Råd kring att börja med roadracing

För att göra en lång historia kort så lyckades jag highsida med min gatuhoj på en trackday i somras och verkstan har nu hört av sig och meddelat att motorn är ett totalvrak och kostar mer än vad jag betalade för motorcykeln att reparera.

Jag har fortfarande kvar önskan att börja med roadracing även om det märkts i plånboken, då kommer en del frågor kring hur man ska gå till väga med detta.

Målet är att göra steg 5-6 med SMC nästa säsong + en del trackdays.

Fråga 1:
Har ni några förslag kring motorcykel att köpa? Jag tänker en begagnad A2-cup hoj eller 600?
Är 189cm och har tidigare kört en 600hoj så funderar på ifall en A2 kommer vara för liten och långsam men samtidigt tänker jag att det kanske är billigare totalt sätt (däck,delar,osv) jämfört med en 600 och kanske ett bättre sätt att lära sig att åka fort? Men då kanske alla trackdays blir meningslösa för att man hamnar bakom långsamma 1000cc som blåser om på rakan och sen sover i svängarna?

Fråga 2:
Är en A2 hoj lättare att meka med än en 600/1000?

Fråga 3:
Höjden av min tekniska förmåga kring motorcyklar är att byta avgasrör. Är det idioti att ge sig in på något sånt här utan att kunna mer? Finns det något bra sätt att lära sig? Är det vettigt att typ erbjuda sig att hjälpa någon meka i samband med en SM-tävling för att lära sig? Eller är det bättre att bara köra själv och meka på sin egen hoj i den mån som problem uppstår?


Uppskattar alla synpunkter och råd

1. Köp en hoj som du har råd att kasta ut i lecahavet. Du kommer inte att kunna köra avslappnat och lära dig något på en hoj som du är rädd om. Storleken har inte så stor betydelse, men alla är överens om att det är lättare att slappna av och lära sig på en hoj som inte försöker döda dig (literklubba...) utan möjligen gör dig sjukhusbunden ett tag (sexhundra). Ekonomiskt mår du också bättre av en mindre hoj sett till framför allt däckkontot. Som bonus kan man skratta sig blå när man håller högre kurvhastighet och steker literklubbor i kurvorna.

2. En hoj är en hoj. Det är inte svårare att meka med en literklubba än en 125:a. Det är ju samma grundprincip i alla hojar med två hjul och en förbränningsmotor. Möjligen kan du hålla dig borta från hojar med förgasare tills du är varm i kläderna.

3. När det gäller mekbiten så får man alltid hjälp i depån om man inte är född mekaniker. Är det mindre grejer som att kränga däck så lär man sig fort. Är det större grejer som att renovera en motor så kan man lära sig, muta någon eller betala en firma.


Välkommen in i banknarkarträsket! Börja äta nudlar nu så är rejskontot klart till tjällossningen.

Beroende på ambitionsnivå kan du också raida eBay efter delar till din triumph nu när du inte behöver ha den gatgodkänd.
Förmodligen ingen ekonomisk vinst men ett ganska roligt vinterpyssel.

Allmänt tips om man är osäker på mekandet. Kör standard!

A2 låter apkul. Acc rakt fram i all ära men att kunna kräma ur det sista ur ekipaget under nerlägg in, i och ur en kurva är hela grejen för många av oss.

Gjorde resan R600,R1000,sport produktion (typ er6 cup idag) och för mig var den tightare racingen med motorsvagare maskiner mycket roligare.

1. God gaskontroll är inte så petigt på en A2-hoj. Är väl bara i regn som det märks om man är för vildsint med högerhanden. Är man lite smart är inte långsamma literklubbor nåt problem. Antingen bromsar man sig om dom eller så kör man in i depån och ut när det är fritt.
2. Det mesta man behöver meka med är i stort sett lika, är egentligen bara motorn som skiljer. En lättare hoj brukar vara lite mindre skador på efter en krasch.
3. Gillar man att köra lär man sig meka så småningom. Ta problemen efterhand dom kommer. Grundläggande underhåll är inte så svårt att lära sig. Fråga, finns gott om folk som kan svara.
The only stupid question is the one never asked.

1. Som sagt, köp en hoj du har råd att slänga bort, då har du också råd att köra avslappnat och laga den när du går omkull, för det kommer du att göra. Har du en nyare/dyrare hoj så är det inte så kul att köpa bättre begagnade saker på nätet, men till en 10-15 år gammal hoj så är det något helt annat. Äldre hojar finns det mer reservdelar till, och det är bättre ju mindre lullull det finns som kan gå sönder. Kunnandet i depån är också ofta lite större på lite äldre hojar.

Jag började med en 750 på bana, köpte en Öhlinskitad R1a, och körde långsammare, sen blev det en standard-R6a, och då gick det fortare än med både 750n och R1an. Sexan var mer lätthanterad och smidigare, och mycket mer förlåtande.

2. Nej. Det må vara enklare och billigare att byta stift på en hoj med 2 burkar än en med 4, men det är nog också enda skillnaden. Det som går sönder är broms och kopplingsgrepp, fotpinnar och kåpor, och det är lika på alla hojar.

3. Det är inte så vansinnigt mycket meckande med en racehoj, visst, du ser igenom den oftare än en gathoj, hjulen åker av och på betydligt oftare, men det är också ganska enkelt att lära sig. Service är inte så svårt heller, och det gör du ju inte i depån, så du har all tid i världen att stå med tummen i manualen.

Att lära sig skruva på någon annans hoj kan ju på ett sätt ha sina fördelar, men nej. Körde jag SM skulle jag inte vilja att någon lärde sig skruva hoj på just min hoj som jag ska ut och slåss om placeringar med, och måste lita på till 110%. Att stå på griden och oroa sig för om mekarlärlingen har skruvat ihop hojen rätt är inget man vinner på

Däremot är det ofta inga problem att få hjälp och råd i depån om man frågar runt lite vänligt