Det var ju en grov generalisering du gjorde nu.
Jag pratar ju naturligtvis inte om att man ska köra in i en bergvägg i 90-100, utan det jag menar är att en hockeyrink är ett område med för det mesta bestämda faktorer. Du har en plan yta is med låg friktion. Rinken runt isen är en plan yta med viss flexibilitet. Andra föremål man kan krocka med är i huvudsak andra spelare och målburen. Samt att det är en begränsad maxhastighet vid varje kollision. En hockeyspelare vet att det är tacklingar som gäller på isen.
Jämför det med att köra MC på allmän väg. Du vet aldrig vad du kommer att landa i när du kraschar. Du vet inte om föremålet är hårt, mjukt eller kantigt och du vet inte vilken hastighet du har när du träffar det. Underlaget är ofta grovt med risk för att skapa rullning om det greppar. En motorcyklist vet att det finns en risk för krasch, men är sällan mentalt förberedd när det väl händer.
Att då säga att hockeyskydd måste vara bättre för att en hockeyspelare reser sig upp efter en tackling och en motorcyklist bör ligga still tills sjukvården har sagt sitt tycker jag blir grovt missvisande.
Sen kan ju förstås vissa hockey eller andra typer av skydd vara bättre än MC-dito. Och tycker du att de funkar bra för dig att använda så för att del gör det. Men en MC-krasch är sällan svart eller vit, det är en stor gråzon. Det är inte att klara 25-metersfallet det är fråga om, utan att överleva utan allt för stora skador när man rullar utför branten.
Det var inte jag som började tala om att träffa hinder i en hastighet av 80 till 100km/h.
Nej grejen är att du tror att skydden är till för att klara dig om du träffar ett hinder.
Det är skydden inte dimensionerade för.
Skydden är dimensionerade för att du skall ha goda chanser klara dig när du lämnar hojen och landar på nåt hårt som gatan / vägen. Inget mera.
Vilket syns på dimensioneringen. Klättrare som använder crash pads upp till omkring 4 till 5 meter
har 8 ggr tjockare skydd än vad som behövs för att klara L2 för ryggskydd.
Och det är något man också ser när det gäller de skydd som sätts upp i t.ex. skidbackar framför vattenkanonstolpar. Det rör sig om dm tjocka mattor för att ge skydd om man kör på stolpen.
Vilket ännu mer understryker att MC-skydden inte är dimensionerade för nått mer än att klara landningen på asfalten från 1 meter höjd.
D.v.s. samma som hockeyskydden.
Du vet aldrig vad du kommer att landa i när du kraschar.
Nej men jag vet ju vad jag landat i när jag kraschat !
På 1960-talet,
Tre lowsiders och en omkullbromsning (enda gången jag bromsade med enbart framhjulet, på den tiden 1960-talet var det standard använda båda bromsarna)
Landat på asfalten , gruset (grusväg), bara resa sig upp och köra vidare. Men det var djävligt jobbigt få upp hojen från åkern en gång. För styret hade gått av på vänster sida.
En gång valt åkern rakt ut hellre än lowsida. När hojen stannat, kliva av släpa upp och fortsätta.
En gång med bil ut på åkern. Vi fick upp den på vägen och fortsatte.
På 1970-talet
Möter två bussar när jag närmar mig toppen på en backe med bil. Den ena kör om den andra. Jag väljer köra av till höger och kan efter ett antal meter i terrängen köra upp igen och fortsätta.
På 1990-talet
Möter på trampcykel en bilist som inte ser mig och ginar i en T-korsning. Jag väljer köra ner i diket.
Drar upp cykeln och fortsätter.
På 2000-talet
Med början halvvägs upp i en backe står en mötande lastbil som inte kom längre, för halt, snö. Efter den lastbilen står några 100meter med lastbilar. Och helt plötsligt beslutar sig en personbilist köra om. Jag väljer snön och diket till höger med servicebilen. Konstigt nog kan jag köra upp vägen igen. (Såg några år senare på sommaren att diket tog slut för det var en parkeringsplats / trafikkontrollplats på kanske 30 meter. Där jag valde köra höger. Där blev det ett uttag från turpåsen. Finns nått kvar?)
2010-talet
Det går för fort efter rakan på Knutstorp med MC. Jag väljer köra av rakt fram ut i Lecahavet. Efter fått hjälp få upp hojen ur lecan(?) kan jag deltaga i nästa pass.
Det går för fort före snabbvänstern före depåkurvan på Gälleråsen, jag väljer köra av, bromsar stenhårt med frambromsen på asfalten. Och även ute på gräset och lägger mig och hojen på gräset. Såklart med enbart frambroms ! Jag klarar mig men plast och växelpedal ryker så det blir racebuss hem med en vänlig deltagare efter dagen.
Det går för fort ut från Ejes (ingen planering av körningen, mitt fel) så jag håller på köra på de framför.
Så jag bromsar med nedlägg och enbart fram. Hojen försvinner under mig och jag får först hojen på vänsterbenet. Innan den åker ifrån mig. Glider ju lättare än jag. Skadat knä, skinnet sönder. Bruten högertumme. Hojen, på nytt växelpedal och lite plast. Men mindre än sist. Epoxi och glasfiber reparerad ABS kåpa starkare än original ABS. Efter en tur till Karlskoga lasarett på lördagen (tack för mycket bra vård !) får jag och hojen på söndagen åka hem med en instruktör. Tack Lisa !
Rudskogen, det går för fort i vänstern före Bridgestonekurvan, väljer köra av i utgången av kurvan men har numera återgått till använda båda bromsarna, på gräset enbart bakbroms. Väntar nån minut och kan när det är tomt på hojar köra ut på banan och fortsätta.
Rudskogen, Bridgestonekurvan, i regn, får en lowsider när jag gasar för hårt efter apex. (Vill man ha hög fart ur kurvan ska det gå fortare in i kurvan, tack Niklas !) Och så hade jag ju fel spår, för långt ut åt vänster, på blött driftinggummi. Inga problem utom utböjd fotbromspedal. Så jag väljer avbryta för dagen och köra hem med hojen till Göteborg.
Så min erfarenhet av vad jag behöver skydd för med MC är kraschen mot vägen, gatan, asfalten. Men gärna bättre än dagens standard !
Jag har aldrig kört på något hinder. Vilket jag är glad för.
Och är man rädd för att köra på Hinder då är det Steg 2 hos SMC. Blicken dit du skall så långt fram som möjligt. Aldrig blicken på hinder.
Alltid blicken dit det är tomt på hinder. Dit du vill.
