Flickvän vill inte att jag ska åka mer

Hej alla!
Av olika anledningar så tog jag inte MC-kort förrän förra sommaren, då 34 år gammal, efter att ha drömt om det ända sen barnsben. Både pappa och storebror körde MC, och jag levde på moppe under de åren som det var aktuellt. Väl med kortet i hand så körde jag jämt - till och från jobbet, till alla möten, på lunchen, förbi affären och alla andra ursäkter jag kunde komma på. Jag växte snabbt ur min 600 som jag tog kortet på och köpte min drömhoj, en CBR1000RR -08. Livet var underbart, jag kände att jag var precis där jag hörde hemma när jag satt på den där j*vla hojen.

1 oktober 2019 hade jag tjejen bakpå (hon höll själv på att försöka ta kortet, 24 år gammal) och vi gav oss ut på tur, som vi gjorde så ofta vi kunde. I en korsning på en 50-väg var jag ouppmärksam och såg bilen, som korsade vårt körfält för att köra in på en mack, alldeles för sent. Föraren av bilen såg inte oss alls. Jag hann bromsa upp hojen på framhjulet innan det sa smack och vi käkade Mondeon rakt framifrån - själv flög jag rakt genom vindrutan och hamnade i knät på chauffören, medan tjejen och hojen voltade över bilen och landade 7-8 meter bort.

Vi hade en otrolig tur och går idag runt båda två i princip obehindrat med plattor och skruvar lite varstans i kroppen. Ber om ursäkt för den långrandiga bakgrunden - nu till själva problemet: jag vill köpa en hoj och börja köra igen. Lyfte det här för flickvännen och hon fick tuppjuck - om jag kör igen så vill hon aldrig se mig igen. Att köra MC var bådas största intresse och hon tycker nånstans djupt där inne att jag tog det ifrån henne den där höstdagen. Jag var inte beredd på att jag skulle vara tvungen att välja mellan henne och MC, men om jag måste så väljer jag henne alla dagar i veckan.

Är det någon som har tips på hur vi kan komma förbi detta? Hur hon kanske kan hitta tillbaka, och inte känna att det är fullkomligt livsfarligt att köra MC? Alternativt hur jag kan acceptera att MC-livet är över. Tacksam för svar, hursomhelst är det lite helande att bara skriva av sig.

Om hon ska tvinga dig att välja mellan henne och hojen är det ju inte dig hon vill ha utan en obefintlig variant av dig.
Jag har hört liknande historier många gånger där folk blivit borttvingade från sitt livselixir av sin "livskamrat". Än så länge kan jag bara minnas en som sagt tack och adjö och flyttat till garaget. Utan hobbyn är man inte samma människa.

Min fru vägrar åka med mig på mc och jag har lovat henne att aldrig åka utan skyddsutrustning. För mig är det något jag gör för att "tvätta hjärnan" och vara för mig själv en stund. Hon gör samma tvätt genom att umgås med sina avkomlingar och deras såna.

L. Mäkinen skrev:

Om hon ska tvinga dig att välja mellan henne och hojen är det ju inte dig hon vill ha utan en obefintlig variant av dig.
Jag har hört liknande historier många gånger där folk blivit borttvingade från sitt livselixir av sin "livskamrat". Än så länge kan jag bara minnas en som sagt tack och adjö och flyttat till garaget. Utan hobbyn är man inte samma människa.

Min fru vägrar åka med mig på mc och jag har lovat henne att aldrig åka utan skyddsutrustning. För mig är det något jag gör för att "tvätta hjärnan" och vara för mig själv en stund. Hon gör samma tvätt genom att umgås med sina avkomlingar och deras såna.

Klicka för att visa mer...

Kan bara hålla med!

Har ni pratat igenom olyckan ordentligt och fått ur er alla känslor och tankar kring det? Tror att steg ett är se till att ni har bearbetat den och förstår varandras upplevelse och känslor kring den.

Sent from my Nokia 7 plus using Tapatalk

Cheyyen har rätt!
Sluta åk MC. Börja köra istället.

Förstår jag dig rätt om anledningen till att hon inte vill att du ska köra är att hon inte vill/vågar köra efter olyckan?

"Vi hade en otrolig tur och går idag runt båda två i princip obehindrat med plattor och skruvar lite varstans i kroppen. Ber om ursäkt för den långrandiga bakgrunden - nu till själva problemet: jag vill köpa en hoj och börja köra igen. Lyfte det här för flickvännen och hon fick tuppjuck - om jag kör igen så vill hon aldrig se mig igen. Att köra MC var bådas största intresse och hon tycker nånstans djupt där inne att jag tog det ifrån henne den där höstdagen."

Shimonu skrev:

Har ni pratat igenom olyckan ordentligt och fått ur er alla känslor och tankar kring det? Tror att steg ett är se till att ni har bearbetat den och förstår varandras upplevelse och känslor kring den.

Sent from my Nokia 7 plus using Tapatalk

Klicka för att visa mer...

Håller med där - Det är möjligt att ni inte kommer kunna hitta en lösning, men bästa sättet att försöka är iaf att prata ut om det ordentligt. Och som Mäkinen säger, det kan ju vara att det finns någon version av dig på MC som hon kan gå med på ...typ om du skaffar airbagvest eller så

L. Mäkinen skrev:

Om hon ska tvinga dig att välja mellan henne och hojen är det ju inte dig hon vill ha utan en obefintlig variant av dig.
Jag har hört liknande historier många gånger där folk blivit borttvingade från sitt livselixir av sin "livskamrat". Än så länge kan jag bara minnas en som sagt tack och adjö och flyttat till garaget. Utan hobbyn är man inte samma människa.

Min fru vägrar åka med mig på mc och jag har lovat henne att aldrig åka utan skyddsutrustning. För mig är det något jag gör för att "tvätta hjärnan" och vara för mig själv en stund. Hon gör samma tvätt genom att umgås med sina avkomlingar och deras såna.

Klicka för att visa mer...

Ungefär precis samma som min och min frus deal. Enda skillnaden är att hon av någon anledning kan tänka sig vara möghacka om jag köper en HD (det är väl vibrationerna ). Men hon har under 10 års tid aldrig åkt med mig, och vill att jag ska köra ATGATT, vilket jag vill själv också så det är ett icke-problem. Hon är väl medveten om vad hojkörandet gör för mitt välbefinnande - så är det bara.

Till TS - Som Shimonu säger ovan, har ni pratat igenom olyckan ordentligt? Både tillsammans och kanske med hjälp av någon? Att analysera, förstå och lära sig av vad som gick fel den där gången kanske kan hjälpa er tillbaka till två hjul igen, båda två.

Att du säger/erkänner att du såg bilisten för sent är ju ett fint steg på vägen, det känns som att det är lättare att komma över än om det varit någon annans fel helt och hållet. Du/ni har lärt er av detta helt klart. När jag blev avprejad av en bilist som kom på min sida vägen i ett backkrön och jag höll anpassad hastighet/inte körde för fort, ja då letade jag länge efter något jag själv kunde gjort bättre - men det var svårt. Det var (och är fortfarande) rätt läskigt med dolda vänstersvängar för mig. Jobbat mycket med det. Den olyckan innebar faktiskt några års paus från hoj då min son var bebis och frugan (och jag) var rätt hispiga efter det. Jag körde i ett halvår efter olyckan, sen sålde jag hojen, men köpte igen efter något år.

Som sagt, bearbeta, analysera, prata igenom vad du/ni har lärt er av både egna och andras misstag. Och använd samtalsterapi eller annan hjälp om ni känner att det behövs - det bör ingå i försäkringen.

Börja långsamt, men bestämt. Sen släpper det nog

Jag skulle säga jag tänker börja köra enduro (eller motard, hon vet väl inte skillnaden..), och gå från där. Nästa år när hon ser hur lycklig du är så skulle jag ta det vidare till nästa steg. Skulle absolut inte ge upp min dröm iaf.

Om du rannsakar dig själv, vilken körstil hade du innan olyckan?
Aggressivt eller lugnt o fint?

Kan instämma i allt alla andra sagt, men tänkte om de kanske skulle funka att köpa en banhoj.. Bara i början å köra bana.. Finns inga andra dårar som bilister på banan..
Man behöver inte köra fort, utan bara få köra... Frågan är då om man är hel eller halv människa.. Jag skulle tagit den varianten som en början..

Det här är inte direkt riktat till dej TS då jag inte känner dej.

Jag kan mycket väl förstå flickvännens reaktion, förmodligen skulle jag reagera likvärdigt om oron för min partner tog över.

I grund och botten handlar det om riskkalkylering då färd på MC kan få svåra konsekvenser när något går fel.

Det finns människor jag absolut skulle avråda från att köra hoj, inte för att jag missunnar dem det stora nöjet utan för att de inte är tillräckligt uppmärksamma vilket sätter riskerna i fel nivå.

-Ja men det var ju en jäkligt tråkig inställning....
Jo men är det inte så vi gör i vanliga fall?
Så länge risken/sannolikheten är låg kan vi godta svårare konsekvenser och samma sak om risken är hög men konsekvensen är försumbar.

Men när hög risk och svåra konsekvenser kombineras är det läge att tänka till..

Själva tycker vi att vi är tillräckligt kompetenta och här behöver TS prata igenom med flickvännen vad hon anser är grundproblemet till hennes rädsla, kanske är den befogad?

Om vi antar att du är en normalbegåvad, relativt nybörjare på hoj så måste du på något vis återupprätta hennes förtroende.
Att du bara ska ge upp det du investerat i både tid och pengar för att uppfylla en dröm utan övervägande är orimligt och kommer jobba som en kil i ert förhållande men det blir ju samma sak om du struntar i hennes känslor.

Antingen måste hennes argument få dej att förstå att det inte är värt risken eller så måste du hitta argument för att normalisera situationen..

Har inte koll på hur SMCs utbildningsverksamhet ser ut just nu men att köra deras kurser på både knix och storbana med instruktörer gör dej med stor sannolikhet till en säkrare och bättre förare och om du ändå är en mindre bra förare så kommer du få utlåtande från instruktörerna som kan kännas värt att ta i övervägande, det är stort argument i min värld.

Kan valet av hoj påverka inställning, hur skulle det tas emot om du t,ex ville köpa en scooter?

Ni blev båda varse att livet kan vända o förändras på en sekund. Nu klarade ni livhanken, men hon har ett kvinnligt risktänk där livet vs. nöje vägs mot varandra, och nöjen finns det flera av...livet bara ett.
Jag förstår er båda och har inget vettigt alls att komma med. Klart slut, over and out - Roger that.

Jag förstår hennes känslor till 100%. Samtidigt är det svårt att se att du aldrig ska få köra igen om det är viktigt för dig.

Personligen hade jag köpt en banhoj och hållit mig till den under några år. Banåka är höjden av hojkörning på asfalt och risken för dödsfall väldigt låg.
Min långa bankarriär har trots att den för tillfället är pausad gjort att jag inte längre är intresserad av att köra fort i trafik utan är nöjd med en veteranhoj som nätt och jämnt hänger med trafikrytmen.

L. Mäkinen skrev:

Om hon ska tvinga dig att välja mellan henne och hojen är det ju inte dig hon vill ha utan en obefintlig variant av dig.
Jag har hört liknande historier många gånger där folk blivit borttvingade från sitt livselixir av sin "livskamrat". Än så länge kan jag bara minnas en som sagt tack och adjö och flyttat till garaget. Utan hobbyn är man inte samma människa.

Min fru vägrar åka med mig på mc och jag har lovat henne att aldrig åka utan skyddsutrustning. För mig är det något jag gör för att "tvätta hjärnan" och vara för mig själv en stund. Hon gör samma tvätt genom att umgås med sina avkomlingar och deras såna.

Klicka för att visa mer...

Har någon liknande deal, frun kräver att jag har väst, så jag har väst och får åka hoj utan direkta klagomål.
Hon ville ta kort efter att ha åkt med farsan en gång men det ändrades efter att en bekants släkting dog i en olycka (och vi fick barn, i någon form av ordning). Nu vill hon inte åka med mig heller.

Jag vet inte hur hon skulle reagera på en eventuell olycka, däremot är det inte ett problem att jag cyklar trots att jag blivit påkörd två gånger på cykel. Det är något med just mc som är lite laddat.

Det låter som hon eller ni skulle ha nytta av professionell hjälp för att komma vidare. Jag har historiskt sagt att det är mest tjafs men efter att ett av mina barn kämpat hårt med psykiska problem har jag omvärderat min ståndpunkt. Hon har beviseligen en irrationell inställning till risk (du beskriver dig inte som om att du kör som en idiot) och olyckor händer. Hon behöver hjälp att lägga det som hände bakom sig och du behöver göra det du mår bra av. Givetvis kan någon "ge sig" idag men då är ingen av er lyckliga efteråt.

TS skriver: "Föraren av bilen såg inte oss alls."
Kan skriva här bara för att andra har sett mig och lyckats undvika att köra på mig när jag inte sett dom. Tur.
Så jag anstränger mig att välja synliga kläder.
Och helst också synlig hoj.
Inte det lättaste bland begagnat när Ninja svart är ett sånt populärt MC-mode.

Kommunen har i regel kostnadsfri familjerådgivning. Jag blev erbjuden och nyttjade i samband med skilsmässa. Även om fallet inte är skilsmässa är det ju ett gemensamt trauma som kanske kan lindras/lösas med terapi.

Sen kan ju samtalsterapi ingå i er hem- eller fordonsförsäkring. En del av försäkringen jag inte tänkt på att utnyttja tidigare.

Hoppas att det löser sig för er båda och att ni tillsammans återfinner njutningen. Skulle det vara så att ni vill jaga bort era hjärnspöken på varsin hoj eller tillsammans på samma rekommenderar jag kurser med SMC på stor eller liten bana, det har hjälpt mig jättemycket.

Jäkligt tråkigt att höra om din olycka men samtidigt glad att ni både klarade er med livhanken i behåll.
Det gäller att ta lärdom av det som hänt och göra vad man kan för att förhindra att det händer igen.
Ett tråkigt alternativ är att sluta köra mc på allmän väg. Jag valde det alternativet under 20 år.
Ett annat alternativ är att kanske skaffa en mindre potent hoj ett tag och ta det väldigt mycket lugnare i trafiken. Samt att ALLTID utgå från att din omgivning ej ser dig. Att utgå från att du inte syns i trafiken har räddat mig flera gånger från krock/krasch/incident, trots att jag kört lugnt, haft företräde osv.
Ja, det är livsfarligt att köra mc men med rätt tänk går det att minimera risken för olyckshändelse.
Som tidigare nämnts har SMC flera jättebra kurser i olika nivåer som gör dig till en bättre förare på flera plan.
Försök resonera med din tjej och ta inget förhastat beslut.
Lycka till!

Hur tror man att ett förhållande kommer fungera om man ska gå runt och förbjuda varandra från att göra saker?
Även om jag kan förstå anledningen till att TS flickvän är orolig kommer jag aldrig begripa hur man tror att ultimatum är rätt väg att gå.