Det jag inte fattar är att det sedan decennier är så bortglömt hur man bromsar. Ansättning-sekvens-dosering verkar vara ett okänt begrepp idag. "Huh..?" brukar man kunna läsa sig till i de nollställda nunor man presenterar det hela för.
Hur svårt kan det vara? Jävligt svårt, tydligen.
Det visar sig att dagens glyttar inte kan cykla med en hand på styret längre, kan inte flytta en boll från ena handen till den andra - medans dom cyklar; klarar inget alls av det vi gjorde som små på våra hojar.
http://sverigesradio.se/sida/artikel.aspx?programid=1637&artikel=6513740
Lyssna på ett jävligt skrämmande reportage!
Men, är verkligen ABS och integrerade bromsar lösningen?
"Handikappanpassning" av motorcykeln tills den blir en liten smalspårig bil?
Kan inte motorcykel få fortsätta vara motorcykel?
Att bromsa en motorcykel är en konst!
Varför inte försöka lära sig...?
Här är ett fint diagram som berättar vad det handlar om!
Gå in på sidan
http://www.motorradonline.de/schraubertipps/ratgeber-richtig-bremsen-teil-1-ohne-abs/378137
så går det att klicka upp den i större storlek!
Röd kurva: fordonshastighet
Blå kurva: framhjulshastighet
Orange kurva: begärd bromskraft bak
Grön kurva: begärd bromskraft fram
Precis så här ser en bra inbromsning ut!
Inga bromsar smälls på, utan inbromsningen inleds med en första ansättning av bakbromsen millisekunden innan frambromsen aktiveras.
Totalt bortglömt idag när man talar med folk - och ändå den absolut grundläggande förutsättningen för att genomföra en effektiv inbromsning.
Ansättning -> sekvens.
Man skapar sidledes stabilitet genom att "sträcka ut" hojen med ansättningen bak först.
Man skapar stabilitet i nästa axel genom att inbromsningen bak "suger ner" bakfjädringen och möjliggör hårdare inbromsning fram i senare skede, med minskad risk för att bakhjulet går upp i luften.
Men, studera framförallt divergensen mellan grön och orange kurva! This is where the magic happens!
Samspelet mellan hand och fot, och hur man stegvis bygger upp bromstrycket fram.
Behålla kylan, låta padsen landa mot skivan och sugas fast mot den istället för att smälla på bromsen och istället låsa fast skivan - och däcket.
Låta vikten vandra fram, låta framhjulet deformeras till optimal form för inbromsning medans man sakta lägger på allt mer bromskraft fram - samtidigt som man lättar trycket bak.
Ren och skär njutning. Metallurgisk poesi, Motorcykeldynamik at it's finest.
..och alla dessa möjligheter är folk beredda att avstå genom att acceptera bilbromsar istället?
Kör bil då, goddamnit!
N.B! Alla stegen fram till nu är precis lika viktiga vare sig man kör med eller utan ABS! Detta är grunden för all korrekt inbromsning på motorcykel.
ABS förlåter dig delvis om du smäller på frambromsen utan känsla så till vida att den går in och reglerar ditt bromstryck när du vill låsa upp framskivan, men du förlorar massor på kuppen: tid, bromssträcka, kontroll på hojen, glädje i inbromsningen.
Vill man stanna kort och korrekt - och med ABS ha en stabil hoj att kunna styra undan med under pågående inbromsning så är det så man måste göra.
Ansättning - sekvens. Går aldrig att komma från.
Med ABS slipper man däremot "dosering" eftersom systemet detekterar hjullåsning och motverkar detta, men att skippa de två tidigare momenten är som att hoppa in halvvägs in i en Kieslowskifilm och tro att man skall fatta något.
Bilbromsar på MC tar bort alla dessa möjligheter till optimal inbromsning, och är en styggelse från dag 1 dom någonsin monterades på en hoj.