Hmm ok..ja då får jag revidera listan lite. Inom spannet 20-40k är det precis som du säger fn bara rd350, gsxr 750/1100 (de luft/oljekylda), Polkarettan, första bladen och zxr 750 som kvalar in, allt annat är redan för dyrt. Första gixxer 1000 i blåvit (har jag kikat på själv faktiskt...kostar ingenting i UK)? TL1000R...enormt underskattad twin med lite tweaks? Första Hayabusan kanske (99)?
Sedan beror ju allt på preferenserna...hur mkt ska en hoj öka i värde för att den ska räknas som en bra investering? Vad går skillnaden mellan en klassiker och rena samlarobjekt?
Jag tror det inte nödvändigtvis måste handla om enbart hojar av begränsade serier (Limited Ed eller homologieringshojar) för att man ska få tillbaka pengarna med råge -på sikt. Men modellen måste ha gjort ett riktigt avtryck: flyttat fram gränsen för vad man trodde var möjlig vid tiden (dock inte navstyrning eller turbo) eller satt en ny standard på något sätt. gsxr 750 gjorde det 1985, Bladen gjorde det 1992, R1 samma sak 1998 etc, vilket per automatik nästan alltid innebär en kommersiell hit. En hoj "alla" åkte.
Balansen tillgång/efterfrågan måste däremot vara klockren: det ska rulla få fina ex som många (fler iaf) nostalgiker kubbas om (sporthojar ligger i det sammanhanget bra till eftersom vi kör skiten ur dem, iaf de en stor del av oss, så urvalet lakas ju ur år efter år). Ta luft/oljekylda gsxr 1100 av sista årsmodellen tex. En av Sveriges mest sålda hojar 1992 (mainstream mao, inget special alls) men idag har de flesta sett sina bästa dagar. För 5 år sedan dök de upp med jämna mellanrum på Blocket, nu är det England som gäller för de riktigt fina exen.
zxr 750 ja....här kommer en bild..dammsugarslangar och allt. Jag är ingen Kawakille men den här gillar jag.
http://www.blocket.se/uppsala/Kawasaki_ZXR_750_classic_33908195.htm?ca=11&w=3&last=1
r typ Aprilia Af1 futura, Cagiva Freccia/ Mito,Tzr, RG, Nsr/f, Rd och kanske i viss mån lite nyare typ Aprilia Rs.
