Första gången ni satt på en hoj?

swlabr skrev:

Ljuvlig berättelse

Klicka för att visa mer...

Kazagger skrev:

Moppe, trimmade moppar... Tjyvlånade brorsans splitt nya RD125 (-80-81..?) och blev, med flickvän bakpå, upplyst om att feldoserade kurvor inte ska köras fort i... Det gick bra men spenaten var nära. Sedan dess längtat efter mc men inte kommit till skott förrän 2012.
Så jävla bästa grejen jag gjort på måånga år! Den som väntar på nå't gott...

Klicka för att visa mer...

Starstriker skrev:

men nån ninja har jag aldrig ägt

Klicka för att visa mer...

MrsZ skrev:

Första gångn var ingen minnesvärd händelse. Blev transporterad av en jobbarkompis i stadstrafik, Andra gången däremot var en av de där händelserna som förändrade mitt liv.

Jag hade aldrig funderat på motorcyklar innan jag blev ihop med en kille som var ägare till tre stycken. Han tog hojen och åkte, och att jag skulle få följa med var det till min besvikelse aldrig tal om. Så jag åkte till stallet i stället. Jag var hästägare.

Vid ett besök hos ett av hans syskon så fick han frågan varför inte jag fick följa med på hojen. Frågan jag inte vågade ställa. Han svarade att jag inte hade någon utrustning och att det var farligt. Bra argument till en hästtjej!

Nästa gång vi hälsade på hos hans pappa så sa hans pappa att han hade hittat min killes gamla skinnställ. Ett gammalt Halvarsson i herrstorlek 48. Mycket tveksamt tyckte min kille att jag kunde ju ta och prova det. Sagt och gjort. Jag drog på mig hans gamla skinnställ och det passade utan några som helst marginaler. Min kille sa då: "åh fan, du är inte så fet som du ser ut". Ett varningen ord, för att man ska klara sig undan med att säga så till en tjej så kravs att två kriterier är uppfyllda: 1 tjejen är egentligen ganska smal, 2 hon är väldigt förälskad i killen som säger det (då kommer han undan med nästan vad som helst).

Första hindret var passerat. Så vi gav oss iväg på shopingtur efter en hjälm. Vikten av att en hjälm sitter perfekt vet ryttare, men jag hade inte en aning om hur en integralhjälm skulle kännas över kindbenen. Efter en frustrerande shoppingtur så var jag till slut ägare till en inte alltför dyr Arai-hjälm. Den hängde med ett par år. Handskar kunde jag låna. Min kille hade extra. Stövlar fick bli ett par kraftiga som jag brukade rida i på vintern. Problemet med utrustning var löst.

Efter stränga förmaningar om att sitt still (om det är något en ryttare kan så är det det) och luta inte emot (han ville inte köra rakt fram över någon rondell), så fick jag följa med på en sån här:
View attachment 411434
Kanske inte den mest lämpliga att åka två på....

Vi for iväg på den. Han tog det ganska lugnt. Något alternativ finns inte då den idag klassas som A2a och inte har så mycket effekt. Trots det så gav han mig en upplevelse av vad det var att åka hoj. Jag älskade varje sekund av den turen och var uppriktigt besviken då den var över. Att få sitta på bönpallen, hålla om killen jag älskade och känna farten kom att bli det bästa jag visste. Det blev många mil på den bönpallen...

Vi gifte oss. Fick barn. Han skaffade ny hoj. I avsaknad av barnvakt var jag tvungen att stanna hemma. Men barnen blev större och nu ville de sitta på pappas bönpall. Då tyckte min man att jag skulle ta hojkort istället för att samsas med barnen om bönpallen.

Jag drömde om en Ducce men det var en BMW som inhandlades för att jag skulle kunna övningsköra privat. Efter mycket tårar sökte jag upp en trafikskola. Ett par månader senare hade jag mitt hojkort.

Ett år senare var jag ägare till en Ducce med helkåpa och ett sagolikt ljud.

Jag har även upptäckt hur kul det är att köra bana. Trots det så njuter jag fortfarande enormt mycket att turerna när maken och jag sätter oss på var sin sporthoj och drar iväg tillsammans. 10-15 mil, en fika och sedan hem igen. Det är för oss att 'vårda sitt äktenskap'.

Klicka för att visa mer...