Hoztic
Alltid på väg mot nya mål
Hej!
För 3 år sedan tog tjejen och jag hojarna till Bodö i Norge, och vi gillade både natur och vägar, så i år fick vi för oss att åka till Bergen. 2 nätter där, 2 i Oslo, och så utgick vi från svärföräldrarnas kåk i Sunne, tjejen hade varit på ridtur med sin mor i Norge dagarna innan, så hon hade åkt upp först, och jag kom efter. Jag hade dagarna innan köpt en ny GPS, och monterat den på hojen, och bytt däck på bådas hojar, allt var under kontroll.
Torsdag kväll möts alla i Sunne, och svärföräldrarnas hund blev mystiskt nog gladast av alla att se mig...
Men en trevlig middag och lite sömn så var vi redo för att puttra mot Norge på fredag morgon. Jag hade hittat en liten billig camping utanför Gol mellan gränsen och Bergen. Den var lite speciell, det fanns helt enkelt ingen personal, man fick fylla i hur och var man hade bott, dom hade tom stugor man kunde hyra, och lägga lappen ihop med pengar i ett brevinkast. Ingen av oss hade kontanter, så jag fick åka tillbaka till byn och köpa lite godis och dricka, och ta ut lite pengar. Men självklart tar inte affären Mastercard, det var helt okänt, så jag fick försöka hitta en uttagsautomat som accepterade något annat än norska kort också... Men en timmes irrande senare så hade jag både pengar och godis!
Lördag morgon kollar vi prognosen för Oslo, och det ska spöregna hela vår vistelse där, så vi skippar camping och bokar ett hotellrum istället. Sen körde vi vidare mot Bergen över Hardangervidda, helt fantastisk natur och riktigt sköna vägar. Helt plötsligt blir jag omkörd av en adventurehoj, som tjejen kör. Hon brukar vara rätt lugn (försiktig/feg) så jag undrade om hon hade tiltat helt plötsligt, men det var ett gäng litaur på R1200GS, nån Tiger och liknande. Jag hängde på, och dom höll konsekvent runt dubbla skyltade, och alla rörelser var yxiga och kantiga. Efter ett tag kände jag att det var läge att vänta in tjejen, så jag svängde in bakom några bilar på en raka, det var ändå rätt nära kurvan. Då kör resten av gänget om mig och bilarna, i kurvan, med möte, på norska bergsvägar! Jag körde fram en bit och stannade på en p-plats för att vänta in tjejen, som ser mig, och får för sig att stanna lite längre fram, på en grusvägsinfart, som sluttar kraftigt och mest består av lösgrus. Där blir hon hängande, halvvägs ute i vägen, i en kurva, bakom ett krön. Gissa vem som fick baxa bort hennes hoj därifrån..?
I Bergen ligger alla campingar minst 2 mil från stan, så vi tog ett beslut att hitta ett hotell i stan istället, och hittade något slags hostel, som hade en ickefungerande bokningstjänst, hänvisade till Booking.com och där gick det heller inte att boka, och inga av dom angivna numren funkade. Vi pratade med en tjej som också försökte ta sig in där, till sitt bokade rum, och insåg att det kändes väldigt suspekt. Tjejen körde utan öronproppar, så hon fick boka ringa runt för att boka ett hotellrum istället, och hittade Magic, med inredning i zebramönster, på allt, och regnbågsfärgade uppblåsbara flamingos i entrén. Jag fick mystiska pay-per-hour-vibbar, men hotellet var helt ok. Förutom att det inte fanns någon belysning i rummet. Det var bara infällda lysande lister här och var, och man såg knappt att man tände dom. Sista morgonen stod jag och fipplade lite med strömbrytaren, och insåg att dom var dimbara
Sen lös det som fan!
Vi passade på att besöka Fjellfestningen som tyskarna byggde, imponerande bygge, och minst sagt tyskt, inget litet halvdant bygge där inte. Sen gick vi runt i stan och turistade i ett strålande fint sommarväder. Vi hamnade också mitt i ett rån av en Seven eleven-butik, det kom en lirare och sprang med en kassalåda som det rann pengar ur. Folk ropade åt honom, men han sprang bara förvirrat vidare. Vi pratade lite med tjejen i butiken, och polisen plockade honom några minuter senare, han hade ju hällt ett spår med pengar efter sig.
Prognosen för Oslo hade dessutom ändrats, så vi bokade av vårt hotellrum det sista vi gjorde innan vi gick och la oss, här skulle det campas!
Måndag morgon var det grått och trist, och vi skulle köra drygt 55 mil till Oslo. Halvvägs började det vräka ner regn, så jag stannade och drog på mig min regnoverall och överdragshandskar, tjejens skinnställ har krympt i tvätten, så hon kör i allvädersställ. När vi stannade och tankade sista gången så hade priset på tjejens hoj sjunkit till ungefär vad en taxiresa till Oslo hade kostat, men vi tuffade på i regnet, och stundtals långsamma köer. Men ju närmare Oslo vi kom, desto finare väder blev det! Vi rullade in på campingen, checkade in, slängde upp tältet, böt om, och joggade mot närmsta pizzeria. 2 burgare, 254kr, och Visa eller Mastercard tog han självklart inte, och vi hade inte så mycket kontanter. Men den glade pizzabagaren tog glatt emot svenska pengar, så med totalt barskrapade plånböcker och lite rabatt kunde vi betala vår middag. Vi sov gott den natten.
I Oslo betade vi av 5 museer, Fram, Kon-tiki, Maritima museet, Hjemmefrontsmuseet och Försvarsmuseet, och det obligatoriska besöket på Karl-Johan och slottet. Vi hann med att gå upp på Operan också, precis som alla andra turister alltså. Vi undvek trollen och Jeg elsker Norge-tröjorna dock. På vägen hem till Sverige på onsdagen stannade vi till på deras flygvapenmuseum vid Gardemoen.
En natt i Sunne, och sen hade vi 41 mil hem på lite krokvägar på norra sidan om Mälaren, en parkpromenad, trodde vi, innan vi var hemma igen, lite småmöra. Vi hade bara inte räknat med svenska vägarbeten, ni vet där man gräver bort vägen, häller på sprängsten, och sen går på semester i 2 månader. Mitt i ingenstans utanför Enköping börjar min instrumentpanel blinka rött på ett obehagligt vis, däcktrycksmätaren för bakdäcket visas, och den tickar ner obehagligt fort. Jag vänder, och rullar in på första bästa gård, Franzéns charkuteri, med ett helt tomt bakdäck. Vi hittar mannen som äger stället, och förklarar läget, och vi får lämna hojen på hans gård över natten, lastar över det som går på tjejens hoj, som med lätt bottnad fjädring tar oss sista 9 milen hem. Efter 230 roliga mil, i oftast fantastiskt väder var vi äntligen hemma.
Epilog:
Fredag förmiddag bokar vi ett släp och åker upp hämtar min hoj, kastar in den i garaget, rycker bort bakhjulet, slänger i det i bakluckan och på väg hem från CircleK lämnar vi in det hos Wheeler-Dealer för att få det lagat. Lite halvstressade mellanlandar vi hemma, och sen rullar vi ner till Nyköping för att gå på teater, Nyköpings gästabud, rätt kul faktiskt.
Men på vägen ner börjar bilen bluddra, och visa felkoder Upp med OBDII-dongeln, och kolla i mobilen, kamaxelgivaren OCH gasspjäll/TPS har gett upp, och det går inte att gasa mer än 15%. Efter rensning och omstart under rull hoppar bilen igång och vi fortsätter. Men på vägen hem, sisådär halv 10 på kvällen, dör bilen helt mitt på E4. Lyckligtvis bara 3,5 mil från min bror, som av en ren slump råkar vara hemma, så det blev bogsering till honom och en natts våldgästning. Han bjöd dock på en wiskey så att världen kändes lite bättre. Men jag är glad att bilen höll så pass att hojen kom hem åtminstone, det kan ju alltid vara värre, det hade helt klart varit jobbigare att stå mitt på E18 med en död bil, med ett släp med en hoj med punka i 
Vi passade också på att köpa en hel del korvar hos Franzéns, som tack för att vi fick ställa hojen där, och för att han var snäll att ta hand om mitt lås som vi glömde i förvirringen när vi hämtade hojen Han har nämligen grisuppfödning och gör diverse smaskigheter av dom själv, och dom korvarna kan verkligen rekommenderas 
Men nu har punkan lagats, stort tack till Wheeler-Dealer, som dessutom lagade däcktryckssensorn som hade fått sig en känga och bilen står nyservad och hel på uppfarten 
För 3 år sedan tog tjejen och jag hojarna till Bodö i Norge, och vi gillade både natur och vägar, så i år fick vi för oss att åka till Bergen. 2 nätter där, 2 i Oslo, och så utgick vi från svärföräldrarnas kåk i Sunne, tjejen hade varit på ridtur med sin mor i Norge dagarna innan, så hon hade åkt upp först, och jag kom efter. Jag hade dagarna innan köpt en ny GPS, och monterat den på hojen, och bytt däck på bådas hojar, allt var under kontroll.
Torsdag kväll möts alla i Sunne, och svärföräldrarnas hund blev mystiskt nog gladast av alla att se mig...
Men en trevlig middag och lite sömn så var vi redo för att puttra mot Norge på fredag morgon. Jag hade hittat en liten billig camping utanför Gol mellan gränsen och Bergen. Den var lite speciell, det fanns helt enkelt ingen personal, man fick fylla i hur och var man hade bott, dom hade tom stugor man kunde hyra, och lägga lappen ihop med pengar i ett brevinkast. Ingen av oss hade kontanter, så jag fick åka tillbaka till byn och köpa lite godis och dricka, och ta ut lite pengar. Men självklart tar inte affären Mastercard, det var helt okänt, så jag fick försöka hitta en uttagsautomat som accepterade något annat än norska kort också... Men en timmes irrande senare så hade jag både pengar och godis!Lördag morgon kollar vi prognosen för Oslo, och det ska spöregna hela vår vistelse där, så vi skippar camping och bokar ett hotellrum istället. Sen körde vi vidare mot Bergen över Hardangervidda, helt fantastisk natur och riktigt sköna vägar. Helt plötsligt blir jag omkörd av en adventurehoj, som tjejen kör. Hon brukar vara rätt lugn (försiktig/feg) så jag undrade om hon hade tiltat helt plötsligt, men det var ett gäng litaur på R1200GS, nån Tiger och liknande. Jag hängde på, och dom höll konsekvent runt dubbla skyltade, och alla rörelser var yxiga och kantiga. Efter ett tag kände jag att det var läge att vänta in tjejen, så jag svängde in bakom några bilar på en raka, det var ändå rätt nära kurvan. Då kör resten av gänget om mig och bilarna, i kurvan, med möte, på norska bergsvägar! Jag körde fram en bit och stannade på en p-plats för att vänta in tjejen, som ser mig, och får för sig att stanna lite längre fram, på en grusvägsinfart, som sluttar kraftigt och mest består av lösgrus. Där blir hon hängande, halvvägs ute i vägen, i en kurva, bakom ett krön. Gissa vem som fick baxa bort hennes hoj därifrån..?
I Bergen ligger alla campingar minst 2 mil från stan, så vi tog ett beslut att hitta ett hotell i stan istället, och hittade något slags hostel, som hade en ickefungerande bokningstjänst, hänvisade till Booking.com och där gick det heller inte att boka, och inga av dom angivna numren funkade. Vi pratade med en tjej som också försökte ta sig in där, till sitt bokade rum, och insåg att det kändes väldigt suspekt. Tjejen körde utan öronproppar, så hon fick boka ringa runt för att boka ett hotellrum istället, och hittade Magic, med inredning i zebramönster, på allt, och regnbågsfärgade uppblåsbara flamingos i entrén. Jag fick mystiska pay-per-hour-vibbar, men hotellet var helt ok. Förutom att det inte fanns någon belysning i rummet. Det var bara infällda lysande lister här och var, och man såg knappt att man tände dom. Sista morgonen stod jag och fipplade lite med strömbrytaren, och insåg att dom var dimbara
Sen lös det som fan!Vi passade på att besöka Fjellfestningen som tyskarna byggde, imponerande bygge, och minst sagt tyskt, inget litet halvdant bygge där inte. Sen gick vi runt i stan och turistade i ett strålande fint sommarväder. Vi hamnade också mitt i ett rån av en Seven eleven-butik, det kom en lirare och sprang med en kassalåda som det rann pengar ur. Folk ropade åt honom, men han sprang bara förvirrat vidare. Vi pratade lite med tjejen i butiken, och polisen plockade honom några minuter senare, han hade ju hällt ett spår med pengar efter sig.
Prognosen för Oslo hade dessutom ändrats, så vi bokade av vårt hotellrum det sista vi gjorde innan vi gick och la oss, här skulle det campas!
Måndag morgon var det grått och trist, och vi skulle köra drygt 55 mil till Oslo. Halvvägs började det vräka ner regn, så jag stannade och drog på mig min regnoverall och överdragshandskar, tjejens skinnställ har krympt i tvätten, så hon kör i allvädersställ. När vi stannade och tankade sista gången så hade priset på tjejens hoj sjunkit till ungefär vad en taxiresa till Oslo hade kostat, men vi tuffade på i regnet, och stundtals långsamma köer. Men ju närmare Oslo vi kom, desto finare väder blev det! Vi rullade in på campingen, checkade in, slängde upp tältet, böt om, och joggade mot närmsta pizzeria. 2 burgare, 254kr, och Visa eller Mastercard tog han självklart inte, och vi hade inte så mycket kontanter. Men den glade pizzabagaren tog glatt emot svenska pengar, så med totalt barskrapade plånböcker och lite rabatt kunde vi betala vår middag. Vi sov gott den natten.
I Oslo betade vi av 5 museer, Fram, Kon-tiki, Maritima museet, Hjemmefrontsmuseet och Försvarsmuseet, och det obligatoriska besöket på Karl-Johan och slottet. Vi hann med att gå upp på Operan också, precis som alla andra turister alltså. Vi undvek trollen och Jeg elsker Norge-tröjorna dock. På vägen hem till Sverige på onsdagen stannade vi till på deras flygvapenmuseum vid Gardemoen.
En natt i Sunne, och sen hade vi 41 mil hem på lite krokvägar på norra sidan om Mälaren, en parkpromenad, trodde vi, innan vi var hemma igen, lite småmöra. Vi hade bara inte räknat med svenska vägarbeten, ni vet där man gräver bort vägen, häller på sprängsten, och sen går på semester i 2 månader. Mitt i ingenstans utanför Enköping börjar min instrumentpanel blinka rött på ett obehagligt vis, däcktrycksmätaren för bakdäcket visas, och den tickar ner obehagligt fort. Jag vänder, och rullar in på första bästa gård, Franzéns charkuteri, med ett helt tomt bakdäck. Vi hittar mannen som äger stället, och förklarar läget, och vi får lämna hojen på hans gård över natten, lastar över det som går på tjejens hoj, som med lätt bottnad fjädring tar oss sista 9 milen hem. Efter 230 roliga mil, i oftast fantastiskt väder var vi äntligen hemma.
Epilog:
Fredag förmiddag bokar vi ett släp och åker upp hämtar min hoj, kastar in den i garaget, rycker bort bakhjulet, slänger i det i bakluckan och på väg hem från CircleK lämnar vi in det hos Wheeler-Dealer för att få det lagat. Lite halvstressade mellanlandar vi hemma, och sen rullar vi ner till Nyköping för att gå på teater, Nyköpings gästabud, rätt kul faktiskt.
Men på vägen ner börjar bilen bluddra, och visa felkoder
Upp med OBDII-dongeln, och kolla i mobilen, kamaxelgivaren OCH gasspjäll/TPS har gett upp, och det går inte att gasa mer än 15%. Efter rensning och omstart under rull hoppar bilen igång och vi fortsätter. Men på vägen hem, sisådär halv 10 på kvällen, dör bilen helt mitt på E4. Lyckligtvis bara 3,5 mil från min bror, som av en ren slump råkar vara hemma, så det blev bogsering till honom och en natts våldgästning. Han bjöd dock på en wiskey så att världen kändes lite bättre. Men jag är glad att bilen höll så pass att hojen kom hem åtminstone, det kan ju alltid vara värre, det hade helt klart varit jobbigare att stå mitt på E18 med en död bil, med ett släp med en hoj med punka i Vi passade också på att köpa en hel del korvar hos Franzéns, som tack för att vi fick ställa hojen där, och för att han var snäll att ta hand om mitt lås som vi glömde i förvirringen när vi hämtade hojen
Han har nämligen grisuppfödning och gör diverse smaskigheter av dom själv, och dom korvarna kan verkligen rekommenderas Men nu har punkan lagats, stort tack till Wheeler-Dealer, som dessutom lagade däcktryckssensorn som hade fått sig en känga
och bilen står nyservad och hel på uppfarten 
