..skulle gräva min egen grav kan man säga, dock nyfiken på hur relationen skulle bli om vi hade sex. Jag är väldigt öppen av mig så jag kan ta det lite som en klackspark och skratta åt det..vetifan hur hon tänker.
Vill gärna fortsätta vara med henne för att se om känslorna kan försvinna helt så man kan umgås med henne på samma sätt som med grabbpolarna (aldrig haft nån sån tjejpolare innan). Samtidigt gillar jag att vara lite betuttad, saknat det nu i 5 år...
Vad ska jag göra? Fortsätta umgås med henne och se vad som händer? Eller klippa av helt i nån månad för att verkligen få bort känslorna? Fast om jag klipper av helt tappar vi ju den fina kompisgrejen vi har nu?
Detta blev ju allt annat än kort och jag vet inte riktigt varför jag skrev allt detta..känns som jag har ganska bra koll på läget själv, men har ni nåra tips eller liknande erfarenheter så ni gärna dela med er av dom
Tack o hej och God Jul
EDIT: Nu när jag läste detta såg jag ju lösningen själv..skaffa en annan tjej att vara kär i men fortfarande umgås med tjejpolaren kanske?
EDIT2: Innan du försöker ge mig tips efter att läst detta inlägg så läs sidan 3 först, då tråden har utvecklats litegrann
Last edited:
). Lite inne på julklapp och ta nåt kul skämt av KtmJacke 
) att få en flickvän.
ni verka ju funka bra som de är oså..varför ev förstöra en vänskap?..
