Klart du ska ha en twin
Av de hojar du listar sticker Millen. SP1 och Ducati 749 ut.
Millen är mycket bang for the buck, gärna R/Factoryvarianten med Öhlinsgodis mm. Bra kvalitet, läcker design och en riktigt banslägga i händerna på rätt förare samtidigt som den funkar till vardags. Tidiga modeller hade för klen koppling, kolla att den är bytt. Aprilias eftermarknadsorg i Sverige lämnar också en hel del att önska, det är def inte lika väloljat som de stora märkena. Service och reservdelar kan bli bökigt om man har otur. Serva själv och gilla Ebay är mitt råd.
Honda VTR SP1 (har ägt både SP1 och SP2) är helt jämförbara prestandamässigt. Millen är dock bekvämare till vardags och snäppet mer svängglad. SP1n känns dock mer förfinad, Millen är lite råare i växellåda och gångkultur. Millen har visat sig hålla bra men få hojar känns så välbyggda som SP1, allt känns väldigt gediget. SP1or går att hitta till riktigt bra priser fn. De har ofta loggat ett antal tusen mil men som sagt, det brukar vara svårt att tro på välskötta ex. Tror dessutom de håller värdet bättre än Millen, de första årsmodellerna i Winning Red börjar få lite kultstatus. Samma gäller SP2 (en försiktigt uppgraderad SP1 kort sagt) men dessa går knappt att få tag på i Sverige tyvärr. De få gånger de dyker upp på Blocket kan priset vara det dubbla mot en SP1.
Ducati 749 är fina hojar (det är ju en Ducati
) men trivs ärligt talat bäst när de körs aktivt, gärna på bana. I stan blir det gärna ryckigt och stumt. Enormt fin balans och köregenskaper, fantastisk sång med öppna pipor (som alla Ducati) men visst känns det är motorn är betydligt mindre. 25hk till hade inte suttit i vägen och dessutom kräver den mer varv på ett sätt som skiljer sig markant från en litertwin. Liksom 748 och 999 sålde modellen rätt dåligt i Sverige vilket gör andrahandsvärdet svårt att sia om. Ducatis kvalitet kan man diskutera i evigheter (speciellt med folk aldrig ägt en Ducati....) men ja de kräver lite mer pyssel än en japansk motsvarighet vad gäller service och underhåll. Kamremsbyte är inget man fuskar med och det kostar lite extra. Ett välskött ex, vilket de flesta Ducati är, ska dock normalt inte bjuda på några överraskningar.
Firestorm, TL1000s och Falcon är en annan typ av hojar: lite mjukare i hullet, bekvämare och mer allround men med en sportig "edge".
Falcon är den som är mest likt Millen (surprise surprise....) Rapp motor och lär inte göra bort sig på bana även om bakfjädringen lär få jobba hårt.
VTR1000F är en av Hondas långkörare som sålt i mängder (till skillnad från TL 1000s...). Väldigt charmig, välbyggd hoj. Upplevde den som väldigt smidig och nätt (liten?) och för hojtypen fullt tillräckligt med mos. Ingen banklubba av rang men flirtar hellre med sport än touringfacket.
TL1000s är numret större än VTR1000F. Maffig motor som för sin tid var rätt radikal men kikar man på hela paketet var det en hel del som inte lirade -och köparna lyste med sin frånvaro. Jag skulle välja SV1000 alla dagar i veckan. En betydligt modernare hoj utan alla de egenheter/barnsjukdomar TL1000s hade. Riktigt maffig motor
men inte idealisk för hård barnkörning, framförallt fjädringen är i mjukaste laget.
Mina två cent