Resonemang kring lätt mc till ens barn?

Hur resonerar ni som har barn som har tagit/vill ta (lätt) mckort i ung ålder?

Min son som fyller 16 innan jul har gått och blivit sugen på lätt mc nämligen och jag slits lite mellan vad jag tycker.

En del av mig tycker självklart ska grabben ha en hoj, varför stoppa detta som är så kul. Jag kör ju själv. Dessutom kan han ta den till skolan som ligger en bit bort ibland.

En annan del tänker på riskerna och hönspappa som jag är så ser jag en massa hemska scenarion framför mig.

Vad som talar för är ju att tittar man lite snabbt på olycksstatistik så ligger lätta hojar rätt så bra till om jag tolkar det rätt. Mopedister verkar råka ut för betydligt mer. Dagens hojar är ju dessutom rätt mycket snällare än 125orna andra halvan av 80-talet, dvs på min tid

Åsikter och tankar från er i samma sits eller som varit där mottages tacksamt.

Vet ju bara från egen erfarenhet men vill grabben köra så låt han göra det , blev nekad lätt mc själv när det begav sig men det fördröjde ju bara två år så löste man det själv är grabben mogen för det ser jag inga hinder

Räkna kallt med att han kommer att vurpa förr eller senare. Det hör till. I den åldern är det egna erfarenheter som fostrar, inte andras. Ett bra skinnställ och övrig utrustning som impar både brudar och kompisar är ett måste.

Dagens hundratjufemmor är ju väldans mycket mildare än vad 90-talet spottade ur sig. Sätt han på en fyrtaktare så blir det nog den bästa inkörsporten till en förbannat kul hobby.

Min pojk är precis klar med sin tid på 125a, ja det kan hända saker men det kan det ju när man går över gatan med. Se bara till att skyddsutrustning av god kvalitet används jämt så har man gjort vad man kan.
YZF R125 är ruskigt snälla i chassit jämfört med RD125 är min slutsats, dessutom lite trött.
Skulle gärna sett en 2t motor från slutet 80 i det chassiet
Nåväl, 125 är till salu om det kan vara av intresse för någon.

Risker kommer han att behöva hantera hela sitt liv. I det ingår att värdera och vidta nödvändiga åtgärder och anpassningar för att risker skall hållas på en låg/acceptabel nivå.

Fördel med 125-a är att det är en riktig trafikutbildning där både trafikvett och körteknik ingår. Han kommer att bli en mycket bättre bilförare om han kan använda blicken, förutseendet och omdömet som man gör som motorcyklist. Vidare blir han självständig och kan förflytta sig själv dit han vill, även längre sträckor (typ semestertur med kompisar eller till/från stugan etc).

Vad gäller den rent ”farliga” sidan så har försäkringsbolagen koll på det där. Det finns en anledning till att 125-or kostar en tiondel av en moppe att försäkra... Det är helt enkelt inte farligt. Alls.

Däremot finns självklart risker, men de måste man ändå lära sig att hantera enligt ovan.

Om du också kör MC så öppnar onekligen ett MC-kort till sonen en dörr till en gemenskap som ni inte hade tidigare. Se det som en anledning att åka på SMC-s KNIX-kurser tillsammans, övningskör tillsammans osv. Sedan tar ni en grabbtur tillsammans, kanske till Norge när gränserna öppnat? Minnen för livet.

Jag hade själv en vässad TZR -89 som toppade 170 km/h på mätaren. Dagens 125r är ju som trimmade moppar med suveräna chassin, så riskerna torde vara mycket mindre. Dessutom har ju säkerhetsutrustningen blivit bättre.

Jag skulle inte tveka att låta mina grabbar ta kort om de är den typen av individer som kan ta lite ansvar. De galiningar som kör ihjäl sig direkt bara de sätter sig på något med två hjul och fler än en hästkraft bör ju helst inte uppgradera från trehjuling.

38 år i år och hag minns hela scenariot när jag tog lätt mc. Min pappa kör också, alltid stått en hoj i garaget och jag var hooked sedan man brände sig på avgasröret som 7-åring. Eftersom min mamma jobbade delvis helger så fick man följa med honom på hojturer i unga år.

Han var på ett sätt skeptisk pga allt det farliga med mc, men han gjorde det inte alltför lätt för mig för att få mig att kämpa och bli medveten om riskerna.

Så här såg det ut:
Han spelar tuff och säger att det är totalt livsfarligt, Det finns så otroligt många risker och du måste verkligen veta vad du håller på med. Du är 16 år och det här är fanimej ingen lek!
-Jajaja men jag vill, snyftar jag såklart
- Och du får betala för det själv, en motorcykel är svindyr och du har bara 20tkr på kontot.

Sagt och gjort, börjar läsa böckerna och jobbar extra på kvällar och helger för att få råd med körlektioner. Tidig vår kommer och farsan försöker hålla mig på jorden genom att föreslå öppen, vanlig, "tråkig" 125a.
- Jag vill ha en sporthoj!

Efter mycket tjatande så kommer vi hem med en Honda Nsr 125a -91, röd vit. Glad som fan!

Nu börjar tjatet från farsan som INTE lägger sig vad gäller att förklara farorna och tjatar hela våren och sommaren (och ibland även nu, 21 år senare hehe).
Men jag kämpar, ska jävla visa farsan att jag tränat och läst, så jag klarar kortet på första försöket. Vi övningskörde ca 1-2ggr i veckan och allt kändes toppen. Minns första rundan HELT SJÄLV, vilken känsla!

Han fortsätter utbilda mig, jag gjorde mina misstag ibland men lyckades hålla mig på hjulen.

Hans tjat om djur, skymda kurvor, bönder i traktorer, löv på hösten och våren, grus, bromsa innan kurvan mm sitter fortfarande i bakhuvudet...

Vad vill jag säga med detta?
Ta kortet MED honom, låt dig bli hans förebild, låt han göra dig stolt och du kan ge massor tillbaka!

MIn son A1-A2 (pandemin stoppade A för tillfället (inga tider) men det blir till våren). Bland det bästa vi gjort. Trevlig körkamrat, mognade och tog bilkort tack vare det utan att öva nåt i princip. Han åker hellre mc än går ut och super.

Har du ställt sig frågan om varför han inte skulle klara av att hantera en 125:a?
Klararde du själv av det som 16:åring?
Om du gjorde det så är det väl inget att tveka på. "Äpplet fallet inte långt från trädet"
Med Nuvarande kommer mognad.
Släpp loss ungen och lita på att han klarar saker och ting. Man växer med uppgiften.
När han blir 18 så gör han som han vill ändå, så det är bättre att ge lite lösa tyglar nu än att släppa allt om 2 år.

Dagens ungdomar klarar precis lika mycket som de gjorde för 40 år sedan. Så inget daltande och skaffa er ett gemensamt intresse istället. Det tjänar ni på, båda två.

Jag kan bjuda på erfarenhet från 16-åringens sida. Jag återupplivade mc-intresset i vår familj när jag ville skaffa 125a för 10 år sen. Båda mina föräldrar hade kört i yngre ålder och till slut stod vi där alla tre med varsin mc av olika typ och ålder. Själv köpte jag en oskruvad, välservad nsr125-01. Skitkul att åka på! Ffa. den var billig i drift och försäkring.

För mig var det en oerhört rolig grej att göra gemensamt med mina föräldrar. De var mycket noga med att jag skulle lära mig alla grunder och allting på säkert vis så det blev körskola och sen merträning med familjen. De har alldrig varit negativt inställda utan uppmuntrat men samtidigt påmint dagligen om alla faror osv. Jag löste den ekonomiska biten med att inte köpa det nyaste utan använde sparat kapital till hjälm, kläder och utbildning.

"Tänk nu på alla idioter när du kör till skolan"

Det kan vara mycket nyttigt för en 16 åring som är lite halv-sen till skolan att få höra. Stress och mc är inget bra och den där dagliga påminnelsen som kan kännas tjatig kan även vara den som räddar livet på grabben en dag.

Gör det till en gemensam sak. Åk och handla hoj ihop, kläder likaså (tänk blocket!), kika på nätet, häng med till körskolor osv osv. Åk till KNIX med smc. Det var skitkul som 16-åring. Är inte många i den åldern som varit på bana med hoj även om det är en gokart-bana.

Oavsett. Att ta hojkort med föräldrarna är ett minne jag sent kommer glömma. Nu kör vi allihop och till slut kom min 4 år äldre bror på att han också skulle skaffa hoj så han tog kortet han också. Win Win!

Dottern är just nu iofs bara 4 men jag tänker att om jag håller på med något är det svårt att säga nej. Sen kan man ju verka lite svår för att det inte bara skall vara något som händer utan de får kämpa lite. Jag dök innan jag tog hojkort och det är samma sak där. Skulle hon vilja hålla på med fallskärmshoppning skulle jag inte säga nej heller även om jag inte gjort det själv.

Klart grabben ska ha motorcykel.....
Hade samma huvudbry å undrade va hade man gett sig in på genom att skaffa hoj till grabben..
Hoj vanan fick han genom att ha kört 80cc innan moppe å när han fyllde 15 så vart de å köra cross me honom på 125.. Vart ktm 125 som kördes första året som cross å till 16 års dagen byggdes dom om till motard..
Övningskörde me honom å informera hela tiden om alla möjliga faror som kunde uppstå i trafiken. .
Framför allt varje gång han själv sen skulle ut i trafiken att, tänkt på att ALLA är idioter där ute å kan göra helt oväntade saker.. Han har berättat flera tillfällen när bilar gjort konstiga saker å varit taksam över allt tjat om att se upp för idioterna..

Fördelarna me att köra hoj är frihets känslan som bara hoj åkare förstår..

Jag skulle säga att det är helt och hållet en fråga om mogenhet hos föraren i den åldern.
Själv är jag jäkligt glad att det aldrig blev en 125:a för mig när jag var 16, eftersom vi ägnade oss åt att trimma mopeder och köra fullständigt oansvarigt. Bättre då att köra av sig på crossbana där man lär sig att det gör ont att vurpa, men man dör inte så ofta.
När jag klev på min första mc så var det en GPZ 750 som jag hade stor respekt för från början. Det var ingen hoj man kunde kasta runt hursomhelst i trafiken.

Varför inte. Bättre han gör sina första krascher på 125a än en snabbare hoj.
Och jag hade försökt hitta en 125a han kan ta ut på crossbanan. Bra att träna på.

Jag fick aldrig ta lätt mc kort, men min dotter får ( och vill )

Vi får börja övningsköra i April nästa år, ska bli skitkul. EU moppe kort togs i år!

Den här tråden ska jag leta upp om 12 år när äldsta dottern har åldern inne.

Om vi fortfarande får köra hoj då, vill säga...

Skaffade själv 125a utan att ha varken familj eller vänner som körde och var fantastiskt. Det enda jag ångrar är att jag skulle dragit iväg på SMC-kurser och fokuserat mer på utbildning istället för att bli självlärd ute i trafiken. Körde första gången med SMC ca 5-6 år efter att jag fått körkort för 125a och mina färdigheter på hojen utvecklades exponentiellt. Dock hade jag vid den tidpunkten vart med om tillräckligt många tillbud i trafiken pga bilister som haft för sig massa dumheter samt några enstaka tillbud där jag själv kört över på fel sida vägen osv men sluppit undan olyckor.

Förutom fortutbildning hos SMC eller liknande skulle jag säga att det viktigaste är att ha en öppen dialog med stort fokus på lärande från sina egna misstag eller lärdom av när andra gör fel och hur man själv kan se till att klara sig även fast man gör "rätt". Även om det är läskigt är det också väldigt lärorikt att kolla på filmer med motorcykelolyckor och kunna kategorisera dem
* Motorcykelföraren gjorde fel
* Bilföraren gjorde fel
* Ingen gjorde fel men olycka hände ändå (tex oljespill/vilt)
* Motorcyklisten gjorde rätt och bilisten gjorde fel men motorcyklisten hade kunnat undvika detta genom att göra annorlunda.. (en väldigt stor andel i olycksstatistiken enligt min mening utan att för den sakens skull köra i 10km/h)

Klart han ska ha 125:a. Cross om det blir en hoj som funkar för det, annars banåka och SMC tillsammans. Kan inte bli bättre

Min grabb började övningsköra 125a när han var 16. Vi körde både hemmavid, samt grusturer och touring över flera dagar. Han skippade dock att ta kort för lätt, och gick direkt över till övningskörning på en KLR650, när åldern tillät det. När det väl var dags för mellankort när han blev 18 hade han en jäkla massa mil i kroppen, men tog ändå en intensivkurs innan. Sen blev det CB500 som mellanhoj, och uppkörningen för obegränsat skedde ute på Gillinge på min GS800 förra hösten. Nu kör han en DL650.

Många mil, och lång inskolning. Men det känns som det varit värt det, relaterat till utfallet i form av både god körförmåga och väl utvecklat säkerhetstänk. Nu är han 21, och åtskilliga tusen mil senare är jag lik förbannat fortfarande orolig varje gång han är ute själv .

Och hans lillasyster som ville ta mc-kort när hon var yngre har bestämt sig för att skippa det, och att riskerna är för stora. Kan inte påstå att jag är ledsen för det heller...