Fjädring: KTM 790 Duke vs. KTM 790 Adventure eller en Zero på tjälskadad asfaltsväg?

KTM 790 Duke vs. KTM 790 Adventure (eller en Zero) på tjälskadad asfaltsväg?

Har jag någon större nytta av den längre fjädringen på en KTM 790 Adventure (ej R) jämfört med en KTM 790 Duke streethoj?

Eller är det när det i terräng som den längre fjädringen kommer till nytta?

Jag har ett sommarställe i Lofoten Nordnorge och tänkte köpa en hoj att ställa där (alltså köpa den i Norge). Hojarna är 40-70% dyrare i Norge. 790 kostar 140000 NOK 790 Adventure kostar 160 000 NOK och en SuperDuke kostar 245 000 NOK (dvs inte aktuellt). Däremot är elmotorcyklar 20% billigare än i Sverige så jag får en Zero SR ZF14.4 för endast 155 000 NOK (samma kostar 210 000 SEK i Sverige). Jag har en ganska liten oisolerad bod som den ska stå i och det är lite komplicerat att komma in i boden så det är bra om hojen är ganska nätt och lätt.
De vägar som är finast och kurvigast är också tyvärr ganska skadade av klimatet ojämt underlag troligen till följd av vinter/tjäle. Det är alltså inte frågan om några gropar eller trasig väg, snarare lite guppigt som tyvärr förstör känslan något när man är ute och åker. Jag kommer inte att åka någon off-road på fårstigarna så jag kommer att hålla mig till asfalterade vägar. Jag har provkört KTM 790 Duke (gillar!) men jag har inte provkört KTMs nya 790 Adventure (eller R) ännu. Däremot har jag provat KTMs större Adventurhojar samt Triumph Tiger och alla BMW:s versioner. Adventure känns kompetent på många sätt och bra på allt men jag får inte riktigt samma känsla som en nakenhoj. Om en Adventure är en SUV så är lill-Duken mer en cabriolet om ni förstår vad jag menar. Men en SUV har jag redan så egentligen lutar det mot en KTM 790 Duke. Duken är billigare, gillar känslan och är lättare. Men en Adventure har kanske bättre fjädring (?), kanske hjälper även större framdäck (21 vs.17). Om jag får en skönare färde med bättre fjädring så ändrar det hela min prioritering. Skärmarna och kåpan på ADV håller dessutom kylan borta (det är ofta kallt även på sommaren) men den är också 20 000 NOK dyrare och väger 20 kg mer än Lill-Duke. Kör inte i regn. Funderar även på om det skulle göra någon större skillnad om man köper en KTM 790 Duke och sätter på en värsting Öhlin för 10 000 kr (monoshock). Tveksamt dock om jag kan hitta någon som kan sånt där ute i obygden. Det finns ingen MC handlare inom köravstånd så hojen måste levereras och jag kommer knappast att hitta någon märkesverkstad som kan göra service. Byta olja får jag väl göra själv men mycket mer än så vill jag inte ge mig på. Det talar kanske för en el-hoj (Zero) som knappt behöver någon service men jag är lite tveksam till om det är en tillräckligt pålitlig teknik.

Tacksam för råd.

20 cm fjädringsväg är mer än 10 cm... Så du har ju svarat på frågan redan.

Nu tycker jag iofs att vägarna på Lofoten är riktigt jäkla bra i det avseendet, jämfört med vilken norrbottensväg som helst så är de ju till 99% bättre.


Buy quality, cry once.

En elhoj är väl knappast noll service, hur bra mår batteriet av att stå orört under längre perioder med temperaturer från lagom varmt till riktigt kallt?
Eller du är uppe i stugan var och varannan månad?

Tack för svar Knoddas.
Jag är själv inte helt övertygad om el-hoj. Men laddningen varannan månad går nog att lösa med timerstyrd underhållsladdare.

Tack för svar BrooklynS!

De större vägarna, typ E10 är mycket jämna och fina men de lite mer slingriga vägarna har tyvärr inte samma kvalitet. Men det är som sagt inga superdåliga vägar det är frågan om. Tyvärr förtar ojämnheterna lite av njutningen om man ska sitta och hålla andan inför nästa gupp. Det är därför jag vill försöka köpa en hoj som klarar ojämnheterna.

Det kanske är rätt som du säger att jag bör satsa på ADV med längre fjädring.
Fjädringen bak (suspension travel rear) på KTM 790 Duke är på 15 cm och Adventure har 20 cm (Adventure R har 24 cm).
Om fördjupningen är (eller förhöjningen) är på 25 cm så förstår jag att det är bättre med en Adventure eller R jämfört med en Duke.
Men ponera att fördjupningen är på 10 cm. Är det ändå alltid bättre med en längre fjädring? Eller får jag bättre fjädring om jag köper en Duke och byter till en värstingfjädring (visserligen också på max 15 cm) från Öhlins för 10 000 kr och får ändå ett lägre totalpris än att gå på en Adventure med längre fjädring?

"Bättre" fjädring på en Duke är nog avsett för ÄNNU slätare vägar, typiskt sett bankörning. Uppgraderingen består i bättre känslighet och framförallt större inställningsmöjligheter.

Jag har kört hyfsat mycket på Lofoten både större och mindre vägar och min uppfattning är att det generellt är bättre vägar på Lofoten än på tex Senja. Och allt är bättre än Norr- och Västerbottens inland. Tjäle hittar du sällan i norskt kustland iom att du har 10-12 grader Atlanten som värmer upp området året runt.

Du lär klara dig med en vanlig hoj men om det är något som du tänker ha ståendes däruppe mellan gångerna skulle jag personligen ha valt en japansk hoj för att vara säker på att den fungerar när jag vill köra...

Sedan är ju en "adventure"-variant jäkligt skoj om man tex vill utforska de små fjellvegarna som finns både här och var. Tänker då mest på kombinationen grus+brant+regn vilket inte alltid är så roligt med vanliga landsvägsdäck.

Jag skulle ta en adventure för jag gillar hojtypen. Men aldrig att du bottnar en duke fjädring. Max fjädringsväg är ju inte samma som använd fjädringsväg.

Hyr du ut stugan några dagar i aug?

Tack för svar Jonte!
Tyvärr hyr vi inte ut.
Jag tror inte heller att jag kommer bottna. Det är trots allt asfaltvägar utan hål (men med en hel del ojämnheter). Menar du att det egentligen går lika bra med en Duke (som en Adventure) och att de 5 cm som skiljer (Duke 15 cm vs. Adventure 20 cm) inte spelar någon större roll om man håller sig på vägen? Min Bonneville T120 tar (12 cm fjädring) tar ojämnheter ganska dåligt men det kanske beror mer på dålig fjädring än på hur lång fjädringen är...

Precis som Jonte tror jag inte svaret är längre fjädringsväg utan fjädring med högre kvalitet. På min ena hoj (sportis) sitter Öhlinare med 130 mm fjädringsväg, varav 40-50 mm försvinner i dynamiskt häng, alltså bara 80-90 mm effektiv fjädringsväg kvar. Nu kör jag förvisso inte mycket på grusvägar eller vägar med väldigt stora tjälbulor med den hojen men trots den begränsade fjädringsvägen sväljer den alla bulor riktigt fint, även på de kassare vägarna. Särskilt om jag ställer fjädringen lite mjukare bara flyter den fram. Kan du hitta en beggad Zero och ett par lämpliga Öhlinare att sätta på den hade det varit mitt val alla gånger. Litiumbatterier har väldigt låg självurladdning och mår bäst när de förvaras kallt så det hade jag inte oroat mig för.