Hur många har klotat i hög fart på gata?

Ja, hur många är det? Vurpa på bana är ju en sak. Klart det gör ont att rulla i lekan. Ja, sen är det klart det bryts ju ben och så före lekan ibland. Men fan. Bland träd och kottar? Det kan göra riktig ont. (Enduro)
Men gata? Det gör ont. Berätta nåt kul.

Själv kommer jag ihåg en gång, 1997. Hade en GSX-R och den gick som fan. Ni vet? - Som fan. Det är ju klart, fanns ju Fireblades och trimmade FZR. Och nya lilla plastraketen, Gsxixxxer, började dom kallas. Men den bara låtsades att vara tuff. Det var den bra på. Men det fanns ju inget annat.

Nåja. En gång skulle jag tävla i Dragracing då. För svänga på bana var för dyrt för en knutte. Det kostar att byta kåpor. Och gasa rakt fram? Hur lätt som helst. Nu ska vi gasa. Så den där jävla hojen som gick? - Som fan? Den skulle ju gasas dit. Och rejsa. Men det gick ju inte för den gick ju på bakhjulet hela tiden. Helt galen. Så på kvällen efter kval drevar jag ner den lite i tron att det ska gå över innan det behövs att slå av. Och det funkade ju. Ni nya färskingar fattar ju inte hur långsamt ett sånt vrak reser sig. Nu snackar vi riktiga powerwheelies. Det bara jobbar sig upp. Och där var ju min. Sen tar dét ju en stund att växla, det var lite tjurigare lådor på den tiden. Hur som. På väg hem för att sova testar jag och det funkar. Kan hålla hjulet där jag vill. Slår aldrig av helt. Sen efter att ha accelererat hela lådan och kommit upp i max, kommer ju en kurva. Som man glömt bort. Steker in i första branta vänstern på hela kvällen i 260. Inte kul. Hinner bromsa ner på fyran och lägger ner. Hinner se nåt gruskorn och smack. Käka asfalt ungefär 50 cm innan vägen tar slut och klota ner i värsta surdiket. Smack. Hör snart f.d. GSX-R ta luft. Och panga i backen. Igen. Och igen. Kras. Hoppas hojen klarar sig, så jag kommer hem. Religiös? Fan vet. Men aj? Ja...

Berätta. Kippis.

vet inte vad du menar med hög fart men 90-100 slog runt framlänges efter en på panikbromsning en flygtur på 20-30 m och en vecka på IVA i Örebro.

jag halkade av hojen förra året på motorväg men det gick ju rätt bra och det gjorde inte så ont. Kunde inte använda högerhanden tills fingertopparna hade läkt but then again, jag är vänsterhänt

Detta var en kväll 2010, vi var ett gäng på 7-8 grabbar som skulle ut på en kvällstur. En av grabbarna hade precis lagt på ett nytt däck på sin 660 och skulle till macken för att köpa något. Han kom tillbaka efter lite väl lång tid och berättade skamset att han hade lagt sig i första kurvan pga det nya såphala däcket. Han möttes förstås av oss andra skrattades och han fick höra hur oskicklig han var på att köra hoj.
Efter det är det näste mans tur påväg ut ur garaget (garaget ligger under ett stort hus så det är en 20-30 meter fin backe för att komma upp till marknivå) han gasar till och kör upp för rampen på bakhjulet. När han närmar sig slutet av rampen så ser han oss andra stå och vänta precis efter och panikbromsar hojen ner i backen, även han möts av asgarv men han klarade det hela ganska fint och reser hojen skamset.

Nu är det dags att påbörja turen! Jag tar täten med min SXV och reser den på tvåan, powerwheelar trean, fyran för att till sist lägga mig på femman. När jag ligger i ca 120-130 så ser jag att det är rött i korsningen framöver och det börjar bli dags att bromsa. Jag tycker att jag tar ner den precis som jag brukar men tydligen hade jag framhjulet något snett. Jag hinner knappt reagera innan styret slår våldsamt från sida till sida och hojen försvinner under mig. Efter det kanar jag på asfalten i vad som känns som en evighet, jag snor mig runt för att leta hinder eller bilar men ser ingenting. Den enda bil jag ser står och väntar på grönt långt fram vid korsningen och så långt kanar jag aldrig... Jag fortsätter kana och kana och tittar igen på bilen i korsningen, nu börjar den närma sig, kollar igen, helvete- upp med armen för att ta emot och jag kanar in i bilen. Som tur är går det ganska långsamt då jag redan kanat en bra bit. Jag reser mig upp och bilföraren kommer ut och frågar hur det gick. "Jodå det är ingen fara och det vart inga skador på bilen." Svarade jag, bilföraren tittar och konstaterar samma sak. Sen kollar han på mig och säger "Du körde på bakhjulet va?" "jaa..." Svarar jag skamset. Nu börjar jag leta efter hojen som är spårlöst försvunnen. Efter att ha spanat lite ser jag att den har glidit igenom hela korsningen och ligger på övergångsstället en bit bort. Mirakulöst nog klarade jag mig helt utan skador med undantag för två djupa skavsår på sidan av handflatorna. Tror ni att jag fick göra hur vass jag är på att köra hoj från polarna?

Hur f-n kan man halka av hojen på motorväg? Somnade du eller hade du smörjt in sadeln med vaselin?

Fordon skrev:

jag halkade av hojen förra året på motorväg men det gick ju rätt bra och det gjorde inte så ont. Kunde inte använda högerhanden tills fingertopparna hade läkt but then again, jag är vänsterhänt

Klicka för att visa mer...

-Hjalmarsson- skrev:

Hur f-n kan man halka av hojen på motorväg? Somnade du eller hade du smörjt in sadeln med vaselin?

Klicka för att visa mer...

Tummen upp för trevliga medtrafikanter.

sliCk_kekki skrev:

Klicka för att visa mer...

sliCk_kekki skrev:

Klicka för att visa mer...

Tur det var i Sverige där faktiskt de flesta som kör på motorväg är med på vad som händer. Kan ju förstås komma någon som sitter och appar och mular in i er där ni står. Jäkla tur!

Somna på hoj är förresten inte heller så svårt. Gjorde jag på en GSF1200 en gång, och mulade in i en bil som körde framför mig. Jag vurpade inte men skattemärket på hans vita Renault 19 var ersatt med en svart rand från banditens framdäck. Jag hann bromsa precis innan det small. Lagom pinsamt att stå och förklara det till en chockad bilist. "Sorry, jag somnade..." Men jag vurpade den hojen senare den sommaren, på en tjärfläck på en rolig landsväg borta åt Lagan hållet. Och det gjorde ont som fan.

Själv har jag klotat 2 gånger på vägen.
Den första gången var när jag hade köpt mej en Husqvarna TE-610 enduro och var ute o körde med en polare som skulle köra in sin nya Honda sp1:a. Till en början körde vi väldigt lugnt och jag kände mig för lite hur mycket jag kunde lägga ner med mina endurodäck. Jag tyckte de greppade förvånansvärt bra på asfalten och började köra lite mer inspirerat. Efter några mil ökade polaren tempot lite och jag hängde på. Jag låg bakom när vi närmade oss en skön kurva. Jag kör förbi polaren som håller ca 140 och lägger ner hojen för kurvan. Jag känner direkt att detta ej kommer att gå då båda däcken tuggar över asfalten när jag lägger ned hojen. Jag hamnar efter att ha kasat en hyfsad stund i diket med en rejält skrapad skinka! Jag kände mig rejält skamsen över mitt övermod.
Några veckor senare hade jag utrustat hojen med motardhjul o börjat lära mig köra på bakhjulet. Jag hamnade framför min fru vid ett rödljus o tänkte imponera lite på henne. När det blir grönt så drar jag iväg på bakhjulet o fortsätter så hela rakan. När jag ligger på femmans växel i ca 140 kmh så känner jag hur hojen börjar tippa över och jag har inte sinnesnärvaro att använda bakbromsen. Jag slår över och kanar återigen en bra stund på asfalten. Jag springer fram till hojen och ställer det läckande vraket mot en lyktstolpe och åker med min oerhört imponerade fru hem i hennes bil. Vi åkte o hämtade hem hojen på kvällen. Jag skämdes som en tok

Bollox skrev:

Tur det var i Sverige där faktiskt de flesta som kör på motorväg är med på vad som händer. Kan ju förstås komma någon som sitter och appar och mular in i er där ni står. Jäkla tur!

Klicka för att visa mer...

Jag tycker annorlunda, att 80% är idioter som inte har koll för fem öre i speglarna

sliCk_kekki skrev:

Klicka för att visa mer...

Sedär, bekräftade även vad jag tror om folk på "äventyrshoj"....

sliCk_kekki skrev:

Klicka för att visa mer...

Skönt att han missade vänsterräcket.

Helt oskuld. På 10 år har jag inte ens vält hojen på garageuppfarten.

sliCk_kekki skrev:

Klicka för att visa mer...

hey

Vad är det dom säger?
Har du inte kraschat så har du inte kört tillräckligt fort

Jag har vobblat min motard i 120km/h och d va ingen höjdare
(Nästan) full utrustning. Körde i sneakers så fötterna fick rejält med stryk,men man lärde sig något av d. Så nu kör jag med riktiga stövlar och knäskydd.

Fordon skrev:

hey

Klicka för att visa mer...

Hahah
Strongt ändå att ladda upp filmen på Youtube samt posta den här(om jag minns rätt att du gjorde), de flesta hade nog inte tänkt tanken ens

Inte i hög fart, men jag har lagt den i runt 30-40 en gång, och det var tillräckligt dramatiskt för min del. Jackärmen hasade upp så jag fick ett tjusigt skrapsår på underarmen, och nånting svällde upp så vänster lillfinger slutade svara på kommando resten av dagen. That's it.

Har klotat 2(?) gånger. Ena gången kom jag ut på en snabellagning och båda däcken bara försvann för mig. Låg väl i ca 70 80 knyck.

Andra gången var jag ute och körde lite inspirerat och kom över ett krön och vägjävlen svängde och det gjorde inte jag.

klarade mig hyfsat. En bruten tumme och en axel som fortfarande jävlas ibland men vad fan gör det om 100 år

Ett inlägg från: http://www.sporthoj.com/forum/showt...a-historier!&p=5434179&viewfull=1#post5434179

Första gången

Den här dagen, i augsti 1992, åkte jag ut på landet för att träffa min farbror, som var i sin stuga, ett par mil utanför stan.
Det var bara ett par dagar efter att vi (jag, en kompis och tjejerna) kommit hem från mitt livs första hojsemester. Jag och A på min GPX 750 -88, K och M på min f.d.
GPz 750 -83.
Det regnade säkert hälften av de 540 milen, men vi kom i alla fall ner till Alperna, rundade Montreux och hamnade såklart på Ringen också. Första gången på bana över huvud taget, mersmak är ett milt uttryck!

Just det ja, jag är ju på landet och ska precis åka tillbaks mot stan. Det är en kul, krokig 70-väg, som var grusväg ca femton år tidigare, alltså inte helt jämn, och dessutom med beläggning av ”oljegrus”.
När man är 22 tar man ingen hänsyn till sådana bagateller utan tänker att ”Jag har kört hoj i fyra år och kan ju det här”. Hur vägen går kan jag innantill, men har inte åkt hoj här på ett tag, eftersom det är grus sista biten till stugan, och då mest tagit bilen hit.

När jag närmar mig stan vet jag precis hur vägen går och ser ingen anledning att sakta ner från kanske 110-120 (inget bombartempo alltså). Går över ett litet krön och ser först nu att jag kommer att träffa det säkert tjugo centimeter höga tjälskottet rakt på.

Jag fryser till is och hinner inte, kan inte göra någonting utom att vara en stel passagerare när framhjulet smäller i, far upp i luften och styret slår vilt fram- och tillbaka.
Jag förstår ännu inte att det här är mig det gäller när jag flyger av hojen, träffar asfalten och börjar tumla runt.
Först nu fattar jag att något har gått väldigt mycket fel, visiret flyger upp, grus och jord sprutar in och sekunden senare blir allt lugnt.

Ligger på rygg i diket och känner mig som om jag åkt torktumlare ihop med ett par skyfflar grus.
Första tanken är att ta hojen och sticka därifrån, men var är den? Får syn på mina händer, de ser som pizza med skinka! Men det gör inte ens ont, konstigt. Hallman-handskarna är bara strimlor kvar av.

Reser mig upp och ser hojen femton meter bort. Den ser inte rolig ut och är inget som funkar att köra med längre.
En bil stannar, en man kliver ur och frågar hur jag mår, hög på adrenalin svarar jag att det är jättebra och inte behöver någon hjälp. Till slut har han ändå fått in mig i bilen och skjutsar mig hem. När jag kommer in i den svala trappen håller jag på att svimma och sätter mig ner.

Senare på akuten ser man att enda egentliga skadan är den sena som rätar ut ringfingret är av, ganska lindrigt med andra ord!

Ja, det här var kanske ingen ”skön” historia, och kraschat har många gjort före mig, men för er som har sparat den upplevelsen till ett speciellt tillfälle så är det här en beskrivning av hur den första (min första i raden) vurpan kan kännas.

Klicka på bilden för en större version

Namn: IMG_0034.jpg
Visningar: 273
Storlek: 250,9 KB
Id: 351389
Kompisen funderar som bäst på hur vi ska få upp GPX:en ur diket.
Efter att styrstopparna slogs av i wobblet kunde styret klämma/slå in mina
fingrar i tanken, därav bucklan!

sliCk_kekki skrev:

Jag tycker annorlunda, att 80% är idioter som inte har koll för fem öre i speglarna

Klicka för att visa mer...

Vi tycker ju lika då, bra koll framåt. jag bryr mig inte heller sådär skitmycket om vad som händer bakom mig. Tittar ju i speglar ibland men det beror för det mesta på att det inte finns något intressant framför.
ibland sitter jag och glor på youtube på krascher... T.ex. Russia dashcam. Ok att de har kassa vägar och allt det där men fan. Med en gång en bil stannar på vägen blir den påkörd från ibland 3 håll. Har aldrig sett en seriekrock på E4. Kanske 2-3 mer eller mindre buckliga bilar men aldrig såna sophögar som det blir på ett ögonblick i andra länder. Och det beror inte bara på att vi är så många färre i trafiken. Se bara på videon hur snabbt trafiken lugnade ner sig efter att du halkade av hojen. Vi är rätt så duktiga på att köra bil i Sverige, ändå.