Hur får man motivation att fortsätta efter en rejäl klotning?

Sandfållan

#6 R-600 2014
Gick med
4 Feb 2013
Ort
Vid en bana
Hoj
600rr
för ca 3 veckor sedan gick jag av rejält och gjorde både mig själv och cykeln illa.
Jag drog på mig en höft fraktur och kraftig hjärnskakning som jag fortfarande lider av.

Hemma har jag 2 små och en underbar sambo som inte alls är särskilt imponerade och stödjande i framtida körningar. Själv så är jag mitt uppe i ett företagsförvärv som kräver att jag fysiskt är hel och kan jobba aktivt i framtiden så inte alla mina investerade slantar och tillgångar går upp i rök, Alltså har jag inte råd med ett brutet nyckelben eller allvarligare skada under en längre period.


Veckan efter kraschen så var jag på Gelleråsen o körde. Cykeln lappade jag ihop efter 40 timmar i garaget och ännu en bränd månadslön. Men hela tiden satt det griller i hjärnan, Nu går det förfort, snart kraschar du igen, Du kan inte gå in så hår i böj o.s.v Körde mediokra tider med 12 or som bäst vilket är under all kritik :( Kroppen sa ifrån och jag kunde köra vartannat pass ungefär och ca 10 min i stöten.

Köra hoj på bana är min största passion sedan 2 år tillbaka men just nu känns det som att all motivation är som bortblåst. Att cykeln går som en påse skit och fjädringen är helt åt helvetet sabbad/ej fungerande och att jag måste bråka med cykeln i varje böj gör det hela inte roligare.


Så den stora frågan är hur förmår man sig själv att ta sig i kragen och hitta motivationen igen?
 

MartinB

Absolut skitlångsammast
Gick med
23 Feb 2004
Ort
Alingsås
Hoj
R6zz. No more crossplejn.
Ajaj. Du är ju mitt föredöme förutom vurpZen.
Att läka ihop ordentligt först och sedan ha en plan där stabilitet får gå före fart kanske?
 

Bojje

Medlem
Gick med
6 May 2004
Ort
Göteborg
Hoj
Ingen just nu
"Hemma har jag 2 små och en underbar sambo som inte alls är särskilt imponerade och stödjande i framtida körningar. Själv så är jag mitt uppe i ett företagsförvärv som kräver att jag fysiskt är hel och kan jobba aktivt i framtiden så inte alla mina investerade slantar och tillgångar går upp i rök, Alltså har jag inte råd med ett brutet nyckelben eller allvarligare skada under en längre period"

Personligen tycker jag att din situation just nu är oförenlig med en satsning på en racekarriär. Antingen kör du på så som du gjort, men då finns risken att jobbet/familjen tar stryk, eller så sänker du ambitionerna... (slänger bort tidtagaruret) och kör för att det är kul :)
 

Harmon Rabb

Gudomlig sporthojare
Gick med
1 May 2004
Ort
Helsingborg
Hoj
Ducati
Det var nog bra att du satte dig på en hoj efter olyckan. Det kan vara bra att möta sina spöken och demoner. Eftersom du säger dig sakna motivation att fortsätta köra hoj trots att det är din stora passion hade jag lagt det åt sidan. Livet innehåller så mycket mer och just nu verkar dina prioriteringar ligga på annat håll. Fokusera på det. Kommer suget tillbaka att köra hoj på bana med tiden kan du alltid ta upp det intresset igen. Få saker är definitivt här i livet. Glöm inte heller att tre veckor är en kort tid. Ge det lite mer tid så kanske du kommer på andra tankar.
 

MrC

\,,/(O_O)\,,/
Gick med
10 Sep 2009
Ort
Sherwoodskogen
Hoj
Moped
Fatta egna beslut! (Det lätt illa kanske) men det var inte tanken.
(om hur du vill ha det med mera)
Ingen kan göra det åt dig.
 
Last edited:

SGM

BTG 8:20
Gick med
29 Feb 2008
Ort
Västeråskrokarna
Hoj
ZX10 , Nishiki Race Carbon, Superior XF
Surt...är det viktigaste att jaga klockan, så låter det lite som att du bör lägga det i malpåse ett tag.
Kan du ställa om och köra för att det är kul, och starta om lite, offra lite tid för stabilitet...så gör det.

Såg filmen på kraschen, såg ut som lite bristande koncentration/fokus?

Mindre stress, mer glädje är min rekommendation. :)
 

He rik

----:)----
Gick med
8 Aug 2006
Ort
Karlstad
Hoj
rd 500-84 R6-08 DR350-95
Min personliga reflektion om detta är att om tankarna kommer är det för sent.

Visst, det går långsamt och kantigt de första passen efter man sopat av rejält men den första tanken jag haft efter att jag gått av är, "höll hojen, kommer jag ut igen?" sen, "vad hände?" efter det "nya däck , kanske..." men än har inte tanken "vad är det jag håller på med" dykt upp.

När det inträffar så är det troligen kört, de jag vet om som börjat fundera på riskerna har lagt hjälmen på hyllan och troligen är det rätt då 100% fokus behövs om det ska gå fort och att köra på "halvfart" ger inget om man tillhör denna avarten av mänskligheten(racer alltså ;) ).

Kanske ändrar sig om jag skadar mig allvarligt, har ju bara tagit några revben och en stukad tumme om man räknar bort mina bortdomnade lillfingrar 3månader efter Knutstorp så ska väl inte uttala mig säkert, revbenen var jobbigast men jag kom på att jag kunde hänga med vriden kropp i vänsterbenet när jag bromsade så jag kunde gå på fullt utan att dubbelvika mig, tummen var på vänster så det gick ju att koppla ändå och lillfingrarna har jag aldrig haft nytta av så......

Vad jag vill säga med detta är att jag letar ett sätt att köra igen när något hänt och inte en motivation att göra det, skulle motivationen tryta lägger jag troligen av och hittar på något annat för som jag sa innan, kommer tanken är det nog för sent......
 

Fisken

Vänsterhänt
Gick med
13 Sep 2008
Ort
Söderut
Hoj
Dajtåna trackbike
Nu låter jag lika gammal som jag är, måste du köra så intensivt på banan? Ta det lite melon och njut och glöm att behöva prestera.
 

Ulvhamne

Kraschmongo
Gick med
16 Oct 2010
Ort
Byhålan
Hoj
Literklubba, tjejhundra, och pendlarmoppe
Om det fortfarande är roligare att köra än det var otäckt att krascha har du motivation, om det inte är det är ju frågan om det fortfarande är värt det?
 

KHRacing

"D-K"
Gick med
3 Jan 2005
Ort
ring knutstorp
Hoj
CBR600
Jag bröt höften på 4 ställen samt separerade bäckenet vid svanskotan, allt i samma smäll med min mountainbike den 1/9-13... mitt ben kommer inte att funka som helt normalt vilket resulterar att jag ej kommer in genom störtburen på racebilen längre. så vad gör man... jo... köp en HOJ :)

jag köpte hojen i Oktober, men har ej ens provsuttit den förrens i Februari i år & bara kännefr det på mig att
det kommer gå bra framöver då just HOJEN står o väntar. så se framåt. allt fixar man tyvärr ej direkt
 

sportis

Lev ungt, kör lugnt :)
Gick med
19 Apr 2004
Ort
Buying
Hoj
Honda cb 650 c 1981:a
Svår avvägning, prioriteringar i livet. Kan man inte gå "all in" med hänsyn till sitt övriga liv och tillvaro och om det är "värt" det och jag menar inte i pengar då, så skall man nog noga avväga om man skall fortsätta iaf för tillfället. Vet själv när mina barn var mindre, så hade jag ett "avtal" med mig själv, att skulle något hända min fru något, så skulle jag utan att tveka sälja hojen för att finnas för mina barn, även om man inte vet något om livet, men ville då inte att jag skulle utsätta dem för att ingen av oss skulle kunna finnas där för dem för den sakens skull. Jag hoppas du hittar en bra avvägande balans som fungerar för dig OCH för de dina!
 

Wunder

Gudomlig sporthojare
Gick med
5 Apr 2004
Ort
Umeå
Hoj
GSX-R400 -87 & DR 800 -90
Måste du verkligen va snabbast på banan?
Ta det lungt och låt själva körningen va rolig. Själv har jag skitkul varje gång på hojen trots att varken jag eller hoj kan konkurrera med andra på något sätt.

I värsta fall, köp en billig långsam hoj. Typ en 125cc.
 

Sodan

Ny medlem
Gick med
23 Aug 2009
Ort
Kungsholmen
Hoj
Triumph Sprint 1050 GT 2012
Vad får dig att känna dig mest levande av? Företagsförvärv för att börja driva eller köpa in till en redan existerande verksamhet?

För egen del behåller jag hojjen men kör sen kids mycket lugnare och mest för att det är en källa till glädje. Kan inte se att jag skulle bli lycklig av bra varvtider utan mer av härliga stunder med familj eller när man gjort en bra affär eller projekt.

Kan inte börja med något som är mindre farligt men med mer kickar för att få det sista lilla? Fallskärmshoppning?
 

roffe_s

nu med skägg men ännu utan väst & bumse
Gick med
11 Aug 2005
Ort
Piteå
Hoj
2 x 12 dl njurpaj -20 resp -22
Sandfållan, ta det lite piano och strukturerat och reflektera över vad Du varit med om de senaste två åren. En hygglig mc-förare som också är på väg tillbaka efter sin karriärs hårdaste vurpa kan Du läsa om här: http://www.crash.net/motogp/news/203965/1/crutchlow-im-still-a-bit-rusty-and-cautious.html

Finns det något som gör att Du skulle förväntas komma tillbaks på banan utan några gremlins i sinnet? Att Du skulle klara det bättre än CC? I så fall bör Du nog analysera Dina förväntningar på Dig själv...;)

Jag kommer ihåg en kille som startade en tråd här inne, om hur man kunde klippa tiderna på G-åsen från kanske 1.18 ned till 1.15, och var det inte 1.12 under en säsong? Kommer Du ihåg den tråden? Några av svaren blev att de flesta får jobba målmedvetet åtskilliga år för att göra den resan, med att etablera en nivå, göra sig hemmastadd i den, jobba för att utvecklas utifrån den nivån, kurva för kurva, slutligen lyckas sätta ihop allt och då etablera en ny nivå. Genvägen skulle förmodligen kosta pengar, tid, fokus och skaderisk. Och pengar. Sa jag pengar?

En annan nackdel är att kunskapen riskerar att bli "grund" i förhållande till den som strävar sig till lägre tider, de olika nivåer man passerat har passerats så fort att känslan inte planterat sig i ryggraden. Tappar man då sugen, blir rädd eller tveksam riskerar tiderna att försämras mer än för den som stretat sig till tiderna.

Nåja, i den tråden var all fokus på rejsing, inget annat. Meningen med bankörning var tider, låga tider. Barn, firma, försörjning var inte en del i den ekvationen.

Tiderna förändras. Villkoren förändras. Då måste man välja.

1 - att riskera hälsa och försörjning kan man inte välja att göra ensam, inte som en del av familjeförsörjningen eller som förälder. Där måste och ska man vara överens. Om man vill fortsätta leva i relationen. Kom då ihåg att man kan separera från sin livskamrat men inte från sina barn.

2 - vill man öppna eget och starta upp en verksamhet kräver det full fokus. Och full närvaro. Det är svårt att kombinera med en rejsingkarriär i Fast Forward-mode.

3 - hur mycket kan Du kompromissa med Din ambition? Måste Du vara snabbast har jag en dålig nyhet - det kommer alltid att finnas någon snabbare, och därför kan Du aldrig nå det målet. Kan Du omformulera Ditt mål? Till något som Du kan nå utan att riskera liv, lem, hem och/eller försörjning? Köra 1.18 på en KTM 1190 Adventure (provade en idag, fantastisk landsvägsmaskin som borde kunna köras på 1.20-1.22 runt Kemora...)? Köra en RD350LC på 1.25? Köra en hel dag utan att det går långsammare än 1.16? Köra Speedster cup i stället för R600? O s v...

4 - väljer Du att satsa på familj och företag har Du inte möjlighet att sätta offensiva mål för rejsingen. Sätt realistiska mål och spara det offensiva för firma och familj. Det kommer att krävas.

Jag tror alltså att Du bör reflektera över Din situation och står inför ett par val. Lägg märke till att vurpan inte är en faktor i ovanstående, tids nog är Du ikapp. Men det kräver bara ett omtag, långt eller kort men fortfarande bara ett omtag. Innan dess har Du mer komplexa beslut att fatta.

Titta runt på de människor Du lärt känna genom banåkningen så kommer Du att hitta många som kompromissar eller försöker få balansen i livet att funka mellan de olika ansvar och intressen de valt att bejaka. En del lyckas hitta en kompromiss och en kombination som fungerar. Andra väljer bort någon del. Men den som väljer att blunda för verkligheten och det oförenliga i vissa intresseområden hamnar ofta i sitsen att någon annan gör valet och personen står inför fullbordat faktum. Någon kan vara en livskamrat, en vän, missnöjda kunder eller kollegor, fogden, revisor, finansiär etc.

Mina 2p och några tankar på vägen, ta det inte för sanning utan som vad jag personligen tycker mig ha lärt under livet. Lycka till med Dina val:)
 
Last edited:

Geiger

Gudomlig sporthojare
Gick med
8 Mar 2003
Ort
Västerås
Hoj
KTM RC8R
1. Låt hojen stå tills du verkligen känner ett sug igen - inte tvinga dig ut på banan. Kanske tar det halva säsongen, kanske tar det 3 säsonger. Att köra hoj ska vara roligt, annars är man fel ute.

2. Kör på en bana som är ny för dig, eller som du inte kört på så mycket, och som är lätt att ha roligt på, typ Mantorp.

3. När du sedan kör för första gången, låt för fan bli att slå på laptimern - inte öht första körningen.
Spekulera inte i hur fort det går, utan hitta känslan och glädjen. Hitta någon som du komfortabelt kan hänga på i många varv, och försök att njuta av ljudet, draget och allt det som du en gång föll för.
 
Gick med
25 Apr 2003
Ort
Crime Village
Hoj
.
Hej mannen !

Har träffat dig ett flertal ggr på banorna och du är alltid glad och positiv och verkar ha en underbar familj som "tittat till" dig då och då när vi varit på Gåsen framför allt :) Glad att du reflekterar över vad som hänt och är det värt det mm det är bara ett sundhetstecken i mina ögon för då bryr du dig verkligen om hela din livssituation inte bara att få tillfredsställa just dina behov av att få kickar i livet.

Jag miste mina barns mamma i cancer 2007 och livet kändes inte bara som hallon och glass och ballonger ... Dvs stod ensam kvar med hela ansvaret och jag hade testat på Rookie 1000 och var sugen på att ta det till nästa nivå och satsa en del under några år men av förklarliga skäl så blev det inte så men kärleken till att köra var lika stor fortfarande så jag körde vidare som instruktör för att kunna välja tempo mera och inte hetsa och få hela det härliga livet som finns i depån med gamla och nya vänner!

Hela tiden visste jag att det var en risk att sätta mig på hojen och tänkte väldigt mycket plötsligt när jag körde, kraschade -08 och då var inte omgivningen så imponerad kan jag säga.

Fortsatte åka och fick bort hjärnspökena för kärleken till åkningen var större än orosmolnen just då, du vet hur vi åkte 4-dagars förra året med danskarna på Mantorp förra året det var inte någon touring precis... !

Men, sen kom sista körningen på Mantorp förra hösten och det är det jag vill komma till i denna långa text att helt plötsligt när jag sitter och kör så börjar jag fundera på att om jag går av här så kommer det göra riktigt ont dvs snabbvänstern ner mot depåkurvan där så många gått av och sen funderade jag på hur många ggr har jag åkt i depåkurvan osv osv och då insåg jag att det måste till ett break så jag sålde hojen när sista körningen för dagen var klar ! Har inte åkt vanlig väg mer än kanske 15-30 mil/år dom sista åren men for iväg i snögloppet i vintras och köpte mig en KTM "Sumo" och sitter och garvar varje gång framhjulet går till väders och det börjar svänga lite även om det går i högst maklig takt till skillnad mot banorna. Kommer säkert ta ut denna på bana någon sväng med när/om lusten faller på men det känns inte viktigt längre på samma sätt ...

Ställ undan hojen tills du inte kan bärga dig längre och då bara då tror jag att du kommer att få tillbaka den där otroliga känslan som bara infinner sig med det du gjort dom sista åren.... Och som sagt ingen laptimer, tror inte det var därför du började köra bana va ? för tidernas skull..

Lycka till !/M
 
Last edited:

bebbe

Ehhhh
Gick med
11 Mar 2003
Ort
az
Hoj
Nej
Svårt!

Jag gjorde en vurpa för några år sedan som jag antagligen kommer att få sota för i resten av mitt liv.

Själva vurpan tyckte jag inte var märkvärdig. Inte heller skadorna i sig. Var uppe på hojen redan efter några månader. Tänkte att dom skador jag drog på mig kommer ordna sig.

Men min rehab tid och att min forna "kapacitet" är starkt begränsad säger något annat. Att gå från att ha kunnat cykla Vätternrundan och sysslat med multisport till att knappt kunna sitta på golvet obehindrat för att kunna leka med mina barn har inte gått mig förbi utan att få mig att tänka till!

Efter vädjande från min familj sålde jag hojen (också två små barn).

Första året efter att jag sålde hojen har känts minst sagt tomt. Har funderat många ggr på att köpa en igen.....

Men det lär nog inte bli ännu på ett tag.

Har skaffat mig någon annan hobby nu för att kunna ha någonting att göra. Det funkar till viss del för att dämpa suget efter hoj. Men inte helt.

Det jag vill säga med detta är att man behöver inte köra hoj. Det är bara att välja.

Att köra hoj är farligt. Det kan ändra hela ditt liv på bråkdelen av en sekund. Men så länge man är införstådd med detta och tycker att risken är värd att ta är motorcykel körning en fantastisk upplevelse. Kanske tom den bästa!

Det finns ingen som kan berätta hur du skall göra. Det vet bara du själv. Men det är oerhört viktigt att man inser vad det är man ger sig in i :)
 

NeonMan

#62 Superbike 2015
Gick med
8 May 2004
Ort
Eskilstuna
Hoj
BMW S1000RR racehoj
Jag har haft oturen att vara i precis samma sits som dig ett par gånger nu på kort tid. Direkt efter skadorna kan jag säga att jag redan lagt hjälmen på hyllan. Men så sakta men säkert kommer den envisa sidan av en fram och man inser att man inte tänker sluta med ett misslyckande. Jag har ju haft som målsättning att köra några Superbike race.

Så om du har ett mål som du ännu inte lyckas uppfylla, då kan det vara en bra motivator.

Men om det hela tiden gnager i bakhuvudet att ”jag får inte vurpa”, pga den uppenbara anledningen, det kan göra ont, eller av ekonomiska eller familjeskäl. Då är det svårt att göra nått vettigt av det. Du behöver kunna tillåta dig att vara ”ego” och fokusera på det du gör.

Kör inte på ett tag och låt dig själv läka ihop och se om du saknar det. Om du inte saknar att köra, då blir ju beslutet lätt att ta.
 

CB_tobbe

Gudomlig sporthojare
Gick med
18 Mar 2007
Ort
Göteborg
Hoj
-
Om inte ts har råd att klota ur skadesynpunkt då blir det omöjligt att tävla i roadracing. Tävlingen bygger ju på att köra så nära gränsen för vad förare och hoj klarar av. I en sådan situation är det inte om krashen kommer utan endast när den kommer. På en vanlig bandag kan föraren själv styra en del av riskerna genom att köra med något större marginaler än vad som är möjligt på en tävling.

Tyvärr blir det nog omöjligt att tävla i rr och alltid vara skadefri på måndag för att leda ett företag och ta hand om familjen.
 
Last edited:

SGM

BTG 8:20
Gick med
29 Feb 2008
Ort
Västeråskrokarna
Hoj
ZX10 , Nishiki Race Carbon, Superior XF
...det slog mig att jag sitter lite i samma sits med geggmopperacingen...

Trots att jag bara åker för att det är kul, och jobbigt (som fan), så har jag en trasig axel, och skador på båda knäna...skador man får leva med resten av livet.

Och där kommer pudelns kärna. Resten av livet. Är det värt det?

Vad är vinningen, har jag en sponsrad elitkarriär framför mig? Nej, det tåget gick för en 25 år sedan.
Är det fränt att bräcka polarna? Japp, nå' fruktat. Värt att sitta i rullstol för? Nej.

Så jag har backat av lite där, och lyssnar på mig själv, har jag inte 100 koll, och känner att jag är passagerare, så styr jag av till depån och tar en kaffe istället...och siktar på de där sköna dagarna istället.

Skaderisken finns där ändå, men det går att göra rätt mycket genom att välja vilken nivå man lägger't på.
 
Nyheter
Anmälan till 2024 års DGR öppen

Den 18 maj är det dags för ...

Ny majoritetsägare och styrelse för MV Agusta

Luca Martin, Hubert Trunken...

Ny Indian Scout på väg

Indian Motorcycle har bekrä...

Honda CB125R uppdaterad

24YM HONDA CB125R 2024 å...

Designtävling med Yamaha – Vinn en LEGO MT-10 SP!

Färglägg en XSR 900 GP &#82...

Designtävling med Yamaha – Vinn en LEGO MT-10 SP!

Färglägg en XSR 900 GP &#82...

Ny Indian Scout på gång

En ny version av Indian Sco...

Honda uppdaterar CB125R

24YM HONDA CB125R 2024 å...

Husqvarna Svartpilen 801!

Äntligen är den här, Husqva...

Färre stulna motorcyklar 2023

Varje år sammanställer Larm...

Top