Jag och min kompis skulle prova på denna ?ädla? ?MAT?.
Vi har länge stirrat på den där runda, riktigt uppsvälda burken som nästan blängt på oss när vi öppnat kylskåpet.
Min kompis Claes hade tänkt att bara smaka en bit av strömmingen. Medans jag, som enbart ville känna lukten. Vi hade ingen speciellt bra konservöppnare, vi har en sådan som man nästan hackar/skär upp konserven med.
Claes stället sig beredd på diskbänken och tittar lite mot mig, jag sitter som ett barn på julafton och väntar spännande. Claes hugger, PTCJJHHHHHHHHHSC! Det sprutar surströmmingslake över hela honom. Jag känner ingen lukt just vid detta tillfälle och tänker, hmm det va väl inte så farligt. 30-40 sekunder efter börjar det komma nån stank mot mig. Jag känner hur pulsen höjs, de små prickarna i pannan som nyss va nervositetssvett har nu blivigt en stark konkurent till niagarafallen.
Nu är lukten så sjuk så jag börjar verkligen må dåligt. Kvälvningarna kommer och går, vi bara står och gapskrattar och nästan spyr över sillen. Det blev inget smakande, men en riktigt bra idé. Våra polare som bor precis 20 meter bort behöver få sig ett uppvaknande från sin tv-soffa.
Vi traskar över och diskuterar hur vi skall lägga ut sillen. Hmm, jag tror vi skall lägga det i korridoren. Claes tycker detta är en riktig dum idé då grannarna antagligen kommer mörda nån stackare i all panik.
Claes tycker vi skall lägga det på deras balkong. Till min förtjusning så står balkongdörren öppen. Fast jag envisas med Claes och hävdar att lukten inte sprider sig bra för det blåser lite.
Men sagt och gjort, Claes tar på sig uppdraget att kasta upp några sillar på balkongen, han står och nästan spyr sammtidigt som han skrattar och slänger upp sillarna. Vi ställer oss under deras balkong. Vi står ungefär 40 centimeter under deras balkonggolv. Och nu börjar vi verkligen känna skitlukten igen.
Efter 1-2 minuter börjar vi höra hostande från tv-soffan. Ola, en av svenskarna utbrister till sin kompis Glenn. -Men för helvete, sluta skit. Glenn säger, jag har fan inte sktit, men här luktar tamejfan bärfis. Nu börjar dom hosta och må riktigt dåligt.
Ola börjar nu i panik leta efter luktens källa. Jag och Claes står fortfarande under balkongen med magkramper som får dedär fåniga tv-träningsprogrammen för å bygga magmuskler att vara helt lama.
Ola kommer ut på trappan och börjar skrika vad det är för idioter som kastar sill på deras balkong. Vi står nu och biter oss i armarna och gör allt för att inte höras. Vi hörs inte heller, vi går därifrån med skrattattacker, men nu börjar våra tankar gå mot vårat kök.
Ett lyckat kvällsbus från två tröttna omogna 25-åringar
/Martin
Vi har länge stirrat på den där runda, riktigt uppsvälda burken som nästan blängt på oss när vi öppnat kylskåpet.
Min kompis Claes hade tänkt att bara smaka en bit av strömmingen. Medans jag, som enbart ville känna lukten. Vi hade ingen speciellt bra konservöppnare, vi har en sådan som man nästan hackar/skär upp konserven med.
Claes stället sig beredd på diskbänken och tittar lite mot mig, jag sitter som ett barn på julafton och väntar spännande. Claes hugger, PTCJJHHHHHHHHHSC! Det sprutar surströmmingslake över hela honom. Jag känner ingen lukt just vid detta tillfälle och tänker, hmm det va väl inte så farligt. 30-40 sekunder efter börjar det komma nån stank mot mig. Jag känner hur pulsen höjs, de små prickarna i pannan som nyss va nervositetssvett har nu blivigt en stark konkurent till niagarafallen.
Nu är lukten så sjuk så jag börjar verkligen må dåligt. Kvälvningarna kommer och går, vi bara står och gapskrattar och nästan spyr över sillen. Det blev inget smakande, men en riktigt bra idé. Våra polare som bor precis 20 meter bort behöver få sig ett uppvaknande från sin tv-soffa.
Vi traskar över och diskuterar hur vi skall lägga ut sillen. Hmm, jag tror vi skall lägga det i korridoren. Claes tycker detta är en riktig dum idé då grannarna antagligen kommer mörda nån stackare i all panik.
Claes tycker vi skall lägga det på deras balkong. Till min förtjusning så står balkongdörren öppen. Fast jag envisas med Claes och hävdar att lukten inte sprider sig bra för det blåser lite.
Men sagt och gjort, Claes tar på sig uppdraget att kasta upp några sillar på balkongen, han står och nästan spyr sammtidigt som han skrattar och slänger upp sillarna. Vi ställer oss under deras balkong. Vi står ungefär 40 centimeter under deras balkonggolv. Och nu börjar vi verkligen känna skitlukten igen.
Efter 1-2 minuter börjar vi höra hostande från tv-soffan. Ola, en av svenskarna utbrister till sin kompis Glenn. -Men för helvete, sluta skit. Glenn säger, jag har fan inte sktit, men här luktar tamejfan bärfis. Nu börjar dom hosta och må riktigt dåligt.
Ola börjar nu i panik leta efter luktens källa. Jag och Claes står fortfarande under balkongen med magkramper som får dedär fåniga tv-träningsprogrammen för å bygga magmuskler att vara helt lama.
Ola kommer ut på trappan och börjar skrika vad det är för idioter som kastar sill på deras balkong. Vi står nu och biter oss i armarna och gör allt för att inte höras. Vi hörs inte heller, vi går därifrån med skrattattacker, men nu börjar våra tankar gå mot vårat kök.
Ett lyckat kvällsbus från två tröttna omogna 25-åringar
/Martin
