Rickard Winblad tar steget upp till Svenska mästerskapen - Superstock 600!

Krya på dej ...

Jag bara spekulerar, men tror att han har fått ett liknande mitt, krossat bäcken + massa mera.
Då kan det ställa till mkt invärtes med trasiga blodkärl, nerver och gud vet vad.
Extrema smärtor som inte morfin mm råder bot på, därför nersövd.
Kroppen stänger nästan av, eller min stängde av i ca 17s innan dom starta pumpen igen.

Personligen mår jag riktigt piss just nu, och hoppas RW verkligen tar sig bra igenom detta.
Nog tror jag han om någon har en mental styrka att kämpa sig tillbaka med den målmedvetenhet man måste ha för att orka med allt man dras igenom på vägen.

Skickar dig en tanke Rickard - krya på dig!

Krya på dig vännen, vi håller andan och tummarna i väntan på en uppdatering från dig i tråden.

Har följt dina trådar och hoppas verkligen att det ordnar sig. Krya på dig.

Helvete Rickard. Hade hoppats se ditt flin på Start2Ride i år igen.

Kämpa dig igenom den här skiten nu. Du har mycket kvar att uträtta i livet.

Krya på dig

misspelling with autocorrect

Aj aj va tråkigt! Såg krascherna men trodde inte att det tog så pass illa. Jag har följt din tråd här och är imponerad över din vilja och talang.
Krya på dig!!

..och för dom som INTE har FB så har RW nu lämnat ett meddelande där.
Tror nog han dyker in här så fort han är lite piggare och har tid att formulerar sig genomtänkt och väl som alltid!

Måste få säga lycka till med återhämtningen här med! har redan skickat en liten hälsning på smc sport gruppen på Fb men en till skadar väl inte?

Tråkiga nyheter! Krya på dig!

Som sagt innan kämpa.

Krya!


Skickat från min iPhone med Tapatalk

Några uppdateringar?

Här kommer en liten update!
Energin är väldigt låg fortfarande och det tar på krafterna att skriva.

Jag låg nedsövd i 6 dygn i samband med ett par magoperationer för att stoppa de inre blödningarna som jag ådrog mig vid kraschen. 17 påsar blod inkl plasma behövdes och enligt någon läkare så var jag 15 till 20 minuter ifrån att kasta in handduken. Jag färdades till Halmstad först där jag öppnades upp längsmed magen. Där proppade de mig full med handdukar tydligen, sydde/häftade ihop säcken och skickade mig till Sahlgrenska där jag öppnades upp återigen och operationen slutfördes. Förhoppningsvis är alla dukar borttagna också.

Utöver det så krossades mitt högra bäcken, tack och lov så var det i ett par större bitar istället för smulor. Jag bröt höger höft och lårbenet precis under höftledskulan. Även höger fot bröt jag precis vid fotleden. As we speak så gör vi ett test där jag blir torterad med el. Det verkar högst troligt att en nerv är av i högra benet, den som ser till så man kan sträcka på tårna och vinkla foten uppåt. Ett sista test återstår och jag skriver detta med handsvett. En läkare skall komma in och använda en nål på något sätt. Jag känner hur pulsen ökar bara av tanken. Skall han träffa nerverna med nålen eller vad är tanken liksom??

2-3 dygn efter magoperationerna så utfördes bäcken/höft-operationen där det krävdes 3 personer för att trycka tillbaka höger sida av mitt bäcken. Samtidigt så körde de en metallställning igenom smalbenet och hängde vikter på ställningen för att musklerna inte skulle dra upp lårbenet snett. Den OP gjordes i Mölndal.

Jag skickades sedan till Mölndals intensivvårdsavdelning (IVA) där jag efter 6 dygn från olyckan fick vakna upp. Det var den by far sjukaste och läskigaste upplevelsen jag har varit med om. Det tog ett par timmar tror jag att inse att det inte var en mardröm utan det var min verklighet. Det var svårt att acceptera och hur jag hanterade det låter jag vara oskrivet tills vidare. Det är både komiskt och ledsamt.

Onsdag den 30/8 flögs jag upp med ett litet ambulansflyg till Stockholm.
Redan från start var det kaos. Jag hade en avdelning och nyckel att komma till men fastnade på akuten i 1,5h samtidigt som epiduralbedövningen hade tagit slut. Kaoset fortsatte den kvällen och jag fick ligga på uppvaket där de kunde övervaka mig bättre med mer smärtstillande. Sedan tillbaka till avdelningen och sen nästan direkt till IVA ett par dagar. Och nu är jag tillbaka på den ortopediska avdelningen sedan ett par dagar. Jag har lyckats få liggsår men för 2 dagar sedan gav jag mig fan på att jag skulle sätta mig i rullstol så nu är jag uppe och sitter en stund eller två varje dag.

Jag får panik på sjukan. Jag har tillbringat för mycket tid här redan och vill komma hem för att rehabträna och bli hel igen. Men först väntar en fotoperation och sedan måste jag kvitt epiduralen. Den är det bästa och värsta som jag har här. Den tar nästan helt bort all extrem buksmärta men den stänger samtidigt av allt som den påverkar. Den måste bort innan jag kan åka hemåt.

Nervtestet är förresten klart nu med nålen och det finns ingen muskelaktivitet alls i en viss del av benet men det verkar som om det pga all svullnad, så den ligger i kläm, och inte att den är av.

Jag hoppas inte den här updaten var alltför otydlig. Det tog över 2h att skriva den med hur många avbrott som helst pga tester och förflyttningar.

Jo just det. Jag skall självklart tillbaka upp på hojen på ett eller annat sätt. Oavsett nervskada. Jag uppskattar alla fina lyckönskningar och krya-meddelanden!

Helt otroligt starkt att orka med detta. Din inställning och drivkraft är beundransvärd Jag önskar dig all bättring

Låt det ta tid med återkomsten på hoj, och var beredd på att det kommer behövas mental träning. Men det är skönt att höra att det inte verkar ha varit värre, även om det definitivt varit illa nog.
Hoppas nerverna i benet får fart igen, drygt att gå och släppa tårna i marken.
Hitta något du kan göra för att få tiden att gå mellan rehabomgångarna på sjukan. Jag kollade alla säsonger av MotoGP till exempel, och läste lite böcker. Och körde rulle som en dåre i tunnlarna under sjukhuset, och körde så fort jag kunde på trottoarer utanför sjukhusområdet där jag egentligen inte fick vara.

Vi är nog många som loggat in på SH bara för att se om du skrivit något.


"Kan du skriva så är den mest kritiska perioden över", så har mina tankar gått i alla fall.

Så, Förutom en massa krya på dig hälsningar vill jag bara säga en sak till...




Fan vad skönt att se dig skriva igen

Fy fan Rickard, det där låter inget vidare!

Kämpa på, det finns bara en väg och det är framåt, vart man hamnar får man se när man kommit dit.

Hemsk läsning men ändå upplyftande! Med din inställning som verkar kunna flytta berg kommer du fixa det här!