Saxat från DN.se. En intressant frågeställning som tas upp. Kunde dock inte låta bli att notera journalistens sista mening som, tja, läs själva..
Bilister blir felaktigt bötfällda
Okända mätfel i de svenska fartkamerorna kan ha gett tusentals bilister felaktiga fortkörningsböter. Dokumentationen som ligger till grund för polisens bevisföring kritiseras av flera experter.
De nya fartkamerorna har blivit en kassako för staten. Antalet utfärdade böter var förra året 64 836, mot 5 274 för fem år sedan.
Redan i slutet av 1980-talet gjorde polisen de första försöken med automatisk trafiksäkerhetskontroll i Sverige.
Metoden kom i gång ordentligt 2004 när dåvarande rikspolischefen Sten Heckscher och Vägverkets dåvarande generaldirektör Ingemar Skogö skrev en överenskommelse om ett samarbete om nya fartkameror.
Fartkamerornas radarmätare kan slå fel på flera kilometer i timmen. Trots att apparaterna varit i drift på våra vägar sedan 2004 har ingen ordentlig kartläggning av instrumentens noggrannhet gjorts från myndighetshåll, visar DN:s granskning. Det fältprov, ett slags verklighetstest, som ligger till grund för polisens bevisföring får kritik av flera experter för att vara för snällt.
– De väsentliga felkällorna har inte har testats. Därför ger inte fältprovet svar på hur stort mätfelet är. Detta gör mig bekymrad – det är ett stort rättssäkerhetsproblem, säger Kjell Olsson, doktor i elektronfysik, som tidigare har jobbat med radar inom försvars industrin.
Dagens Nyheter har tidigare skrivit att de nya fartkamerorna har blivit en kassako för staten. Antalet utfärdade böter har ökat från 5 274 för fem år sedan till 64 836 förra året.
Men enligt Olsson finns en risk för flera mätfel i utrustningen, exempelvis så kallade glittringar och vibrationer. Stark vind och tunga lastbilar kan också orsaka mätfel.
– Eftersom så många bötfälls och många ligger på gränsen är det troligt att tusentals bilister har fått felaktiga böter. Men ingen vet – och det är det som är skrämmande.
Det finns också delar på bilen som rör sig fortare än fordonet, exempelvis delar av hjulfälgarna. Beroende på deras utformning kan de bidra mer eller mindre till radarns mätfel.
Enligt Annelie Wyholt, doktorand i radarfjärranalys vid Chalmers, finns en risk att vissa bilars konstruktion är så annorlunda att fartkamerans uppmätta hastighet inte stämmer.
– En bil är lång, så man vet inte var någonstans radarn mäter. Om den mäter bakvagnen i början och framvagnen i slutet, tror radarn att bilen har färdats fortare än vad den egentligen har gjort. Det är konstigt att man inte har testat alla yttre omständigheter, säger hon.
Dagens Nyheter har tagit del av fältprovet som gjordes sensommaren 2000 av dåvarande Sveriges provnings- och forskningsinstitut, SP, i samband med Vägverkets upphandling av nya kameror. I testet beskrivs hur samma fordon kör 800 gånger förbi en fartkamera med ett mäthjul fäst på baksidan som kontrollerar den verkliga hastigheten.
– Det ser ju bra ut på papperet att man körde mätningen väldigt många gånger. Man har inte mätt mätutrustningens fel, utan snarare en renodlad mätnings reproducerbarhet. När man bötfäller 60 000 bilar om året, så innebär det en enorm variation av bilar och mätförhållanden.
Även mycket svåra mätfall bör vara representerade, säger Kjell Olsson.
Han är kritisk till att polisen använder det aktuella fältprovet för att styrka utrustningens mätnoggrannhet. Enligt Annelie Wyholt finns dessutom redan flera uppmätta fel i testerna:
– I de mätningar som gjorts blev det ju trots allt vissa fel. Om det varierar så mycket när de använder en enda typ av bil i ett bra mätklimat så kan man bara tänka sig vad som kan hända om man varierar mätningarna lite, säger Annelie Wyholt.
Kan det vara lika många fel till?
– Ja, det är absolut inte uteslutet. Om jag själv hade gjort den här studien hade jag velat kolla upp det. Det går inte att säga vilka mätfel som finns med det material jag har fått se.
Fartkamerorna drar alltid bort en kilometer i timmen från hastighetsmätningen, vilket inte räcker om mätfelet är större.
Bilister blir felaktigt bötfällda
Okända mätfel i de svenska fartkamerorna kan ha gett tusentals bilister felaktiga fortkörningsböter. Dokumentationen som ligger till grund för polisens bevisföring kritiseras av flera experter.
De nya fartkamerorna har blivit en kassako för staten. Antalet utfärdade böter var förra året 64 836, mot 5 274 för fem år sedan.
Redan i slutet av 1980-talet gjorde polisen de första försöken med automatisk trafiksäkerhetskontroll i Sverige.
Metoden kom i gång ordentligt 2004 när dåvarande rikspolischefen Sten Heckscher och Vägverkets dåvarande generaldirektör Ingemar Skogö skrev en överenskommelse om ett samarbete om nya fartkameror.
Fartkamerornas radarmätare kan slå fel på flera kilometer i timmen. Trots att apparaterna varit i drift på våra vägar sedan 2004 har ingen ordentlig kartläggning av instrumentens noggrannhet gjorts från myndighetshåll, visar DN:s granskning. Det fältprov, ett slags verklighetstest, som ligger till grund för polisens bevisföring får kritik av flera experter för att vara för snällt.
– De väsentliga felkällorna har inte har testats. Därför ger inte fältprovet svar på hur stort mätfelet är. Detta gör mig bekymrad – det är ett stort rättssäkerhetsproblem, säger Kjell Olsson, doktor i elektronfysik, som tidigare har jobbat med radar inom försvars industrin.
Dagens Nyheter har tidigare skrivit att de nya fartkamerorna har blivit en kassako för staten. Antalet utfärdade böter har ökat från 5 274 för fem år sedan till 64 836 förra året.
Men enligt Olsson finns en risk för flera mätfel i utrustningen, exempelvis så kallade glittringar och vibrationer. Stark vind och tunga lastbilar kan också orsaka mätfel.
– Eftersom så många bötfälls och många ligger på gränsen är det troligt att tusentals bilister har fått felaktiga böter. Men ingen vet – och det är det som är skrämmande.
Det finns också delar på bilen som rör sig fortare än fordonet, exempelvis delar av hjulfälgarna. Beroende på deras utformning kan de bidra mer eller mindre till radarns mätfel.
Enligt Annelie Wyholt, doktorand i radarfjärranalys vid Chalmers, finns en risk att vissa bilars konstruktion är så annorlunda att fartkamerans uppmätta hastighet inte stämmer.
– En bil är lång, så man vet inte var någonstans radarn mäter. Om den mäter bakvagnen i början och framvagnen i slutet, tror radarn att bilen har färdats fortare än vad den egentligen har gjort. Det är konstigt att man inte har testat alla yttre omständigheter, säger hon.
Dagens Nyheter har tagit del av fältprovet som gjordes sensommaren 2000 av dåvarande Sveriges provnings- och forskningsinstitut, SP, i samband med Vägverkets upphandling av nya kameror. I testet beskrivs hur samma fordon kör 800 gånger förbi en fartkamera med ett mäthjul fäst på baksidan som kontrollerar den verkliga hastigheten.
– Det ser ju bra ut på papperet att man körde mätningen väldigt många gånger. Man har inte mätt mätutrustningens fel, utan snarare en renodlad mätnings reproducerbarhet. När man bötfäller 60 000 bilar om året, så innebär det en enorm variation av bilar och mätförhållanden.
Även mycket svåra mätfall bör vara representerade, säger Kjell Olsson.
Han är kritisk till att polisen använder det aktuella fältprovet för att styrka utrustningens mätnoggrannhet. Enligt Annelie Wyholt finns dessutom redan flera uppmätta fel i testerna:
– I de mätningar som gjorts blev det ju trots allt vissa fel. Om det varierar så mycket när de använder en enda typ av bil i ett bra mätklimat så kan man bara tänka sig vad som kan hända om man varierar mätningarna lite, säger Annelie Wyholt.
Kan det vara lika många fel till?
– Ja, det är absolut inte uteslutet. Om jag själv hade gjort den här studien hade jag velat kolla upp det. Det går inte att säga vilka mätfel som finns med det material jag har fått se.
Fartkamerorna drar alltid bort en kilometer i timmen från hastighetsmätningen, vilket inte räcker om mätfelet är större.
Dom mäter väl ändå hastigheten via dopplereffekten?
