Att vara närmast anhörig till en biker som är med i en olycka

R-1000

Live for nothing or die for something
Gick med
25 Sep 2004
Ort
Stockholm och Dalarna
Hoj
Ducati Monster 1200 -15
Att han har nån som bryr sig som du gör är ovärderligt, ditt stöd är ett en stor hjälp på vägen, och kommer ge gubben den lilla extra styrka som behövs :tummenupp att du också åker ger mer grund till förståelse för händelsen.
Kärlek och hopp är mediciner som är underskattade, jag är säker på att Ulvhamne kommer sitta på sadeln till våren med nya historier att berätta :hoppa
När jag kraschade och låg på sjukhus så fick jag besök av mina föräldrar, dom delade ut en varsin örfil (av kärlek) :rolleyes: och sa att det var slutåkt. Försökte förklara att jag var över 18 och fick bestämma själv, för döva öron :brynad

Fantastiskt att du är så engagerad!
 
Last edited:

isidor 1

Sporthojsnörd
Gick med
18 Nov 2010
Ort
Ulricehamn
Hoj
ktm690 enduro r 2011Yamaha MT09 årsmod14 Honda vtr 07såld Kawasaki er6F 09 såld defenda pro250x års mod 12 såld Suzuki 350 L ÅRS MOD 91 såld husqwarna wr360 års mod 95 såld atv hi-bird 200cc såld
Fy satan har läst dina inlägg ,otäckt det du och sambon går igenom känner er inte men lycka till med allt, hoppas allt blir bra.
 

2Wheeldrive

Nu kör vi!
Gick med
9 Mar 2005
Ort
Avesta
Hoj
BMW 850 GSA Triumph T100 Bonneville
Ekonomi... dags och ta kontroll igen!

Vad sägs om en liten insamling?
Jag är med! Vilka är med mig? Om vi får ihop några medlemmar här på SH som kan tänka sig att hjälpa till med en liten slant nu när det är tufft för er så vore det fantastiskt!
 

Rockmorsan

Inte som andra
Gick med
28 Aug 2011
Ort
Norrköping
Hoj
Suzuki gsx-s1000fz
Vad sägs om en liten insamling?
Jag är med! Vilka är med mig? Om vi får ihop några medlemmar här på SH som kan tänka sig att hjälpa till med en liten slant nu när det är tufft för er så vore det fantastiskt!

Men tack men som jag skrev. Det har löst sig med det mesta. Lånen är lösta av svärföräldrar och hojar och bilar är på annonser... du kanske vill köpa en hoj eller en cab? Här finns flera. En bankittad R6, en Z1000SX, en GSX1250FA och en PW80 (mina barns cross... de såg helt skräckslagna ut när jag frågade om de tänkte sig köra igen till våren och sa rungande NEJ, så jag säljer). En peugeot 207 CC finns också om någon är intresserad.

Och Ulvhamne och jag kommer vad vi tror och vet idag köra hoj igen. Det är bara dags att sälja dessa och sen när vi är redo köpa något annat.

Men stort tack för omtanken :krama Min tråd här är mest för jag vill dela de erfarenheter, goda som dåliga, så ni kan hjälpa era närmast anhöriga lite om det kommer behövas. Så tänkte jag :)
 

2Wheeldrive

Nu kör vi!
Gick med
9 Mar 2005
Ort
Avesta
Hoj
BMW 850 GSA Triumph T100 Bonneville
Men tack men som jag skrev. Det har löst sig med det mesta. Lånen är lösta av svärföräldrar och hojar och bilar är på annonser... du kanske vill köpa en hoj eller en cab? Här finns flera. En bankittad R6, en Z1000SX, en GSX1250FA och en PW80 (mina barns cross... de såg helt skräckslagna ut när jag frågade om de tänkte sig köra igen till våren och sa rungande NEJ, så jag säljer). En peugeot 207 CC finns också om någon är intresserad.

Och Ulvhamne och jag kommer vad vi tror och vet idag köra hoj igen. Det är bara dags att sälja dessa och sen när vi är redo köpa något annat.

Men stort tack för omtanken :krama Min tråd här är mest för jag vill dela de erfarenheter, goda som dåliga, så ni kan hjälpa era närmast anhöriga lite om det kommer behövas. Så tänkte jag :)

Allting kan ändras så snabbt. Ni båda har varit och är väldigt aktiva här på forumet och jag hoppas att ni forsätter med det trots att ni pausar hojåkandet. Man får aldrig glömma faran med motorcyklar! Risken finns där hela tiden. Tyvärr så har jag en Bandit 1250 och en Kawasaki Z1000, hoppas att ni får hojarna sålda till ett bra pris. Jag kommer att följa denna tråd.
 

GuessWho

Ny medlem
Gick med
4 Jul 2008
Ort
-
Hoj
Kawasaki ZR-7S (inlöst), Honda NX ZWT Edition, Honda CB500F
Hoj är fantastiskt, en källa till lycka som jag inte hittat någon annanstans. Jag kommer inte sluta köra hoj, sålänge jag kan klättra ombord kommer jag fortsätta.

Du är stark! RESPEKT!
 

@nderz

Ny medlem
Gick med
10 Jun 2004
Ort
Paris
Hoj
Hojlös
Mycket bra skrivet, väckte en hel del tankar hos mig. Klart att den närmaste omgivningen undrar hur Ulvhamne mår (det gör jag med även om jag inte känner er), men hur många undrar hur du mår? Vi sitter I en liknande sits pga att jag har drabbats av cancer och alla runt mig frågar hur jag mår, däremot är det inte många som undrar hur min fru och mina barn mår. Det är lätt att glömma att sjukdommar och skador inte bara "drabbar" den som gjort sig illa eller blivit sjuk.

Hoppas att Ulvhamne återhämtar sig helt och att även du kommer tillbaka till ett glatt hojliv. Krya på er allihopa
 

Rockmorsan

Inte som andra
Gick med
28 Aug 2011
Ort
Norrköping
Hoj
Suzuki gsx-s1000fz
Mycket bra skrivet, väckte en hel del tankar hos mig. Klart att den närmaste omgivningen undrar hur Ulvhamne mår (det gör jag med även om jag inte känner er), men hur många undrar hur du mår? Vi sitter I en liknande sits pga att jag har drabbats av cancer och alla runt mig frågar hur jag mår, däremot är det inte många som undrar hur min fru och mina barn mår. Det är lätt att glömma att sjukdommar och skador inte bara "drabbar" den som gjort sig illa eller blivit sjuk.

Hoppas att Ulvhamne återhämtar sig helt och att även du kommer tillbaka till ett glatt hojliv. Krya på er allihopa

Tack. Ja det är en lite spännande fråga. Att stå vid sidan om den som är sjuk. Sambon får ju bästa vården, har ett stort team runt omkring sig så egentligen känner jag väl att min närvaro många gånger inte gör till eller från och ärligt talat, jag känner mig ivägen. I alla fall när det var på intensivvården.

Vårdpersonalen är duktiga på att se även mig och frågar och läser kroppsspråket och tar sig tid då och då och lyssna även på mig. Det har hjälpt mycket. Fick också direkt kuratorkontakt om än på telefon men jag sa att jag hinner inte sätta mig ner en timme för att bara ägna mig åt mig, det kan jag inte med stressmässigt så vi pratade på telefon när jag ändå inte var på sjukhuset.

Min mamma och min syster har frågat hur jag mår. Någon enstaka från sambons sida tror jag men det är svårt att svara. Samtidigt så har jag tyckt det är en orelevant fråga när sambon ligger uppkopplad med apparaturer i varje kroppsdel och ligger med konstant övervakning på hjärta, andning och mycket mer. Jag kan tycka det är självklart att fokus ska vara på honom och det är också självklart att jag mår skit i det. Jag sitter ju och tittar på när den jag älskar kämpar för att leva vidare och jag förstår ju att det är allvarligt. I början var så många andra snabba med att utrycka sin egna oro och ångest så då ville jag hålla inne på min, jag märkte att om jag visade minsta tecken på dåliga vibbar då spred det sig som en tsunami i bekantskapskretsen så jag höll emot. Vilket inte heller är bra. Efter någon vecka när jag slutade läsa på facebook och så så svarade jag mer ärligt till de som jag mötte i min vardag och det är lättare när man står ansikte mot ansikte mot någon man känner och faktiskt säga att, nej det är skit, jag orkar inte men måste ju ändå.

Sen har jag nog klivit en hel del anhöriga och kanske sambon på tårna med då jag yttrat att jag krasst inte är så intresserad av frågan om hur mycket rörlighet han har för dagen i benen och om han kommer kunna gå igen. För så tyckte jag första två veckorna. Jag ville bara han skulle överleva och någon gång få komma hem igen. Om han sitter ner då eller kan gå själv är liksom så långt bort från där jag själv befann mig. Säkert många som blivit både arga och ledsna på mig för mitt "ointresse" av om hans funktion i benen.

Nu har mer än tre veckor gått och han får mer och mer rörlighet i princip varje dag. Det är också ungefär efter två och en halv vecka som min första chockfas släppte och jag fick börja sova lite mer än någon timme och kunde börja äta igen. När jag var i chockfasen de första veckorna ville jag mest bara dö för att slippa stå där maktlös och "bara vara i vägen". Samtidigt så är jag medveten om sen tidigare att när det är kriser så brukar jag reagera med att ta kommando, behålla lugnet utanpå och göra det som behöver göras, ta ledningen helt enkelt. Nu börjar det bli mer och mer intressant även för mig om hur han utvecklas i rehaben.

Pratade med kuratorn om det där. Hur arg jag blev på andra som blev hysteriska, ledsna och väldigt utåtagerande med sina egna problem. Många börjar prata om sina egna erfarenheter till mig... precis som det ska hjälpa tycker jag då. Jag vill ju ha fokus på här och nu och lösningar. Kuratorn sa att alla hanterar chock väldigt olika, och det finns inget rätt eller fel. Han sa att jag bör stänga av telefonen så folk inte kan nå mig. Att jag ska vara väldigt tydlig med att jag vill inte att någon kommer till mitt hem och "börjar ta över" och att inte gå in och använda tex sociala medier som facebook. Bra råd det där. Borde fått de råden direkt och stängt av.

Det är givetvis svårt för alla utanför att tänka sig in i vad man som närmast anhörig står inför just där och då och även välmenade ord kan såra fantastiskt mycket. Tex när någon skrev att jag var en så fantastisk människa som gör sagolikt mycket för sambon och hur stark och modig jag var. Så sitter jag själv i ett mörkt hus och kände mig helt maktlös, grät och bara ville dö ifrån allt. Då sårar ord som kanske var tänkta att stötta. Så ett råd är att inte hålla för mycket kontakt utåt den första tiden. Vill andra anhöriga och vänner komma och besöka, gör det då. Men belasta inte den som är närmast anhörig på något sätt. Visst kan man fråga hur personen mår men det tyckte jag också var jobbigt för då fick jag ju förklara om och om igen att nej jag mår inte bra, men jag behöver vara ifred också för att inte få hemmet invaderat.

Chock lägger sig och nu är väl mer en bearbetningsfas som startat. Har inte riktigt koll på de psykotekniska termerna på detta men ni kanske förstår ändå.

Den absolut bästa reaktionen jag fått var från en av barnens kompisars mamma. Hon var bara tyst när jag började berätta om olyckan. Hon hade stoneface, inte en min, hela tiden. Hon bara lyssnade. Jag pratade ända tills jag tyckte nu har jag nog täckt in det jag behöver säga. Då svarar hon "jag vet inte vad jag ska säga". Jag sa att det finns inte mycket ATT säga, mest att jag ville berätta så de vet varför vi är lite tjuriga och vrånga och inte kommit och hälsat på som jag lovat. Det var den absolut bästa reaktionen för mig. En som inte alls kommer med egna känslor eller börjar prata om sig själva och sina erfarenheter, hennes man kör hoj så jag kan ju tänka mig vad som hände i henne egentligen men hon sa inget om det till mig. Hon bara fokuserade på att lyssna och låta mig prata till punkt och sen med en öppen inbjudan till om jag vill berätta mer med orden "jag vet inte vad jag ska säga". Det var väldigt skönt. Så det är en erfarenhet jag tar med mig.

Och du, ta hand om dig och din familj. Krama frun och barnen extra mycket :krama och du får fråga dom hur de mår. Om inte andra gör det så får man ta den biten själv helt enkelt även om det kan vara jobbigt att höra.
 
Last edited:

Kratoz

Gudomlig sporthojare
Gick med
25 Jan 2012
Ort
Borlänge
Hoj
KTM 1290 Super Adventure, Honda CB650 -80
@Rockmorsan
Jag tror detta är det närmaste, mest skrämmande och ändå någonstans hoppfulla jag någonsin har läst.
Tack för att du/ni delar med dig/er!
Naturligtvis håller vi alla våra tummar för er båda i det uppkomna. :krama
 

Carnivore

Skitsnack-MC
Gick med
17 Aug 2008
Ort
Stockholm
Hoj
CBR1000RA
Bra råd och tips som du kommer med, men som man önskar aldrig skall behöva användas.

Något jag lärt mig när det hänt tragiska saker som påverkar en men som man bara inte orkar prata om är korta svar som inte lämnar öppning för fortsättning, typ "Jo, jag mår skit men vet du, jag orkar faktiskt inte prata om det men tack för att du bryr dig"
Den som inte respekterar detta utan fortsätter fråga förtjäner heller inte några svar.

Fortsätt kämpa och finnas där för varandra och jag önskar Ulvhamne så gott tillfrisknande det bara är möjligt.
 

laidback

En fin avföring är bästa huvudkudden!
Gick med
19 Dec 2010
Ort
Nyköping
Hoj
En massa röd-vita, nu med blå inslag. Går även att skymta något helrött.
Det är en kaotisk tid så här i början, men det lugnar ner sig, tro mig. Jobbar ni bara er igenom den mest akuta tiden och håller näsan ovanför ytan, så.

Sen allt det här praktiska...
Det jag saknar efter min olycka kan nog vara dokumentation som bilder, läkarutlåtanden och sånt. Något att gå tillbaks till och bearbeta, särskilt eftersom jag inte minns ett dugg från den dan. Jag skulle t.ex. vilja höra ambulanspersonalens version om olyckan. Iofs brukar jag springa ihop med en kille som jobbade på IVA när jag låg där, värdefullt att höra honom berättta. Där har ni en stor hjälp genom att vara två som minns.


Ekonomiskt är jag en dålig rådgivare, men efter ett år kan ni fota ärren och lämna till FB. Kan bli stora pengar, mitt fall gjorde det ca 75.000. Bedömning av ev. invaliditet ligger längre fram, men kan vara bra att va förberedd på.


Kämpa på, och håll som sagt näsan ovanför ytan, så kommer det att gå bra. :)
 
Last edited:

Ulvhamne

Kraschmongo
Gick med
16 Oct 2010
Ort
Byhålan
Hoj
Literklubba, tjejhundra, och pendlarmoppe
Det är en kaotisk tid så här i början, men det lugnar ner sig, tro mig. Jobbar ni bara er igenom den mest akuta tiden och håller näsan ovanför ytan, så.

Sen allt det här praktiska...
Det jag saknar efter min olycka kan nog vara dokumentation som bilder, läkarutlåtanden och sånt. Något att gå tillbaks till och bearbeta, särskilt eftersom jag inte minns ett dugg från den dan. Jag skulle t.ex. vilja höra ambulanspersonalens version om olyckan. Iofs brukar jag springa ihop med en kille som jobbade på IVA när jag låg där, värdefullt att höra honom berättta.


Ekonomiskt är jag en dålig rådgivare, men efter ett år kan ni fota ärren och lämna till FB. Kan bli stora pengar, mitt fall gjorde det ca 75.000. Bedömning av ev. invaliditet ligger längre fram, men kan vara bra att va förberedd på.


Kämpa på, och håll som sagt näsan ovanför ytan, så kommer det att gå bra. :)

Ja, jag har trots allt klarat mig närmast oförskämt bra, har fått full rörlighet i vänsterbenet om än med lite sisådär precision och ingen styrka och uthållighet, och så sent som igår kom högerbenet och ville vara med och leka lite med. Det ser ljust ut iaf.
Inte utan att man ser att medpatienterna blir lite avundsjuka på mitt snabba återhämtande.

Jag har hyfsad koll från och med när jag fick slippa morfinet, innan dess är det lite av ett töcken, och första dagarna var bara ett jävla blurr. Sambons närvaro de första veckorna (eller hur länge det var) är vad som tog mig igenom dem. Jag hade överlevt ändå, för det är ju trots allt fantastisk personal här på akademiska. Men det är i princip helt och hållet hennes förtjänst att jag kunnat hålla modet uppe tills jag fann fotfästet igen.
Nu är hela mitt medvetande fyllt av målet att komma tillbaka så snabbt att jag slår alla med häpnad. Jag vill hem till min sambo, jag vill gränsla en hoj.
 

Zinik

Kaizen
Gick med
29 Apr 2009
Ort
Trollhättan
Hoj
GSX-R med tankväska K6 & ZX12-R 2002
Jag vill hem till min sambo, jag vill gränsla en hoj.


Underbart att du lever och att ni delger detta tråkiga! :)

Säker på att du menar "gränsla en hoj" och inte bli gränslad :hihi Ett skratt förlänger livet:) Jag slår vad om att jag är mer invalid än dig och jag hoppas verkligen det, för eran skull:) God jul på er
 

Ulvhamne

Kraschmongo
Gick med
16 Oct 2010
Ort
Byhålan
Hoj
Literklubba, tjejhundra, och pendlarmoppe
Underbart att du lever och att ni delger detta tråkiga! :)

Säker på att du menar "gränsla en hoj" och inte bli gränslad :hihi Ett skratt förlänger livet:) Jag slår vad om att jag är mer invalid än dig och jag hoppas verkligen det, för eran skull:) God jul på er

Kan det hjälpa någon att slippa uppleva det så är det lätt värt att berätta om det.
 

laidback

En fin avföring är bästa huvudkudden!
Gick med
19 Dec 2010
Ort
Nyköping
Hoj
En massa röd-vita, nu med blå inslag. Går även att skymta något helrött.
Jag har hyfsad koll från och med när jag fick slippa morfinet, innan dess är det lite av ett töcken, och första dagarna var bara ett jävla blurr.

Jag vet att det här skulle vara en "anhörig-tråd", men har du en aning om hur vurpan gick till? Det kan vara bra att kunna gå igenom vad som verkligen hände, eller vad tror du?
 

Ulvhamne

Kraschmongo
Gick med
16 Oct 2010
Ort
Byhålan
Hoj
Literklubba, tjejhundra, och pendlarmoppe
Jag vet att det här skulle vara en "anhörig-tråd", men har du en aning om hur vurpan gick till? Det kan vara bra att kunna gå igenom vad som verkligen hände, eller vad tror du?

Jodå, minns det rätt väl. Gått igenom och beskrivit förloppet säkert 50-talet gånger nu, och dessutom drömde jag kraschen säkert 50 gånger första natten efter op.
Men, kom åkande i rätt lugnt tempo, sådär 50-60, när jag skulle sakta ner inför en kurva lite så bara försvann fästet och däcken kanade och jag får ut i tangentens riktning ur kurvan. Det var en fallhöjd på 1.5-2 meter ner till marken i yttern på kurvan, så när hojen tog mark i dikeskanten därnere så flög jag fram över styret, landade på ansikte/bröst och överkroppen stannade tvärt i den kladdiga leran, benen som fortfarande var luftburna fortsatte framåt och ryggen gick sönder. Stannade liggandes på rygg utan känsel och funktion i benen.
 

Swedie

Administrator
Personal
Gick med
6 Mar 2003
Ort
Stockholm-ish
Hoj
Drömhoj
Starkt att berätta om det för andras hjälp och lugnande. Mycket fint! Var själv helt ovetandes om det där och önskar bästa möjliga utgång (för er båda)!
 

laidback

En fin avföring är bästa huvudkudden!
Gick med
19 Dec 2010
Ort
Nyköping
Hoj
En massa röd-vita, nu med blå inslag. Går även att skymta något helrött.
Jodå, minns det rätt väl. Gått igenom och beskrivit förloppet säkert 50-talet gånger nu, och dessutom drömde jag kraschen säkert 50 gånger första natten efter op.
Men, kom åkande i rätt lugnt tempo, sådär 50-60, när jag skulle sakta ner inför en kurva lite så bara försvann fästet och däcken kanade och jag får ut i tangentens riktning ur kurvan. Det var en fallhöjd på 1.5-2 meter ner till marken i yttern på kurvan, så när hojen tog mark i dikeskanten därnere så flög jag fram över styret, landade på ansikte/bröst och överkroppen stannade tvärt i den kladdiga leran, benen som fortfarande var luftburna fortsatte framåt och ryggen gick sönder. Stannade liggandes på rygg utan känsel och funktion i benen.
Det är klart att just den sekunden av insikt hade jag gärna klarat mig utan, fruktansvärt! Men sen då, hur kom du därifrån, det var väl mitt i skogen antar jag?
 
Nyheter
Anmälan öppen till Ducatis DRE Adventure 2024

För sjunde gången i ordning...

Anmälan till Start2Ride 2024 har öppnat

Screenshot Nu har biljet...

Anmälan öppen till Husqvarna TREK 2024

Husqvarna TREK 2024 –...

Snart dags för ”We Ride As One”

Den 4 maj är det åter dags ...

Nyheter från skinnjätten Dainese!

Under 80- och 90-talet och ...

Skaparen, samlaren och evighetsmaskinen

”och om du tittar här...

Sex nya MC-stipendiater 2024

För tolfte året bidrar Sved...

Start2Ride tar bron över till Danmark

Efter flera års framgång i ...

Sex nya MC-stipendiater

Sex mc-stipendiater får cha...

Förlängd Husqvarna-garanti

Husqvarna Motorcycles erbju...

Top