Är det verkligen värt att åka hoj???!!!!

(MARCUS)

Den Vassaste...
Gick med
28 Feb 2004
Ort
Sweden.
Hoj
Kawasakit 636 " Såld" KTM Duke II "Såld" Yamaha 450 motard "såld" Kawasaki Z750 "såld" Yamaha R1 Fighter "såld" KTM Superduke "såld" KTM 690 SMC
Hej på er alla hoj sugna killar & tjejer!!!!

Är det det verkligen värt att åka hoj när man ligger på detta sätt?

Står i valet & kvalet om man ska köpa en ny hoj eller bara skita i att åka nå mer...

Mvh Marcus
 

Bifogat

  • DSCN3412.JPG
    DSCN3412.JPG
    132.8 KB · Visningar: 1,388
svårt att svara för någon annan...

Vad har hänt?

Personligen så kan jag bara svara för mig:
Så länge det ger mig något, så kommer jag att åka hoj.
HAr haft några duktiga crasher men inget allvarligt än så länge.
Däremot har jag några vänner som har haft oturen att mista livet.
Jag har fått så mycket glädje, så många livslånga polare och så mycket goda minnen genom mitt hojintresse, så jag skulle finna det svårt att ge mig.
SEN beror det ju på vad som händer... Jag har en fru och 2 barn och de har faktiskt en del att säga till om vad det gäller detta.

krya på dig

/Tom
 
Efter 8 veckor och iaf lika många till innan jag räknas vara fullt återställd (enl läkaren) har jag aldrig funderat på att lägga av.
Men jag gjorde bara en liten mesvurpa som tog illa,hade jag kanske varit med om en hemsk olycka i hög fart och annan utgång så kanske jag tänk annorlunda.

Lycka till och krya på dig !!


Se sjukhusmaten som en anledning att bli frisk fort.
 
Själv så känner jag ibland att "nä inge mer åka". Men så fort det gått 1-2 månader och man ser hur andra åker runt o man ser race på TV m.m så går det inte längre hålla sig ifrån det hela.
 
Som sagt... Man måste ju väga för och nackdelarna... Fördelarna är ju att det är förbaskat roligt och man träffar på nya och trevliga människor, man kommer ut och hittar nya platser man aldrig annars hade sett m.m.

Nackdelarna är ju att det alltid finns en risk att skada sig allvarligt/förolyckas och att det är dyrt...

Krya på dig! Och hoppas du får tillbaka suget!
 
efter en punktering i 90 med skjuts och en frontalkrock med en bil så ångrar jag mig inte!. Åka hoj är livet!.
 
Catman skrev:
svårt att svara för någon annan...

Vad har hänt?

Personligen så kan jag bara svara för mig:
Så länge det ger mig något, så kommer jag att åka hoj.
HAr haft några duktiga crasher men inget allvarligt än så länge.
Däremot har jag några vänner som har haft oturen att mista livet.
Jag har fått så mycket glädje, så många livslånga polare och så mycket goda minnen genom mitt hojintresse, så jag skulle finna det svårt att ge mig.
SEN beror det ju på vad som händer... Jag har en fru och 2 barn och de har faktiskt en del att säga till om vad det gäller detta.

krya på dig

/Tom

Jag krockade med ett rådjur i 150 km/h förra hösten, bröt några revben & ett nyckelben som aldrig läkte i ihop som det skulle, så nu har läkarna transplanterat ben från höften upp till nyckelbenet. Och sedan monterat en titan platta med 6 skruvar för att hålla allt på plats. Kommer vara sjukskriven minst 12v, så det blir många filmer på nya 42" plasman...
 
Låt tiden avgöra.
När du är återställd kommer garanterat suget komma tillbaka och du står där med en ny cykel :tummenupp
Visst kan det gå åt pipsvängen men tänk dej en varm vårdag brassandes på en fin kurvig väg brevid nån sjö! Finns inget skönare än att sätta sej upp då och sträcka ut armarna ala DiCaprio Titanic och ta ett djupt andetag (på en raksträcka) :Bugar
 
Har aldrig krashat "ta i trä", och har inget att jämföra med på det sättet, men...

...så kul som jag tycker att det är att köra hoj, så skulle jag aldrig sluta.

Det är inte riskfritt att hoppa fallskärm, kör bil, gå på krogen etc.
Och sett till "chansen", tycker jag helt klart att det är värt att köra hoj.

Krya på dig och lycka till!
 
Usch. Inte kul att höra om din olycka. Skönt att du klarade dig så pass som du gjorde ändå.

Apropå om det är värt så.. ja alltså. Som alla säger, det finns för och nackdelar. Jag som i princip konverterat till bana och roadracingen tycker att det är värt det. Jag är medveten om riskerna och tror inte jag skulle kunna hålla mig ifrån att köra på grund utav dom.
Hela livet är farligt. Man kan dö av princip vadsomhelst. Även om man såklart ökar på riskerna mer när man kör motorcykel.

Självklart tar det hårt när vänner och bekanta mister livet i mc och bilolyckor och tankeställare efter tankeställare infinner sig i huvudet men ändå, det är svårt att bara sluta köra hoj tror jag.
Sen känns det som att det är lite annorlunda när man kör bana och iallafall kan få slippa hårda bilar, rådjur etc

Krya på dig Marcus!
 
Jag tycker det är värt det. Fast just efter det har hänt nånting så kanske man funderar lite. Men efter ett tag så kommer suget tillbaka. Tänk att stå där utan hoj en varm sommardag och det kommer ett gäng och drar förbi. Då skulle jag börja gråta.
 
Detta är en fråga jag ställer mig jämt och ständigt, och nu senast även förra vintern. Jag säljer nu min hoj, och troligen kommer det en annan till våren, men jag kan faktiskt inte säga det med säkerhet. Jag gillar tyvärr att köra på ett sätt som i slutändan bara kan sluta på ett sätt, och förståndet börjar göra sin röst alltmer hörd :/

/Daniel
 
Har bestämt mig för att sluta åka på gatan och trolig satsa på att köra bana efter en allvarlig olycka i slutet av augusti.
Jag fick många benbrott men värst var att min flickvän var nära att förlora livet.
 
Last edited:
LiCrO skrev:
Har bestämt mig för att sluta åka på gatan och trolig satsa på att köra bana efter en allvarlig olycka i slutet av augusti.
Jag fick många benbrott men värst var att min flickvän var nära att förlora livet.

Mardrömmen är ju faktiskt om tjejen skulle förolyckas när man är ute och åker! En sak om en själv stryker med, men om skjutsen skulle göra det så vettefan vad man hade gjort... :död

Kommer ihåg när jag var yngre och min syster åkte bakom mig på skotern... Och hon föll av i farten :3freak Jag vände givetvis om direkt och hon låg i snön och grät... det gick inte så fort men man blev livrädd! Efter ett tag så började hon skratta och det visade sig att hon bara hade blivit rädd och inte slagit sig alls... puh! Efter den turen så sa jag alltid åt henne att hålla i sig ordentligt..
 
Visst börjar man fundera ibland. Var själv ute för en olycka för tre veckor sedan som egentligen var ren tur att det inte slutade med permanent förlamning. Man blir verkligen förbannat rädd av sådant...

Dock är saken den att det ända som håller humöret uppe är att jag vet att till nästa vår kan jag hoja igen, om allt går som det ska. Det finns inget underbarare än att glida en fin och lagom kurvig väg en vacker sommardag. Om man inte ska unna sig sådant på grund av rädsla, ja då går man också miste om en del av livets goda.
 
Back
Top