Det gick lite lätt åt helvete för mig

Gör som jag gjorde i veckan. Ta en reflektion på hur det såg ut för några månader sen.
Det har gått framåt som fan eller hur?

Visst har det gått framåt mot för bara en månad sen. Har jagat idag och testade att gå ett litet område med hunden så det blev drygt 3 km i "lättare terräng", är ganska trött i benet och kroppen för den delen med men det känns okej, konstaterar att stillheten i tre månader nog också tagit lite på konditionen.

På det hela känns det i alla fall bra och unghunden skötte sig fint med bra söksvängar, en helt otrolig befrielse att äntligen kunna gå till skogs med unghunden. Är nog långt kvar innan man är tillbaka fullt ut och jag skulle förmodligen inte kommit åt en älg på stånd men att bara kunna gå lite I skogen känns bra.

Idag gjorde jag premiär på hojarna, KLR:en funkade bra men det kändes lite olustigt då jag kom ut på grusvägen är väl vetskapen om att inte kunna sätta ner vänsterbenet fullt om det skulle behövas. Hondan funkade inte alls, jag kunde inte växla den då benet är i en nog så extern vinkel då man har fötterna på fotpinnarna och dessutom är växelpedalen lite svår att komma åt, hade också på mig crosstövlar vila ju inte är så smidiga så det var nog att köra ca 2 km och jag kom bara upp till fyran för det fick räcka med att växla upp tre gånger.

Då jag satte på mig allväderstället och crosstövlana konstaterade jag att knäskyddet i stället sitter urkasst, detta borde man ju kanske reflekterat över då men nu gjorde jag inte det. Kan konstatera att brottet på mitt ben sitter i överkanten av stöveln och det är väldigt lätt att få en ordentlig glipa mellan knäskydd och stöveln och att förmodligen gjorde inte knäskyddet någon nytta.

Hur som helst var det både kul men lite olustigt då jag drog iväg på hojen men nu är det ju gjort.

bosse-l skrev:

Idag gjorde jag premiär på hojarna, KLR:en funkade bra men det kändes lite olustigt då jag kom ut på grusvägen är väl vetskapen om att inte kunna sätta ner vänsterbenet fullt om det skulle behövas. Hondan funkade inte alls, jag kunde inte växla den då benet är i en nog så extern vinkel då man har fötterna på fotpinnarna och dessutom är växelpedalen lite svår att komma åt, hade också på mig crosstövlar vila ju inte är så smidiga så det var nog att köra ca 2 km och jag kom bara upp till fyran för det fick räcka med att växla upp tre gånger.

Då jag satte på mig allväderstället och crosstövlana konstaterade jag att knäskyddet i stället sitter urkasst, detta borde man ju kanske reflekterat över då men nu gjorde jag inte det. Kan konstatera att brottet på mitt ben sitter i överkanten av stöveln och det är väldigt lätt att få en ordentlig glipa mellan knäskydd och stöveln och att förmodligen gjorde inte knäskyddet någon nytta.

Hur som helst var det både kul men lite olustigt då jag drog iväg på hojen men nu är det ju gjort.

Klicka för att visa mer...

Välkommen tillbaka på 2 hjul

Ibland kan hjärnspökena vara svårare att hantera än dom fysiska skadorna. Efter en krock med ett stålräcke på Gotland ring för en massa år sedan så slog min högerhand av gasen när jag kom upp i ett visst varv, så att det lät ungefär som det gjorde när jag gick av banan. Det var en oväntad reaktion... Så ju fortare du visar för kroppen, och hjärnan, att det här med hojkörning inte alls är farligt, desto bättre

Hoztic skrev:

Ibland kan hjärnspökena vara svårare att hantera än dom fysiska skadorna.

Klicka för att visa mer...

Jepp! Åkte som mycket ung med bil av vägen nattetid på en skogsväg och satt sedan fastklämd i två timmar innan brandkåren fick ut mig. Därefter tre månader på sjukhus och flera år innan benen funkade någorlunda normalt.
Köra bil själv gick bra efteråt men att åka med andra i mörker funkade inte alls, gigantiska nojjor och full panik så snart något flashade förbi på sidorna i strålkastarljus. Åkte länge passagerare liggande blundande i baksätet med ansiktet in i vinkeln mellan säte och ryggstöd. Inte så kaxigt när man t.ex. skulle åka med nya tjejer.

Visst är det då att mycket sitter i huvudet, just då jag kom ut på gruset och vägen där är ojämn och dålig kändes det lite osäkert. Tror det är bra att komma igång så fort som möjligt.

Har ju erfarenheten att köra genom ett mitträcke med bilen över på fel sida i blixthalka, vi hade tur som inte fick möte. Tror det var väldigt bra att bilen fick väldigt små skador med tanke på vad den var med om och gick att köra hem trots att vi åkte genom mitträcket och in i sidoräcket. Efter att vi bärgats loss körde jag sen hem ca 20 mil och detta gjorde nog att man kom över denna händelse på en gång.

Tror att ju längre tid man får vänta med att komma igång igen ju osäkrare blir man.

bosse-l skrev:

Då jag satte på mig allväderstället och crosstövlana konstaterade jag att knäskyddet i stället sitter urkasst, detta borde man ju kanske reflekterat över då men nu gjorde jag inte det. Kan konstatera att brottet på mitt ben sitter i överkanten av stöveln och det är väldigt lätt att få en ordentlig glipa mellan knäskydd och stöveln och att förmodligen gjorde inte knäskyddet någon nytta.

Hur som helst var det både kul men lite olustigt då jag drog iväg på hojen men nu är det ju gjort.

Klicka för att visa mer...

Jättekul att du är tillbaka! Nu är det bara att jobba med hjärnspökena precis som Hoztic skriver.

En fråga bara, vad har du för knäskydd som inte går ner i stöveln? Nu kör jag med Leatts Kneebrace (C-Frame) som sitter stenhårt men även mina billiga skitskydd är långa nog att bilda ett hårt skydd framifrån eftersom de går ner ganska långt i stöveln...

Niklasinorr skrev:

Jättekul att du är tillbaka! Nu är det bara att jobba med hjärnspökena precis som Hoztic skriver.

En fråga bara, vad har du för knäskydd som inte går ner i stöveln? Nu kör jag med Leatts Kneebrace (C-Frame) som sitter stenhårt men även mina billiga skitskydd är långa nog att bilda ett hårt skydd framifrån eftersom de går ner ganska långt i stöveln...

Klicka för att visa mer...

Jo det är väl bara ut och börja köra tillslut lär det ju ge sig med hjärnspökena.

Knäskydden jag har nu sitter istoppade i allväderstället och dom sitter inte nåt vidare har jag som sagt konstaterat. Xlmoto rear ut Alpinestars Fluid Pro så jag köpte dom lite på vinst och förlust dessa tänkte att jag testar hur dom känns kännas dom dåliga skickar jag tillbaka dom ochvtestar nåt annat. Var om på Lindroths men där var det utplockat och dom verkade bara ha Leatts billiga modell, tänkte också se på och ev köpa en skyddsjacka men dom hade bara några få kvar och i XXL.

Turligt nog är ju "själva knäet" helt och läkaren uttryckte ju sig så att allt som man j te ska sätta sönder i ett knä är helt

En upptatering, det har gått framåt hyfsat fort. Går inte helt normalt ännu utan det är fotleden som nu är största problemet, den saknar kraft så får jag vikten under tårna och inte mitt under foten orkar jag inte hålla uppe kroppsvikten utan hälen åker ner till det tar stopp. Dock funkar det hyfsat att gå i terräng med Meindel kängorna som jag normal sett egentligen tycker är lite för styva ,en i detta fall är det bra.

Funkar det ändå hyfsat bra nu och jag klarar av att gå i skogen och nu även hyfsade sträckor, lyckades igår skjuta första älgen för ungjämten på fast stånd Då älgjakten började denna höst trodde jag nog inte att det skulle vara möjligt men hård träningen har gett resultat fortare än jag trodde. Verkligen skönt att veta att jag redan nu är så pass bra kan jaga med hund vilket är ett av mina stora intressen.

Rehabträning då den verkligen ger resultat känns betydligt bättre i benet nu

Kul att du blir bättre o kan jaga dessutom fick skjuta för jämten. Själv gick jag med våran ung jämte fran 09:00 till 14:00 hade ko med kalvar med oss hela dagen förbi flera pass utan att någon skjöt. Hunden gick hem kl 14:00 o jag traskade på till 16:00 utan att nagon hade skjutit. 40,000+ steg enligt räknaren startade.

moddlaren skrev:

Kul att du blir bättre o kan jaga dessutom fick skjuta för jämten. Själv gick jag med våran ung jämte fran 09:00 till 14:00 hade ko med kalvar med oss hela dagen förbi flera pass utan att någon skjöt. Hunden gick hem kl 14:00 o jag traskade på till 16:00 utan att nagon hade skjutit. 40,000+ steg enligt räknaren startade.

Klicka för att visa mer...

Japp det är kul då det går framåt med både benet och hunden. Ska jag vara helt ärlig tror jag inte att benet hade varit så bra som det är nu om jag inte jagat med hund, är nog svårt att hitta bättre träning i detta fall för då ska man nog träna åtskilliga timmar per dag. Vad som dock märks är att konditionen är allt annat än bra men de tre månaderna på kryckor har väl påverkat den en hel del.

Vi har haft ganska dåligt med älg och mycket fågel och ren på markerna så det har varit mycket svammel för honom i höst, värst är renarna för då kan det ju bli springa i mil. Har konstaterat att det är jakt i hunden så mycket att han har svårt att hitta tillbaka vilket är så där, förra jämten var samma men han blev följsam då vi fick skjutit älgar gör honom. Hittat han inte älg så jagar han det han hittar, springa efter renar och driva upp fågel. Hoppas detta gör att intresset för ren och fågel minskar nu. Känns också jäkligt bra att få skjuta på "riktigt" så det inte är nån sken älgar dom kutar förbi nån passare utan bara en älg på faststånd förmodligen med stånd i upptaget då man kollar på pejlen då jag inte hörde hunden fören på 120 m pga upplega som tog allt ljud, också perfekt att älgen faller direkt på platsen.

Det är ju bara att nöta på med din jämte mitt som det är kommer chansen att få skjuta.

Så sant som du skriver.. vi har kommit så långt att han skiter i rådjur och allt annat men han har dåligt med ståndskall ännu, dock fungerar han jättebra med att vara borta i max.10 minuter sedan kommer han fram o visar sig innan han fortsätter söka.

Vi har järnväg genom markerna o den är otäck när man har hund lös, dock får väll sägas att rackas är jämte nummer 6 och ännu har vi o hundarna haft tur.

Såg även att hans kärvänlighet till folk minskade när vi drev han hälsade bara lite snabbt på min far och sedan vidare in i skogen.

Kan bil en vettig hund av honom det är ju inte över förrän i slutet av februari..

Mvh

moddlaren skrev:

Så sant som du skriver.. vi har kommit så långt att han skiter i rådjur och allt annat men han har dåligt med ståndskall ännu, dock fungerar han jättebra med att vara borta i max.10 minuter sedan kommer han fram o visar sig innan han fortsätter söka.

Vi har järnväg genom markerna o den är otäck när man har hund lös, dock får väll sägas att rackas är jämte nummer 6 och ännu har vi o hundarna haft tur.

Såg även att hans kärvänlighet till folk minskade när vi drev han hälsade bara lite snabbt på min far och sedan vidare in i skogen.

Kan bil en vettig hund av honom det är ju inte över förrän i slutet av februari..

Mvh

Klicka för att visa mer...

Är lite orolig för att min ska bli för självständig och börja jaga själv, kommer han i spår av ren eller älg kan det dra iväg långt som värst har jag fått hämta honom 2 mil från där jag släppt och han far så långt att han får problem att bakspåra, upp till 3 km brukar han klara av att bakspåra men sen blir nån osäker. Dock håller han kontakten om det är tomt så han inte hittar nåt intressant och då ligger han ofta med söksvängar med ett avstånd på 5-800 m då han är som längst bort och kommer till mig så han är kopplingsbar och det är ju nog för att älgarna ska vara ostörda. Jag har bara haft tre ståndskall i höst då vi har dåligt med älg om vi nu ska räkna ståndskall och inte då han "skällt på älg" och det sen dragit.

Har träffat älg totalt ca tio gånger men flertalet av upptagen har varit nära passare och nära där man släppt så älgarna varit störda. Vet inte hur många släpp han har i höst men måste vara över trettio släpp förmodligen är det nog närmare fyrtio släpp hittils så han har då fått vara i skogen då en kompis gått med honom då jag själv varit för dålig att gå. Första gången skällde han ca 40 min på en tjur men var tätt där den stod och blev det en stöt då det var helt vindstilla så den tillslut fick vind av mig, andra gången ca 1 tim stånd på ko med dubbel kalv och det blev också en stöt då det var jätte skarpt att smyga på och tätt som bara den men då blev förnyat stånd efter ca 2 km och skällde 20 min till, sista ståndet var på minst en timme kanske mer på en ensam kvigkalv kanske men då gick det ju vägen även om det var trångt att komma åt.

Fasen vad fuskigt att få jaga älg till februari, här är det slut 24:e November fast snön kan ju också ställa till det så det tar slut fortare.

Låter som att du har ett bra ämne till hund att bygga vidare på utan tvekan.

Rackas har fått gå lös sedan han var 4 månader i skogen o har utvecklat sig från lite ängslig till ganska självständig, tyvärr har vi haft gott om älg som har varit väldigt orädda på gott o ont.

En 6 en 8 o en 12 taggare har gått hela sommaren o hösten på en av mossarna nere vid Vänern där är sjöskog med massor av blåbär så dom har blivit vana vid att vi går där.

Kanske därför rackas är lätt ointreserad vi har stått still som närmast 20meter från 6 taggaren som för övrigt ligger i frysen nu mera utan att den tjuren brydde sig ett skit om rackas dom gick runt varandra o blängde.

Det är dom två korna med kalvar som av naturliga skäl flyttat på sig som han har spårat men ändå lixom inte jommit igång med skallet ordentligt utan mera bara ett gäng skällande sedan tyst.

Ja men ni börjar en månad tidigare vi har ju hus i kristineberg Malå kommun så vi jagar allt där uppe med

Jo denna hund har jakt i sig det har märkts från förra hösten då han ca 7 mån gammal drog 6 km i ett ko och kalvspår som var fruset dock var han helt utan sök då och for bara 70-100 m. Men första släppet i höst sökte han hyfsat och nu är det nästan lite väl bra sök men hellre det, har haft hundar utan sök och då blir det svårt att få älgarna att stå.

Min förra jämte som jag fick ta över efter en jaktkamrat som dog i cancer öppnade inte munnen fören vid 2,5 år och första hösten vid 1,5 år drog iväg och hittade sen inte tillbaka, men andra hösten vid 2,5 år blev han riktigt bra. Han var nog den där hunden man får en gång i livet, blev ganska snävsökt så han gick och styra var man skulje jaga men kunde ändå hitta älg på flera km håll, en riktig ståndhund alla älgar utom en sköts på fast stånd och den enda älgen sköts av mig på gångstånd, var bara jag och en min kompis som gick bort som sköt älg för honom, passarna tyckte han var lite tråkig för nåt år sköt jag hela tilldelningen själv, var skit lätt att skjuta undan om ,an bara hade bra vind för då han viste var man på ståndet kom han med älgarna till en, sköt flera älgar på mellan 5-10 m i de värsta tänkbara snår och contortaplanteringar och fick han bara skälla 2-3 timmar kunde man sen locka av honom. Skenade det släppte han och var tillbaka på 40 min en timme. Han fattade nog att det var ingen idé att jaga själv utan om man höll sig till husse blev det älgar i backen för dom skulle dö, det var inte att skälla i timmar som var målet för honon. Var så skönt för man visste att man alltid hade med hojom hem i värsta fall på några timmar om han skällde på fel mark eller fel djur.

Mitt som det är så mognar din hund och då kan det ju ju bli den riktigt bra hund av honom, är väl inte helt ovanligt att dom är tyst med älgarna och sen mitt som det är börjar dom skälla.

Idag föll nummer två för ungjämten en fyrataggare på stånd, lär kännas i benet imorgon för det har blivit en jäkla rehabträning idag men det var det värt

Har gått en bra tid nu sen kraschen, är inte hundra återställd och det räknar jag nog inte heller med att bli men klara mig ganska bra och lider inte allt för mycket av sviterna. Har lite värk men inte nervvärk utan det är mer som träningsvärk typ benhinneinflamation om jag är igång mycket. Jag kan jobba heltid och göra de saker jag gjorde tidigare som jaga, fiska, köra hoj och sånt (har inte testa åka slalom med det borde gå tycker jag) men får tänka lite på vad jag gör och ta det lite lugnare ibland.

Jag kan tex inte springa (med jag sprang inte så ofta innan kraschen) då jag inte kan trycka ifrån med fotleden, har ibland lite jobbigare att lyfta benet högt om jag går i skogen, är ofta lite halt till jag blir varm och blir tröttare i det skadade benet mot det friska.

Fick idag svar från försäkringsbolaget och dom bedömer min invaliditetsgrad till 4%, nån som har koll på om detta är mycket eller lite? Vad jag förstår kan man inom 10 år komma med ytterligare sviter skulle uppstå på grund av olyckan.

4% låter rimligt med vad jag ögnat igenom.

Jag har fått några % lite varstans på kroppen, men jag tror det är mkt individuellt efter hur mkt man blir/är återställd efter skada.

Det senaste va nu i Juli då nyckelbenet slets loss från bröstkorgen, det gav 1%.
Innan det va 3 nackkotor som sprack på Falkenbergs Motorbana 2018, det gav 4% om jag minns rätt.
2016 sprack bäcken i massa delar och det va väl 8% inkl 4 frakturer i vänster fot.

Saker som hänt före detta är glömt och preskriberat

4% är ju bara för att dom ska kunna gå efter sin lista, och om jag minns rätt får man 100% av sin ersättning som 18 åring, och sedan sjunker det med 1% ju för varje år äldre man blir. Mao så får jag inte mkt

Brutale skrev:

4% låter rimligt med vad jag ögnat igenom.

Jag har fått några % lite varstans på kroppen, men jag tror det är mkt individuellt efter hur mkt man blir/är återställd efter skada.

Det senaste va nu i Juli då nyckelbenet slets loss från bröstkorgen, det gav 1%.
Innan det va 3 nackkotor som sprack på Falkenbergs Motorbana 2018, det gav 4% om jag minns rätt.
2016 sprack bäcken i massa delar och det va väl 8% inkl 4 frakturer i vänster fot.

Saker som hänt före detta är glömt och preskriberat

4% är ju bara för att dom ska kunna gå efter sin lista, och om jag minns rätt får man 100% av sin ersättning som 18 åring, och sedan sjunker det med 1% ju för varje år äldre man blir. Mao så får jag inte mkt

Klicka för att visa mer...

Är ju som bra att veta hur det ligger till på ett ungefär att det är ungefär som förväntat. Va fan är det åldersavdrag på folk med, jag trodde att dom räknade procenten på hur skadad man blivit.

Har för mig att 1 till 5% ger samma ersättning. Att det går i steg vill säga. Och åldersavdrag får man, jag fick ca 8 tusen för ett avslitet korsband som +40 åring medan dottern fick 70 000 som 14 åring för ett avslitet korsband.