Gör först två roller, en för och en emot. Sedan kan du skriva punkter för varje roll med argument. Vilken roll som är lättast kör du på. Du måste inte skriva något du själv håller med om. Men klart, det kan vara lättare att argumentera utifrån en roll man själv föredrar eller kan hålla med om.
Exempel.
Emot:
Trohet är en självklar tradition. Förr i tiden straffades otrogna hårt och då var även otrohet mer sällsynt. Måhända att männen kom lindrigare undan. Men då kvinnorna inte gjorde det var det ändå mer sällsynt än det är idag. I takt med att vi ser lindrigare på otrohet och i och med kvinnan bejakar sin sexualitet mycket mer kan vi också se en ökning av otroheten. Vi borde värna om traditionerna för att markera en relations värde. Vad är det för mening med en relation om man inte håller sig till en och samma person? Då förlorar ju relationen sin mening och man kan lika gärna vara singel.
Samhället har blivit så sexistiskt att vi glömt vad som är viktigt i livet. Om man känner begär efter andra än sin partner har man bevisligen inte hittat rätt partner. Och det ska väl inte den man är i en relation med behöva lida för? Då bör man väl hellre ta sig i kragen och lämna relationen och antingen inte söka någon ny relation, eller åtminstone vänta med att ingå någon ny tills man träffar någon som man Vill vara trogen mot. Oavsett hur lång tid det tar eller hur svårt det kan tyckas.
Otrogna personer är egentligen bara svaga personer som har problem med sig själva, de klarar inte av att vara ensamma då de inte trivs i sitt egna sällskap, därför måste de hela tiden få bekräftelse från andra. Där ligger en stor del av lösningen, eller förklaringen, hos föräldrarna och uppväxten. Det är ju deras uppgift att ge barnen så pass gott självförtroende att de går in i vuxenlivet med en tillit och kärlek till sig själva så de blir så pass trygga som inidivder att de inte behöver bygga upp någon fasad eller egenkärlek på andra människor eller utomstående faktorer.
För:
Människan har alltid varit otrogen till sin natur. Vi styrs av drifter och det har blivit alltmer tydligt allt eftersom gamla förlegade normer och sociala regler släppt efter på tömmarna. Förr i tiden hade man inte samma möjlighet att leva ut sins lustar utan fick hålla sig till en och samma person som tvång mer eller mindre. Nu när vi är friare, både män och kvinnor, så har vi valt i allt högre grad att inte ingå i långvariga monogama relationer utan väljer att leva friare. Och är otrohet verkligen så hemskt eller ens oförklarligt?
Det är ju nästan omöjligt att hitta en partner som kan stimulera en på precis alla plan, är det då så konstigt att man slutligen ingår en relation med någon man verkligen tycker om som person, men som kanske inte kan ge full stimulans till ens sexuella begär och önskemål? Är det inte idealiskt att leva med en person man är nära på ett vänskapligt plan, men tillfredställa sig på andra håll? Om man inte kan ta sig friheten att vara med andra då och då så tappar ju livet sin spänning och tjusning och ingen skulle orka vara kvar i en långvarig relation. Förmodligen skulle alla vara otrogna om de fick möjligheten, eller bara vågade.