Till minne av min dotter Alicia

Tack alla! Värmer fint att se alla hjärtan!

Mitt sätt att hantera mycket av sorgen och saknaden är att prata om henne. Det hjälper faktiskt att komma ur den tröstlösa sorgen där jag började gråta så fort jag tänkte på henne. Känslan av att aldrig mer få känna hennes varma hy, kunna krama henne godnatt. Eller som i mitt fall säga "tycker om dig". Hon kunde inte prata, men gav ifrån sig ett "mmh" i att hon förstod mig. Variationerna i hur hon sa det, sa mig massor.

Efter första hjärnblödningen reagerade hon nämligen bara när jag la min mun mot hennes öra och jag sa "tycker om dig". Fick då ett "mmh" som svar innan jag ens han säga klart orden. jag förstod hon var rädd... Det gav henne trygghet i att jag sa detta om och om igen, det lugnade henne.

Stillheten som senare blev efter hon somnat in helt var det som slet sönder mitt hjärta.

Men att få se henne dagen efter, så fint iordninggjord. Hon såg så lugn och vilande ut, hon var äntligen helt i frid utan smärtor och obehag. Det gav mig så mycket lugn i mina känslor mot dom sista dagarna i hennes kamp mot sjukdomen.

Vi visste väl egentligen att denna tös bara var till låns, hon hade alla odds mot sig från tidigt i livet. Hon föddes tex 8 veckor för tidigt och vägde så lite som 1.1kg. Första en doktor sa till oss var att hon skulle dö inom några timmar, det blev istället 8 år. 8 år där hon formade om mig som människa till vad jag tror är en bättre person än förut. Inte perfekt men bättre mer omtänksam.

Jag ska själv så snart jag landat lite mer börja donera blod. Det är nog det bästa sättet att hjälpa andra som har det svårt. Det är lätt att glömma dom sjuka i samhället, men dom finns och behöver hjälp från oss andra som just nu är friska.

Alicia var annars välkänd på Huddinge sjukhus. Det var som ett andra hem. Ska åka dit i veckan med bilder och tackbrev till alla avdelningar vi brukade vara på. Sjuksköterskor där och överallt gör ett fantastiskt jobb.

Så fortsätt med hjärta och kärlek. Krama era barn eller närmaste. Var lite extra snälla till varandra.

Obegripligt svårt...

Starkt att du delar, texterna är som slag i solarplexus och tårarna strömmar, ta hand om varandra.

Mycket tråkigt att höra Swedie!
Ta hand om varandra!

Johnny, fan vad livet kan vara orättvist

Beklagar verkligen.

Tror ingen kan föreställa sig riktigt hur det är att förlora ett barn. Om man ens försöker tänka tanken hur det skulle vara så säger hjärnan... Stopp! Det blir för svårt att ens föreställa sig. *ryser*

Herregud vet inte ens vad jag ska säga
Suttit här i 15min med brustet hjärta och grinat och verkligen funderat efter jag läst detta

Kan inte ens förstå hur det känns för er och jag beklagar sorgen verkligen!