En gång snowboardåkare - alltid snowboardåkare
Jag började åka för ganska precis 20 år sedan. Jag var 12 år och gick i sexan.
Hade tjatat på morsan och en kompis att vi skulle åka till Hassela och pröva snowboard.
Jag hade då åkt skateboard i två år och saknade brädan lite för mycket på vintern. Det tog 45 minuter att komma ner för den längsta backen. Lillasyrran stod nere och grinade ikapp med morsan för de trodde jag hade dött.
Well, 200 blåmärken senare var jag nästan död. Och även fast jag förmodligen inte hade upplevt särskilt många meter på skär så kände jag smaken av frihet och möjligheten att kasta slalomkryckorna.
Nästa julafton fick jag min första Burton - en Free 5 och lyckan var total.
Jag var, tillsammans med en nyvunnen vän och en gammal vän, först i Nolbybacken på snowboard och vi körde stalefish, backside airs och handstands där det fanns möjlighet. Då fanns fortfarande stolsliften kvar i Nolbybacken och vi hoppade ur tidigare så mycket det gick. Det fanns härliga repor att ta innan de sprängde berget.
Aaahhhh..... det var tider
Nu åker jag sporadiskt och har pga av alldeles för många skador, vilken ingen uppkommit i samband med brädåkning, tagit det väldigt laid back. Men det är alltid puderrepan som utgjort djupaste glädjen.
En vinter när det hade snöat av bara fan och Surfshopen fortfarande låg kvar i Haga så var vi dit för att hämta våra nya brädor. Vi hade hela munderingen på och folk undrade nog en hel del. Men vi tog på oss brädorna och åkte ner till stan från Kungsvägen. Man kunde köra på ledstängerna längs med busbacken men de var liksom i fotknölshöjd då haha!
Nu har jag kvar min gamla, gamla favoritbräda. En Lamar som Don Szabo åkte på, den med pengarna på, och en par svingamla Airwalkskor till.
Det är en så härlig känsla när man är i Vemdalen och 08
rna är där och blänger ögonen ur sig när man skär om dem fejkii för att jibba loss lite för åka regjulörr igen moooaaahahaaaaa.
Favoritstället är nog Riksgränsen och Björkliden. Jag fattade hur mycket snö det var där när vi i början av säsongen (typ februari) och kollade efter de olika liftarna när en liftwaffe kom förbi och sa att vi stod på liften.
Just nu har jag återupptäckt slalomskidorna igen. Barnen ska ju lära sig att åka och lite spännande är det med carvingskidorna. Det går rätt bra men.....
....en gång snowboardåkare - alltid snowboardåkare!
