Mr.Jim
Hellre DÖD än vanärad...
Jaha.
Det har ju blivit så populärt att skriva RR-Rapporter, så här är min.
Premiären började lite tidigare för mig än för många andra, jag hade privilegiet att få köra på A-Torp 4dagar (men utnyttjade bara 3dagar) veckan innan SM-Premiären.
Dessa dagar (onsdag) började med Snö över hela A-Torp, och seriösa funderingar över vad det är för fel på Svea-Rike.
Snön som kommit under natten tinade bort, så vi kom igång med hojkörningen vid 14.00 i otroliga 5graders värme.
Hojen kändes lite konstig i framändan, men tänkte att det beror säkert på värmen läs:kylan eller på att jag körde med däck som jag tävlat på tidigare.
Brydde mig alltså inte speciellt mycket, utan körde bara på hela dagen och bestämde mig för att jag sätter på nya däck till torsdag och ser om det blir någon skillnad.
Onsdag kväll när jag ska skruva lös däcken för att lägga på nytt märker jag att framhjulet sitter löst och förstår då varför framändan varit lite underlig hela dagen.
På med nya däck och några öl senare hoppar man i säng för att kliva upp på torsdag med nytt hopp, nya däck och betydligt bättre väder.
Står över första pass då jag känner att jag kommer att köra så otroligt mycket hoj idag i alla fall.
Kör sedan ut lite lugnt på pass två för dagen och ler för mig själv, oj vilken skillnad, superfäste och ett framhjul som sitter fast. Kör lite lugnt första varvet och känner mig för. Ut på andra varvet, tar i duktigt mer och får ett helt annat förtroende för cykeln. Håller sedan allt vad det går på tredje varvet och mitt i allt får en lysande ídé om att det måste gå att köra genom opel´n på 4án... men
tji fick man och mitt i allt låg man bland däcken med cykeln utsprid över 50-60meter.
Min omedelbara tanke var ......Dyrt......
Går fram till cykeln och reser upp den, slänger en snabb blick över den och kommer fram till att det inte ser så trasigt ut, tar en promenad över kraschområdet och plockar ihop det som ser ut att kunna återanvändas, vilket inte var mycket.
Efter en stunds fundering ser jag till att få cykeln tillbaka till depån och sätter igång med tvättning samt byter delar på den, problemet var bara att jag hade inga reserv kåpor och dom kåpor jag hade på 4st var nu 13st så det var färdig kört på cykeln för denna resa.
Lånade dock Henrik Stenberg´s cykel och fick köra några pass med den.
Men kom inte riktigt igång, hade fått hjärnspöken och vela inte lägga mig med lånad cykel.
På kvällen gjordes min cykel till Utställningsskick "Myyycket gnidande med tandborste (Tack Henrik)" då den skulle ner på mässan i GBG för att stå i en monter och glänsa hela V17.
Fick mina nya kåpor på onsdag, lack torsdag sen skulle Stenberg komma med min buss och hoj från GBG vid 16.00 på fredag så jag skulle "bara" passa in kåporna, lasta lite snabbt och åka ner till A-Torp för att kvala och köra Race.
Stenberg ringer mig 16.30 på fredag eftermiddag och säger dom eminenta orden "Nu åker vi från GBG".....
21.45 rullar han in på gården hemma hos mig, snabbt som attan sätter vi igång och passar in mina enligt Macho Woman rostbruna kåpor (intressant liknelse btw).
02.15 på lördag morgon står jag och funderar på ifall det är värt detta för att få köra 3*20min hoj med en massa dårar runt runt en bana som ser likadan ut varv efter varv.
Nåväl sätter mig i bussen och ger mig iväg till A-Torp.
Framåt 05.30 med ca 1tim kvar till A-Torp nickar jag till och håller på att köra i diket varpå jag inser att det är lika bra att stanna innan det händer en olycka, sover ca 1.5tim bland massa lastbilar på en parkering någonstans i vårt vackra land.
Vaknar när klockan ringer 07.00, sätter mig bakom ratten och styr skeppet sista biten. Kommer fram pigg, glad, utvilad och laddad upp över öronen.(kanske inte)
Som tur är så finns det snälla racing-polare/konkurenter (Camillo&Rille) som jag får campa hos så jag slipper resa tält och allt vad det innebär.
11.00 var det då dags för årets första kval, åker ut lite nervös då det är första gången på egen cykel sen jag marksynade lite väl häftigt.
Efter några varv känner jag att det inte blir bättre än såhär, har svårt att få det att fungera och få till allt. Framförallt motiveringen och koncentrationen som krävs för att kunna ladda fullt.
Passet flaggas av och jag ligger inte helt oväntat lite väl långt bak i leden 10´a.
Fundera ett tag på om det är värt att lägga på nya däck till kval nr2. Kommer fram till att jag kommer nog inte att köra bättre för det så jag struntar i det.
Går runt och funderar på Racingens vara eller inte och känner mig otroligt matt, trött ja helt enkelt less.
Senare på dagen är det dags för kval 2 och mycket riktigt så blir det ingen förbättring utav kval 1´s tider.
Några utav mina eminenta konkurrenter bättrar dock sina tider och jag faller ner till 14´onde kval plats. Mycket besviken går jag och lägger mig för att få sova.
Söndag vaknar jag mycket mer motiverad och laddad, funderar lite över fjädringen i cykeln och provar att tippa i lite mer olja i gaffeln för att få lite mer balans i cykeln.
Går ut på morgonträningen för att testa min teori och jiiihoo det fungerade alldeles utmärkt. Cykeln är mycket styvare i inbromsningarna och in i böjarna har den slutat ”orma” sig så förbenat.
Känner hur glädjen till RR börjar komma tillbaka.
Byter däck, tankar och förbereder mig själv med en rejäl laddning mat.
Klockan blir 15.40 dags för race. Ställer mig på min startruta nr:14 med en massa galningar runt mig. Nu… j…ar ska ni få se… Pang startskottet går och iväg kommer jag och alla andra så min plan att ta några i starten går inte riktigt i lås. In i första böj trångt, trängre, trängst, banan slut och ut på landningsbanan måste jag för det finns ingen bana kvar för mig, full rulle ner för rakan. Där nere får man se MrLind göra den fetaste inbromsning som skådads i Svensk RR. Helt övertygad att dagens race slutar här för honom. Men på nått mirakulöst sätt klarar han kurvan, själv blir jag så skrämd över hans manöver så jag åker av banan. Och tappar ytterligare placeringar.
Varvar som 21´a sur som ett bi över min körning. Vid de laget har fältet dragits ut lite gran så min jakt på framförvarande konkurrenter kan sätta igång.
Kör hur som helst om 10 pers på 9varv, 2vurpar (Johan Andersson, Robert Augustsson) och Haaland blir diskad så jag slutar 8´a och glädjen är obeskrivlig över att ha kört det mest händelserika och roliga race i min karriär.
Denna sommar kommer att gå till historia, det är jag helt övertygad om.
See you all on track this summer
Over And Out
Mr.Jim
Det har ju blivit så populärt att skriva RR-Rapporter, så här är min.
Premiären började lite tidigare för mig än för många andra, jag hade privilegiet att få köra på A-Torp 4dagar (men utnyttjade bara 3dagar) veckan innan SM-Premiären.
Dessa dagar (onsdag) började med Snö över hela A-Torp, och seriösa funderingar över vad det är för fel på Svea-Rike.
Snön som kommit under natten tinade bort, så vi kom igång med hojkörningen vid 14.00 i otroliga 5graders värme.
Hojen kändes lite konstig i framändan, men tänkte att det beror säkert på värmen läs:kylan eller på att jag körde med däck som jag tävlat på tidigare.
Brydde mig alltså inte speciellt mycket, utan körde bara på hela dagen och bestämde mig för att jag sätter på nya däck till torsdag och ser om det blir någon skillnad.
Onsdag kväll när jag ska skruva lös däcken för att lägga på nytt märker jag att framhjulet sitter löst och förstår då varför framändan varit lite underlig hela dagen.
På med nya däck och några öl senare hoppar man i säng för att kliva upp på torsdag med nytt hopp, nya däck och betydligt bättre väder.
Står över första pass då jag känner att jag kommer att köra så otroligt mycket hoj idag i alla fall.
Kör sedan ut lite lugnt på pass två för dagen och ler för mig själv, oj vilken skillnad, superfäste och ett framhjul som sitter fast. Kör lite lugnt första varvet och känner mig för. Ut på andra varvet, tar i duktigt mer och får ett helt annat förtroende för cykeln. Håller sedan allt vad det går på tredje varvet och mitt i allt får en lysande ídé om att det måste gå att köra genom opel´n på 4án... men
tji fick man och mitt i allt låg man bland däcken med cykeln utsprid över 50-60meter. Min omedelbara tanke var ......Dyrt......
Går fram till cykeln och reser upp den, slänger en snabb blick över den och kommer fram till att det inte ser så trasigt ut, tar en promenad över kraschområdet och plockar ihop det som ser ut att kunna återanvändas, vilket inte var mycket.
Efter en stunds fundering ser jag till att få cykeln tillbaka till depån och sätter igång med tvättning samt byter delar på den, problemet var bara att jag hade inga reserv kåpor och dom kåpor jag hade på 4st var nu 13st så det var färdig kört på cykeln för denna resa.
Lånade dock Henrik Stenberg´s cykel och fick köra några pass med den.
Men kom inte riktigt igång, hade fått hjärnspöken och vela inte lägga mig med lånad cykel.
På kvällen gjordes min cykel till Utställningsskick "Myyycket gnidande med tandborste (Tack Henrik)" då den skulle ner på mässan i GBG för att stå i en monter och glänsa hela V17.
Fick mina nya kåpor på onsdag, lack torsdag sen skulle Stenberg komma med min buss och hoj från GBG vid 16.00 på fredag så jag skulle "bara" passa in kåporna, lasta lite snabbt och åka ner till A-Torp för att kvala och köra Race.
Stenberg ringer mig 16.30 på fredag eftermiddag och säger dom eminenta orden "Nu åker vi från GBG".....
21.45 rullar han in på gården hemma hos mig, snabbt som attan sätter vi igång och passar in mina enligt Macho Woman rostbruna kåpor (intressant liknelse btw).
02.15 på lördag morgon står jag och funderar på ifall det är värt detta för att få köra 3*20min hoj med en massa dårar runt runt en bana som ser likadan ut varv efter varv.
Nåväl sätter mig i bussen och ger mig iväg till A-Torp.
Framåt 05.30 med ca 1tim kvar till A-Torp nickar jag till och håller på att köra i diket varpå jag inser att det är lika bra att stanna innan det händer en olycka, sover ca 1.5tim bland massa lastbilar på en parkering någonstans i vårt vackra land.
Vaknar när klockan ringer 07.00, sätter mig bakom ratten och styr skeppet sista biten. Kommer fram pigg, glad, utvilad och laddad upp över öronen.(kanske inte)
Som tur är så finns det snälla racing-polare/konkurenter (Camillo&Rille) som jag får campa hos så jag slipper resa tält och allt vad det innebär.
11.00 var det då dags för årets första kval, åker ut lite nervös då det är första gången på egen cykel sen jag marksynade lite väl häftigt.
Efter några varv känner jag att det inte blir bättre än såhär, har svårt att få det att fungera och få till allt. Framförallt motiveringen och koncentrationen som krävs för att kunna ladda fullt.
Passet flaggas av och jag ligger inte helt oväntat lite väl långt bak i leden 10´a.
Fundera ett tag på om det är värt att lägga på nya däck till kval nr2. Kommer fram till att jag kommer nog inte att köra bättre för det så jag struntar i det.
Går runt och funderar på Racingens vara eller inte och känner mig otroligt matt, trött ja helt enkelt less.
Senare på dagen är det dags för kval 2 och mycket riktigt så blir det ingen förbättring utav kval 1´s tider.
Några utav mina eminenta konkurrenter bättrar dock sina tider och jag faller ner till 14´onde kval plats. Mycket besviken går jag och lägger mig för att få sova.
Söndag vaknar jag mycket mer motiverad och laddad, funderar lite över fjädringen i cykeln och provar att tippa i lite mer olja i gaffeln för att få lite mer balans i cykeln.
Går ut på morgonträningen för att testa min teori och jiiihoo det fungerade alldeles utmärkt. Cykeln är mycket styvare i inbromsningarna och in i böjarna har den slutat ”orma” sig så förbenat.
Känner hur glädjen till RR börjar komma tillbaka.
Byter däck, tankar och förbereder mig själv med en rejäl laddning mat.
Klockan blir 15.40 dags för race. Ställer mig på min startruta nr:14 med en massa galningar runt mig. Nu… j…ar ska ni få se… Pang startskottet går och iväg kommer jag och alla andra så min plan att ta några i starten går inte riktigt i lås. In i första böj trångt, trängre, trängst, banan slut och ut på landningsbanan måste jag för det finns ingen bana kvar för mig, full rulle ner för rakan. Där nere får man se MrLind göra den fetaste inbromsning som skådads i Svensk RR. Helt övertygad att dagens race slutar här för honom. Men på nått mirakulöst sätt klarar han kurvan, själv blir jag så skrämd över hans manöver så jag åker av banan. Och tappar ytterligare placeringar.
Varvar som 21´a sur som ett bi över min körning. Vid de laget har fältet dragits ut lite gran så min jakt på framförvarande konkurrenter kan sätta igång.
Kör hur som helst om 10 pers på 9varv, 2vurpar (Johan Andersson, Robert Augustsson) och Haaland blir diskad så jag slutar 8´a och glädjen är obeskrivlig över att ha kört det mest händelserika och roliga race i min karriär.
Denna sommar kommer att gå till historia, det är jag helt övertygad om.
See you all on track this summer
Over And Out
Mr.Jim
