Jag har ingen direkt favorit måste jag erkänna. Jag har inte riktigt utrymme för att ha flera hojar parkerat hemma så jag får hålla mig till en hoj som funkar både för kort nöjeskörning och för längre touring.
Förra hojen var en Yamaha TDM 850. Väldigt bekväm och lättmanövrerad, hade stora löstagbara Giwiväskor som rymde massor om man ville ha med sig packning, Motorn var en Parallelltwin med 270 graders vev så den hade jätteskön motorkaraktär. Inte direkt något krutpaket men fullt tillräckligt för att klara av rätt inspirerad körning efter kurviga vägar. Den var dessutom rätt bränslesnål och gick utan problem att köra på 0,4 l/mil vilket gav hyfsad räckvidd när man var ute och tourade. Hade den inte blivit totalkvaddad efter att ha blivit påkörd bakifrån av en lastbil hade jag säkert haft kvar den.
Nu har jag en Honda VFR 800. Klart mer motoreffekt och betydligt bättre väghållning än TDM:en så det går att köra den rejält mycket fortare innan grejorna säger ifrån men det är ju i alla fall jag som hela tiden satt begränsningen. Underbar motorkaraktär och sången och draget när VTEC:en slår till är nästan beroendeframkallande. Inte riktigt lika bekväm på långstyrning som TDM:en och lite högre soppaförbrukning men den är å andra sidan bättre på i stort sett allt annat. Jag älskar den.
Dom som säger att honda är karaktärslösa motorcyklar har aldrig kört en med VFR med V4. Det finns dom som säger att den är så klen och därmed långsam men det har jag lite svårt att riktigt förstå. Visst. Det är inte samma botten som en literklubba men en hoj som gör 0-100 på 2,8 sek och klarar quarter mile på 11,3 sekunder med slutfart en bit över 200 har jag svårt att se som långsam.
Förra hojen var en Yamaha TDM 850. Väldigt bekväm och lättmanövrerad, hade stora löstagbara Giwiväskor som rymde massor om man ville ha med sig packning, Motorn var en Parallelltwin med 270 graders vev så den hade jätteskön motorkaraktär. Inte direkt något krutpaket men fullt tillräckligt för att klara av rätt inspirerad körning efter kurviga vägar. Den var dessutom rätt bränslesnål och gick utan problem att köra på 0,4 l/mil vilket gav hyfsad räckvidd när man var ute och tourade. Hade den inte blivit totalkvaddad efter att ha blivit påkörd bakifrån av en lastbil hade jag säkert haft kvar den.
Nu har jag en Honda VFR 800. Klart mer motoreffekt och betydligt bättre väghållning än TDM:en så det går att köra den rejält mycket fortare innan grejorna säger ifrån men det är ju i alla fall jag som hela tiden satt begränsningen. Underbar motorkaraktär och sången och draget när VTEC:en slår till är nästan beroendeframkallande. Inte riktigt lika bekväm på långstyrning som TDM:en och lite högre soppaförbrukning men den är å andra sidan bättre på i stort sett allt annat. Jag älskar den.
Dom som säger att honda är karaktärslösa motorcyklar har aldrig kört en med VFR med V4. Det finns dom som säger att den är så klen och därmed långsam men det har jag lite svårt att riktigt förstå. Visst. Det är inte samma botten som en literklubba men en hoj som gör 0-100 på 2,8 sek och klarar quarter mile på 11,3 sekunder med slutfart en bit över 200 har jag svårt att se som långsam.
...
. De testade då även 70-110 har jag för mig. Var ett test med samtliga R-maskiner samt vanliga VFR 750. Den hade bäst tid. Skapligt användbar på motor på väg mao.
4skrika 
