Drogliberaler som pekar finger åt ett sk angiverisamhälle och staten som vi alla valt får mina små varningsklockor att plinga högt.
Många timmar har ägnats vid köksbordet med en missbrukare mot just dom argumenten, alla vi har fel förutom de som ser sig ha rätt att droga pga vår trångsynthet och okunskap.
Frågan här är väl dom eventuellt medicinska fördelarna och inte om cannabis är ofarligt eller ej?
Knark är olagligt så är det, men då får man lobba för att cannabis blir ett godkänt läkemedel vilket det nog borde vara så att Cancerpatienter och andra med kronisk smärta kan få hjälp.
Jag tror inte civil olydnad hjälper mer än den enskildes problem som det är nu.
Jag har själv aldrig haft några beroenden av droger, om än jag faktiskt testat ett par olagliga, och lagliga (och när jag var inlagd, fick mot min egen önskan en herrejävlardos morfin). Jag kan nog ärligt säga att det känns jävligt bakvänt med ett förmyndarsamhälle där en av de bevisligen värsta drogerna säljs till missbrukare med statens goda samtycke utan några som helst åthärvor, men droger som till och med är svårt att skaffa ett kemiskt beroende av, och som är omöjligt att få överdos av, är olaglig, av samma stat.
Men i det här fallet är det fråga om någon som lever med väldigt stora smärtor, varenda jävla dag av sitt liv, och som hittat något som hjälper honom att leva med det, och då ska staten hindra det? Vad är poängen med det? Varför ska han inte får leva ett drägligt liv?
Och, jag har ett par bekanta som missbrukat både morfiater och alkohol, det är generellt sett inte drogerna i sig som är problemet med missbruk, det finns ganska gott om forskning som visar på att missbruk snarare kommer av sociala problem än kemiska... Ska man dessutom tro på statliga verk så är ju en bedövande majoritet av svenska befolkningen missbrukare av kemiska preparat, både i form av alkoloider och smärtstillande. Vad finns det för system för att hantera och ta hand om de som inte kan hantera sin situation, snarare än att kasta dessa personer rakt i armarna på organiserad brottslighet?
Tänk om, istället för att du och de närmaste hade varit tvunga att sitta runt köksbordet och försöka prata reson med en beroende som blev matad med droger av en profithungrig, kriminell undre värld, faktiskt hade behövt få sina preparat genom läkarvården, eller någon annan vård, säg en beroendevård? Hade det inte varit att föredra framför ett absolutistförbud som drev vederbörande ner i en kriminell subkultur, och dessutom genom ett beroende försåg organiserad brottslighet med ekonomiska resurser?
Du har en bekant i någon egenskap som är missbrukare, utifrån vad du säger. Hur mycket har denne person blivit hjälpt av stigmat som råder i samhället av missbruk? Hur mycket har denne blivit hjälpt av att de enda som tillhandahåller dennes kemikaliska behov är skrupellösa kriminella? Hur mycket har det hjälpt denne att det inte finns någon som helst kontroll över psykofarmakan denne föredrar?
Absolutism har gång på gång bevisats vara en trasig metod av kontroll. Både vad gäller droger och yrkesroller. Det fungerar inte. Att då envist fortsätta jaga den ideologiska idén, långt efter att den visat sig totalt verkningslös, och snarare till harm för de som drabbas av beroende, tycks mig vara högst irrationellt.