Till minne av min dotter Alicia

Skickat från min GT-I9506 via Tapatalk

Jag blir rörd till tårar av att läsa dina inlägg @Swedie

Fint det fortfarande trillar in hjärtan. Det är begravning nu på fredag och hade genomgång idag av hur begravningen ska gå till, sånger / musik. Uj... kommer bli en tuff dag men ser fram emot den ändå

Swedie skrev:

Fint det fortfarande trillar in hjärtan. Det är begravning nu på fredag och hade genomgång idag av hur begravningen ska gå till, sånger / musik. Uj... kommer bli en tuff dag men ser fram emot den ändå

Klicka för att visa mer...

Begravning brukar bli ett avstamp till att gå vidare. Kom ihåg att prata om alla konstiga känslor efteråt, egoisttankar är bra att få fram (gör det smidigt bara, lätt missförstås) från hela familjen.
Och livet går vidare trots allt.
Må väl

steffe skrev:

Begravning brukar bli ett avstamp till att gå vidare. Kom ihåg att prata om alla konstiga känslor efteråt, egoisttankar är bra att få fram (gör det smidigt bara, lätt missförstås) från hela familjen.
Och livet går vidare trots allt.
Må väl

Klicka för att visa mer...

Vill kommentera på det här och säga du har rätt. Jag låter alla tankar komma ut i ord till bekanta man träffar på, även om det ibland kan låta fel, men det är mitt sätt att processa vad som hänt. Det hjälper att bara prata om henne och säga allt jag känner.

I med Alicia var första barnet, så ens liv ändrades enormt från det att man först tänkte "Vi ska ha barn". Den visionen var ju att leka med springande barn, åka på semester och göra allt det där "normala". Vi har alltid behövt vara nära sjukhus. Därför aldrig åkt utomlands med henne. Och ja sjukdom efter sjukdom tyvärr i hennes fall.

Det är både en oerhörd sorg att förlora henne, men det finns en tanke också om att saker kommer bli lättare och kanske bättre framöver. Men varje gång jag tänker det så får man känslan av "Du är egoistisk att tänka att du ska ha det lättare nu och vara glad. Alicia är DÖD... " . Hade häromdagen svårt att sluta gråta... skulle egentligen sova men ville se på lite bilder på allt vi gjort senaste åren. Hon var livet självt... hon gjorde mig gladare i själen, även fast det var ett "jobb" att ta hand om henne. Som tur var fick vi en stund med kusinerna i somras som en sista stund de fick se henne på det sättet hon ska minnas.

Imorgon är det begravning och denna tös ligger förhoppningsvis även i någon typ av himmel och skrattar upp och ner, för hon älskade ligga på golvet och bara flabba och må bra. Hon såg världen "upp och ner". Hua... Alicia

Har kunnat se henne igen i kyrkans rum / förvaring innan begravning, men valt att avstå efter att jag såg henne dagen efter hennes bortgång. Hon var så fin då och jag vill inte minnas annat än det lugnet hon hade då.

Bjuder på en bild som är henne... samt mig. Lite som tack för tråden. Det är hennes syster Stella på bilden.

Inget blir sig likt

Tiden läker inte alla sår, men hon finns för alltid i era hjärtan och på det sättet lever hon. Kram //Carl

Såg tråden först nu. Jag skickar en tanke imorgon till er på er svåra dag.
Det blir säkert fint.