GT
Absolut kortast.
Jaha, då ska vi försöka sammanfatta denna dagen. Igår tränade jag på begagnade däck eftersom att jag aldrig kört på Sviestad tidigare, och det gick förvånansvärt bra. Bansträckningen är fantastiskt rolig men banan är riktigt riktigt smal. Dock är den ändå bredare än vad jag föreställt mig och det får nog bli favoritbana 3 efter Knutstorp och Mantorp.
Första träningen igår gick bra och jag fick in ett bra flyt ganska snabbt. Eftersom att jag inte har kört här innan hade jag heller inte några bromspunkter att "flytta", utan bestämde mig för att ta rygg på nån snabb och helt enkelt bromsa där de bromsade. Kom ganska snabbt underfund på vad som är sent och vad som är för sent, och escapen efter start och mål provad.
Dock hade jag och Niklas pratat om just det här med escapen, att man helst inte ska använda dem för ofta för att inte få in ett beteende. 2 gånger fick räcka och när jag kom in efter träningspasset hade jag kört 59.5. Helt okej! Hade en bra känsla i hojen men visste att det skulle finnas ganska mycket tid att ta, den så kallade torparn skiljer verkligen männen från mössen, det är en kurva som svänger länge länge länge, och sen nyper den jäveln, vilket innebär att man går väldigt hårt på broms, plus att jag måste gå ner två växlar, MED nerlägg. Nåja, det får vi ta nästa pass. Det räckte till en 5:e plats på den träningen.
5-10 minuter innan nästa pass bestämmer sig vädret som skiftat mellan strålande sol och hällande monsun för att just gå på det senare alternativet. På med regndäcken och Niklas såg faktiskt lite frågande ut till att jag ville ut och testa i hällregnet men det är riktigt riktigt bra att köra i regn, klart jag ska ut!
Mycket riktigt, spåren förbättrades och Bridgestones regndäck forsätter att imponera. Hade en väldigt bra känsla för hojen i regn också och utan att pressa särskilt mycket körde jag 1.06.9 i regnet, vilket räckte till en 4:e plats.
En väldigt nöjd och belåten Marcus efter fredags-träningen och fan, det här kan ju gå riktigt riktigt bra. Med en gång börjar ju förhoppningarna sticka iväg.
Lördagen kom och klockan var ställd på 07.45, jag vaknade däremot kl 7. Bestämde mig för att gå och duscha och det slutade med att jag fick en välbehövlig 45-minuters dusch. Bara rensa tankarna och försöka få till ett bra kval. Jag kan ju uppenbarligen köra hyfsat fort här så det är ju bara att visa på kvalet.
Lägger på nya däck fram och bak till kvalet och går ut, Krister, Niklas och Vbk går ut i depån och plockar med sig lite verktyg och efter typ halva kvalet går jag in i depån, mäter av däcken och kollar lite allmänt. Hojen känns bra, jag får till ett shysst flyt hela banan runt - det känns bra! Tyvärr går det inte fort. Kör 59.3, bara 0.2 snabbare än träningen igår, med nya däck dessutom. Självförtroende kroknar lite, jag förstår inte riktigt varför det går så långsamt och det känns så bra? Går ut igen efter lite förändringar och kör inte snabbare över huvud taget. Får svartflagg 2 varv efter jag gått ut igen och kör in depå ännu en gång.
"Vi har en ljudmätning på dig, du låter 101 dB!"
Det kan du glömma får de som svar, jag fick beröm igår för att jag låg på 92 dB, så det går bara inte. Har inte gjort några förändringar vad gäller ljudet så det kan omöjligt låta så mycket.
Nåja, får gå ut igen och det är inga problem med ljudet efter det i alla fall. Tiden däremot, 59.3 står sig och en 13:e plats är ett faktum.
KUKEN DÅ!!!
Allmänt nere, omotiverad och nere rullar vi in hojen i tältet och diskuterar lite olika inställningar. En ganska lång väntan framför oss och jag slocknar i en av solstolarna och sover säkert 1.5 timme, vilket uppenbarligen var välbehövligt. Kände mig mycket piggare efter det och tänkte inte så mycket på körningen. 14.10 började jag plocka på mig och när jag satt där, med all utrustning på och alla andra donade med hojen och förberedde tänkte jag för mig själv:
Varför gör jag det här? Jo, för att jag älskar att köra motorcykel. Släpp allt vad resultat innebär, släpp alla tider, det är din första säsong i Superstock 600, du har inget att bevisa, du har inga förväntningar på dig. Du ställer till det för dig själv, sänk dina krav.
GÅ UT OCH HA KUL!
Mellan kvalet och racet hade jag även pratat med Dan som kort och gott sa till mig att köra lika aggressivt som jag gjorde i rookie. Tog det till mig innan racet.
Racedags, rullar ut ur depån och hjärnan är helt nollad. Tänker inte på att jag ska ha någonting annat än kul. Rullar upp till provstarten, varvar upp, släpper iväg kopplingen och vrider rullen i botten. En perfekt start. En sån ska vi bara göra igen!
Rullar upp till starten igen, nu är det allvar.
Lamporna tänds, varvar upp hojen.. Där går starten! Och för att citera den gode Peter Lindén från Gälleråsen:
"Och Marcus Mellgren står still, på bakhjulet!"..
Får ner framhjulet igen och sätter iväg efter klungar på högerflanken. Banan svänger 90 grader vänster och sen direkt höger. Eftersom att jag startade längst ut till höger stannade jag kvar där, och gick alltså på yttern igenom första vänstern. Nån gång får jag ju innern och mycket riktigt, efter första "esset" var jag 8 och blåste på bra ut på första varvet. Jag hade dessutom drevat ner en kugg bak till racet, vilket var spännande in i chikanen första gången. Bromsade på samma ställe som med tidigare drevning och då stämde bromspunkterna mycket bättre.
Några varv in kommer Aurore dykandes med lite av en do or die omkörning in i esset efter start och mål, kommer in för fort och går för djupt in i kurvan, jag tar istället höjd och kan ta tillbaka platsen omgående. Sedan fick jag åka själv ett par varv, hade inte riktigt kontakt med Björn Gunnarsson som låg framför och försökte putsa till spåren lite, och Björn kommer ikapp Johnjohn och går om honom i esset på innern, Johnjohn tar höjd för att få en bättre utgång och i huvudet skriker hjärnan:
"Det går att stoppa in framhjulet, det har jag sett på Moto GP!"
Det håller och jag är om!
Björn sticker iväg lite igen och jag kör själv igen. Får info på tavlan om att någon närmar sig bakifrån och det visar sig vara Aurore igen. Hon kommer upp på innern efter rakan in i chikanen och än en gång skriker hjärnan:
"Nehejdu, ska du om får du vara före in i kurvan" och jag viker ner framför henne in i chikanen. Det dröjer några varv till och denna gången är hon snabbare, får ge mig och försöker ta rygg.
Märker att jag är snabbare i de kurviga partierna men på rakan bara försvinner hon..
På sista varvet tappar hon avsevärt, in i chikanen knappar jag igen bra och tanken slår mig att göra ett likadant do or die-försök in i bergskurvan men jag är en meter kort och kommer inte om. Får nöja mig med en 7:e plats och jag är ruskigt nöjd med tanke på förutsättningarna. En sjundeplats och nytt personbästa på 58.3 känns riktigt bra, körde dessutom konstanta 58r. Imorgon ökar vi! #pinkkittyracing
Första träningen igår gick bra och jag fick in ett bra flyt ganska snabbt. Eftersom att jag inte har kört här innan hade jag heller inte några bromspunkter att "flytta", utan bestämde mig för att ta rygg på nån snabb och helt enkelt bromsa där de bromsade. Kom ganska snabbt underfund på vad som är sent och vad som är för sent, och escapen efter start och mål provad.
Dock hade jag och Niklas pratat om just det här med escapen, att man helst inte ska använda dem för ofta för att inte få in ett beteende. 2 gånger fick räcka och när jag kom in efter träningspasset hade jag kört 59.5. Helt okej! Hade en bra känsla i hojen men visste att det skulle finnas ganska mycket tid att ta, den så kallade torparn skiljer verkligen männen från mössen, det är en kurva som svänger länge länge länge, och sen nyper den jäveln, vilket innebär att man går väldigt hårt på broms, plus att jag måste gå ner två växlar, MED nerlägg. Nåja, det får vi ta nästa pass. Det räckte till en 5:e plats på den träningen.
5-10 minuter innan nästa pass bestämmer sig vädret som skiftat mellan strålande sol och hällande monsun för att just gå på det senare alternativet. På med regndäcken och Niklas såg faktiskt lite frågande ut till att jag ville ut och testa i hällregnet men det är riktigt riktigt bra att köra i regn, klart jag ska ut!
Mycket riktigt, spåren förbättrades och Bridgestones regndäck forsätter att imponera. Hade en väldigt bra känsla för hojen i regn också och utan att pressa särskilt mycket körde jag 1.06.9 i regnet, vilket räckte till en 4:e plats.
En väldigt nöjd och belåten Marcus efter fredags-träningen och fan, det här kan ju gå riktigt riktigt bra. Med en gång börjar ju förhoppningarna sticka iväg.
Lördagen kom och klockan var ställd på 07.45, jag vaknade däremot kl 7. Bestämde mig för att gå och duscha och det slutade med att jag fick en välbehövlig 45-minuters dusch. Bara rensa tankarna och försöka få till ett bra kval. Jag kan ju uppenbarligen köra hyfsat fort här så det är ju bara att visa på kvalet.
Lägger på nya däck fram och bak till kvalet och går ut, Krister, Niklas och Vbk går ut i depån och plockar med sig lite verktyg och efter typ halva kvalet går jag in i depån, mäter av däcken och kollar lite allmänt. Hojen känns bra, jag får till ett shysst flyt hela banan runt - det känns bra! Tyvärr går det inte fort. Kör 59.3, bara 0.2 snabbare än träningen igår, med nya däck dessutom. Självförtroende kroknar lite, jag förstår inte riktigt varför det går så långsamt och det känns så bra? Går ut igen efter lite förändringar och kör inte snabbare över huvud taget. Får svartflagg 2 varv efter jag gått ut igen och kör in depå ännu en gång.
"Vi har en ljudmätning på dig, du låter 101 dB!"
Det kan du glömma får de som svar, jag fick beröm igår för att jag låg på 92 dB, så det går bara inte. Har inte gjort några förändringar vad gäller ljudet så det kan omöjligt låta så mycket.
Nåja, får gå ut igen och det är inga problem med ljudet efter det i alla fall. Tiden däremot, 59.3 står sig och en 13:e plats är ett faktum.
KUKEN DÅ!!!
Allmänt nere, omotiverad och nere rullar vi in hojen i tältet och diskuterar lite olika inställningar. En ganska lång väntan framför oss och jag slocknar i en av solstolarna och sover säkert 1.5 timme, vilket uppenbarligen var välbehövligt. Kände mig mycket piggare efter det och tänkte inte så mycket på körningen. 14.10 började jag plocka på mig och när jag satt där, med all utrustning på och alla andra donade med hojen och förberedde tänkte jag för mig själv:
Varför gör jag det här? Jo, för att jag älskar att köra motorcykel. Släpp allt vad resultat innebär, släpp alla tider, det är din första säsong i Superstock 600, du har inget att bevisa, du har inga förväntningar på dig. Du ställer till det för dig själv, sänk dina krav.
GÅ UT OCH HA KUL!
Mellan kvalet och racet hade jag även pratat med Dan som kort och gott sa till mig att köra lika aggressivt som jag gjorde i rookie. Tog det till mig innan racet.
Racedags, rullar ut ur depån och hjärnan är helt nollad. Tänker inte på att jag ska ha någonting annat än kul. Rullar upp till provstarten, varvar upp, släpper iväg kopplingen och vrider rullen i botten. En perfekt start. En sån ska vi bara göra igen!
Rullar upp till starten igen, nu är det allvar.
Lamporna tänds, varvar upp hojen.. Där går starten! Och för att citera den gode Peter Lindén från Gälleråsen:
"Och Marcus Mellgren står still, på bakhjulet!"..
Får ner framhjulet igen och sätter iväg efter klungar på högerflanken. Banan svänger 90 grader vänster och sen direkt höger. Eftersom att jag startade längst ut till höger stannade jag kvar där, och gick alltså på yttern igenom första vänstern. Nån gång får jag ju innern och mycket riktigt, efter första "esset" var jag 8 och blåste på bra ut på första varvet. Jag hade dessutom drevat ner en kugg bak till racet, vilket var spännande in i chikanen första gången. Bromsade på samma ställe som med tidigare drevning och då stämde bromspunkterna mycket bättre.
Några varv in kommer Aurore dykandes med lite av en do or die omkörning in i esset efter start och mål, kommer in för fort och går för djupt in i kurvan, jag tar istället höjd och kan ta tillbaka platsen omgående. Sedan fick jag åka själv ett par varv, hade inte riktigt kontakt med Björn Gunnarsson som låg framför och försökte putsa till spåren lite, och Björn kommer ikapp Johnjohn och går om honom i esset på innern, Johnjohn tar höjd för att få en bättre utgång och i huvudet skriker hjärnan:
"Det går att stoppa in framhjulet, det har jag sett på Moto GP!"
Det håller och jag är om!
Björn sticker iväg lite igen och jag kör själv igen. Får info på tavlan om att någon närmar sig bakifrån och det visar sig vara Aurore igen. Hon kommer upp på innern efter rakan in i chikanen och än en gång skriker hjärnan:
"Nehejdu, ska du om får du vara före in i kurvan" och jag viker ner framför henne in i chikanen. Det dröjer några varv till och denna gången är hon snabbare, får ge mig och försöker ta rygg.
Märker att jag är snabbare i de kurviga partierna men på rakan bara försvinner hon..
På sista varvet tappar hon avsevärt, in i chikanen knappar jag igen bra och tanken slår mig att göra ett likadant do or die-försök in i bergskurvan men jag är en meter kort och kommer inte om. Får nöja mig med en 7:e plats och jag är ruskigt nöjd med tanke på förutsättningarna. En sjundeplats och nytt personbästa på 58.3 känns riktigt bra, körde dessutom konstanta 58r. Imorgon ökar vi! #pinkkittyracing