LameViffer
Ny medlem
Jag gjorde en tourtripp genom Finland, Estland, Lettland, Litauen, Polen,
Tyskland, Danmark och Norge. Finland, Lettland och Danmark körde jag bara
genom.
Jag ställde för några veckor sen frågor om trafiken och vägarna i Polen. Att
köra hoj i baltstaterna skiljde sig inte nämnvärt från att köra i Sverige.
Människorna stirrade på en som om man var ett rymdmonster(speciellt i
byarna), men när man väl tog kontakt med dem så var de vänliga och
hjälpsamma. Skillnaden mellan stad och landsbygd var rätt stor, städerna
skiljde sig inte nämnvärt från västerländska städer. Men landsbygden kunde
se riktigt eländig ut.
Polackerna chansade friskt i trafiken, omkörningar gjordes på de mest
hårresande ställen. I städerna var polackerna riktigt trevliga i trafiken,
jag valde ofta fel fil men när jag i bilköerna visade att jag ville byta fil
så öppnades det oftast en lucka för mig. Kan hända att det berodde på att
jag körde mc, polackerna var väldigt nyfikna på hojen.
Vissa hade varnat mig för dieselspillet och vägarnas spårighet i Polen.
Så jag hade räknat med riktiga skitvägar i Polen, nu var det
flesta vägar inte så dåliga som jag hade förväntat mig. Fick ett däcksläpp
nästan direkt jag kom in i Polen, vägen mellan litauisk/polska gränsen och
staden Suwalki i Polen var en kurvig och rolig hojväg, tyvärr regnade det
när jag körde där.
Polisen då? I Estland och Lettland såg jag knappt några poliser eller
polisbilar. I Litauen blev jag skjuten med laser 2ggr, men Litauerna
tokblinkade med helljuset, så jag var hyfsat beredd när jag kom inom
skotthåll för polisens laser. I Polen såg jag bara poliser i städerna och
hade inget med dem att göra.
På hemvägen så var jag tvungen att ta färjan från Frederikshavn
till Oslo p.g.a att alla färjor till götet var fulla. Det blev
ett lyckokast, visserligen regnade det i Norge när jag väl anlände till
Oslo. Stannade på en camping söder om Hönefoss, det regnade hela natten.
Tänkte där i tältet: "är det fint väder imorgon så klämmer jag Geiranger och
Trollstigen imorgon". Vaknade på morgonen, +13 och regn, fan. Nå, packade
ihop prylarna och körde norrut för att ta mig hem, när jag hade kört 7-8 mil
så sprack himlen upp och temperaturen steg. Humöret gick upp, tog sikte mot
Geiranger. Det blev en fantastiskt fin dag, +24 och sol. Vilka vägar och
vilka vyer norrmännen har, helt otroligt.
Det blev en touringtripp(min första utanför norden) som gav mersmak, nästa
år blir det nog alperna. Behöver jag nämna att det regnade? Det regnade
varenda kördag under två veckors tid, okej, vissa dagar regnade det bara i
några mil, men ändå. Hojen funkade utan mangemang, fick justera kedjespänning i Östersund, det var allt.
Foto 1: Litauisk bensinstation modell gammal(nä alla såg inte ut så där, många såg ut som svenska bensinsationer, Statoil, Neste, Shell)
Foto 2: Inför korsandet av den polska gränsen köpte jag en "försäkring"
Foto 3: Hill of Crosses utanför staden Siauliai i Litauen. Litauerna satte upp
korsen som en tyst protest mot olika ockupanter, och speciellt mot den
sovjetiska ockupationen.
Foto 4: Polska grabbar detaljstuderar Viffern
Foto 5: Geiranger(längst ner i bilden) och vägen upp från fjorden
Foto 6: När jag väl hade kört upp för vägen så såg Geiranger ut så här från andra hållet
Tyskland, Danmark och Norge. Finland, Lettland och Danmark körde jag bara
genom.
Jag ställde för några veckor sen frågor om trafiken och vägarna i Polen. Att
köra hoj i baltstaterna skiljde sig inte nämnvärt från att köra i Sverige.
Människorna stirrade på en som om man var ett rymdmonster(speciellt i
byarna), men när man väl tog kontakt med dem så var de vänliga och
hjälpsamma. Skillnaden mellan stad och landsbygd var rätt stor, städerna
skiljde sig inte nämnvärt från västerländska städer. Men landsbygden kunde
se riktigt eländig ut.
Polackerna chansade friskt i trafiken, omkörningar gjordes på de mest
hårresande ställen. I städerna var polackerna riktigt trevliga i trafiken,
jag valde ofta fel fil men när jag i bilköerna visade att jag ville byta fil
så öppnades det oftast en lucka för mig. Kan hända att det berodde på att
jag körde mc, polackerna var väldigt nyfikna på hojen.
Vissa hade varnat mig för dieselspillet och vägarnas spårighet i Polen.
Så jag hade räknat med riktiga skitvägar i Polen, nu var det
flesta vägar inte så dåliga som jag hade förväntat mig. Fick ett däcksläpp
nästan direkt jag kom in i Polen, vägen mellan litauisk/polska gränsen och
staden Suwalki i Polen var en kurvig och rolig hojväg, tyvärr regnade det
när jag körde där.
Polisen då? I Estland och Lettland såg jag knappt några poliser eller
polisbilar. I Litauen blev jag skjuten med laser 2ggr, men Litauerna
tokblinkade med helljuset, så jag var hyfsat beredd när jag kom inom
skotthåll för polisens laser. I Polen såg jag bara poliser i städerna och
hade inget med dem att göra.
På hemvägen så var jag tvungen att ta färjan från Frederikshavn
till Oslo p.g.a att alla färjor till götet var fulla. Det blev
ett lyckokast, visserligen regnade det i Norge när jag väl anlände till
Oslo. Stannade på en camping söder om Hönefoss, det regnade hela natten.
Tänkte där i tältet: "är det fint väder imorgon så klämmer jag Geiranger och
Trollstigen imorgon". Vaknade på morgonen, +13 och regn, fan. Nå, packade
ihop prylarna och körde norrut för att ta mig hem, när jag hade kört 7-8 mil
så sprack himlen upp och temperaturen steg. Humöret gick upp, tog sikte mot
Geiranger. Det blev en fantastiskt fin dag, +24 och sol. Vilka vägar och
vilka vyer norrmännen har, helt otroligt.
Det blev en touringtripp(min första utanför norden) som gav mersmak, nästa
år blir det nog alperna. Behöver jag nämna att det regnade? Det regnade
varenda kördag under två veckors tid, okej, vissa dagar regnade det bara i
några mil, men ändå. Hojen funkade utan mangemang, fick justera kedjespänning i Östersund, det var allt.
Foto 1: Litauisk bensinstation modell gammal(nä alla såg inte ut så där, många såg ut som svenska bensinsationer, Statoil, Neste, Shell)
Foto 2: Inför korsandet av den polska gränsen köpte jag en "försäkring"

Foto 3: Hill of Crosses utanför staden Siauliai i Litauen. Litauerna satte upp
korsen som en tyst protest mot olika ockupanter, och speciellt mot den
sovjetiska ockupationen.
Foto 4: Polska grabbar detaljstuderar Viffern
Foto 5: Geiranger(längst ner i bilden) och vägen upp från fjorden
Foto 6: När jag väl hade kört upp för vägen så såg Geiranger ut så här från andra hållet
Bifogat
Last edited: