björn.e
hej hej
VARNIG TEXTEN INNEHÅLLER STAVFEL SÄRSKRIVNING VARNING
Race rapport Gelleråsen.
Då tids schemat inte var samma som under ett Sm utan började med kval redan på Fredagen ändrades redan där förutsättningen för att kunna göra bra resultat.
Jag hade varit uppe två veckor tidigare för att känna på banan men hela den dagen fick ägnas åt att byta däck, då det envisades men att komma en regn skur varje timme.
Fredag
Kval
Vi hade strålande sol hela Fredagen och det skulle köras 40 minuter kval.
Började med att känna på banan fick inte till flytet riktigt. Efter cirka 20 minuter sa kroppen stopp. In i depå för att kolla hur jag låg till. Tiden visade 1.16.645. Det var en 16 plats och där av en plats i A-final.
Då vi glömt att ta med vatten fick pappa springa ett gatlopp till cafèt för att införskaffa lite vätska. Jag åkte ut så länge för att försöka putsa lite tider. Men däcken hade stora problem att hitta fäste i hettan och ett par gånger var jag riktig illa ute. Redan efter 6-7 varv sa kroppen stopp. Det fans helt enkelt ingen vätska eller koncentration kvar att hämta. In i depå igen. Öste i mig allt som Gubben köpt, tiderna hade jag putsat och låg kvar på en 16 plats. Åkte ut igen för ett sista försök. Trots att däck, kropp och hjärna inte ville mer så kunde jag putsa tiden lite mer. Den slutade på 1,15,673
Lördag
Kval
Inför Lördagen hade vi monterat nya slicks med en mjukare gummiblandning. Vi hade också sett att den andra kval gruppen kört betydligt fortare än vad min grupp gjort och vissa farhågor om att det nog skulle gå fortare idag fanns. Vädret var bra med sporadiska moln på en annars blå himmel. Vi hade 25 minuter kval och till mitt stora förtret hamnade jag bakom en förare som inte riktigt åkte lika fort som jag. Det tog mig 5 varv innan jag lyckades bromsa mig förbi in i Trösen. Nu gällde det, däcken höll greppet mycket bra och jag höll i så mycket jag orkade. Efter 20 minuter sa kroppen stopp. Vi hade sagt att jag nog var tvungen att ta en sekund till för att ha en chans att ta mig till A-final. Min mekaniker kom farande och skrek 1,14,476. Efter honom kom pappa springande och skrek att jag låg på en 8 plats. Kroppen var helt slut och jag räknade kallt med att det var klart.
När sedan tiderna kom fram så blev jag helt tagen på sängen. På dom 5 sista minuterna hade minna konkurrenter kört fort, riktigt fort. Jag missade min A-final med ca 2 tiondelar eller 0.30 km/h i snitt runt banan. Jag var på 17 plats i min grupp, en plats från A-final. Besvikelsen var enorm jag ville helst bara åka hem skita i att åka B-finalen.
Final
Jag stod med näst snabbaste tiden i första start led. När väl starten gick så var jag sist iväg.
In i Trösen var det trångt men jag lyckades hitta en lucka i ytter spår och tog mig om trean.
Ut ur Trösen gick det riktigt fort och jag tog spår på tvåan. In i Ejes kurva bromsade han lite tidigt så jag tog innern vilket gick hem. Jag tog nu rygg på ettan och började leta luckor. Efter två varv bestämde jag mig för att försöka ta honom i inbromsningen till Trösen. Men på 5:e varvet bromsade han väldigt tidigt in i Ejes så då tog jag min chans och plockade även honom på innern. Känslan att helt plötslig se hela banan tom framför var rätt kuslig. Jag tänkte att nu blir det åka av. Körde så fort jag bara vågande samtidigt som kroppen började strejka och jag fick sitta och intala mig själv att vila på rakan och slappna av så gott det gick.
När det bara var 4 varv kvar började tanken att detta kunde gå hem ploppa upp. In i Ejes bromsade jag för tidigt och tvåan kom som en raket på yttern, men han kunde inte hålla spåret ut ur kurvan så jag gav allt och stängde vägen för honom ner i svackan. Rejält uppskakad så var det bara att åka fortare. Nu började hojen protestera mot den omilda behandlingen. Det sladdade både bak och fram. När jag såg att det bara var ett varv kvar fick jag nästan skrika åt mig själv att ta det lugnt och köra säkert inte bromsa på mig eller hitta på några dumheter. Att se mål flagan var helt underbart.
Så här 2 dagar efter är man ju glad att jag vann, men jag är lite besviken på att jag inte kvala in till A-finalen. Det gav ändå en bra känsla att vissa att man kan vara snabb och kontrollera ett race. Att stå högst upp på pallen kan jag tänka mig att göra fler gånger. Sen hade jag bara kört på banan i 15 minuter på torrt underlag innan tävlingen och det är inte mycket att göra åt. Jag åkte över två sekunder snabbare med på 80 min åktid på banan. Med mer tid så bör jag kunna hämta en sekund till.
Sammanfattningsvis så är det väll godkänt, hade jag kommit på andra plats hade jag inte varit speciellt nöjd.
Hojen behöver också lite service. Framgaffeln slår i botten vilket resulterar i att bakhjulet lyfter, det måste åtgärdas innan nästa tävling. En ny kedja måste inhandlas det var bara tur att den inte hoppade av under racet.
Nu satsar vi på Knutstorp vilket kommer att bli än tuffare då jag aldrig satt min fot på banan samt att det ska kvalas bort 8 förare.
Björn Eriksson
R600
Race rapport Gelleråsen.
Då tids schemat inte var samma som under ett Sm utan började med kval redan på Fredagen ändrades redan där förutsättningen för att kunna göra bra resultat.
Jag hade varit uppe två veckor tidigare för att känna på banan men hela den dagen fick ägnas åt att byta däck, då det envisades men att komma en regn skur varje timme.
Fredag
Kval
Vi hade strålande sol hela Fredagen och det skulle köras 40 minuter kval.
Började med att känna på banan fick inte till flytet riktigt. Efter cirka 20 minuter sa kroppen stopp. In i depå för att kolla hur jag låg till. Tiden visade 1.16.645. Det var en 16 plats och där av en plats i A-final.
Då vi glömt att ta med vatten fick pappa springa ett gatlopp till cafèt för att införskaffa lite vätska. Jag åkte ut så länge för att försöka putsa lite tider. Men däcken hade stora problem att hitta fäste i hettan och ett par gånger var jag riktig illa ute. Redan efter 6-7 varv sa kroppen stopp. Det fans helt enkelt ingen vätska eller koncentration kvar att hämta. In i depå igen. Öste i mig allt som Gubben köpt, tiderna hade jag putsat och låg kvar på en 16 plats. Åkte ut igen för ett sista försök. Trots att däck, kropp och hjärna inte ville mer så kunde jag putsa tiden lite mer. Den slutade på 1,15,673
Lördag
Kval
Inför Lördagen hade vi monterat nya slicks med en mjukare gummiblandning. Vi hade också sett att den andra kval gruppen kört betydligt fortare än vad min grupp gjort och vissa farhågor om att det nog skulle gå fortare idag fanns. Vädret var bra med sporadiska moln på en annars blå himmel. Vi hade 25 minuter kval och till mitt stora förtret hamnade jag bakom en förare som inte riktigt åkte lika fort som jag. Det tog mig 5 varv innan jag lyckades bromsa mig förbi in i Trösen. Nu gällde det, däcken höll greppet mycket bra och jag höll i så mycket jag orkade. Efter 20 minuter sa kroppen stopp. Vi hade sagt att jag nog var tvungen att ta en sekund till för att ha en chans att ta mig till A-final. Min mekaniker kom farande och skrek 1,14,476. Efter honom kom pappa springande och skrek att jag låg på en 8 plats. Kroppen var helt slut och jag räknade kallt med att det var klart.
När sedan tiderna kom fram så blev jag helt tagen på sängen. På dom 5 sista minuterna hade minna konkurrenter kört fort, riktigt fort. Jag missade min A-final med ca 2 tiondelar eller 0.30 km/h i snitt runt banan. Jag var på 17 plats i min grupp, en plats från A-final. Besvikelsen var enorm jag ville helst bara åka hem skita i att åka B-finalen.
Final
Jag stod med näst snabbaste tiden i första start led. När väl starten gick så var jag sist iväg.
In i Trösen var det trångt men jag lyckades hitta en lucka i ytter spår och tog mig om trean.
Ut ur Trösen gick det riktigt fort och jag tog spår på tvåan. In i Ejes kurva bromsade han lite tidigt så jag tog innern vilket gick hem. Jag tog nu rygg på ettan och började leta luckor. Efter två varv bestämde jag mig för att försöka ta honom i inbromsningen till Trösen. Men på 5:e varvet bromsade han väldigt tidigt in i Ejes så då tog jag min chans och plockade även honom på innern. Känslan att helt plötslig se hela banan tom framför var rätt kuslig. Jag tänkte att nu blir det åka av. Körde så fort jag bara vågande samtidigt som kroppen började strejka och jag fick sitta och intala mig själv att vila på rakan och slappna av så gott det gick.
När det bara var 4 varv kvar började tanken att detta kunde gå hem ploppa upp. In i Ejes bromsade jag för tidigt och tvåan kom som en raket på yttern, men han kunde inte hålla spåret ut ur kurvan så jag gav allt och stängde vägen för honom ner i svackan. Rejält uppskakad så var det bara att åka fortare. Nu började hojen protestera mot den omilda behandlingen. Det sladdade både bak och fram. När jag såg att det bara var ett varv kvar fick jag nästan skrika åt mig själv att ta det lugnt och köra säkert inte bromsa på mig eller hitta på några dumheter. Att se mål flagan var helt underbart.
Så här 2 dagar efter är man ju glad att jag vann, men jag är lite besviken på att jag inte kvala in till A-finalen. Det gav ändå en bra känsla att vissa att man kan vara snabb och kontrollera ett race. Att stå högst upp på pallen kan jag tänka mig att göra fler gånger. Sen hade jag bara kört på banan i 15 minuter på torrt underlag innan tävlingen och det är inte mycket att göra åt. Jag åkte över två sekunder snabbare med på 80 min åktid på banan. Med mer tid så bör jag kunna hämta en sekund till.
Sammanfattningsvis så är det väll godkänt, hade jag kommit på andra plats hade jag inte varit speciellt nöjd.
Hojen behöver också lite service. Framgaffeln slår i botten vilket resulterar i att bakhjulet lyfter, det måste åtgärdas innan nästa tävling. En ny kedja måste inhandlas det var bara tur att den inte hoppade av under racet.
Nu satsar vi på Knutstorp vilket kommer att bli än tuffare då jag aldrig satt min fot på banan samt att det ska kvalas bort 8 förare.
Björn Eriksson
R600
fick dra på lite nya märken till den stora cermonin
