Du påstod att pengar är viktiga för att tillfredställa "biologiska behov".
Det var länge sedan jag ändrade det till mänskliga behov för att förtydliga att jag inte talar om krass överlevnad eller ens bekvämlighet. Ibland skriver jag snabbare än jag tänker.
Samlarsamhället möter inte de biologiska behoven heller lika bra som du tänker. Det är en parantes, jag förstår att du definierar det enligt krass överlevnad, men jag hoppas att du förstår att det inte var vad jag syftade på. I samlarsamhället får du inte smärtlindring på samma effektiva sätt som i modern sjukvård. Du har en skyhög spädbarnsdödlighet. Du har kvinnor som dör vid förlossning i mycket hög utsträckning.
Det kan vara hårda pix, framförallt om miljön är lite hårdare än vårt tropiska ursprung. Vi är dessutom ca 20 ggr för många för att överleva utan industrialism på den här planeten. 500 miljoner har jag sett som siffra att planeten kan föda med jordbruksmetoder utan olja, konstgödsel, bekämpningsmedel etc. Och då snackar vi jordbruk och inte samlarsamhälle. Då är det ännu färre som kan överleva. Skall vi bli 10 miljarder så krävs det en jävligt effektiv ekonomi om alla skall överleva, då är vi vid biologiska behov igen. Helst skall ju alla 10 upp på i-landsnivå... den kan bli knepig...
Jag har väl heller inte egentligen argumenterat för löneskillnader, jag argumenterar mot statssocialismen (även den har löneskillnader och skiljer folk från folk. Castro lever inte direkt i fattigdom). Men visst, jag skall argumentera för löneskillnader då.
---------
Låt oss nu lämna termen biologiskt behov och dess definition eftersom jag uttryckte mig slarvigt.
Så här: jag är inte superexpert på marxistisk eller socialistisk teoribildning. Det är ett superknepigt testuggande där socialisten har tolkningsföreträde och definitionsrätt. Jag får huvudvärk och jag har ändå försökt, jag har lärt känna många marxister genom åren.
Jag tänker ungefär så här. I samtliga fall där socialismen helt försökt införas eller halvdant som med (s) modell 1968 så har den lett till ekonomisk stagnation, till och med tillbakagång och direkt förfall, och det under långa tidsperioder utan hopp om bättring. I samtliga fall har samhällen korrumperats på hög nivå, jämlikheten har bara funnits på papperet. Detta vet vi som fakta i min bok.
Något med teorin måste rimligen vara fel när det genomförda experimentet misslyckas så konsekvent. Vad kan det då vara?
- Jag tror teorin om människans godhet och hur detta fördärvas av ägande och kapitalism är fel. Jag tror människan är en opportunist. Några av oss är samvetslösa. Långt ifrån alla är extroverta och kollektivt lagda, många är introverta individualister. Vi sätter oss inte ner i stora familjer och sjunger jambalaya. Vi funkar inte så. Jag vet inget kollektiv som fungerat, och då var det ju ändå kollektiva socialister som försökte.
- Jag tror att avskaffandet av äganderätt är ett gigantiskt misstag. Det man äger är man rädd om. Det man lånar som någon annan person man känner äger är man ännu mer rädd om. Det som ingen äger är ingen rädd om. Om staten äger allt krävs det mycket av staten för att underhålla egendom. En korrumperad socialistisk stat klarar inte det. Det skiter sig, saker förfaller istället för att underhållas, utvecklas och förbättras.
- Jag tror att drivkraften för den som är ambitiös och energisk minskar om man hela tiden måste dela med de som smiter undan och är lata. Jag tror de lata inte lägger fler strån i kors än vad de upplever som nödvändigt om de märker att de inte behöver.
Det sista är ett argument för lönespridning, att man får behålla i alla fall det mesta av vad man arbetat ihop. Oavsett om det är potatisar eller ved eller pengar och lön.
Sedan är ju frågan om vad som är en rättvis och jämlik lönespridning öppen såklart, men om man tänker att alla har exakt samma lön som eftersträvansvart.
De enda kända statsskicken som då inte skulle behöva pengar är anarki eller slutskedet av kommunism, pengar skulle då kunna ersättas av tillit och kaos i anarki och samarbete (tillit) i kommunism, najs
