Nej nån quad blir det inte.
Dels för att jag kan köra 2hjulingar redan som det är och dels för att det är enbart bankörning/racing som intresserar mig sen många år. Trafik har jag gjort vad som går i redan känns det som.
Nu är jag inte intresserad av quads men samma problem gäller även där. Jag klarar inga stötar och en krasch skulle obönhörligen förstöra mig direkt. Ryggen sitter som sagt inte ihop ordentligt vilket gör att jag inte ens sitter rakt upp mer än ca 40-70 minuter innan det blir grymt påfrestande. Stötar som att rulla ner för trottoarkanter osv ger smärtchocker så Quad är naturligtvis också uteslutet.
Blir ryggen ok så skulle inte 2hjuling vara nåt problem vid det här laget, problemet är att den inte blir det.
Hands on kontakt med sporten klarar jag bara inte av heller bevisligen då det, om inte nästan tog kål på mig, i vilket fall skadade mig riktigt ordentligt att vara ute på banorna och att arbeta intimt med motardracing efter olyckan.
Men som sagt jag vet vad som gäller, jag hörde mest av mig för att förklara lite varför jag bara försvann till att börja med. Jag höll ut ganska länge med organisationsarbete, besiktningar, SVEMO osv trots att jag visste att det inte var bra för mig längre och efter ett tag så blev det för mycket och det tog slutligen nästan 2 år att bli hyfsat normal igen.
Så, motard är över för mig. För mig så är det som att få hjärtat utslitet ur kroppen att bara höra en numera. Rullstolen vande jag mig vid på några måmader, inga problem. Bli av med sporten däremot var betydligt värre. De som känner mig sen innan vet att jag åt, drack, levde och andades motard så det finns inga andra intressen att trycka över den energin på utan att det blir en konstlad sysselsättning som man själv vet om att man bara gör för att sysselsätta sig och så lätt har jag tyvärr inte för att lura mig själv.
Jag vet att alla vill det bästa men hade jag bara kunnat stänga av och göra något annat så hade jag naturligtvis gjort det, jag slog inte sönder huvudet, bara ryggen.
Onekligen ett litet dilemma.
Daniel
Dels för att jag kan köra 2hjulingar redan som det är och dels för att det är enbart bankörning/racing som intresserar mig sen många år. Trafik har jag gjort vad som går i redan känns det som.
Nu är jag inte intresserad av quads men samma problem gäller även där. Jag klarar inga stötar och en krasch skulle obönhörligen förstöra mig direkt. Ryggen sitter som sagt inte ihop ordentligt vilket gör att jag inte ens sitter rakt upp mer än ca 40-70 minuter innan det blir grymt påfrestande. Stötar som att rulla ner för trottoarkanter osv ger smärtchocker så Quad är naturligtvis också uteslutet.
Blir ryggen ok så skulle inte 2hjuling vara nåt problem vid det här laget, problemet är att den inte blir det.
Hands on kontakt med sporten klarar jag bara inte av heller bevisligen då det, om inte nästan tog kål på mig, i vilket fall skadade mig riktigt ordentligt att vara ute på banorna och att arbeta intimt med motardracing efter olyckan.
Men som sagt jag vet vad som gäller, jag hörde mest av mig för att förklara lite varför jag bara försvann till att börja med. Jag höll ut ganska länge med organisationsarbete, besiktningar, SVEMO osv trots att jag visste att det inte var bra för mig längre och efter ett tag så blev det för mycket och det tog slutligen nästan 2 år att bli hyfsat normal igen.
Så, motard är över för mig. För mig så är det som att få hjärtat utslitet ur kroppen att bara höra en numera. Rullstolen vande jag mig vid på några måmader, inga problem. Bli av med sporten däremot var betydligt värre. De som känner mig sen innan vet att jag åt, drack, levde och andades motard så det finns inga andra intressen att trycka över den energin på utan att det blir en konstlad sysselsättning som man själv vet om att man bara gör för att sysselsätta sig och så lätt har jag tyvärr inte för att lura mig själv.
Jag vet att alla vill det bästa men hade jag bara kunnat stänga av och göra något annat så hade jag naturligtvis gjort det, jag slog inte sönder huvudet, bara ryggen.
Onekligen ett litet dilemma.
Daniel
