Barn på Mc

ramsen skrev:

Varje gång man sätter sig på en hoj, spelar ingen roll om det är 5-10 m

Klicka för att visa mer...

Låter du ditt barn klättra i träd, gå själv i trappan, vara med i köket när ni lagar mat, åka ner för den där lilla backen i närheten med sin bobby car, klättra själv och leka i klätterställningen med rutchkana?

Det gör jag.

Alla de timmar han ägnar åt dessa aktiviteter varje vecka kan leda till skador som är minst lika allvarliga som de han kan få om jag skulle lyckas välta hojen över oss under de 2-3 minuters total hojfärd som det innebär att åka till dagis tur och retur.

Skall man räkna in dårar i trafiken som kan köra ihjäl oss är vi lika utsatta varje gång vi cyklar eller promenerar så vi borde begränsa diskussionen till vilken EXTRA risk jag utsätter honom för under den korta färden...

Men som jag sa tidigare kommer han inte få åka med på längre turer så länge han saknar utrustning och kan sitta ordentligt bakom mig så jag antar att jag inte var din direkta måltavla även om jag fortfarande hävdar att du besitter en osund trygghetsmani som får dig att se världen i svartvitt.

ramsen skrev:

I det universum jag lever i så vaknar man 5-10 min tidigare och promenerar en kort sträcka på 350 m och lämnar av sitt lilla, sköra och älskade barn på dagis.
Du är så lat, du tar sådan onödig risk för att du vill vara bekväm. Och jag syftade förövrigt främst på föräldrar som tar sina småbarn på långa turer.

Hur gör du under resten av året när det inte är lämpligt att köra hoj för att få ihop tiden?

Varje gång man sätter sig på en hoj, spelar ingen roll om det är 5-10 m, så tar man alltid en risk. När olyckan är framme så säger man shit happens. Men jag skulle aldrig kunna förlåta mig ifall min lilla unge på 3 år skadade sig för att jag tog den risken för att tjäna ett par få minuter. Något som jag aldrig skulle vilja ha på mitt samvete.

Klicka för att visa mer...

Och jag hävdar att det är betydligt större risk(*) att mitt lilla vilddjur till dotter (4) klättrar vidlyftigt och vurpar dåligt än att sitta framför mig på 300m villagator till dagis i max 30 knyck, jämförbart med cykel.

Dock håller jag med i så motto att hon inte får åka med på "riktiga" vägar/turer förrän hon i likhet med storasyrran (14) kan ha riktig utrustning.

(*) Riskhantering brukar det kallas i företagsvärlden när man identifierar tänkbara scenarior och definierar risk = utfallsdålighet * sannolikhet
Sedan är det "bara" att bestämma sig för var man vill lägga ribban.

/Anders

Eftersom de abosult flesta olyckor sker i hemmet låter jag inte min 3-åring vara hemma.

(32000+ farger här också. )

Kör min lille bror ofta fast han e 17 så han e vel nästan vuxen

korvgubbe skrev:

Låter du ditt barn klättra i träd, gå själv i trappan, vara med i köket när ni lagar mat, åka ner för den där lilla backen i närheten med sin bobby car, klättra själv och leka i klätterställningen med rutchkana?

Det gör jag.

Alla de timmar han ägnar åt dessa aktiviteter varje vecka kan leda till skador som är minst lika allvarliga som de han kan få om jag skulle lyckas välta hojen över oss under de 2-3 minuters total hojfärd som det innebär att åka till dagis tur och retur.

Skall man räkna in dårar i trafiken som kan köra ihjäl oss är vi lika utsatta varje gång vi cyklar eller promenerar så vi borde begränsa diskussionen till vilken EXTRA risk jag utsätter honom för under den korta färden...

Men som jag sa tidigare kommer han inte få åka med på längre turer så länge han saknar utrustning och kan sitta ordentligt bakom mig så jag antar att jag inte var din direkta måltavla även om jag fortfarande hävdar att du besitter en osund trygghetsmani som får dig att se världen i svartvitt.

Klicka för att visa mer...

Tro mig, jag besitter verkligen inte en osund trygghetsmani. Tror du verkligen att man ser världen i svartvitt för att man inte vill ta risken att sätta sin unge på hojen? Det är en skillnad på att låta sin 3-åring gå ut och leka i sandlådan, och att låta honom sitta på en hoj. Det är säkert ingen fara att köra ungen 2-3 min till dagis, men skyll inte på anledningen att du inte får ihop tiden.

ramsen skrev:

men skyll inte på anledningen att du inte får ihop tiden.

Klicka för att visa mer...

Skylla?
Jag ser det inte en som att "skylla" på något. Att gå fram och tillbaka för att sen byta om till hojställ och brassa till jobb ger ytterligare 30 minuter restid per dag och eftersom jag redan har ca 60-80 minuter restid så spar jag gärna den halvtimmen...

Som jag försökte förklara... Ja, han är säkrare i ett madrasserat rum än på hoj...


Men jag anser inte att han är särskilt mycket säkrare på de längre gång & cykelvägarna med hundar och mopeder än han är på den kortare vägen med hoj.....
Jag anser helt enkelt att den riskökning som det medför är försumbar om jag ser till alla andra risker jag tillåter i hans vardagliga liv... Gå själv i trappor, cykla (om än med stödhjul), klättra i klätterställningar och springa efter de andra barnen på den där lilla bergsklacken som inte är så hög men som ändå skulle ge dem minst lika stora skador som om han föll från hojen...

...oj, jag glömde nämna, jag låter honom leka med och jaga sina kompisar över den lilla bergsklacken och runt klätterställningen utan hjälm och hockeyutrustning.

Vi som växte upp utan att någonsin sitta i en bilbarnstol, aldrig har cyklat med hjälm, körde moppe utan hjälm, klättrade i berg och träd istället för att sitta vid datorn, for ut och fiskade utan flytväst, byggde flottar och kojor där rostiga spikar stack ut, täljde saker med morakniv och yxa, byggde saker med vinkeslip och pinnsvets har nog en något annorlunda syn på riskbedömning.

Jag tror att jag har lyckats skydda mina egna barn så gott det går.

Visst fick dom en 50cc fyrhjuling när dom var 3-4 år gammal, den körde dom omkring med iförd cykelhjälm på byavägen, dom cyklade förövrigt utan cykelhjälm när dom själva inte ville ha det, grabben började cykla hårt (MTB/DIRT) och använde hjälm då, men inte när han cyklade vanlig cykel, dottern använde aldrig cykelhjälm.
Båda skaffade moped och använde moppehjälm, båda körde bil på isen sedan 11års åldern, båda började köra biltävling och använder hjälm då, båda har åkt med mig på motorcykel med hjälm, båda har kört motorcykel själv med hjälm.

Visst har dom gjort illa sig under sin uppväxt, både sonen och dottern har crashat illa med cyklar, sonen i Åre körandes DH, dottern på väg till fotbollsträning, sonen hade hjälm, dottern hade inte det.
Sonen har åkt med som kartäsare och åkt av vägen åtskilliga gånger, voltat bort en rallybil och en folkracebil när han har kört själv och snart tar han körkortet, han har redan köpt en egen rallybil, så inte lär det bli färre avåkningar i fortsättningen.

Man kan välja att vaddera sina barn och bara låta dom spela tv spel, eller man kan släppa ut dom i verkligheten, varna dom för vilka saker som gör ont och låta dom prova själva.

Jag tror att lyckliga barn gör sig illa ibland, utan att ta onödiga risker!

GuW skrev:

Vi som växte upp utan att någonsin sitta i en bilbarnstol, aldrig har cyklat med hjälm, körde moppe utan hjälm, klättrade i berg och träd istället för att sitta vid datorn, for ut och fiskade utan flytväst, byggde flottar och kojor där rostiga spikar stack ut, täljde saker med morakniv och yxa, byggde saker med vinkeslip och pinnsvets har nog en något annorlunda syn på riskbedömning.

Jag tror att jag har lyckats skydda mina egna barn så gott det går.

Visst fick dom en 50cc fyrhjuling när dom var 3-4 år gammal, den körde dom omkring med iförd cykelhjälm på byavägen, dom cyklade förövrigt utan cykelhjälm när dom själva inte ville ha det, grabben började cykla hårt (MTB/DIRT) och använde hjälm då, men inte när han cyklade vanlig cykel, dottern använde aldrig cykelhjälm.
Båda skaffade moped och använde moppehjälm, båda körde bil på isen sedan 11års åldern, båda började köra biltävling och använder hjälm då, båda har åkt med mig på motorcykel med hjälm, båda har kört motorcykel själv med hjälm.

Visst har dom gjort illa sig under sin uppväxt, både sonen och dottern har crashat illa med cyklar, sonen i Åre körandes DH, dottern på väg till fotbollsträning, sonen hade hjälm, dottern hade inte det.
Sonen har åkt med som kartäsare och åkt av vägen åtskilliga gånger, voltat bort en rallybil och en folkracebil när han har kört själv och snart tar han körkortet, han har redan köpt en egen rallybil, så inte lär det bli färre avåkningar i fortsättningen.

Man kan välja att vaddera sina barn och bara låta dom spela tv spel, eller man kan släppa ut dom i verkligheten, varna dom för vilka saker som gör ont och låta dom prova själva.

Jag tror att lyckliga barn gör sig illa ibland, utan att ta onödiga risker!

Klicka för att visa mer...

Amen säger jag. Jag håller med helt och fullt.
Det ligger lite i sakens natur. Barn gör illa sig. Försöker man hindra dom så kommer dom bara på något annat sätt att göra illa sig. Om man nu inte mot förmodan lyckas övertyga dom om att allt är dödligt farligt så dom blir helt oförmögna att göra något annat än att sitta framför en TV och titta på Pingu då.

Det finns ju dessutom studier som visar att barn som man försöker skydda i för stor utsträckning och som man hindrar från att testa saker får svårare att hantera motgångar och lösa problem.

Så jag tror inte att det är någon bra idé att madrassera barnen. Hindra dom från det som faktiskt är direkt dödligt och låt dom få sina skrubbsår och småbulor.

Steffo_b skrev:

Amen säger jag. Jag håller med helt och fullt.
Det ligger lite i sakens natur. Barn gör illa sig. Försöker man hindra dom så kommer dom bara på något annat sätt att göra illa sig. Om man nu inte mot förmodan lyckas övertyga dom om att allt är dödligt farligt så dom blir helt oförmögna att göra något annat än att sitta framför en TV och titta på Pingu då.

Det finns ju dessutom studier som visar att barn som man försöker skydda i för stor utsträckning och som man hindrar från att testa saker får svårare att hantera motgångar och lösa problem.

Så jag tror inte att det är någon bra idé att madrassera barnen. Hindra dom från det som faktiskt är direkt dödligt och låt dom få sina skrubbsår och småbulor.

Klicka för att visa mer...

Bra svar!

Svart/vitt diskussion emellanåt (inte ovanligt). Men det är kanske det som behövs för att vi ibland skall få till en dialog/siskussion??? Är vi för lika så att vi annars inte har något att debattera om?

Barn gör sig illa utan att man måste utsätta dem för risker!
Risker finns över allt, även för oss vuxna, skillnaden är att vuxna kan förstå handlingf/konsekvens (nåja de flesta av oss).
På en mc sitter barn som vuxen oskyddad, i förhållande till bil. Så länge hastigheten är större än vad barnet själva kan åstadkomma med egna medel (benen företrädesvis) är konsekvenserna större (kallt konstaterade utan att lägga värderingar i det). Av samma anledning låter tex. många föräldrar inte sina barn cykla själva på allt från trehjulingar (nedförsbackar mm.) till cyklar med stödhjul utan att föräldern är med och kan avstyra när riskerna blir för stora (enl. förälderns egna riskbedömning).
Vissa vuxna är, å barnes vägnar, beredd att ta denna ökade risk. Ansvaret ligger hos målsägaren inte hos oss så länge lagen följs!

Vilka skillnader i risker finns då för barn som åker mc jämfört med för oss vuxna? Tja, en av de viktigaste fysiska skiollnaderna är nacke och huvud där barns nacke är avsevärt mycket mer känsligt. Kraniet är heller inte lika skyddande som på våra skallar (utan att gå in rent medicinskt på vilket sätt).

Så...konsekvenserna vid en ev. olycka, oavsett hastighet, är större för barnen än för oss vuxna. Detta oavsett hur försiktigt vi än kör!

Är man som vuxen medveten om dessa skillnader och vad det innebär för barnet vid en ev. olycka och ändå bedömmer att det är värt denna risk för barnet så fine, då har man ju åt minstånde gjort en riskbedömning baserat på så mycket kuskap/underlag som möjligt! men om man inte tänker/tänkte på detta (finns säkert annat också kanske som är av vikt) så gör man ju en riskbedömning baserat på fel grunder...kan jag tycka!

Mvh!
// Niklas
P.S Jag dömmer eller fördömmer ingen utan önskar bara försöka upplysa och förmana till eftertanke!

timmris skrev:

...Det finns speciella barnstolar till mc, men man får inte spänna fast barnet i den. Man får heller inte spänna fast barnet i föraren, finns risk för allvarliga kross skador.

Klicka för att visa mer...

Låter vettigt!
Jag själv hade tyckte att det vore extremt skräckinjagande att bli fastspänd vid en motorcykel, utan möjlighet att ramla av/kasta sig bort vid en eventuell olycka. Det händer ju att motorcyklar börjar volta vid en avåkning...

korvgubbe skrev:

Skylla?
Jag ser det inte en som att "skylla" på något. Att gå fram och tillbaka för att sen byta om till hojställ och brassa till jobb ger ytterligare 30 minuter restid per dag och eftersom jag redan har ca 60-80 minuter restid så spar jag gärna den halvtimmen...

Som jag försökte förklara... Ja, han är säkrare i ett madrasserat rum än på hoj...


Men jag anser inte att han är särskilt mycket säkrare på de längre gång & cykelvägarna med hundar och mopeder än han är på den kortare vägen med hoj.....
Jag anser helt enkelt att den riskökning som det medför är försumbar om jag ser till alla andra risker jag tillåter i hans vardagliga liv... Gå själv i trappor, cykla (om än med stödhjul), klättra i klätterställningar och springa efter de andra barnen på den där lilla bergsklacken som inte är så hög men som ändå skulle ge dem minst lika stora skador som om han föll från hojen...

...oj, jag glömde nämna, jag låter honom leka med och jaga sina kompisar över den lilla bergsklacken och runt klätterställningen utan hjälm och hockeyutrustning.

Klicka för att visa mer...

Din unge låter som en 6 åring

GuW skrev:

Vi som växte upp utan att någonsin sitta i en bilbarnstol, aldrig har cyklat med hjälm, körde moppe utan hjälm, klättrade i berg och träd istället för att sitta vid datorn, for ut och fiskade utan flytväst, byggde flottar och kojor där rostiga spikar stack ut, täljde saker med morakniv och yxa, byggde saker med vinkeslip och pinnsvets har nog en något annorlunda syn på riskbedömning.

Jag tror att jag har lyckats skydda mina egna barn så gott det går.

Visst fick dom en 50cc fyrhjuling när dom var 3-4 år gammal, den körde dom omkring med iförd cykelhjälm på byavägen, dom cyklade förövrigt utan cykelhjälm när dom själva inte ville ha det, grabben började cykla hårt (MTB/DIRT) och använde hjälm då, men inte när han cyklade vanlig cykel, dottern använde aldrig cykelhjälm.
Båda skaffade moped och använde moppehjälm, båda körde bil på isen sedan 11års åldern, båda började köra biltävling och använder hjälm då, båda har åkt med mig på motorcykel med hjälm, båda har kört motorcykel själv med hjälm.

Visst har dom gjort illa sig under sin uppväxt, både sonen och dottern har crashat illa med cyklar, sonen i Åre körandes DH, dottern på väg till fotbollsträning, sonen hade hjälm, dottern hade inte det.
Sonen har åkt med som kartäsare och åkt av vägen åtskilliga gånger, voltat bort en rallybil och en folkracebil när han har kört själv och snart tar han körkortet, han har redan köpt en egen rallybil, så inte lär det bli färre avåkningar i fortsättningen.

Man kan välja att vaddera sina barn och bara låta dom spela tv spel, eller man kan släppa ut dom i verkligheten, varna dom för vilka saker som gör ont och låta dom prova själva.

Jag tror att lyckliga barn gör sig illa ibland, utan att ta onödiga risker!

Klicka för att visa mer...

I panikångestens Sverige är det härlig att upptäcka att det fortfarande finns hopp

Tyvärr är jag rädd för att vi är ett utdöende släckte, hoppas verkligen att det är fel.

Avarage skrev:

Svart/vitt diskussion emellanåt (inte ovanligt). Men det är kanske det som behövs för att vi ibland skall få till en dialog/siskussion??? Är vi för lika så att vi annars inte har något att debattera om?

Barn gör sig illa utan att man måste utsätta dem för risker!
Risker finns över allt, även för oss vuxna, skillnaden är att vuxna kan förstå handlingf/konsekvens (nåja de flesta av oss).
På en mc sitter barn som vuxen oskyddad, i förhållande till bil. Så länge hastigheten är större än vad barnet själva kan åstadkomma med egna medel (benen företrädesvis) är konsekvenserna större (kallt konstaterade utan att lägga värderingar i det). Av samma anledning låter tex. många föräldrar inte sina barn cykla själva på allt från trehjulingar (nedförsbackar mm.) till cyklar med stödhjul utan att föräldern är med och kan avstyra när riskerna blir för stora (enl. förälderns egna riskbedömning).
Vissa vuxna är, å barnes vägnar, beredd att ta denna ökade risk. Ansvaret ligger hos målsägaren inte hos oss så länge lagen följs!

Vilka skillnader i risker finns då för barn som åker mc jämfört med för oss vuxna? Tja, en av de viktigaste fysiska skiollnaderna är nacke och huvud där barns nacke är avsevärt mycket mer känsligt. Kraniet är heller inte lika skyddande som på våra skallar (utan att gå in rent medicinskt på vilket sätt).

Så...konsekvenserna vid en ev. olycka, oavsett hastighet, är större för barnen än för oss vuxna. Detta oavsett hur försiktigt vi än kör!

Är man som vuxen medveten om dessa skillnader och vad det innebär för barnet vid en ev. olycka och ändå bedömmer att det är värt denna risk för barnet så fine, då har man ju åt minstånde gjort en riskbedömning baserat på så mycket kuskap/underlag som möjligt! men om man inte tänker/tänkte på detta (finns säkert annat också kanske som är av vikt) så gör man ju en riskbedömning baserat på fel grunder...kan jag tycka!

Mvh!
// Niklas
P.S Jag dömmer eller fördömmer ingen utan önskar bara försöka upplysa och förmana till eftertanke!

Klicka för att visa mer...

När jag var typ 8 år och satt å sket samtidigt som jag lekte med en leksaksbil halkade jag av toastolen och slog pannan i badkaret resultatet blev ett stort hål, massor av blod, akuten, en drös stygn, hjärnskakning och stödkrage. Och den bilen gick inte särskillt fort.

Hur många man får skjutsa på MC styrs av regbeviset.

Står det 1 passagerare så gäller en passagerare.

1 barn = 1 människa.

GuW skrev:

Vi som växte upp utan att någonsin sitta i en bilbarnstol, aldrig har cyklat med hjälm, körde moppe utan hjälm, klättrade i berg och träd istället för att sitta vid datorn, for ut och fiskade utan flytväst, byggde flottar och kojor där rostiga spikar stack ut, täljde saker med morakniv och yxa, byggde saker med vinkeslip och pinnsvets har nog en något annorlunda syn på riskbedömning.

Jag tror att jag har lyckats skydda mina egna barn så gott det går.

Visst fick dom en 50cc fyrhjuling när dom var 3-4 år gammal, den körde dom omkring med iförd cykelhjälm på byavägen, dom cyklade förövrigt utan cykelhjälm när dom själva inte ville ha det, grabben började cykla hårt (MTB/DIRT) och använde hjälm då, men inte när han cyklade vanlig cykel, dottern använde aldrig cykelhjälm.
Båda skaffade moped och använde moppehjälm, båda körde bil på isen sedan 11års åldern, båda började köra biltävling och använder hjälm då, båda har åkt med mig på motorcykel med hjälm, båda har kört motorcykel själv med hjälm.

Visst har dom gjort illa sig under sin uppväxt, både sonen och dottern har crashat illa med cyklar, sonen i Åre körandes DH, dottern på väg till fotbollsträning, sonen hade hjälm, dottern hade inte det.
Sonen har åkt med som kartäsare och åkt av vägen åtskilliga gånger, voltat bort en rallybil och en folkracebil när han har kört själv och snart tar han körkortet, han har redan köpt en egen rallybil, så inte lär det bli färre avåkningar i fortsättningen.

Man kan välja att vaddera sina barn och bara låta dom spela tv spel, eller man kan släppa ut dom i verkligheten, varna dom för vilka saker som gör ont och låta dom prova själva.

Jag tror att lyckliga barn gör sig illa ibland, utan att ta onödiga risker!

Klicka för att visa mer...

Försökte plussa dig men det sket sig,kanske har slut på plus på mitt konto.

Sanslöst vad den instängda generationen är rädda för livet och allt vad det innebär,blåmärken,skrubbsår,en och annan förlorad nagel,ärr och broskbildning här och där hör väl till en aktiv uppväxt.

Klart,fotomodelljobben haglar kanske inte över en men kul hade man iaf.

Henrik

He rik skrev:

Klart,fotomodelljobben haglar kanske inte över en men kul hade man iaf.

Henrik

Klicka för att visa mer...

Även om mina föräldrar hade satt på mig cykelhjälm och rullat in mig i madrass på BB skulle nog inte dom jobberbjudandena ha varit många.

Vissa ägnar sina liv åt att vara en förebild, jag ägnar mitt åt att vara ett avskräckande exempel!

sTf_paPs skrev:

När jag var typ 8 år och satt å sket samtidigt som jag lekte med en leksaksbil halkade jag av toastolen och slog pannan i badkaret resultatet blev ett stort hål, massor av blod, akuten, en drös stygn, hjärnskakning och stödkrage. Och den bilen gick inte särskillt fort.

Klicka för att visa mer...

Stackars dig!

Vilket var exakt varför jag skrev "Barn gör sig illa utan att man måste utsätta dem för risker!"

// Niklas

He rik skrev:

Sanslöst vad den instängda generationen är rädda för livet och allt vad det innebär,blåmärken,skrubbsår,en och annan förlorad nagel,ärr och broskbildning här och där hör väl till en aktiv uppväxt.

Klicka för att visa mer...

Finns det bara ETT sätt att lära på eller kan man gå olika vägar fram till samma resultat?

Exempel:
Den våghalsiga (V) och den analytiska (A) skall båda lära sig bergsklättring. Efter grundkursen är det dax att börja klättra lite "på egen hand" där man själv väljer leder efter förmåga. Under första halvåret skenar (V) iväg från nybörjarleder till avancerade leder (kan tyvärr inte beteckningarna men det finns ju en gradering) för att redan påföljande år hoppa på friklättring utan säkerhetslinor.

(A) ökar svårighetsgraden i en något långsammare takt och försöker klättra så mycket som möjligt med erfarna på leder som visserligen är en utmaning (nya leder men med en svårighetsgrad som (A) känner sig bekväm med, rolighetsfaktorn/utmaningen kommer av att lederna är nya mer än av att svårighetsgraden ögas nämnvärt, vem vet med nya leder kanske ny situation dyker upp som (A) aldrig varit med om innan).

Först efter 7-10 års klättring med säkerhetslinor har (A) kommit så långt att han vill prova friklättring, något som (V) startade redan efter ett år!

Vad är skillnaden, båda kom till samma resultat medan det tog längre tid för (A). Vem har mest erfarenhet och kan därför göra bäst riskbedömning (vilket är livsavgörande) när de påbörjar friklättringen (A) eller (V)?

Ingen har skrivit att flräldrar inte skall lära sina barn livet. Inget barn är betjänt av att bli inlindad i bubbelplast och att bli överbeskyddad, det lär inte för livet. Men det barn som blir allvarligt skadat (fysiskt/psykiskt) pga. oaktsamhet eller tankspriddhet från föräldrarna är inte HELLER betjänt av den läxan för livet, eller!?

Små barn klarar sig inte själva. Kan inte äta, gå, ta på sig kläder. Små barn behöver LÄRA sig vad som är farligt men UTAN att ta allt för mycket skada. Nog ligger ansvaret (ett stort ansvar är det) hos målsägarna (oftast föräldrarna) att se till att barnet kommer förbi denna lärotröskel helskinnad (utan men för livet) och med tillräckligt erfarenhet rustad för livets alla situationer (fysiskt/mentalt).

Diskussionen handlar inte om ena eller andra ytterligheten (linda in barnet i bubbelplats och låt det ligga i sängen hela dagarna vs. släpp barnet fritt och se om det överlever). Det handlar mer om vilka risker som vi vuxna dels är medvetna om men också vad vi anser ÄR ökad risk för dessa små och outvecklade individer som vi allohop vill skall kunna få växa upp så bra som möjligt!

Alla här förstår, med all säkerhet, att det finns INGEN förälder som med vilje vill skada sitt barn! INGEN!

Om någon däremot har mer erfarenhet i vad som kan hända om ett barn tar på sig en hjälm på nästan 1kg och sedan faller och denne någon (ex. barnläkare) delger informationen till oss är det sedan upp till mig som förälder att dels tro eller inte tro på informationen (göra en egen bedömning) och därefter fatta beslut om jag skall förändra något i hur jag agerar mot mitt barn! Den bedömningen gör vi var och en. Om jag/du/alla andra sedan anser att det är fel må vara hänt men så länge det inte är olagligt så kan vi inte annat än antingen aceptera eller försöka förändra föräldern. MIn gissning är att nära/kära har större chans till det än okända (likt oss) i ett forum!

Mvh!
// Niklas

GuW skrev:

Vissa ägnar sina liv åt att vara en förebild, jag ägnar mitt åt att vara ett avskräckande exempel!

Klicka för att visa mer...

WORD!!! Det var bra skrivet.