Absolut, köper resonemanget i sig. Vill man ha det så enkelt för sig som möjligt vid en eventuell uppkörning så är det ganska svårt att argumentera för hojtypen till just det ändamålet. (Med det sagt så tycker även jag inte man helt kan bortse från argumentet att man helt enkelt sitter jäkligt lågt på dessa maskiner. Lätt att känna förtroende under körningen då, något som kan vara nog så viktigt).
Viragon är kass på att vara glidare med. Jag hade kunnat ha en glidare i garaget också, förutom rejshoj, pendlarhoj, enduro och touringhoj. Viragon är bara fullkomligt utan något som gör den lockande. Jag tycker till och med att gamla risiga hojar med spaghettiramar och slappa bromsar är roligt. Min RD350 var riktigt skoj att köra till exempel.
Viragons enda lockande punkt är priset, och min CBR600F2 kostade mindre än Viragon som just nu står i garaget.
Ja, det är fullt möjligt Viragon, åtminstone i 550-utförande, faktiskt är sådär jäkla dålig trots allt. (Om inte annat är den hemskt ful
). Mitt inlägg syftade mer till att försvara hojtypen som sådan än Viragon specifikt.EDIT: Citerade ditt inlägg före du redigerade det Ulvhamne. Och kan bara tillägga att när jag själv började traggla konbanor på en gammal AT var det inte sådär superkul att knappt nå ner med båda fötterna i marken samtidigt vid stillastående. Sedan vande jag mig iofs hyffsat fort vid det. Men många vill nog inte ens behöva komma till det stadiet överhuvudtaget utan känna förtroende för hojen från första början. Inget konstigt med det i mina ögon.
Last edited:
