ISLE Of MAN - racerapport!

Gajmark

Ny medlem
Gick med
22 Jan 2018
Ort
Karlshamn
Hoj
CRF450SM, Ducati V4SFS
Motorbyte CBR600RR

Björn har åter igen bevisat för oss att han är en förare som man aldrig ska räkna bort. Nyligen ankommen från Slovakien träffar jag honom idag och han vittnar om att han är på topp. Allt hade gått en enligt plan på träningslägret och jag som mekaniker, är ytterst tacksam att få hem hojen i en enda stor del istället för uppdelad i 6 bananlådor..

Dagen har ägnats åt att demontera träningsmotorn ur CBR'n och montera i den nyligen genomgångna racemotorn. Det var även tillfällen då BG själv fick på sig handskarna och hjälpte till. Det är alltid kul att ha Björn och Lasse omkring sig. De är två herrar som är outtömliga källor på att berätta historier. Det är svårt att inte vara på gott humör i deras sällskap.

Det är även bra att ha Björn i närheten när det kommer till vissa saker man gör på hojen. En del saker är väldigt individuellt och det kan vara svårt att få det som Björn vill ha det om han inte själv kan berätta det för en. Lite senare på dagen kallade plikten på Björn och han behövde köra vidare. Lasse och jag fortsatte att preparera och fixa.
Vi siktar på att kunna köra i Anderstorp till helgen men tydligen så han det uppkommit frågetecken kring aktiviteterna på banan. Vi väntar besked under morgondagen, annars får vi lösa det på annat sätt.

Det börjar dra ihop sig..

IMG_52881.jpgIMG_52871.jpgIMG_52861.jpg

Jag och Lasse har full fokus på bilderna. Foto: BG
 

Mr Moto

Nu i tvåtaktsträsket
Gick med
26 Jan 2005
Ort
Javisst
Hoj
RVF 400, NSR250 SP
Det är osäkert om vissa av toppförarna kommer till start i år. Ian Hutchinson som är den ende hittills som vunnit 5 race samma år, 2010, vurpade i Senior förra året. Han skadade sitt tidigare sargade ben och han vet inte ännu om han kan starta. Vurpan hände i klättringen uppför berget på grund av fälgfel som orsakade punktering. Jag är osäker på om orsaken verkligen är utredd. Nåväl, benet är inte läkt ännu.

John McGuinness som bröt ett ben efter en vurpa på grund av gashäng i North West 200 förra året, kommer troligen inte till start. Skadan har gått upp igen.

Bruce Anstey, den tidigare varvrekordhållaren, kommer inte till start. Han har drabbats av cancer.
Läs mera på engelska här:
http://www.ttwebsite.com/forums/showthread.php?tid=26322

Jag kan inte startfältet så bra själv.

En cynisk betraktelse. Det gänget hör till vassa änden på fältet. Vem öppnar detta upp för? Första vinst för någon?
Vem blir favorit nu då? Inte för att man vill få placeringar på detta sätt men det är en realitet. Sen skall man "bara"ta sig i mål då och inte i touringtempo för det då....
 

Aryey

Masjävel and proud of it!
Gick med
16 Aug 2007
Ort
På rätt sida älven
Hoj
Looking...
Jag kan inte startfältet så bra själv.

En cynisk betraktelse. Det gänget hör till vassa änden på fältet. Vem öppnar detta upp för? Första vinst för någon?
Vem blir favorit nu då? Inte för att man vill få placeringar på detta sätt men det är en realitet. Sen skall man "bara"ta sig i mål då och inte i touringtempo för det då....

Hutchy är ju såklart ett avbräck då han i stort sett alltid är i topp dock så finns Dunlop bröderna kvar, Lee Johnston, James Hillier och Cameron Mcdonald så det blir fight som alltid. Tråkigt med McGuiness som alltid är en utmanare och stor publikfavorit.
 

silja

Ljuset i tunneln kan vara ett tåg!
Gick med
16 Jan 2006
Ort
Örebro
Hoj
Min Honda RVF400 -94 vid Point of Ayre, Isle of Man. Såld numera.
Favvo ett. Michael Dunlop. Han har ju varvrekordet (eller är det banrekord? Kan någon hjälpa till och förklara skillnaden mellan banrekord och varvrekord? Jag har kunnat det men glömt!) De har också racerekord för hela race inklusive depåstopp på Ön.

Se upp för Peter Hickman en favorit som körde bra förra året.

Det är ju två stora 1000cc-race där gällande rekord kan ryka. Superbike på lördag 2/6 och Senior på fredag 8/6. Dessutom Superstock på måndag 4/6. Björn kör i alla! Han kör också Supersport 1 måndag 4/6 och Supersport 2 på vår nationaldag 6/6! Alltså totalt 8 varv, nära 50 mil på måndagen den 4/6!
 
Last edited:

silja

Ljuset i tunneln kan vara ett tåg!
Gick med
16 Jan 2006
Ort
Örebro
Hoj
Min Honda RVF400 -94 vid Point of Ayre, Isle of Man. Såld numera.
Ett gammalt talesätt säger: "Själv är bäste dräng!"

Alltså så hittade jag till slut hur det ligger till med rekorden.

Banrekord är det snabbaste körda varvet oavsett när det sker.

Varvrekord är det snabbaste varvet i race.

Michael Dunlops rekord är alltså både varv- & banrekord eftersom hans snabbaste varv (hittills) kördes på varv 2 av sex i PokerStars Senior TT, 10 juni 2016. Tid: 16.53.929. Snittfart: 133.962 m.p.h. eller 215,59 km/h på en 1000 cc BMW / Hawk Racing.
 

silja

Ljuset i tunneln kan vara ett tåg!
Gick med
16 Jan 2006
Ort
Örebro
Hoj
Min Honda RVF400 -94 vid Point of Ayre, Isle of Man. Såld numera.
Senaste nytt!

Nu ser det ut som Hutchy kommer till start i alla fall!
http://www.between-the-hedges.com/index.php/forum/general-chat/1289-s-bike-start-numbers-2018#11755

Han har kört och vunnit en tävling:
http://www.ttwebsite.com/forums/showthread.php?tid=26397

Å så är seedningen för Superbike klar:
http://www.ttwebsite.com/forums/showthread.php?tid=26395
Å tittar man noga så är Björn nämnd också.

Listan på seedade:
1: Conor Cummins (Padgett’s Honda)

2: James Hillier (Quattro Plant JG Speedfit Kawasaki)

3: Michael Rutter (Bathams BMW)

4: Ian Hutchinson (Honda Racing)

5: Dean Harrison (Silicone Engineering Kawasaki)

6: Michael Dunlop (Tyco BMW)

7: Gary Johnson (Briggs/RAF Reserves Kawasaki)

8: Dan Kneen (Tyco BMW)

9: David Johnson (Gulf BMW)

10: Peter Hickman (Smiths BMW)

11: Josh Brookes (Norton)

12: Martin Jessopp (Riders Motorcycles BMW)

13: Lee Johnston (Honda Racing)

14: William Dunlop (Temple Golf Club Yamaha)

15: Derek Sheils (Penz13 BMW)

16: Jamie Coward (Penz13 BMW)

17: Phil Crowe (BMW)

18: Steve Mercer (Honda Racing) TBC

Det kommer mera!
 

bg

"Probably the best Bear in the world"
Gick med
9 Jan 2005
Ort
Västkusten
Hoj
BMW S1000RR (BG-edition)
Slovakia Ring 2018

Förberedelserna fortskrider inför årets IoM TT och här kommer en rapport från träningslägret i Slovakien som jag kom hem ifrån förra veckan...

image000000.jpg

Eftersom vi ansåg oss klara med utsorteringen av BMW:n efter sammanlagt 12 dagars träning nere i Spanien under vårvintern hade teamet redan hunnit färdigställa den för TT med motorbyte etc. innan det var dags att packa. Med till Slovakia Ring togs istället den Honda CBR 600 som jag körde Manx GP med 2014 samt mitt första TT 2015. Den har stått orörd sedan jag använde den i ett landsvägslopp i Imatra, Finland 2016 men av tidigare nämnda orsaker beslöt vi i vintras att den ska få följa med över till IoM så att jag kan köra åtminstone supersport-träningarna med den och om kroppen håller förhoppningsvis även minst en av tävlingarna.

Nerfärden genom Europa följde känt mönster då det var 4 gången jag besökte banan för att förbereda mig inför TT-tävlingarna. Första dagens träningar spolades tyvärr bort i ett heldagsregn. Visserligen hade vi regndäck med i packningen men då väderprognoserna lovade bättre väder övriga tre dagar gjorde jag bedömningen att det bästa var att stå över dagen. På Isle of Man tävlas det ändå aldrig med regndäck på grund av de höga farterna och det långa banvarvet som gör att det sällan är blött runt hela sträckningen. Det fanns med andra ord inget större inget syfte med att försöka samla inställningar i vätan utan snarare bara massor att förlora på en onödig krasch.

Efterföljande dag bjöd istället på runt 20 grader och solsken. Jag gick ut på första träningen med Hondan och det behövdes inte särskilt många pass innan jag hittat rätt i sadeln igen trots att det var ett par år sedan senast. På eftermiddagen radade jag upp mig på startplattan ihop med ett 40-tal andra 600cc-förare och lyckades tillslut köra in på en 3:e-plats i min klass. Ett resultat jag var mer än nöjd med eftersom det fanns en del snabba förare och inte minst snabba hojar på plats. Trimningsgraden är nämligen fri i den här typen av bandagsrace och somliga hojar gick betydligt snabbare än min standardmotor på de långa rakorna.

Under lördagen gjorde vi en del justeringar av sittpositionen på Hondan för att jag ska ha lättare att lägga vikt över framhjulet på de snabba ojämna vägarna på Isle of Man och dessutom ställde jag upp i ännu ett sprint-race, men denna gången missade jag pallen med en fjärdeplats. Som avslutning på dagen hade arrangören Zenergy anordnat ett stafettlopp som gick ut på att man skulle bilda ett lag bestående av 4 förare där alla de fyra hastighetsgrupperna som träningslägret var uppdelat i fanns representerat. Jag och min mekaniker Dan som hade tagit med i sig sin MV Augusta beslöt oss för att vara med och kunde, eftersom vi körde i varsin hastighetsgrupp, ingå i samma lag.

Så småningom hittade vi en mycket trevlig kille i depån vid namn Stephan Ahrndt från Tyskland som visade sig jobba som ingenjör på KTM och som ville köra med oss. Det roliga var dessutom att han är arbetskollega med Shaun Anderson som är en av mina medtävlare på Isle of Man. Nu saknades bara en förare från den långsammaste gruppen. Timmen innan start anslöt till slut Nejc Dezman, född -92 från Slovenien. Det intressanta med honom är att han visade sig vara professionell backhoppare och tävlar normalt för slovenska landslaget i världscupen. Jag, vars kunskaper om backhoppning enbart begränsar sig till att jag av egen erfarenhet vet att det är jäkligt jobbigt att springa upp för underbacken i Falun iförd full polisiär kravallutrustning en varm vårdag i maj, hade så klart tusen frågor om denna sport. Visst hade Nejc hoppat i Falun och det visade sig dessutom att det finns en hel del som förenar utövarna av road racing och backhoppning. På frågan om det inte fanns restriktioner för att köra mc på bana från skidförbundet log Nejc snett och sa att det nog gick bra så länge han inte kraschade och visade samtidigt ett ärr över nyckelbenet från en vurpa på den gamla VM-banan Rijeka i Kroatien. I skidbacken hade han däremot aldrig brutit något förutom näsan en gång, trots att han hoppat sedan barnsben. Minns jag rätt så var hans personbästa 226 meter i skidflygning och jag vill minnas att han under ett sådant hopp då var i luften 7-8 sekunder. Säkert en mäktig upplevelse. Rejset då? Det gick bättre än den 15:e plats resultatlistan till slut visade vid målgång 2 timmar senare, eftersom det visade sig att vår transponder inte registrerat ett par varv i samband med växlingar av förare. Nu gjorde ju inte detta så mycket eftersom hela upplägget mest var en kul grej och det viktigaste för mig var att jag fick nästan 50 minuter i sträck ute på banan vilket var värdefull uthållighetsträning inför TT för min del. Under söndagen nöjde jag mig med att köra förmiddagsträningarna innan det var dags att dra norrut mot kylan igen.

Tyvärr blev den gångna helgens träningsläger på Anderstorp som vi hade planerat för inställt av bullerskäl. Tanken var annars att hela teamet skulle ha varit där för att köra in tävlingsmotorerna i både BMW:n och Hondan. En av mina TT-mekaniker, Henric Gajmark, har ju tagit på sig uppdraget att förmedla lite teknisk info här i tråden om ombyggnationerna av hojarna inför TT och dessa inlägg hoppas jag inte att ni har missat? De är läsvärda. Ikväll bär det av till Anderstorp för mig trots allt. Bullerstoppet är hävt men istället för inkörning av motorer ska jag delta i ett 6-timmars endurance på banan under morgondagen. Det blir det sista jag gör i träningsväg på svensk mark innan avfärd. Rapport kommer...

På återhörande!
/Björn
 

Semper idem

Gudomlig sporthojare
Gick med
6 Feb 2013
Ort
10 nautiska från slottet
Hoj
Ja
Förberedelserna fortskrider inför årets IoM TT och här kommer en rapport från träningslägret i Slovakien som jag kom hem ifrån förra veckan...

View attachment 443440

Eftersom vi ansåg oss klara med utsorteringen av BMW:n efter sammanlagt 12 dagars träning nere i Spanien under vårvintern hade teamet redan hunnit färdigställa den för TT med motorbyte etc. innan det var dags att packa. Med till Slovakia Ring togs istället den Honda CBR 600 som jag körde Manx GP med 2014 samt mitt första TT 2015. Den har stått orörd sedan jag använde den i ett landsvägslopp i Imatra, Finland 2016 men av tidigare nämnda orsaker beslöt vi i vintras att den ska få följa med över till IoM så att jag kan köra åtminstone supersport-träningarna med den och om kroppen håller förhoppningsvis även minst en av tävlingarna.

Nerfärden genom Europa följde känt mönster då det var 4 gången jag besökte banan för att förbereda mig inför TT-tävlingarna. Första dagens träningar spolades tyvärr bort i ett heldagsregn. Visserligen hade vi regndäck med i packningen men då väderprognoserna lovade bättre väder övriga tre dagar gjorde jag bedömningen att det bästa var att stå över dagen. På Isle of Man tävlas det ändå aldrig med regndäck på grund av de höga farterna och det långa banvarvet som gör att det sällan är blött runt hela sträckningen. Det fanns med andra ord inget större inget syfte med att försöka samla inställningar i vätan utan snarare bara massor att förlora på en onödig krasch.

Efterföljande dag bjöd istället på runt 20 grader och solsken. Jag gick ut på första träningen med Hondan och det behövdes inte särskilt många pass innan jag hittat rätt i sadeln igen trots att det var ett par år sedan senast. På eftermiddagen radade jag upp mig på startplattan ihop med ett 40-tal andra 600cc-förare och lyckades tillslut köra in på en 3:e-plats i min klass. Ett resultat jag var mer än nöjd med eftersom det fanns en del snabba förare och inte minst snabba hojar på plats. Trimningsgraden är nämligen fri i den här typen av bandagsrace och somliga hojar gick betydligt snabbare än min standardmotor på de långa rakorna.

Under lördagen gjorde vi en del justeringar av sittpositionen på Hondan för att jag ska ha lättare att lägga vikt över framhjulet på de snabba ojämna vägarna på Isle of Man och dessutom ställde jag upp i ännu ett sprint-race, men denna gången missade jag pallen med en fjärdeplats. Som avslutning på dagen hade arrangören Zenergy anordnat ett stafettlopp som gick ut på att man skulle bilda ett lag bestående av 4 förare där alla de fyra hastighetsgrupperna som träningslägret var uppdelat i fanns representerat. Jag och min mekaniker Dan som hade tagit med i sig sin MV Augusta beslöt oss för att vara med och kunde, eftersom vi körde i varsin hastighetsgrupp, ingå i samma lag.

Så småningom hittade vi en mycket trevlig kille i depån vid namn Stephan Ahrndt från Tyskland som visade sig jobba som ingenjör på KTM och som ville köra med oss. Det roliga var dessutom att han är arbetskollega med Shaun Anderson som är en av mina medtävlare på Isle of Man. Nu saknades bara en förare från den långsammaste gruppen. Timmen innan start anslöt till slut Nejc Dezman, född -92 från Slovenien. Det intressanta med honom är att han visade sig vara professionell backhoppare och tävlar normalt för slovenska landslaget i världscupen. Jag, vars kunskaper om backhoppning enbart begränsar sig till att jag av egen erfarenhet vet att det är jäkligt jobbigt att springa upp för underbacken i Falun iförd full polisiär kravallutrustning en varm vårdag i maj, hade så klart tusen frågor om denna sport. Visst hade Nejc hoppat i Falun och det visade sig dessutom att det finns en hel del som förenar utövarna av road racing och backhoppning. På frågan om det inte fanns restriktioner för att köra mc på bana från skidförbundet log Nejc snett och sa att det nog gick bra så länge han inte kraschade och visade samtidigt ett ärr över nyckelbenet från en vurpa på den gamla VM-banan Rijeka i Kroatien. I skidbacken hade han däremot aldrig brutit något förutom näsan en gång, trots att han hoppat sedan barnsben. Minns jag rätt så var hans personbästa 226 meter i skidflygning och jag vill minnas att han under ett sådant hopp då var i luften 7-8 sekunder. Säkert en mäktig upplevelse. Rejset då? Det gick bättre än den 15:e plats resultatlistan till slut visade vid målgång 2 timmar senare, eftersom det visade sig att vår transponder inte registrerat ett par varv i samband med växlingar av förare. Nu gjorde ju inte detta så mycket eftersom hela upplägget mest var en kul grej och det viktigaste för mig var att jag fick nästan 50 minuter i sträck ute på banan vilket var värdefull uthållighetsträning inför TT för min del. Under söndagen nöjde jag mig med att köra förmiddagsträningarna innan det var dags att dra norrut mot kylan igen.

Tyvärr blev den gångna helgens träningsläger på Anderstorp som vi hade planerat för inställt av bullerskäl. Tanken var annars att hela teamet skulle ha varit där för att köra in tävlingsmotorerna i både BMW:n och Hondan. En av mina TT-mekaniker, Henric Gajmark, har ju tagit på sig uppdraget att förmedla lite teknisk info här i tråden om ombyggnationerna av hojarna inför TT och dessa inlägg hoppas jag inte att ni har missat? De är läsvärda. Ikväll bär det av till Anderstorp för mig trots allt. Bullerstoppet är hävt men istället för inkörning av motorer ska jag delta i ett 6-timmars endurance på banan under morgondagen. Det blir det sista jag gör i träningsväg på svensk mark innan avfärd. Rapport kommer...

På återhörande!
/Björn

Låter som att det var en riktigt lyckad träning. Hoppas att det går bra på Anderstorp. Jag ser som vanligt framemot rapporten:fakta
 

Gajmark

Ny medlem
Gick med
22 Jan 2018
Ort
Karlshamn
Hoj
CRF450SM, Ducati V4SFS
En sista handpåläggning..

Röd dag i kalendern - Kristi himmelfärdsdag. En dag då de flesta passar på att vila upp sig och ta det lugnt. Kanske har man tagit ledigt även på fredagen för att göra det till en långhelg.
Detta gäller dessvärre inte om man har två dagar på sig innan allt ska packas och skickas till Isle of man. Lasse som är vår spindel i nätet har jobbat dag och natt med logistik och planering för att se till så att allt flyter på. Han drar ett stort lass men han gör ett fantastiskt jobb.
Vi hade fortfarande en hel del arbete kvar på CBR'en, då vi blev tvugna att avbryta sist vi jobbade med den, för att beställa några reservdelar. Visst är det lite såhär det ska vara, att allt faller på plats precis in i det sista. Själv så frisknar jag till av lite press och levererar då som bäst.
Det är många delar som tillsammans ska bilda de vapen som Björn ska använda sig av i strid. Det är oerhört noga att allting passar honom och att allt fungerar bra tillsammans. Man har ett oerhört ansvar då felmarginalerna på ön är obefintliga. Momentnycklarna gick varma när jag och Lasse monterade bit för bit och najtråden glödde när Håkan gick efter oss för att på sitt finurliga sätt se till så att ingen skruv har en chans att slingra sig.
Som mekaniker söker jag efter en viss känsla i kroppen som bara kommer när saker och ting har gått bra och man känner att man är riktigt nöjd. Den känslan är ett av mina viktigaste verktyg och när dagen led mot sitt slut så kom den äntligen. Vi var nöjda och jag känner mig redo att lämna över hojarna till Björn.
Innan vi slutligen lastade hojarna så passade jag och Håkan på att öva lite mer på att byta bakhjul på BMW'n. Det kommer vara min uppgift att sköta den biten under racen, som jag tidigaren nämnt, liksom att Håkan har gjort ett fantastiskt jobb med att se till så att bitarna kring bakfälgen stannar på sina platser medan man demonterar hjulet. Detta bidrar till att tiden för ett hjulbyte kan kapas rejält, framförallt vid återmontering då vanligtvis distanser och bromsokshållaren kan kantra och ställa till det. Efter bara ett par lugna provdemonteringar så provade jag att öka tempot lite och det känns att detta kommer gå bra. Arbeta lugnt och metodiskt men ändå med ett bra tempo blir nyckeln. Man vill inte gärna orsaka problem på racet för att det strular med ett hjulbyte, men detta känns bra. Jag kommer få chansen att träna ytterligare när vi väl är på plats.
Nu har jag två veckors "vila" till avfärd då jag tar gräddfilen med flyg till ön den 25 maj.
Jag skriver vidare när det finns mer att rapportera.

Arrivederci!

20180510_123722.jpg
Håkan med glödande najtråd

20180510_163341.jpg
Provstart och koll efter eventuella läkage på CBR600RR

20180510_171220.jpg
BMW'n redo att lastas.
 

silja

Ljuset i tunneln kan vara ett tåg!
Gick med
16 Jan 2006
Ort
Örebro
Hoj
Min Honda RVF400 -94 vid Point of Ayre, Isle of Man. Såld numera.
3578 besök här på tråden den senaste veckan!

Totalt 893 451 besök sedan starten i augusti 2012. Med nuvarande takt så kommer vi att nå 900 000 före The TT 2018!
(statistiknörden) :rodnar
 

bg

"Probably the best Bear in the world"
Gick med
9 Jan 2005
Ort
Västkusten
Hoj
BMW S1000RR (BG-edition)
Många Tischor har man nu, en för var dag på ön:)
View attachment 443451
Haha... du är ju helt fenomenal Semper. Nu när jag ser din bild inser jag plötsligt hur det kommer sig att jag har råd att köpa däck på IoM även i år.:D Stort tack för supporten!:tummenupp
/BG

Den 10 Maj så lastade vi hojarna som ska med till Ön. Längtan är stor nu, men det inte så många dagar kvar nu:):banana:banana:banana:banana:banana:banana:banana:banana:banana:banana:banana:banana:banana:banana:banana
View attachment 443482
Det har varit intensivt in i det sista men nu är det mesta i hamn när det gäller packningen. Nu är det bara transport och... just det träningarna och tävlingarna kvar också. ;)
/BG

Totalt 893 451 besök sedan starten i augusti 2012. Med nuvarande takt så kommer vi att nå 900 000 före The TT 2018!
(statistiknörden) :rodnar
Wow!:tummenupp
/BG
 

bg

"Probably the best Bear in the world"
Gick med
9 Jan 2005
Ort
Västkusten
Hoj
BMW S1000RR (BG-edition)
Det är nära nu...

Till helgen bär det äntligen av till Ön (med stor begynnelsebokstav)! Här kommer ytterligare en liten inblick i vad jag sysslat med sedan sist.

Förra torsdagen var jag ju på Anderstorp och körde 6-timmars Endurance ihop med mina gamla vänner Kristoffer och Mikael. Vi körde några säsonger ihop för ca. tio år sedan men sedan dess har våra vägar på banorna bara korsats sporadiskt. Nu var de vänliga nog att släppa in mig i deras endurance-lag igen för att jag skulle få lite rejält med åktid i sadeln. Visserligen kör de en Aprilia RSV4-16, en modell jag inte har någon tidigare erfarenhet av. Även om jag kanske helst kört BMW S1000RR för att få så mycket erfarenhet som möjligt från modellen jag snart ska köra på Isle of Man, så var ändå det viktigaste att få några rejäla mjölksyrepass i sadeln. Sedan är det så klart alltid spännande att få köra en ny mc-modell man aldrig tidigare provat, speciellt som RSV4:an alltid fått bra kritik i fackpressen för sitt fina chassi.
2018_SEC_1_6_1-2.jpg
Endurance som tävlingsform går ut på att minst två men max tre förare ska ta en och samma motorcykel så många varv som möjligt runt en bana inom en förutbestämd tid. Detta är den enda form av road racing som kan liknas vid en lagsport eftersom grenen annars ju kan sägas vara utpräglat individualistisk. I norden kör vi 6 eller 8 timmar medan det i VM körs som längst 24 h i sträck. På Anderstorp föregick tävlingen av en fri träning på tre kvart och därefter en tidsträning. Jag var först ut och kände mig för på banan med den för mig nya maskinen. Tror jag hann med runt 5 varv innan jag lämnade över till Mikael. V4-motorn var ganska annorlunda i sin karaktär och väldigt lättkörd i jämförelse med den radfyra som BMW:n är bestyckad med. Tidsträningen tog sin början och jag försökte pressa på lite men efter bara några varv valde jag att gå i depå för att försäkra mig om att däcktrycket verkligen var rätt. Upplevelsen var nämligen att det ville släppa bak så fort jag försökte gå på gas, precis om att trycket var för högt. Mekanikerna försäkrade dock att trycket höll sig inom toleranserna och jag insåg istället att jag nog var tvungen att kalibrera min hjärna och körstil efter endurancedäcken som har en mycket hårdare gummiblandning för att hålla länge, men som därmed inte erbjuder samma fäste som jag är bortskämd med annars.

Nåväl, Kristoffer utsåg i sin egenskap av teamchef mig att ta starten från den 31:a startposition vi kvalat oss till bland ett femtiotal team på startplattan. Startförfarandet i endurance går till enligt gammal "Le Mans-sed", vilket betyder att förarna radar upp sig på ena sidan av startrakan medan en mekaniker från varje team håller cyklarna på andra sidan. När flaggan sedan faller gäller det att springa tvärs över banan, kasta sig upp i sadeln, starta motorn och dra iväg. Ett kul tillvägagångssätt som gör att det långt ifrån alltid är det team som kvalat bäst som är först in i första böj. Baksidan är att det kan bli ganska stökigt de första varven, speciellt om man som jag startar mitt i fältet. Min ambition att hålla mig skadefri så här nära inpå TT-tävlingarna, gjorde att jag körde väldigt defensivt de första varven för att inte riskera att bli indragen i någon annan förares vurpa. Taktiken höll och allt eftersom trafiken glesnande runt omkring och jag började känna mig mer hemma på Aprilian kunde jag öka farten. En pacecar-situation under min första "stint" gjorde att jag kunde sträcka ut bensinen till att räcka en timme och 15 minuter innan jag behövde gå i depå för tankning och förarbyte. Minns jag rätt låg vi strax utanför topp tio när jag lämnade över till Mikael.

Nästa körpass var incident-fritt och med öppna spjäll räckte nu bensinen bara till knappt 50 minuter i sadeln innan tanklampan började lysa. Det gjorde nu inte så mycket eftersom jag under nästan hela körningen hade besvärats av att gummihandtaget hade lossnat från vänster styrhalva och börjat glida av vilket gjorde att jag inte kunde belasta styret i vänsterkurvor och dessutom fick jag problem att nå kopplingshandtaget vid nedväxlingar. Vid tankstoppet fick mekanikerna försöka dra tillbaka det och säkra positionen med ett buntband vilket dock kostade oss ett antal extra minuter i depå.
kris14.jpg
Det slumpade sig så att jag även fick ett tredje körpass på 20 minuter innan det blev dags ta målflaggan efter 6 timmar där vi till slut blev femma i vår klass. Någott vi i teamet var nöjda med efter omständigheterna. Frånsett gummihandtaget och några andra mindre problem under rejset hade de 6 timmarna trots allt gått relativt smärtfritt. För egen del fick jag precis det kvitto som jag hoppades på, d.v.s. att fysiken var tillräckligt god för att köra jämna varvtider under hela loppet. Enda orosmomentet beträffande kroppen inför Isle of Man är som jag tidigare nämnt i samband med träningslägren i Spanien att jag fortfarande blir tröttare i nacken än vad jag brukar bli av den här typen av körning.

Efter Anderstorpsbesöket var det bara att åka hem för att fylla upp bilen med alla grejer som skulle skickas med till TT. Den gångna helgen ägnades sedan åt att lasta alla tusentals prylar på trailer nere i Småland som vi måste ha tillgång till under tre veckor på Isle of Man. På söndagskvällen när allt var klart sa kroppen till slut ifrån om att det fick räcka med all stress som den gångna månaden bjudit på för att få ihop alla lösa trådar. Jag valde att ta huvudvärken på allvar och ställde in mina planer för de närmaste dagarna och ägnade istället början av den här veckan åt att försöka äta och sova ordentligt för att komma ikapp mig själv. En hel del onboard-varv från Isle of Man framför TV:n har det också blivit så klart för att försöka hitta några sekunder till här och där.

Nu när alla förberedelser och allt stök äntligen är i hamn känns allt väldigt bra och jag är grymt ivrig över att få komma över till Isle of Man för att än en gång få sätta tänderna i Mountain Corse, allmänt betraktad som världens svåraste utmaning inom motorsporten.

På återhörande!
/Björn

FOTO: Fredrik Eklöf (wastegate.se) och Kristoffer Mikklas
 

bg

"Probably the best Bear in the world"
Gick med
9 Jan 2005
Ort
Västkusten
Hoj
BMW S1000RR (BG-edition)
Då har vi både kommit fram till Isle of Man (efter flygstrul som medförde att vi blev ett dygn försenade) och även hunnit bygga upp campen där vi ska spendera de närmaste veckorna. Så här bra som vi bor i år har vi aldrig tidigare haft det. Passar på att skicka hem ett stort tack till Per och Peter som har regisserat transport och boende åt oss åtta som ska leva våra liv i depån under TT-tävlingarna.

Idag har jag hunnit springa en sväng efter frukost för att försäkra mig om att kroppen är i form inför lördagens första träning på Mountain Course. Därefter blev det lite uppsökande arbete för att få fram de handlingar som behövs för att kunna anmäla sig på fredag samt inte minst viktigt; att ordna med depåpass för våra fordon så att vi kommer ut och in genom grindarna.

Under eftermiddagen satte jag mig på skotern som vi har med oss (för att kunna uträtta ärenden) och sedan har jag ägnat 6 timmar åt att köra 4 varv runt banan för att fräscha upp minnet. För alla er Mountain Course-fantaster kan jag avslöja att de delar som fått ny beläggning inför årets TT är sträckan utanför tankdepån, övre halvan av Bray Hill samt utgången av Ballagarey. Dessutom är det en del mindre lagningar som är nya här och där.

Överlag verkar banan ha klarat vintern rätt bra och är i ett rätt hyggligt skick, även om det fortfarande finns en hel del smuts kvar i spärrområden etc. samt att refugerna inte är bortplockade ännu. Sträckan mellan Ginger Hall och Ramsey är förvisso ojämnare än någonsin men det är ju precis så det ska vara här borta.

Om allt går som vi planerat ska vi köra in tävlingsmotorn på Hondan uppe på Jurby (IoM:s enda permanentbana) imorgon eftermiddag. Den har ju bl.a. fått nya kolvar och ringar men eftersom det planerade träningslägret på Anderstorp ställdes in behöver den få rulla några mil i lugn takt som inkörning innan det ska fullgasas på lördag.

Verkar inte gå att ladda upp några bilder på sporthoj.com just nu men på facebook funkar bilderna bättre av någon anledning.

På återhörande!
Björn
 
Nyheter
Anmälan till 2024 års DGR öppen

Den 18 maj är det dags för ...

Ny majoritetsägare och styrelse för MV Agusta

Luca Martin, Hubert Trunken...

Ny Indian Scout på väg

Indian Motorcycle har bekrä...

Honda CB125R uppdaterad

24YM HONDA CB125R 2024 å...

Designtävling med Yamaha – Vinn en LEGO MT-10 SP!

Färglägg en XSR 900 GP &#82...

Designtävling med Yamaha – Vinn en LEGO MT-10 SP!

Färglägg en XSR 900 GP &#82...

Ny Indian Scout på gång

En ny version av Indian Sco...

Honda uppdaterar CB125R

24YM HONDA CB125R 2024 å...

Husqvarna Svartpilen 801!

Äntligen är den här, Husqva...

Färre stulna motorcyklar 2023

Varje år sammanställer Larm...

Top