Nej, Gud kanske finns. Trots allt!!!
Det kunde ju varit så att jag aldrig börjat snacka med Björn Gunnarson den där dagen på Ring Knutstorp, och inte blivit insatt i ”The power of sideburns”, och då hade jag troligen inte varit lika SÄKER på att jag HAR kraften, att jag HAR viljan, att jag faktiskt är en djävel på at köra hoj, DEFINITIVT bättre än en jäkla Aussie från Perth! Vad f-n kan han?
För om det är något jag är nöjd med så är det min race-craft under race 2! Beggade mackor som gått 40 minuter i racetempo (”Big man, thee arrr goood, theel dooo” sa Rod med sin Skotska accent), Michael morrande i armhålan under i princip hela loppet (”Fuck mate, you DO brake late!!!”) och jag pissade inte på mig utan blev istället inspierad, höll FULLT genom kurvor där jag tidigare mjukat på gasen, allt för att hålla Michael bakom mig(”Mate, you’ve left some really long tyremarks in turn three and four!”), men framför allt, när vi gick ut på sista varvet, och Michael satte allt på ett kort, fick en kalasutgång ut på raken och kom om och förbi med 8 meter, så slog jag tillbaka! Tänkte Gandalf och ”Thou shall not pass!” och bromsade SENT och vek från yttern in framför och satte MITT snabbaste varv!!!!!! Fifan!!!
Så även det var perfekt; jag och Michael fightade två hårda race battles, och fick 1-1 och eftersom han är en kalastrevlig kille så kan inte det heller bli bättre.
Så, finns kanske Gud… eller något annat? Trots allt?